ETT EGOTRIPPAT MÖNSTER
Almanackan ljuger kanske. Den påstår att det är
vårdagjämning i dag, men det är ju alldeles vitt där ute.
Att jag grymtade "usch" i rubriken beror på att
jag inte är så förtjust i att vara
personlig. Jag minns med förfäran, hur våra medier och egotrippade
tyckare redan på 80-talet tog efter vårt mönsterland USA och uppmanade oss:
"Tänk på dig
själv" Förverkliga dig själv! (Ofta underförstått: Skit i alla andra!)
Ändå ska jag nu vara personlig, min födelsedag till ära.
Egentligen har jag länge tyckt att vi i stället skulle fira våra mödrar, som
födde oss med smärta en gång i världen. Kanske också våra gamla manliga
släktingar. När jag tänkt på dom har jag i decennier tyckt att jag levt på
övertid. Två av mina farbröder dog vid 36 års ålder min pappa innan han skulle
fylla 50.
Som en av mina favoritskalder, Johannes Edfeldt, skrev i
dikten "Purgatorium" om det lögnaktiga uttrycket "den gamla goda
tiden"
"Döden strök som
en grå hyena
kring förödda boningar
i kväll
- Oss har genombävat
denna sena
afton ångesten hos en
gasell.
JAG EN SKUM BLOTTARE?
För långe sen i ett av mina cirka 5000 radioprogram på www.tyresoradion.se intervjuade jag en halvtimme en Tyresöbo. Han
var cirka 50 år gammal och jag minns att han sa. "Numera får man ju vara tacksam att man kan pissa utan svårighet
och har en någorlunda regelbunden avförning"
I min då 60-åriga okunnighet garvade jag och tyckte att han
överdrev. Ack nej, det har jag numera fått erfara. Min födelsedag firade jag i
morse på Tyresöhälsan, där jag sedan tre år är stamkund. (Jo, i vår
galopperande marknadsekonomiska tid heter det väl inte patienter längre utan
"kunder" och liknande?)
Där brukar jag träffa söta och duktiga sjuksystrar. Inför
dem strippar jag och det gjorde jag också i dag. Inte dåligt, va, att fira
82-årig födelsedag genom att blotta sig för en mycket yngre kvinna, som kunnigt
ägnade sig åt min penis.
För ett par år sen när jag behandlades på samma sätt
berättade jag för den söta sjuksystern vad jag tänkte bli i nästa liv. Påstod
att jag så många gånger hade fläkt upp mig att jag var väl kvalificerad att bli
en fantastisk nakendansör till exempel på en gay-klubb. Det skulle jag inte ha sagt,
för hon skrattade så intensivt att hon tappade sina medicinska grejer.
KÄRT SAMTALSÄMNE: VÅRA
KRÄMPOR
Nu kanske du vill veta i mera detalj om mina krämpor. Många
frågar men säkert i hopp att få berätta om sina egna. Men jag är ju inte någon
mirakelläkare. Så när folk frågar hur jag mår, svarade jag förut:
"Jag mår bättre
än jag förtjänar."
Numera säger jag stolt:
"Jag sover i alla
fall utan kryckor." Punkt!
Minns ännu med saknad min gamle vän Roland Schütt
(1913-2005) När jag rekommenderade denne engagerade 90-åring att gå med i en
pensionärsförening, började han i vanlig ordning att svära, leva och svarade:
"Aldrig i livet!
Där finns ju bara en massa andra gubbjävlar och käringar och det enda dom
pratar om är alla sina krämpor, och jag har tamefan nog av mina egna!".
(I sin succébok
"Kådisbellan" skrev Roland ömsint om sin judiska mamma Zipa. När
Expressen 1997 grovt beljög mig som "antisemit", blev han rasande och
levererade i Radio Tuff de mest svavelosande fördömanden av tidningens många /trendiga/
lögner och manipulationer. Saknade honom väldigt mycket i somras, när duktiga
propagandister försåg tre ledande Tyresömoderater med dessa 16 år gamla
Expressen-lögner och de i okritisk barnatro blev så upprörda att de beljög mig
på det grövsta.).
FÖRSÖKTE VARA
HISTORIEFÖRFALSKARE
Under mina många år som lärare för tonåringar och
vuxengymnasister överdrev jag liksom de flesta andra - låt vara i god tro och
antinazistiskt nit - några av tyskarnas många otäcka krigsbrott. När jag, stödd
på etablerade historikers upptäckter har vågat erkänna dessa då omedvetna
historieförfalskningar har jag råkat illa ut. Sådan är mediesituationen,
trendriktighet går före sanningen. Det tycks gälla även i dag, när Ryssland
behandlas ensidigt i den västliga propagandan.
En gång försökte jag dock helt medvetet lära ut en
historieförfalskning. Det var när 30-talets historia behandlades. Då påstod jag
helt riktigt att väldigt få barn föddes i början av 30-talet. Det var som Alva
Myrdal skrev: "Kris i befolkningsfrågan".
Jag frågade eleverna vad orsaken var. Det var det förstås
ingen som trodde sig veta.
Då anlade jag min mest seriösa ton och förklarade:
"Jo, på den tiden
struntade föräldrar i kvantitet men satsade stenhårt på en väldigt bra
kvalitet, och det lyckade de jättebra med:"
Tyvärr tog det bara några sekunder innan någon skärpt
yngling upplät sin stämma och sa:
"Öh, Åke, lägg av
va!"
Då blev jag tvungen att berätta om ekonomisk kris, enorm
arbetslöshet och Ådalen 1931, då två av mina morbröder fanns bland de av
militären beskjutna demonstranterna.
I mina mest egotrippade stunder (usch!) önskar jag ändå att
det låg något i min lögn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar