LANDAVTRÄDELSER. NATIONALISTISK SATIR

Nyss hörde vi i Radio Tuff Neven Milivojevic tipsa oss om Belgrad som resmål, en stad där man njuta av våren "an der schönen blauen Donau" Han nämnde att Tuffs partner där, Lina Vuskovic, just hade deltagit i en fredsmanifestation. I mars i år är det nämligen 15 år sedan Nato började sina 78 dagars bombningar av Serbien och Kosovo.

Detta ledde ju till att Kosovo 2008 förklarade sig självständigt från Serbien. I Kosovo har anlagts en av de stora amerikanska militärbaserna som finns lite varstans i världen. Den heter Camp Bondsteel, av Europarådets representant kallad "en mindre version av Guantanamo".

När Krim nu lösgjort sig från Ukraina och fallit i armarna på Ryssland har det jämförts med Kosovos frigörelse från Serbien. Dessutom finns också på andra håll i Europa självständighetssträvanden. De mest kända är många skottars ambition att bli fria från England och Kataloniens önskan att få lämna Spanien.

På  90-talet splittrades Jugoslavien i Slovenien, Kroatien, Bosnien, Serbien och Montenegro. Det skedde under tragiska krig och ett uppblossande av gamla nästan rasistiska motsättningar.

Till och med jugoslaver i utlandet drabbades av de olika parternas krigspropaganda. Ex-jugoslaver som i Sverige varit de bästa vänner började avsky varandra.

I Tuff tog vi förstås ställning mot det krigiska massmördandet men inte för någon av de stridande parterna. Vi samarbetade med freds- och demokratirörelsen Suncokret i Rijeka som vi försåg med hundratusentals kronor. Sedan har vi under många år stött Lina Vuskovics fina arbete i Belgrad, inte minst för gamla etniskt rensade flyktingar.

På den tiden fanns två skickliga imitatörer i Radio Tuff, Björn Nelehag och Rolf Söderlind, som stod för de humoristiska inslagen. Båda var ångermanlänningar liksom programledaren. Därför bildade vi på skoj ÅBF, Ångermanländska Befrielsefronten.

Äcklad över de ofattbara lidanden som människor i Europa tillfogades av nationalismen och dess förlängda arm, krigsgalenskapen, valda jag att i en av mina krönikor i fredstidningen PAX välja satir och parodisk fantasi. Följande skrevs under rubriken:

"Leve vårt fria Ångermanland!" (Varning: Satir)

I Ångermanländska befrielsefrontens idéprogram intog surströmming och tunnbröd en central plats. Handlingsprogrammet hette "Jävla ockupanter" och bestod av hets mot nollåttor, skåningar och andra förtryckande svenskar.

Vi i ÅBF:s hårda kärna var alla landsflyktiga, deporterade av oss själva till Stockholmstrakten. Liksom i alla passionerade relationer gav avståndet till föremålet bara extra bränsle åt glöden. Exiltyckare, från Lenin och Khomeini, har alltid förstått hemlandets bästa.

Kända landsmän fick ovetande nya roller. Gunnar Hedlund i Rådom utnämnde vi till vår Ho Chi Minh och Thorbjörn Fälldin i Ramvik till ÅBF:s Che Guevara. Kamrater på vänster- och högerflyglarna började då muttra om centerextremism. De tillbakavisades med att blod är tjockare än partipiss. "Här är varken jude eller grek, bara ångermanländska patrioter", påpekade en våra skriftlärde.

År 1992 började övriga Europa i nationalistisk medvetenhet hinna ifatt oss avantgardister. Samtidigt jämrade sig de svenska ockupanterna över ständiga kriser, vilka sänkte deras standard ända ner till 1980 års nivå. Snart har vi det inte bättre än u-länderna, varnade de mest pessimistiska.

Vi visste ju fuller väl, vilket oemotståndligt sug nationalistisk agitation har i kristider. Vår stora stund hade kommit.

Vi inledde en intensiv kampanj, "Sverige ut ur Ångermanland".  Genom att leta upp varenda historisk oförrätt dessa förbannade svenskar hade tillfogat oss förstod våra landsmän snart, under vilket olidligt förtryck de hade levat i generationer.

Aktuella övergrepp belyste vi också. Hade inte arroganta svenskar rasistiskt skymfat vå etniska särart genom att i höstas visa ut oss till kyliga balkonger och blåsiga trädgårdar, när vi ville avnjuta vår nationalrätt, surströmmingen! Hur ofta hade inte svenska huliganer buat ut världens bästa ishockeylag, Modo!. Till och med vår fina vapensköld, de tre laxarna, hånades med illvilliga skämt om simpor och snorgärsar!

Skickligt utnyttjade vi demokratin för vår frigörelse. Vid den folkomröstning som vi anordnade valde en överväldigande majoritet frihet från Sverige. Bara några inflyttade svenskar röstade nej. Dem fråntog vi jobben med rättvis- och jämlikhetsargumenten att de alltför länge flutit ovanpå och snyltat på vår gästfrihet. För att visa dessa femtekolonnare att de inte hörde hemma hos oss, brände vi ner några av deras villor och välte deras bilar. Dessa spontana kampmetoder uppskattades speciellt av våra tonåringar, vilkas fosterländska hänförelse därmed ökade.

För oss ledande frihetskämpar innebar den nya statsbildningen ett rejält lyft. Men för våra undersåtar medförde isolering och småskalighet svåra påfrestningar. För att avleda uppmärksamheten från ekonomi och välfärd tvangs vi till en ytterst aktiv försvarspolitik.

Våra medier, alla lika patriotiska som regeringstrogna, inledde en informationsdrive om hur våra landsmän brutalt trakasserades vid gränserna både i norr och söder. Inför ett hotande tvåfrontskrig valde vi att slå till först.

Västerbotten, detta patetiskt platta område, erövrades lätt. Sedan blev Medelpad en munsbit, "Sundsvall med förorter", som vi brukade kalla denna kartografiska nullitet. Generande lätt lyckades vi skaffa vapen och krut, förbluffande nog från ett svenskt företag. Importen skedde via Iran. En svensk vapendirektör svor inför rätta på att han trott att Kramfors var en shiamuslimsk tempelstad, som behövde krutet för fyrverkerier till ayatollans ära.

Utländska medier smädade våra hjältar - och skändade våra döda hjältars minne - med skräckskildringar om hur dessa mördat civila och våldtagit ångermanländskor. Vi svarade med att varje dag i tidningarna ha bilder på blödande ångermanlänningar och gråtande ångermanländskor, offer för "obeskrivliga svenska krigsförbrytelser".

Internerna vid Härnösands fångvårdsanstalt  rehabiliterade vi genom att av dem bilda specialstyrkor för rensningsaktioner. Dessa randiga baskrar visade prov på mycken fri företagsamhet och gediget yrkeskunnande. Lögnerna i svenska medier om dem tillbakavisades med att krig minsann inte är någon tebjudning.

Vårt nästa steg har arbetsnamnet "Nordnorge heim ins Reich". Vi tänker tvätta bort skammen från 1905, då flata svenskar, påverkade av de ständigt landsförrädiska fredsaktivisterna, gav efter för aggressiva norrbaggar.

------------------------------------

Åke Sandin 1992

DEN TUFFA OBEROENDE RADION

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1361:a sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 30 mars kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till söndagen den 13 april, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17.  Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin

Programmet i korthet:

Veckans rosor delas ut till hela fjorton personer och tidningar för olika berömvärda insatser

Neven Milivojevic tipsar oss om att möta våren i Belgrad, alltså "an der schönen blauen Donau"

Åke Sandin läser en krönika, som är en parodi eller karikatyr på nationalism och rasism samt deras förlängda arm: krigsgalenskapen

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1361) 30/3-13/4 till....

….till              Tuffs ordförande Sylvia Ljungdahl, som inför årsmötet den 22 mars skrivit föreningens verksamhetsberättelse för 2013. Trots att den är kortfattad är den mycket omfattande till följd av Tuffs mångskiftande aktiviteter. Dess förstasida har flera läsvärda citat, t. ex "All agitation för krig börjar med påståendet att motparten hotar freden". Om du vill ha den kontakta Monica, tel 712 2581 monica.schelin@brevet.nu

….till              Tuffs nya styrelseledamöter Jenny Citron, Jonas Bodin och Rubin Virdi. De är bland de femton i den tappert kämpande styrelsen, som förutom Sylvia Ljungdahl leds av Monica Schelin (vice ordf.), Margareta Svahn (sekreterare) och Bitte Isacsson (medlemsregistret)

….till              den fina minnesstunden 21 mars i Hoppets kapell för den bortgångne Tuff-aktivisten Bengt Citron.

….till              Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som meddelat att man redan börjat bygga en samlingssal för flickor vid Vaghval, en av Tuff-skolorna bland indiska Dharampurs fattiga byar. Bhikhu minns med beundran Bengt Citron och den hemsida (numera www.tuff.nu ) som denne skötte så fint i många år. Bygget planeras vara klart i juni och det ska få namnet BENGT STUDY HALL

….till              Bengts många vänner som för att hedra hans minne bidragit med över15 000 kr till projektet i Indien, som alltså ska bära hans namn. Bidrag till detta projekt välkomnas på Tuffs insamlingskonto plusgiro 79 36 36 -2. Lägg märke till att varenda insamlad krona skickas oavkortad till ändamålen, eftersom det inte finns någon avlönad i TUFF eller här i Radio Tuff utan alla jobbar gratis.

….till              Neven Milivojevic, som tipsar oss om ett fint resmål under våren, nämligen Belgrad, där Tuff sedan många år har en partner, Lina Vuskovic. Hennes fina arbete för gamla fattiga, ofta flyktingkvinnor, har Tuff de senaste åtta åren stött med 71 000 kr. Enligt Neven får därför Tuff-medlemmar 20 procents rabatt på logi- och matkostnaderna. Han hörs mera utförligt senare i detta Radio Tuff.

….till              KYRKANS TIDNING, som (27/3) har en artikel med rubriken "Samarbete säkrare än militär upprustning". Där kommer Anders Mellbourn till tals och han har bl a varit chefredaktör på Dagens Nyheter och chef för Utrikespolitiska Institutet. Han menar, att "tyngdpunkten ska skjutas från militärt försvar i riktning mot fredsbyggande och konfliktförebyggande". Om Ukraina säger han att "ingendera sidan, varken den europainriktade eller den rysslandsvänliga, lyckades skapa ett legitimt styre och båda sidorna var korrupta" (I samma tidning fanns en stor artikel om tyresöbon och förra statsministern Ingvar Carlsson, som precis som i förra Radio Tuff berättade om religionens roll även i politiken.)

….till              Olov Abrahamsson som (18/3) i tidningen Norrländskan skriver under rubriken "Lyssna på Hans Blix! för dennes råd, att ”I stället för att bli medlemmar av Nato bör vi ägna oss åt ett mer målinriktat arbete för säkerhetspolitisk avspänning och nedrustning i Europa”. Det är klokt sagt av en före detta folkpartistisk utrikesminister. Tänk om hans partivänner med flera ville lyssna, de som alltmer hysteriskt nu agiterar för att Sverige ska bli Natos 29:e (!) medlem. Hur många är det för resten som vet att 28 länder redan tillhör denna militärallians?

….till              Owen Jones i den brittiska tidningen The Guardian, som (23/3) skriver under rubriken "Libya is a disaster we helped to create" (Libyen är en katastrof vi hjälpte till att skapa). Han beskriver kaoset med mord inte bara på den amerikanske ambassadören utan på höga inhemska politiker och andra. Han beklagar splittringen där laglösa militiagrupper tagit kontroll över delar av den för landet viktiga oljeexporten. Inte var det väl detta som västmakterna med svensk hjälp ville uppnå när de militärt ingrep i Libyen för 3 år sedan? Men som vanligt aktar sig de krigförande att resultatvärdera krig.

….till              Gideon Levy, medarbetare i den israeliska tidningen Haaretz, som (20/3) påpekar att den ryska annexionen av Krim är mindre problematisk än den israeliska ockupationen av palestinska områden. Denna är mycket grymmare, menar han, men i västliga ögon är den israeliska ledaren Netanyahu inte alls den "djävul" som Putin nu skildras som, och israeliska brott mot internationell lag nämns nästan aldrig. Om amerikanska brott skräder Gideon Levy inte heller orden:

                      "USA är supermakten, som är ansvarig för den största mängden blodspillan sedan andra världskriget. Blodet från deras offer ropar upp från jorden i Korea och Vietnam, Kambodja och Laos, Irak, Pakistan och Afghanistan."

                      Levy nämner också det ganska okända faktum, att åtta amerikanska delstater har liknande homolagar som ryssarna har blivit så kritiserade för.

….till              amerikansk självironi i nättidningen CounterPunch, som visar en karta över Europa och Asien. Där är de många amerikanska militärbaserna utmärkta. Texten lyder ungefär: "Ryssarna vill nog krig, för se hur nära alla våra militärbaser de korkat nog har placerat sitt land!"

….till              rysk (?) ironi, som handlar om presidentparet Barack och Michelle Obama. De är i sovrummet men han sover oroligt och förklarar för hustrun:

- Jag avskyr den där Putin. Jag skulle vilja slå benen av honom.
Michelle invänder:
- Ingen bra idé. Vet du inte att ryssarna tog många guld i Paralympiska
spelen för funktionshindrade?

….till                   de schyssta, solidariska människor som i strid ström nu betalar avgiften för medlemskap i TUFF genom insättning 200 kr (familjemedlem: 80 kr) på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Hjärtligt välkommen du också! (Framåt mitten av april skickas ett nytt TUFF-kalendarium och TUFF-bladet till de över 400 medlemmarna.)

….till              den nya Tuff-medlem från Saltsjöbaden, som på inbetalningskortet  skrivit följande uppmuntrande ord: "Mina allra varmaste hälsningar! Önskar att Radio Tuff sändes ännu oftare. Gör så mycket reklam jag kan för er."

Personligt: Usch, födelsedag, jag blottare?

ETT EGOTRIPPAT MÖNSTER

Almanackan ljuger kanske. Den påstår att det är vårdagjämning i dag, men det är ju alldeles vitt där ute.

Att jag grymtade "usch" i rubriken beror på att jag inte är så förtjust i att vara  personlig. Jag minns med förfäran, hur våra medier och egotrippade tyckare redan på 80-talet tog efter vårt mönsterland USA och uppmanade oss:

"Tänk på dig själv" Förverkliga dig själv! (Ofta underförstått: Skit i alla andra!)

Ändå ska jag nu vara personlig, min födelsedag till ära. Egentligen har jag länge tyckt att vi i stället skulle fira våra mödrar, som födde oss med smärta en gång i världen. Kanske också våra gamla manliga släktingar. När jag tänkt på dom har jag i decennier tyckt att jag levt på övertid. Två av mina farbröder dog vid 36 års ålder min pappa innan han skulle fylla 50.

Som en av mina favoritskalder, Johannes Edfeldt, skrev i dikten "Purgatorium" om det lögnaktiga uttrycket "den gamla goda tiden"

"Döden strök som en grå hyena

kring förödda boningar i kväll

- Oss har genombävat denna sena

afton ångesten hos en gasell.

JAG EN SKUM BLOTTARE?

För långe sen i ett av mina cirka 5000 radioprogram på www.tyresoradion.se  intervjuade jag en halvtimme en Tyresöbo. Han var cirka 50 år gammal och jag minns att han sa. "Numera får man ju vara tacksam att man kan pissa utan svårighet och har en någorlunda regelbunden avförning"

I min då 60-åriga okunnighet garvade jag och tyckte att han överdrev. Ack nej, det har jag numera fått erfara. Min födelsedag firade jag i morse på Tyresöhälsan, där jag sedan tre år är stamkund. (Jo, i vår galopperande marknadsekonomiska tid heter det väl inte patienter längre utan "kunder" och liknande?)

Där brukar jag träffa söta och duktiga sjuksystrar. Inför dem strippar jag och det gjorde jag också i dag. Inte dåligt, va, att fira 82-årig födelsedag genom att blotta sig för en mycket yngre kvinna, som kunnigt ägnade sig åt min penis.

För ett par år sen när jag behandlades på samma sätt berättade jag för den söta sjuksystern vad jag tänkte bli i nästa liv. Påstod att jag så många gånger hade fläkt upp mig att jag var väl kvalificerad att bli en fantastisk nakendansör till exempel på en gay-klubb. Det skulle jag inte ha sagt, för hon skrattade så intensivt att hon tappade sina medicinska grejer.

KÄRT SAMTALSÄMNE: VÅRA KRÄMPOR

Nu kanske du vill veta i mera detalj om mina krämpor. Många frågar men säkert i hopp att få berätta om sina egna. Men jag är ju inte någon mirakelläkare. Så när folk frågar hur jag mår, svarade jag förut:

"Jag mår bättre än jag förtjänar."

Numera säger jag stolt:

"Jag sover i alla fall utan kryckor." Punkt!

Minns ännu med saknad min gamle vän Roland Schütt (1913-2005) När jag rekommenderade denne engagerade 90-åring att gå med i en pensionärsförening, började han i vanlig ordning att svära, leva och svarade:

"Aldrig i livet! Där finns ju bara en massa andra gubbjävlar och käringar och det enda dom pratar om är alla sina krämpor, och jag har tamefan nog av mina egna!".

(I sin succébok "Kådisbellan" skrev Roland ömsint om sin judiska mamma Zipa. När Expressen 1997 grovt beljög mig som "antisemit", blev han rasande och levererade i Radio Tuff de mest svavelosande fördömanden av tidningens många /trendiga/ lögner och manipulationer. Saknade honom väldigt mycket i somras, när duktiga propagandister försåg tre ledande Tyresömoderater med dessa 16 år gamla Expressen-lögner och de i okritisk barnatro blev så upprörda att de beljög mig på det grövsta.).

FÖRSÖKTE VARA HISTORIEFÖRFALSKARE

Under mina många år som lärare för tonåringar och vuxengymnasister överdrev jag liksom de flesta andra - låt vara i god tro och antinazistiskt nit - några av tyskarnas många otäcka krigsbrott. När jag, stödd på etablerade historikers upptäckter har vågat erkänna dessa då omedvetna historieförfalskningar har jag råkat illa ut. Sådan är mediesituationen, trendriktighet går före sanningen. Det tycks gälla även i dag, när Ryssland behandlas ensidigt i den västliga propagandan.

En gång försökte jag dock helt medvetet lära ut en historieförfalskning. Det var när 30-talets historia behandlades. Då påstod jag helt riktigt att väldigt få barn föddes i början av 30-talet. Det var som Alva Myrdal skrev: "Kris i befolkningsfrågan".

Jag frågade eleverna vad orsaken var. Det var det förstås ingen som trodde sig veta.

Då anlade jag min mest seriösa ton och förklarade:

"Jo, på den tiden struntade föräldrar i kvantitet men satsade stenhårt på en väldigt bra kvalitet, och det lyckade de jättebra med:"

Tyvärr tog det bara några sekunder innan någon skärpt yngling upplät sin stämma och sa:

"Öh, Åke, lägg av va!"

Då blev jag tvungen att berätta om ekonomisk kris, enorm arbetslöshet och Ådalen 1931, då två av mina morbröder fanns bland de av militären beskjutna demonstranterna.

I mina mest egotrippade stunder (usch!) önskar jag ändå att det låg något i min lögn  

Ingvar Carlsson: Ryssland och folkrättsbrotten

Den 12 mars talade Tyresöbon och förre statsministern Ingvar Carlsson i hemortens kulturcafé. Det handlade främst om hans nyutkomna bok "Lärdomar: personliga och politiska". Bland annat prisar han där "den nordiska modellen" men ägnar också ett kapitel förvånande nog åt religionerna.

I Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1360, som hörs på www.tyyresoradion.se , återges också vad Ingvar Carlsson sa om aktuell utrikespolitik, bland annat så här:

"Med anledning av vad som händer nu i dagarna vill jag ändå lite nyansera den bild som framför allt Bildt och även media ger av det nya Ryssland och vilket eventuellt medansvar som vi har för utvecklingen. Jag tycker inte att vi är helt utan ansvar.

När Gorbatjov lovade Bush den äldre, att inga ryska trupper skulle sättas in i DDR, utan tvärtom skulle de sovjetiska trupperna dras tillbaka och inte bara från DDR utan från hela östra Europa, så lovade Bush honom i en muntlig överenskommelse att Nato i gengäld inte skulle flytta fram sin östgräns. Vi vet vad som sedan har skett.

Svaghetsperioden i Ryssland under Jeltsin, en ledare med svåra alkoholproblem och som skämde ut Ryssland på många sätt, förnedrade ju ryska folket. Samtidigt kände dom sin maktlöshet. Man behövde inte vara rysk general för att känna att man omringades. Det där är ena punkten

Den andra är att vi pratar både i Sverige, USA och i Europa om Putins brott mot internationell rätt. Det är riktigt och det ska brännmärkas. Men faktum är att vi bombade Serbien, Rysslands gamla bundsförvant, utan tillstånd av säkerhetsrådet. USA och Storbritannien gick in i Irak, ett brott mot folkrätten. Israel med stöd av USA:s veto bryter mot folkrätten. Guantanamo-basen är ett brott mot folkrätt och internationell rätt. Drönarna, som amerikanerna skickar in och dödar folk är ett brott mot folkrätten.

Våra angrepp och vår kritik mot Putin skulle ju ha mycket större moralisk och saklig kraft, om vi inte själva hade begått de här brotten. Tycker därför att när vår utrikesminister börjar tala om Quisling och använder såna ord så är det ett verbalt ordkrig i en situation som är otroligt farlig, så skulle jag önska att han talade med lite annorlunda röst.

På gott och ont kommer vi att ha Ryssland som en granne i framtiden. Vi ska inte agera så att nationalismen i Ryssland blir ännu värre, för den har växt farligt och vi har sett hur man trampar på mänskliga rättigheter.

Jag är av den tron att ibland är det bättre att tala med varandra än att förbereda krig som faktiskt man delvis gör. Vi skulle vara betydligt mer trovärdiga i vår kritik av Rysslands brott mot mänskliga rättigheter och internationell rätt om vi inte själva hade trampat fel.

Jag tillhör dom som menar att det är säkerhetsrådet som beslutar om militär intervention i andra länder. Det är ingen tillfällighet att man bestämde detta efter andra världskriget. Då kan man inte bara bryta mot det när det passar en själv.

När man bombade Serbien, skrev jag faktiskt en artikel I New York Times och The Guardian, där jag sa att det här är ett väldigt farligt alibi. Det här noteras i Moskva att man bombar Serbien, deras gamla bundsförvant, och när det passar ryska intressen finns risken för de kommer att plocka fram det."

(Detta var en bit av Ingvar Carlssons tal den 12 mars i Kulturcaféet, Tyresö. Några andra avsnitt av talet hörs i Radio Tuff nr 1360 på www.tyresoradion.se )

Lars Borgnäs mot den strida strömmen

Lars Borgnäs är en mångsidig man. Han är jurist, civilekonom och journalist. Dessutom modig, för som journalist vågar han gå emot strömmen. Han har stuckit ut hakan i ämnen som Palmemordet, Estonias förlisning och "ryska ubåtar" i svenska vatten. Han är en av de tusentals intressanta personer jag haft förmånen att intervjua på www.tyresoradon.se där han hörs på http://www.tyresoradion.se/search.php?query=Lars%20Borgn%C3%A4s 

Nu i radions program Obs den 14 mars påtalar han den extrema enögdheten i våra mediers rapportering av händelserna i Ukraina och skildringen av Ryssland. Våra medier påminner honom om Sovjetunionens, vars ensidiga propaganda mot väst han upplevde på plats som ung journalist 1968. Han blev då utvisad och fick  24 timmar på sig för att lämna landet.

Om svenska mediers unisont negativa syn på Putin och Ryssland av i dag säger han (Citaten fetstilade).

Fakta tycks anses som onödiga att efterforska och redovisa, rykten sprids ohejdat utan kontroll, anonyma källor eller öppet tvivelaktiga sådana får duga som sanningsvittnen.

Borgnäs undrar om det är sant att Ukrainas president blev avsatt på ett olagligt sätt. Men det redovisas inte av svenska medier, där en ledarskribent på en stor tidning bara tycker att "Janukovitj förtjänade att avsättas" Om uppgifterna att krypskyttarna på Maidantorget i Kiev kan ha varit från oppositionen nonchaleras och Borgnäs  påtalar att faktaläget redovisas inte. Och han frågar::

Hur gick Janukovitjs avsättning till, vem bär ansvaret för massakrerna på Majdantorget, vilka har nu med USA:s, EU:s och Sveriges stöd tagit makten i Kiev - som måste bedömas och vägas in i en analys om man ska förstå vad som har hänt i Ukraina och förstå, om än inte acceptera, hur Ryssland har agerat. Det borde vara en självklarhet, och är det i de flesta andra sammanhang, att medier och kommentatorer redovisar faktaläget för allmänheten och försöker göra begripligt hur båda sidor i konflikten tänker. Men när det gäller Ryssland ställs inga sådana krav.

Om den ryske ledaren säger Lars Borgnäs:

Vladimir Putin kanske drar fel slutsatser och agerar på ett felaktigt sätt när han säger sig vilja skydda den ryskspråkiga befolkningen i Ukraina, men den svenska allmänheten ges inte chansen att bedöma det om de inte får en saklig och objektiv faktabeskrivning. Den borde också ges chansen att förstå hur de ryska ledarna tycker sig se att Nato, som dom uppfattar som en rest från det kalla kriget med Ryssland som egentlig huvudmotståndare, försöker fullborda sin omringning och isolering av Ryssland genom att nu sikta in sig på Ukraina

Borgnäs undrar vilka som tjänar på den ensidiga mediebilden och påpekar:

Man kan notera vilken fart det blivit på de svenska militära försvarsivrarna, inte minst de som förespråkar en svensk anslutning till den västliga militäralliansen Nato. Dom hoppas förstås nu att krisen i Ukraina, eller snarare den svenska mediebilden av krisen, ska ge ett skov i opinionen, som kan ge ökat folkligt stöd för ett svenskt Natomedlemskap.

(Utdrag från Sveriges Radios Obs den 14 mars. Citaten fetstilade)

"....landet där kanonen blommar...."

Inspektionen för strategiska produkter (IPS) presenterar siffrorna för svensk vapenexport. Det visar sig att aldrig förut har vi sålt så mycket vapen till diktaturer. Det är knappast några demokratiska mönsterländer vi snällt förser med dödsbringande produkter:

Åren 2006-2013, dvs under den nuvarande regeringens tid, sålde Sverige vapen till Saudiarabien för 4 871 miljoner kr, till Pakistan för 6 957 miljoner kr, till Bahrain för 116 miljoner kr och till Förenade Arabemiraten för 2 020 miljoner kr.

Den tyske författaren Erich Kästner (1899-1974) tvangs att delta i första världskriget. Det gjorde honom till pacifist. Hans böcker tillhörde därför dem som nazisterna förbjöd och brände på bål.

1928 skrev han dikten "Kennst Du das Land, wo die Kanonen blühn?". Långt senare försvenskades den av Lars Forssell, som bland annat skrev:

Känner du landet där kanonen blommar
och sprider frömjöl över hela världen?
Befruktar krig så de slår ut i sårskorpor,
blödande kalkar över hela världen,
vallmo som granater?
Känner Du landet? Känner Du det landet?
Känner du landet där kanonen blommar?.

Forssell avslutar dikten så här:

Känner Du landet där kanonen blommar?
Känner Du landet där patronen blommar?
Känner Du landet? Känner Du det landet?
Det heter Sverige.

--------------------------------------------------------

Radio Tuff nr 1360. Efter Lars Forssells diktrader hörs hans försvenskning av Léo Ferrés visa Le piano du pauvres (De fattigas piano), sjungen av Ulla Sjöblom. Lyssna på www.tyresoradion.se 

Radio Tuff nr 1360

DEN TUFFA OBEROENDE RADION

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1360:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 16 mars kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 30 mars, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17.  Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin

Programmet i korthet:

Veckans rosor delas ut i så stor omfattning, att inslaget den här gången tar hela 12 minuter.

Tyresöbon och förre statsministern Ingvar Carlsson kommer ut med en ny bok och han ger glimtar från den i ämnena religion, nordisk modell, Ryssland och folkrättsbrott.

Sveriges betydande vapenexport behandlas under rubriken "landet där kanonen blommar", ett citat från Lars Forssell, vars visa "De fattigas piano" sjungs av Ulla Sjöblom. 

"ROSOR" från RADIO TUFF (nr 1360) till....

….till              Tuffs partner i Indien, Bhikhu Vyas, som hjärtligt tackar för 2 331 344 indiska rupier, som Tuff                       nyligen skickade. Det motsvarar 240 000 kr, men i Indien räcker det till väldigt mycket, bland                           annat till driften av två av de åtta "Tuff-skolorna i fattiga Dharampur.

….till              minnet av den 27 februari bortgångne Bengt Citron, som under många år gjorde så värdefulla insatser för Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF). Nu planeras att ett av de många Tuff-projekten i Indien skall få namn efter honom. Så här skriver vår indiske partner, nyssnämnde Bhikhu Vyas: "It is very appropriate to name some project in memory of late Bengt. I will discuss with Koki what to name and then let you know." (Det är mycket lämpligt att namnge något projekt till ,minne av den bortgångne Bengt. Jag ska diskutera med Koki, vad vi ska namnge, och sedan låta er på reda på det.). Denna fina idé har föreslagits av Bengts efterlevande fru Christina. Vi kan alltså bidra till att hedra hans minne genom insättningar på Tuffs insamlingskonto 79 36 36 - 2. Självfallet kommer alla bidragsgivares namn att meddelas till Bengts närmaste.

….till              Margareta Flygt, som i tidningen Sydsvenskan (12/3) påminner om att det nu är 100 år sedan första världskriget startade. Ungefär nio miljoner, de flesta soldater, dödades. Hon skriver om soldaternas 1,5 miljoner dagbokssidor, som England nu samlat i det Brittiska Nationalarkivet. Hon tycker att alla i kriget deltagande länder borde ha något liknande och skriver:

"Min morfars storebror stred vid västfronten 1914 innan han dog av att benen trasats sönder av granatsplitter. Han hade sett utbrända byar, hungriga barn och skräckslagna människor, tagit döda soldaters rockar för att värma sig och spelat kort på lediga dagar. Om allt detta skrev han i sin dagbok och i breven hem. Tänk om jag i stället för att läsa hans anteckningar och det formella brevet som skickades till fadern om sonens död 'för' fosterlandet hade kunnat träffa hans ofödda efterkommande på släktmiddagar 2014?

'Drivor av tyskar slitna i stycken' står det i den brittiska kommendanten James Pattersons anteckningar. Kanske en av dem var just min morfars storebror. Han ligger i dag tillsammans med 4600 andra tyska soldater på militärkyrkogården i Vouziers. Patterson dog kort därefter. Båda soldaterna skrev om hur grymt, hårt och utan medkänsla kriget var - den ene på engelska, den andre på tyska.- Dödssiffrorna är hisnande. Varenda en är en för mycket."

….till              Radio Tuffs man i Kalifornien, Bengt Svensson, som tycker att vi ska läsa "King Leopold's Ghost", skriven av Adam Hochschild. Den finns också på svenska som "Kung Leopolds vålnad". Bengt skriver:

"Boken handlar om den belgiske kungens terrorvälde i Kongo. I åratal har jag tvekat att ge mig på boken, eftersom historien om Kongo är så deprimerande. Men författaren håller en hälsosam distans till de historiska figurerna och betraktar dem ibland med ironi och humor, vilket faktiskt gör läsningen underhållande. Vad som beskrivs är bland annat hyckleriet, självbelåtenheten och den fromma retoriken. Kolonialismen utgav sig för att vara helt altruistisk Det gällde att rädda afrikanerna inte bara från 'arabiska slavhandlare' utan också deras själar. Att 'civilisera' var också en av de högstämda deklarationerna i  manipulerandet av opinionen. Men sist men inte minst var det cynismen, brutaliteten och hänsynslösheten, som dolde sig strax under den polerade ytan".

Hochschild har också skrivit boken To End All Wars, som bland annat handlar om engelska pacifister, såsom Bertrand Russell, under första världskriget. Det kriget skulle ju enligt segrarna göra slut på alla krig, men det var ju som bekant bara optimistisk krigspropaganda.

….till              kulturskribenten Torsten Kälvemark, som skriver om Svoboda, det högerparti i  Ukraina som tack vare energiska insatser under protesterna på Maidantorget i Kiev både fått ministerposter och posten som riksåklagare. Han tycker att partiet "luktar fascism". Han tror att Carl Bildt varit alltför stressad för att hinna läsa partiprogrammet och påstår: "Bildt  går i god för partiet som vill kriminalisera homosexualitet och återinföra kärnvapen"

….till              den Tuff-medlem som ironiskt på e-post frågar: "Vad tror du, kommer Carl Bildt att få fredspriset?!"

….till              Henry Kissinger, USA:s utrikesminister 1973-77 , som nu framstår som  fredsmäklare efter att 1973 varit en mycket kontroversiell mottagare av Nobels fredspris. Nu skriver han i Washington Post (5/3) att både Ukraina och Ryssland måste besinna sig och i bådas intresse välja försoning i stället för den nuvarande konfrontationen. Han råder ukrainska ledare att välja en hållning jämförbar med Finlands, som han menar håller starkt på sin självständighet och samarbetar med väst men samtidigt undviker konfrontationer med Ryssland.

….till              Fria tidningen (12/3), som har en artikel av Britta Ring med rubriken "Ukraina, Ryssland och elefanten i rummet" Hon menar, att Natos systematiska utvidgning runt Rysslands gränser med stark militär aktivitet och offensiva stridsövningar i bland annat norra Sverige och i Östersjön är elefanten i rummet, som massmedierna inte låtsas om - kompakt tystnad råder"

                      I samma tidning (5/3) skriver Pierre Gilly under rubriken "Dubbla måttstockar i historiesynen" om att massdödande genom svält och koncentrationsläger inte uppfanns av 1900-talets otäcka diktaturer utan hade motsvarigheter i västmakternas behandling av bland annat kolonialfolken. Han påminner om svälten 1943 i i brittiska Indien, då ca 3 miljoner bengaler dog till följd att britterna vägrade att förse de svältande med mat. Så sent som på 90-talet dog ca en halv miljon irakiska barn till följd av västliga sanktioner.

....till               Tyresöföretaget Wild Card och dess chef Mikael Sipilä (intervjuad på www.tyresoradion.se härom året) som utsåg Tuff till sitt "välgörande ändamål" för februari. De skriver bland annat: "Vi har aktivt valt att fortsätta att stödja TUFF:s verksamhet för 2014. Summan är inte det avgörande men vi vill gärna försöka visa att vår devis "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något" verkligen fungerar. Så detta är även en budkavle till våra kunder, leverantörer och partners att ta ett aktivt beslut. Ett beslut att försöka bidra till fred på jorden, i den bästa av alla världar. De uppmanar oss att stödja Tyresö Ulands- och FredsFörening genom insättningar på Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6 . Företaget har föregått med gott exempel genom att stödja Tuff med 800 kr. Det innebär att Tuff hittills under 2014 fått gåvor från medlemmar på över 12 000 kr, jättefint och nödvändigt för en förening som inte har några offentliga bidrag.

….till              Radio Tyresö (www.tyresoradion.se ), som fortsätter sina sändningar, nu med flera duktiga programledare. En av dem är Inger Gemicioglu, som bland andra intervjuat Fårdalabon Classe Svensson. Han är en riktig kämpe som kommit tillbaka fint efter en svår stroke. Han är en av de drygt 400 Tuff-medlemmarna och säger på radion. "Tuff gör ett väldigt bra jobb!"

….till              allt flera schyssta människor som i strid ström betalar medlemsavgift till det frivilligt och hårt kämpande Tuff. Årsavgiften är 200 kr och för annan på samma adress (familjemedlem) 80 kr och Tuffs plusgiro är 16 01 37 -6. Alla är hjärtligt välkomna som medlemmar! Du behövs!

ÄR DET BARA RYSSAR SOM ÄR HOMOFOBA?

I morse (6/3) berättade man på radionyheterna att i västgötska Kinna hade en homosexuell man blivit nedslagen och misshandlad utanför sitt hem. Tidigare hade parets bil blivit vandaliserad med äckligt klotter och liknande.

Vi minns ju alla våra mediers intensiva kritik av Ryssland för att landet - som det ibland lögnaktigt uttrycktes - hade "förbjudit homosexualitet". Denna kampanj stegrades inför OS och deltagande olympier uppmanades att bojkotta spelen eller åtminstone på plats demonstrera mot den ryska hållningen.

När DN:s journalist (7/2) vid olympiska spelens början besökte en gayklubb i Sotji förklarade den homosexuella krögaren: "Alla säger att vi homosexuella har det så hemskt här i Ryssland. De vet inte vad de pratar om". Och han påpekade att den ryska så kallade antigaylagen inte är en lag mot de homosexuella utan mot att propagera för barn i förskolor och skolor för hbtq.

GAY I SVERIGE FÖRUT OCH I RYSSLAND AV I DAG

Gayrörelsen får en massa positiv uppmärksamhet och det kan den vara värd. Men när man i det antiryska drevet inför OS också hör att "homosexualitet är förbjuden i Ryssland" är det båg i det vackert regnbågsgranna. Lesbiska förhållanden har aldrig varit förbjudna där och manlig homosexualitet är helt tillåten sedan drygt två decennier.

Faktum är att ryska homosexuella har det bättre än vad deras likasinnade svenskar hade det i min ungdom, då jag fick uppmuntra homosexuella vänner och ekonomiskt hjälpa en homosexuell släkting.

MÖNSTERLANDET USA

I senaste Radio Tuff (1359) rapporterade Bengt Svensson från San Francisco:

"På måndagen den 10 februari i år, några dagar efter OS-invigningen, blev 13 gayaktivister arresterade och bortförda inte så långt från de olympiska anläggningarna. De protesterade mot att lagen inte skyddade dem mot diskriminering.

Har ni inte hört om det?

Det kan förstås bero på att just de här olympiska anläggningarna råkar befinna sig i Salt Lake City från vinter-OS 2002."

Nyligen beslöt den lagstiftande församlingen i Arizona att tillåta affärs- och restaurangägare att porta homosexuella. Tänk om detta hade hänt i Ryssland! Vilka rubriker hade det då inte blivit i västliga tidningar!

I flera andra amerikanska delstater finns det gällande lagar som påminner om den ryska.

VÅRT MÖNSTERLAND ENGLAND

Marc Bennet i den brittiska tidningen The Guardian har mage att påpeka att 40 medlemsländer i brittiska Commonwealth har homolagar som är sju resor värre än de ryska. Tidningen ger många exempel på detta.

Margaret Thatcher uttryckte sig i vändningar som i dag skulle brännmärkas som homofoba, men det var ju ett tag sedan hon styrde Storbritannien. Dock röstade den nuvarande premiärministern David Cameron år 2003 mot att dessa homofoba lagar skulle avskaffas. Sex år senare tvangs han be om ursäkt för detta.

----------------------------------------------

Åke Sandin, själv - kanske gammalmodigt? - heterosexuell, om nu inte detta vid min ålder bara är skryt. Som vi gubbar brukar säga: "Visst vänder jag mig om efter sexiga tjejer, men jag är ju så jävla gammal, att jag har glömt varför"

UKRAINA: FÖRVIRRINGEN OCH ORDKRIGET FORTSÄTTER

Brukar trots min höga ålder kunna lita på mitt närminne. Undrar därför om jag misstar mig när jag har för mig att Putin härom dagen försäkrade att Ryssland inte ville införliva Krim eller andra ukrainska områden med rysktalande majoritet?  

I dag (6/3) meddelas dock att Krims parlament tänker försöka ansluta sin halvö till Ryssland. Samtidigt utlyser de dock redan till den 16 mars en folkomröstning för att bestämma Krims status. Detta tolkas som att det därmed är klart för att Krim bryter sig loss från Ukraina. Och i dag påstås faktiskt det ryska parlamentet (duman) välkomna det.

Knappast något meddelas om att en annan valmöjlighet för Krims väljare tycks existera. Det är att öka den autonomi de redan har i Ukraina. Vore det inte en bra kompromisslösning?

Ännu har ju inte en enda droppe blod spillts i det som västliga medier larmat om som "brutal aggression," "ockupation" och "folkrättskränkning". Krim verkar ju snarast "ockuperat" av en överväldigande majoritet av sin egen befolkning.

PROPAGANDAFLOSKLER I STÄLLET FÖR DIPLOMATI

Den flyktade presidenten Janukovytj tycks själv ha skott sig och de sina genom ekonomiska oegentligheter i det Ukraina som tillsammans med Nigeria enligt statistiken tillhör de mest korrumperade länderna i världen.

Det var dock inte detta vår egen utrikesminister tänkte på när han drämde till med att kalla Janukovytj för en "Quisling". En jämförelse i samma stil gör en före detta utrikesminister. Det är Hillary Clinton, som liknar ryssarna med nazisterna. Möjligen kan det hjälpa henne att få en del röster från tillräckligt hjärntvättade amerikanska väljare, om hon ställer upp i kommande presidentval. Sådana jämförelser är ju ohistoriska, i värsta fall ren greuelpropaganda. Det är dessutom minst sagt taktlöst mot ett land, som i kampen mot nazismen förlorade 15- 25 miljoner dödade.  

Å andra sidan utmålar den ryska propagandan den nya regeringen i Kiev som "fascistisk". Den innehåller visserligen fyra ministrar plus en ny riksåklagare från det nationalistiska partiet Svoboda, vars högerextremism även våra Sverigedemokrater nogsamt tar avstånd ifrån, men regeringens majoritet verkar demokratisk, låt vara högröstad.

En ström av höga västliga politiker vallfärdar nu till det nya Ukraina och lovar det konkursfärdiga landet stora ekonomiska bidrag. Samtidigt hotar de med sanktioner mot Ryssland. I den frågan sänker dock England tonläget, eftersom som så många stenrika ryska oligarker utan risk för sanktioner har kunnat placera sina många miljarder i London. Dess finanscentrum City skulle kunna drabbas av kommande sanktioner. Pengar styr - trots all retorisk upprördhet.

KRYPSKYTTARNAS ANVÄNDNING I PROPAGANDAN?

I tre månader var det ju ett våldsamt rabalder på Majdantorget i den ukrainska huvudstaden Kiev. Ofta urartade det i sammanstötningarna mellan demonstranter och polis. Många på båda sidor skadades av stenar, påkar eller polisbatonger.

På slutet blev det värre. Plötsligt började folk på torget att dödas av krypskyttar, som inte oväntat av våra medier utpekades som regimens mordiska drängar. Jag funderade mycket på detta. Regimen hade ju tillräckligt med poliser och militärer. Frågade mig - lite hädiskt kanske? - vilka som gynnades av detta. Cui bono (vem gagnas) var en fråga som de kloka romarna ofta ställde sig för 2000 år sen.

Det var ju just dessa dödsskjutningar som fick folk i många länder att skarpt fördöma Ukrainas gamla regim och med rätta känna stark empati för oppositionen..

I morse trodde jag att jag fått en av mina funderingar bekräftade. Då såg jag i de medier som kallas  sociala - kanske för att dölja att de alltför är asociala? - att den estniske utrikesministern påstått att  "bakom krypskyttarna stod inte Janukovytj utan någon från den nya koalitionen". Han hade hört detta från ett till synes trovärdigt håll, nämligen en kvinnlig läkare som hade behandlat sårade och dödade i Kiev.

Bara  några timmar senare dementerades dock detta både av den estniske utrikesministern och den ukrainska läkaren. Nu sägs det att en demonstrant sköt ihjäl tre trafikpoliser.

ÖB SMITTAS INTE AV RYSSKRÄCKEN

Även i Sverige, på tryggt avstånd från Krim, har rapporteringen om den "onde" Putin, ofta karikerad i Hitlermustasch, satt fart på den gamla rysskräcken. Inte bara medier, som vill höja sina upplagor med larmrapporter, utan också vårt politiska etablissemang jämrar sig nu trendriktigt om den "ryska faran". Nu räcker det inte att vi ökat våra anslag till svensk krigsmakt de senaste två åren utan mycket mera krävs.

Det känns lite konstigt för en gammal antimilitarist som jag att erkänna att i dessa hysteriska varningar för Ryssland är det inte minst vår ÖB, Sverker Göransson, som håller huvudet kallt. Han är realist och talar lugnande om Sveriges situation.

Inte heller många är så paranoida att de vill påstå, att Sverige nu hotas av militär aggression. Men så kommer paradargumentet: "Vi vet ju inte hur läget kan vara om 10-15 år". Genom det resonemanget förhindras varje minskning av krigsförberedelser.

NÅGRA AVVIKANDE RÖSTER I VÄST

Det finns dock i väst några sansade bedömare som avviker från det traska-patrullo-patrask, som i sin iver att vara trendigt brukar göra världen svartvit och indela den i "bad or good guys".

Ett exempel är Vaclav Klaus, som var tjeckisk premiärminister 1992-97 och landets president 2003-13. Han lägger en del av skulden för situationen i Ukraina på USA och EU. Apropå Krims eventuella avskiljande har han erfarenheter av hur ett nytt land kan uppkomma på fredlig väg ur en annan statsbildning. Det var när Slovakien 1993 lösgjorde sig från Tjeckoslovakien. Bara två gånger till har det hänt i historien. Första gången var när Norge lämnade unionen med Sverige 1905 och När Singapore 1965 blev självständigt från Malaysia.

 Liksom Klaus har Tysklands förbundskansler Angela Merkel, som är tveksam till sanktioner mot Ryssland, erfarenheter av ryssarnas dominans i östra Europa under sovjettiden. Hon är uppvuxen i DDR och är en av ytterst få västliga toppolitiker som förstår och talar ryska.

Det nordiska land som har de bästa - dock inte alltid angenäma - erfarenheterna av Ryssland är förstås Finland. Där framhåller den tidigare Moskvaambassadören Heikki Talvitie, att de sanktioner som väst nu så högröstat hotar med vore ett misstag. Han menar att de försvårar den diplomatiska process som är det enda som kan lösa krisen.

(6/3 2014)

Ryssland "invaderar"? Hökarna vädrar morgonluft!

Ganska förvirrande att försöka följa händelserna i Ukraina. I tre månader brann bildäcken på torget Maidan och från barrikaderna haglade stenarna, som tyvärr besvarades med att ca 80 människor dödades. Hur många poliser som dödades har västliga medier i sin ensidiga rapportering knappast brytt sig om. Föreställ är att något liknande skulle ha hänt i London eller Washington!

AVTALET FRÅN 21 FEBRUARI BRÖTS

Det var inte ens två veckor sedan (21/2) man i Kiev, typiskt nog i närvaro av några utrikesministrar från EU, kom överens med president Janukovytj och oppositionen att nyval skulle utlysas och konstitutionen från 2004 återinföras, den som begränsade presidentens makt.

Alla kände sig nog lättade men det var tyvärr en högst tillfällig känsla. Snart tvangs president Janukovytj fly för sitt liv. Hans bil lär ha blivit beskjuten men han lyckades ändå att ta sig till Ryssland. Han fick 10 miljoner röster vid senaste ukrainska valet, så för anhängare av demokrati bör man nog inte - som Carl Bildt i dag märkligt nog gjorde - brännmärka honom som "Quisling".

Janukovytj har däremot inte varit någon riktig ljusgestalt, har berikat sig och varit omgiven av andra knösar till oligarker och korruptionen sägs ha florerat under hans styre. Tyvärr tycks sådana också finnas i den för tio dagar sedan snabbt hopsnickrade nya regeringen i Kiev. Den består dessutom av flera högerextremister. I dag intervjuades på radions Studio Ett en anhängare av "Svenskarnas parti" som inspirerad av utvecklingen i Kiev nu hade sagt upp sig på jobbet för åka till Ukraina och hjälpa sina meningsfränder.

KRIM, EN "INVASION" HITTILLS UTAN BLODSDROPPE.

Förra veckan kom halvön Krim i fokus. Det påstods att ryssarna "invaderat" detta område, som Moskva 1954 överförde till den Ukrainska sovjetrepubliken. Det konstiga nu med händelserna på Krim, vilka västliga medier unisont och i falsett kallar för "aggression", "invasion" och "vidrigt folkrättsbrott", är att de flesta människor på Krim tycks välkomna dem. Bara några varningsskott har hittills avlossats.

Vilken annan "invasion" har åtminstone i sitt inledningsskede varit så totalt oblodig?

Det troliga tycks vara att det är ryska specialstyrkor som nu opererar på Krim, även om Putin i dag påstod att det var inhemska "självförsvarsstyrkor". Men tvärsäker kan vi inte vara. Den antiryska propagandan är så överväldigande, att till och med statsminister Reinfeldt blivit svårt förebrådd för att ha sagt:

" Det är i någon mån förståeligt att Ryssland reagerar på en rysk minoritets
oro på Krim och i östra Ukraina, men inte på det sätt man agerar"

I går trumpetade svenska och andra västliga medier ut att ryssarna i dag på eftermiddagen skulle "storma" de ukrainska militärbaser som inte liksom så många andra självmant gått över till den ryska sidan. Detta tycks ha varit en annan propagandalögn, eftersom det i dag varit helt tyst om några krigiska stormningar.

PLÖTSLIG UPPSLUTNING KRING FOLKRÄTTEN

Det är bra att så många nu framhåller folkrätten. Nu är det ryssarna som sägs kränka den. Våra opinionsbildare har på en vecka åberopat denna viktiga internationella rätt oftare än de någonsin gjort.

Var fanns samma kommentatorer 1999, när Nato angrep och bombade Jugoslavien i 78 dagar? Vet inte exakt hur många tusen människor som då dödades eller skadades, men väldigt många civila blev också offer för detta folkrättsbrott. De flesta var dock serber, kanske i västs ögon ovärdiga offer?

Ännu mycket värre var USA:s och Englands kränkning av folkrätten, när de 2003 angrep Irak. Offren för denna aggression var oräkneliga, särskilt om man inkluderar alla hundratusentals irakier som åren efteråt har dödats eller tvingats fly.

Är våra så nödvändiga anhängare av folkrätten selektiva? Låt oss i alla fall hoppas att eventuella ryska folkrättsbrott fortsätter att vara helt oblodiga!

GEORGIEN 2008

Nu påminner våra medier om att ryssarna minsann var otäckt i farten också 2008, när de "angrep" Georgien. Få tycks veta vad EU i sin utredning om denna konflikt kom till för slutsats, som kan sammanfattas så här:

Den lade skulden för kriget på Georgien och meddelade att "Georgien startade kriget genom sina nattbombningar i Sydossetien". Vidare hette det att Rysslands inledande svar var legalt eftersom "delar av den ryska fredsstyrkan hade dödats".

NATO FINNS ALLT NÄRMARE RYSSLAND

Det har talats mycket på sistone om "Rysslands stormaktsplaner". Det innebär att Putin vill behålla Ukraina i sin "intressesfär". Det vill han nog. Men efterverkningarna av det kalla kriget drabbar nu Ryssland, som verkligen inte är Sovjetunionen.

Inte bara Ukraina och Vitryssland har blivit egna stater sedan Sovjets sönderfall utan också Estland, Lettland och Litauen är nu självständiga. Och dessa tre är faktiskt medlemmar i den särklassigt starkaste militärpakten Nato, som leds av supermakten USA, knappast känd för enbart fredliga ingripanden i andra länder.

Dessutom är före detta länder i den ryska Warzawapakten numera medlemmar i Nato, förutom de baltiska länderna också Polen, DDR, Bulgarien, Rumänien, Kroatien, Slovakien Tjeckien, Slovenien och Ungern. Men i Sverige försöker nu våra militarister och Natoanhängare att på nytt återanvända det ack så anslagsbefrämjande ryska hotet.

NU GLÄDS VÅRA SVENSKA MILITARISTER

Händelserna i Ukraina utnyttjas nu febrilt av våra svenska militarister. Vilket lyft för dem har inte de hittills oblodiga händelserna på Krim varit! Nu beväpnar de plötsligt Gotland med Jas (dyr)Gripen, som om denna fredliga ö skulle vara i farozonen. Alla partier utom (v) och (mp) kräver nu ytterligare miljarder till svensk krigsmakt.

Försvarsminister Karin Enström påpekar dock att vi under de två senaste åren har ökat anslagen till vår krigsmakt.

Den gamla rysskräcken blommar upp igen, sedan länge en pålitlig hjälp åt dem som vill slösa ännu mera skattepengar på krigsförberedelser. Jan Björklund slipper nu ett tag förklara sitt starkt ifrågasatta fögderi, skolan, genom att kräva ökad upprustning och svenskt medlemskap i Nato.

BENGT SVENSSON: OS, RYSSLAND och ARRESTERADE GAY-AKTIVISTER

Olympiaden är över. Jag har följt den sisådär via DN och Reuters på nätet. Jag sitter och hejar diskret på di svenske och kollar medaljtabellen. Räknar man enbart silvermedaljer, så slog vi Norge. Visst är väl silver snyggare än guld? Inte ens ryska oligarker går ju omkring med guld i mun längre, och guldpriset föll 30% förra året.

Helt oväntat blev Ryssland bästa nation. Men evenemanget lär ha kostat de ryska skattebetalarna över 50 miljarder dollar. Tänk så mycket annat man kunde fått för 50 miljarder dollar! Ett halvt års krig i Irak tex. Eller en bonusmånad åt Pentagon. Eller Obamas behov av drönare för resten av livet.

Om de nu måste slösa bort 50 miljarder på ett stort civilt propagandajippo utan någon som helst militär nytta, kunde de väl ha skänkt pengarna till oss här i det fattiga Kalifornien. Här har de debatterat och planerat för ett höghastighetståg mellan San Francisco och Los Angeles i decennier utan att ha kommit någon vart. Prislappen har nu ökat till, gissa vad? Just det! 50 miljarder dollar. Något som Kalifornien inte har råd med.

I stället för Putins skid- och skridskoanläggningar i Sotji, alltså. Alla vet ju att ryssarna innerst inne hatar vintersport. Till och med lilla Finland fick deras hockeylag stryk mot. Antagligen var det ryssarnas sätt att protestera mot Putin.

Putin är homofob också. På måndagen den tionde februari i år, några dagar efter OS-invigningen, blev 13 gayaktivister arresterade och bortförda inte så långt från de olympiska anläggningarna. De protesterade mot att lagen inte skyddade dem mot diskriminering. Se

( http://www.heraldextra.com/news/local/crime-and-courts/gay-rights-protesters-arrested-at-utah-capitol/article_50800f26-92a5-11e3-8a65-0019bb2963f4.html )

Har ni inte hört om det?

Det kan förstås bero på att just de här olympiska anläggningarna råkar befinna sig i Salt Lake City från vinter-OS 2002, men ändå. Putin protesterade i alla fall inte mot övergreppet.

Men som sagt, när det gäller silvermedaljer, så fick norrmännen på nöten. Det lär de inte hämta sig ifrån på länge.

-----------------------------------------

Bengt Svensson, Radio Tuffs man i San Francisco som tillägger: "Dagens krönika dediceras till Dagens Nyheters ledarsida, som stod för inspirationen. Jag borde nog läsa den mer regelbundet." 

Radio Tuff nr 1359

Den tuffa oberoende radion

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1359:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 2 mars kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 16 mars, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17.  Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin

Programmet i korthet:

Veckans rosor delas ut till många förtjänstfulla

Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, bidrar med en ironisk krönika om OS, Putin och gay-aktivister

Två mycket erfarna politiska veteraner, Thage G Peterson och Maj Britt Theorin, talar klarspråk om "ryska ubåtar" svensk militär i Afghanistan och behovet av en verklig svensk fredspolitik.

Minnesord om två bortgångna Tuff-kamrater

"ROSOR" från RADIO TUFF (1359) 2-16 mars till....

….till              ett möte eller "öppet hus" med namnet "En dag för barnen i Kongo", som äger rum lördagen den 8 mars kl 12-17 i sal Nyfors i föreningsgården Kvarnhjulet (invid Nyboda skola). Enligt en av initiativtagarna Miza Landström innehåller det bl a modevisning av kläder ifrån Kongo, dans till afrikansk musik, film och bildvisning. Försäljning av kongolesisk mat och afrikanska tyger. Information om leverans av hjälpmedel till funktionshindrade barn i Kongo och hur det Tuffstödda skolbygget fortskrider med hjälp av  KTH-studenter. Entréavgift i förköp 30 kr, annars 50 kr. OBS! Gratis inträde för Tuff-medlemmar:

….till              de över hundratals solidariska människor som på ett par månader redan betalat medlemsavgiften för 2014 till Tuff på 200 kr (och för familjemedlem 80 kr) på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Ett särskilt tack till det tjogtal som dessutom har bifogat gåvor. Uppåt 6000 kr har genom gåvor stärkt Tuffs kassa redan i år. Det behövs, även om alla i Tuff och Radio Tuff jobbar oavlönat, men vi har sedan länge inga offentliga bidrag utan är helt beroende av våra schyssta medlemmar för att kunna betala hyran för Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80 med mera.

….till              Noor Bahnam, för att hon så trevligt och kunnigt inledde ett offentligt Tuff-möte den 17 februari om det ständigt våldsdrabbade Irak. Hon berättade också om de två av Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén (SISK) inrättade barnbiblioteken i Bagdad. De har blivit väldigt omtyckta oaser i en orolig stad. Tuff har tidigare stött denna fina verksamhet med 25 000 kr. Nu beslöts av Tuff att skicka ytterligare 12 000 kr till denna för att göra biblioteken ännu bättre. Rosor också till de hårt kämpande kvinnorna i SISK, vilka svarat Tuff så här hjärtligt: "Tusen tusen tack för ert stöd och bidrag! Det gör oss sååå glada! Eller som Anita Lilburn utrycker sig: Tusen tack! NEEEEJ: Miljoner tack! En bamse kram till alla trevliga TUFF:are!"

….till              en av de yngsta i Tuffs styrelse, universitetsstudenten Sofia Quiroga, som nu rapporterar från sitt barndomsland Bolivia. Hon skriver att det är regnperiod och översvämningar i landet, så att hon inte ännu kunnat besöka de byar som Tuff beslutet att stödja med 10 000 kr för skolverksamhet. Men innan hon återvänder till Tyresö om någon månad skall hon besöka projektområdet och rapportera.

….till              den berömvärt aktiva Fredsrörelsen på Orust, som inför den Internationella kvinnodagen den 8 mars tänker påminna om den kvinna, som lär ha inspirerat Alfred Nobel att inrätta sitt fredspris. Det var österrikiskan Bertha von Suttner (1843-1914), vars bok Die Waffen nieder! (Ned med vapnen!) 1889 fick en världsvid läsekrets. Hon var själv 1905 den första kvinna som fick Nobels fredspris. På Orust skall man vid ett möte den 6 mars diskutera, vad som egentligen hänt sedan dess.

….till              krönikören Natalia Kazmierska, som i Aftonbladet (22/2) skriver under rubriken Nej, revolutioner ser aldrig ut som på den vita duken. Hon är "tämligen immun mot revolutionsromantik" och tror att det beror på hennes uppväxt i skuggan av kommunismen. Hon påpekar den motsägelsefulla attityden till händelserna i Ukraina så här: ”Revolutionsromantiker brukar vara ett skällsord som högern spottar på vänsterfolk. Men kring de alltmer urspårade gatuprotesterna i Kiev så är det snarare den svenska högern som stått och hejat på. Flera svenska politiker – som sällan ses i demonstrationståg på hemmaplan – har själva åkt ner till Ukraina och hållit brandtal bland bildäcken på det ockuperade Maidan". Och hon sammanfattar: "Det enda man vet säkert är att Kiev drabbats av sorgen, skräcken och våldets meningslöshet."

….till              överläkaren och debattören Gunnar Olofsson, som i Fria Tidningen (nr 16 / 2014) skriver om den ensidigt negativa bild av Ryssland som våra västliga medier nu länge ägnat sig åt. Han skriver bland annat: "Kampanjen mot Ryssland har förvisso ett syfte, men inte att försvara demokrati och mänskliga rättigheter. I stället handlar det om att dels straffa landet för att man försvarar FN-stadgan och vägrar att ställa upp på bombningar av Syrien, och dels att övertyga oss i vårt land att gå med i Nato"

….till              Monica Schelin, som i mitten av mars fyller 75 efter att i decennier varit en stöttepelare i Tuff. I många år på 80-talet var hon Tuffs ordförande, i Radio Tuff har hon i 28 år varit aktiv, nu är hon vice ordförande och kassör i föreningen. Hon har också i flera år varit vice ordförande i Svenska Freds. I stället för gratulationer skulle Monica bli väldigt glad om ännu flera blir medlemmar i Tuff och mera bidrag lämnas till Tuffs biståndsverksamhet i Indien Kongo, Bolivia eller Irak genom insättningar på Tuffs insamlingskonto 79 36 36 -2