I dag (19/8) meddelar Sunday Times att den brittiska spiontjänsten från Cypern övervakar den syriska regimens truppförflyttningar och hjälper rebellerna med information om det. Och i dag står det i den tyska tidningen Bild am Sonntag att även ett tyskt spionfartyg kryssar utanför den syriska kusten och samlar information åt rebellerna. Hur länge och mycket har västliga spionorganisationer, typ CIA, varit inblandade i det av medierna märkligt ensidigt skildrade kriget? Det vet vi inte ännu.
Aftonbladets Peter Kadhammar rapporterar i dag från Syrien. Hans artikel illustreras av ett foto på en ung regimsoldat som fått benet avskjutet. Det kommenteras med att det är "en sådan bild som regimen vill visa." Men herregud, i hur många månader har vi från okända källor matats med massor av propagandabilder på sårade och döda människor, "offer för regimen" som det ständigt påstås? Nog måste väl de flesta journalister känna till att i krig, inte minst i inbördeskrig, dödas människor av båda de krigförande parterna. Men när det äntligen visas en bild av en drabbad regimanhängare, så måste vi varnas för att det minsann är något som Assadregimen vill visa.
Våra medier talar så högtidligt om "demokrati", och det är ju bra. Vilken av alla rebellgrupper vill de då stödja för att införa bättre demokrati i Syrien? Rebellernas stödtrupper från Saudiarabien och Qatar? (Vår försvarsminister har ju nyligen blivit kritiserad för att hon tvekade att kalla Saudiarabien för diktatur). Eller al-Qadia? Eller andra rebeller som vill införa fundamentalistiska muslimska lagar, vilket minoritetsgrupper, t ex syriska kristna, fruktar. Det gick ju inte så bra att trygga demokratin i Irak och Afghanistan trots åratal av västlig ockupation. Hur många hundratusen civila har dödats där de senaste åren?
Det är lite osäkert hur det nu är i Libyen. Det "flygförbud" som bombglada Nato införde över Libyen med den hycklande förevändningen att skydda civila, hur många tiotusen civila dödade det? Vi fick aldrig se några dödade och lemlästade civila, bara lynchningen av Khadaffi efter det att Natos flygplan gjort grovjobbet.
Gång på gång kritiseras nu Ryssland och Kina för att genom veto i säkerhetsrådet förhindra ett öppet militärt ingripande i Syrien. Men hur många gånger har inte USA utnyttjat sin vetorätt, kanske mest av alla?. För många år sedan, när en överväldigande majoritet i FN:s generalförsamling krävde en kärnvapenfri zon i Mellanöstern, stoppades det genom USA:s veto. Alltså kan Mellanösterns enda kärnvapenmakt, Israel, behålla sina förintelsevapen och samtidigt hetsa mot Iran, som i decennier har kritiserats för att de "snart" har egna kärnvapen.
Israel är ju knappast någon vänligt sinnad granne till Syrien. Under sexdagarskriget år 1967 erövrades de syriska Golanhöjderna av Israel, som år 1980 ensidigt annekterade området. Varken FN eller något land har dock erkänt annexionen, och FN:s säkerhetsråd har i resolution 497 sagt att Israels annexion av området är ogiltig och strider mot internationell rätt. När har våra medier påmint om det?
Ja, det är synd att vår opinionsbildning är så beroende av västlig propaganda. Vi beter oss som anglosaxiska länders svansviftande knähundar. Till och med våra sportkanaler är löjligt fjäskande för dessa länder. I kväll när jag som gammal sportfåne tittade på televisionens Sport-nytt dominerades inslaget av engelska fotbollsmatcher. Men det var ju för höge farao Spanien, Italien, Tyskland och Portugal och inte England som var mest framgångsrika i fotbolls-EM nyligen.
--------------------------------
Åke Sandin 2012-08-19
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar