Hampus i Nordkorea (del 1)

(Radio Tuffs Hampus Eckerman besöker asiatiska länder. Lyssna på www.tyresoradion.se  )

Hej alla lyssnare (och läsare)!

Så är man tillbaks från Nordkorea. Av vänner som visste att jag var på väg dit har jag fått oroliga kommentarer om att jag kanske inte skulle få komma ut om jag gjort något fel, sagt något fel. Men Nordkorea en ständigt växande turistindustri där det just nu råder högsäsong, utan rubriker om kidnappade turister. Fast turismen sker förstås på deras eget lilla sätt.
                                                     * * *
Det enda sättet att åka till Nordkorea är via gruppresor. Den gruppresa jag själv åkte på bestod av 14 personer med tre guider för oss. Vid sina tillfällen känns det som att blir vallade av olika fårhundar. Redan innan resan blev vi informerade om att vi visserligen kunde fråga om vad som helst, men att om vi började ifrågasätta vad guiderna sa i för hög grad så skulle vi antagligen få en något tråkigare resa då de skulle hamna i en defensiv attityd. Inte våga vara lika öppna och sociala. För det var de. Trevliga, vänliga och hjälpsamma.

Nordkorea är ett slutet land. Kanske inte så slutet som alla tror eller på riktigt samma sätt, men det är slutet. Vid inresan måste alla turister lämna ifrån sig sina mobiltelefoner som är förbjudna att föra in i landet. Detsamma gäller GPS. Däremot finns det ett mobiltelefonnät där och det går att se tjänstemän på gatorna som talar i sin mobil. Det där med att lämna ifrån sig mobilerna ställde till lite oväntade problem eftersom det ofta är den enda klocka som västerlänningar har vilket gjorde att folk fick svårare att hålla reda på tider och vakna på morgonen. Däremot var det helt ok att ta med laptops in i landet och ingen tycktes bry sig om att jag hade ryggsäcken full med böcker i skiftande ämnen.
                                                       * * *
I Nordkorea går det inte att åka runt fritt. Det är hela tiden att åka med gruppen som gäller. Alla resmål bestäms av Nordkoreanska staten på något vis och inte ens vår utländska resebyrå kunde med säkerhet säga vart vi skulle. Det var känt att resmål kunde ändras rakt av. Att översvämningar drabbat stora delar av landet var förstås också en orsak. Turerna började någonstans kring 8-tiden på morgonen och det var först någon gång vid 22 - 22-tiden man var tillbaka på hotellet med färdigäten middag.

Ingenstans stannade man för att tala med någon som inte var officiellt utvald - som om det hade gått. Folk talar i allmänhet inte engelska. Alla resmål är utvalda för att visa på Nordkorea som ett lyckat land. Ändå finns det saker man kan se som ger en delvis annan bild än vi får i utlandet. Jag vill betona att jag inte kan uttala mig för landet i sin helhet utan bara de delar jag själv besökt. Som i så många andra länder finns ju fattigdomen främst på landsbygden. Först och främst är det inte så stor skillnad på Nordkorea och på Kina. Det är samma typ av hus, samma typ av klädsel. Nu talar jag inte om de flashigare städerna som Beijing och Shanghai, utan om de mindre kända. I Pyongyang bor människor främst i höghus. Vår guide berättade att han bodde i ett ganska litet hus. Det var på 13-våningar. Och Pyongyang har inga stora förorter som exempelvis svenska städer, det handlar om stora höghus.

Transporter sker främst med spårvagnar, tunnelbana och cykel. Bilar är mer sällsynta. Och det är rent. Väldigt, väldigt rent. Och grönt, makalöst grönt. Jag tror det till stor del kan bero på att det inte finns bilar, antagligen på grund av att landet inte har egen olja eller egentligen råd att importera. Annars är det mest slående egentligen bristen på reklam och avsaknaden av husdjur. Däremot finns förstås hyllningar till de döda ledarna (Nordkorea är en Nekrokrati, officiella ledare är de numera döda Kim Il-Sung och Kim Jong-Il). Fast den typen av hyllningar är förstås inte ovanliga i Asien. Se exempelvis på hur mycket hyllningar till den thailändska kungen som är tydliga i diktaturen Thailand.

Andra delar känner jag igen från mina resor i Kuba. Bristen på fattiga människor, att alla har hela och rena kläder, men att det samtidigt finns en nästan total avsaknad av feta människor. Från det jag kunnat se i Pyongyang (som vi åkt runt mycket i med buss) och från fönstret på bussen när vi åkt ut i längre sträckor i landet saknas den brutala fattigdom jag sett i länder som Guatemala, Kambodja eller Indien. Det kan förstås finnas i andra områden, men statistik tyder på motsatsen. Nordkorea är inte i närheten av lika överbefolkat som andra länder i Asien, trots gratis barnomsorg och incitament för dem som föder barn är det också en mycket låg befolkningstillväxt. Och befolkningstillväxten är starkt kopplad till fattigdom, ju fattigare ett land är desto högre barnadödlighet och därmed också fler barnafödslar som försäkring.
-----------------------------------
Hampus Eckerman, som nu besöker olika asiatiska länder. Mera om Nordkorea blir det i nästa Radio Tuff. För några år sedan reste Hampus jorden runt och rapporterade då till Radio Tuff från 22 olika länder, inslag som var helt unika för en frivilligt arbetande radio.