onsdag, oktober 30

SANNINGEN - KRIGENS FÖRSTA OFFER


KUVÖSBLUFFEN
Den 10 oktober 1990 framträdde inför den amerikanska kongressen en kuwaitisk tonårsflicka, Nayirah. Hennes vittnesmål upprörde hårdhudade journalister och politiker och skakade via TV om en hel värld. Mer än något annat bidrog det till att påverka opinionen för krig mot irakierna, Kuwaits ockupanter

"Ögonvittnet" Nayirah berättade hjärtskärande om hur hon sett den irakiska soldatesken fara fram på Al Addan-sjukhuset i Kuwait. Tårögd vittnade hon om hur irakierna hade rövat bort även kuvöserna och grymt låtit spädbarnen dö på golvet..

Så småningom visade det sig att bakom den här effektiva historien låg en reklamfirma, Hill & Knowlton. Den hade från kuwaitiskt håll försetts med ca 80 miljoner kr för att förmå USA och FN att befria Kuwait, ett feodalt shejkdöme och förtryckarsamhälle, som nu började beskrivas som en supersympatisk men våldtagen demokrati. Med så mycket pengar kunde den låta ett hundratal anställda bearbeta opinionen - med allting från T-shirts till nationella bönedagar.

Pangnumret i kampanjen blev unga Nayirahs rörande vittnesbörd. Uppbackad av reklamfirman hade hon inför politiker och TV-kameror skickligt spelat sin propagandaroll. I verkligheten hade hon inte varit något frivilligt arbetande sjukvårdsbiträde i Kuwait utan hon var dotter till en av Kuwaits diplomater i Washington.

Men när succébluffen avslöjades hade redan uppåt 150 000 irakiska killar, ivägtvingade som soldater, dödats liksom tusentals civila i bombangrepp, som påstods vara "kliniskt rena".  På den andra sidan dödades något hundratal, flera av dem offer för "friendly fire", missriktad eldgivning från de egna.

Efteråt blev hundratusentals irakier indirekta offer för Gulfkriget. Enligt en FAO-rapport dog uppåt en halv miljon barn, främst till följd av sanktionerna.

"SADDAMS MASSFÖRSTÖRELSEVAPEN"
2003 var det dags igen att angripa Irak. Det föregicks av stora folkliga protester mot det annalkande kriget. Enorma demonstrationer i alla större europeiska städer den 15 februari 2003. I Stockholm var vi nästan 50 000 som krävde nej till kriget. Det var en bred samling, alltifrån unga anarkister till prydliga Östermalmsdamer, alltifrån vänstersympatisörer till borgerliga krigsmotståndare.

De folkliga meningsyttringarna nonchalerades genom att angriparna, USA och England, angav ett någorlunda rimligt skäl för aggressionen: Det gällde att förebyggande beröva den otäcke Saddam Hussein de massförstörelsevapen, som rentav påstods hota att utplåna delar av Europa. Följden blev ett krig som drabbat miljontals människor med död, skador, flykt och annat elände. Än i dag påverkas Irak av efterdyningarna. Bara i år har ca 6000 irakier dödats i inre oroligheter.

Som vanligt när man dristar sig till att resultatvärdera krig blir man grymt besviken. Irak hade inga massförstörelsevapen, så huvudmotivet för angreppet var en bluff.

ATT "RÄDDA CIVILA" GENOM FLYGBOMBNINGAR?
Natos ingripande i Libyen härom året motiverades tjusigt med att man skulle "rädda civila". Men just bombningar har ju dödat massor av just civila genom åren. Collateral damage som dessa offer förskönande kallas. Även många libyska civila dödades av dessa "räddningsinsatser".

Men genom bombningar kunde ju Muammar Khadaffi infångas och lycnchas. Det skapade till en börja med optimism. I dag är dock Libyen ett laglöst och kaotiskt land, där bland andra den amerikanske ambassadören mördades, självaste premiärministern kidnappades, svenska konsulatet i Benghazi bilbombades och olika till tänderna beväpnade "rebellgrupper" bekämpar varandra och lamslår ekonomin.


Libyen är fullt av vapen, vilka också spridits till andra oroshärdar, såsom Syrien. Därifrån har några veckor varit ganska tyst, sedan det i Damaskus användes kemiska vapen. Dessa påstods ha använts av Assadregimen, men ännu väntar vi på de definitiva bevisen. Många frågar sig vad Carla del Pontes FN-rapport från i våras tog vägen. Denna erfarna före detta chefsåklagare vid krigsförbrytartribunalerna antydde ju att det snarare var rebellgrupper som använde kemvapen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar