NU GLÄDS BREIVIK!

I går kväll snackade jag in en kort text och läste in den på Ring P 1, tel 099-510 10. Den återgavs faktiskt i dag i Sveriges Radios P 1 och kommer här:

"Nu går borgerliga ledamöter av stortinget till storms mot den norske statsministern Jens Stoltenberg. Hycklande av efterklokhet ger dom honom nästan skulden för Breiviks otäcka massmord i fjol, eftersom Stoltenberg var den högste ansvarige för säkerheten. Tidningar, som aldrig före massmordet larmat om bristande säkerhet, kräver nu minsann hans avgång. Vad Breivik måtte glädja sig i sin cell, han som beklagat att han inte hann döda fler än 69 unga socialdemokrater och som förklarat att han ville krossa arbeiderpartiet, vars ledare är just Jens Stoltenberg, nu så uthängd av medierna.

Åke Sandin, Tyresö"

Hörs vi genom larmet och penningklirret?

Rubrikens fråga var faktiskt ämnet för ett offentligt Tuff-möte redan för 30 år sen. Sedan dess har det inte blivit tystare utan informationsflödet har flerdubblats. Den ständiga reklamen har ökat i alla medier. På TV låter det så inställsamt och fånigt att det verkar som om reklammakarna tror att alla potentiella köpare är psykpatienter eller förståndshandikappade barn. Redan för ett par decennier sedan översteg svenska reklamkostnader vår militärbudget och sedan dess har de säkert mer än fördubblats.

Ja, pengarna styr alltmer. Vi som jobbar oavlönat i den gamla folkrörelsetraditionen betraktas mer och mer som gammaldags idioter. Till och med inom sporten dominerar ekonomin. De lag som har mest med pengar och kan köpa bra spelare lyckas bäst. I Tyresö är vi väldigt malliga över vårt duktiga damlag i fotboll. (Vilket läckert mål gjorde inte Marta nu senast!). Men ingen i detta lag är Tyresötjej, så egentligen skulle vi vara stolta över föreningsledare, sponsorer och andra som möjliggjort spelarimporten.

Under en reportageresa till Höga kusten i somras gjorde jag sex intervjuer för Tyresöradion (www.tyresoradion.se ). En av halvtimmarna var med Jan Wallin, pappa till skidskyttedrottningen Magdalena Wallin. Han och jag harvade tillsammans omkring på diverse fotbollsplaner i unga dagar. Vi mindes med tacksamhet att vi alla fall gratis fick både resorna till bortamatcherna och en sockerdricka i halvtid.

Också stora biståndsorganisationer satsar pengar på reklam och håller sig med en väl avlönad personalstyrka. Inget ont i det, men det har väckt en viss uppmärksamhet att cheferna är osmakligt högavlönade. I Tyresö Ulands- och Fredsförening (Tuff) har vi en 40-årig historia med bistånd. Det har främst varit tiotals miljoner kr till Indien, där många skolor, massor av brunnar, 108 000 mangoträd, dammar och mycket annat har kommit de "fattigaste av de fattiga" till godo. Det har också varit hjälpinsatser från TUFF till Bolivia, Ecuador, Guatemala, Eritrea, Mauritius, Afghanistan, Belgrad, Rijeka och Bagdad. Och nu diskuteras ett skolprojekt i Kongo.

Det är viktigt att observera att alla i Tuff och Radio Tuff jobbar oavlönat, så att varenda insamlad krona går oavkortat till ändamålet. Det är vattentäta skott mellan föreningskontot pg 16 01 37 - 6 och Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2.

Det är mycket tal i dag om sociala medier, delvis också för att de har nyhetens behag. De har kraftigt ökat informationsmängden och gett många "vanliga" människor chansen att höras och synas, ett demokratiskt framsteg alltså. Facebook har snabbt brett ut sig, kanske för att många är stolta att se sitt face på Internet. Jag är passivt med där men det jag har sett och läst hittills påminner tyvärr om vad komikern Henrik Dorsin nämnde i sitt sommarpratarprogram i Sveriges Radio:

"Läste just på facebook att någon just borstat tänderna och skulle gå och lägga sig. Och det var tamesjutton sju vänner som hade 'gillat' det!"

Nu sägs det ofta att det långtifrån är bara egotrippat nonsens som facebook använts till. Vi har ju fått mycken information om vilken avgörande roll nätet skall ha spelat för att störta Mubarak i Egypten. Men så läser man i DN (20/8) rubriken "Det krävs mer än 140 tecken för att starta en revolution". Det är den unga egyptiska statsvetaren Mariam Kirollos som säger det. Hon hävdar att vi i väst har överskattat de "sociala" mediernas betydelse för den mångomtalade arabiska våren, som hon själv var aktiv i. Hon menar att i Europa har vi inte förstått mycket av omvälvningarna och insett att i Nordafrika är inte alls lika många uppkopplade som här.

Kanske är det ändå inte så dumt att träffas på möten i den gamla demokratiska folkrörelsestilen. Eller som vi i Tuff säger för att locka folk till våra många möten:

"Face to face är faktiskt bättre än facebook!"
--------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff (nr 1322) 12-08-26
(PS: Till sit ett viktigt facebook-meddelande: Nu ska jag borsta tänderna och gå och lägga mig. Hi-hi)

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1322) 26/8-9/9 -12 till....

….till de tappra Tuff-aktivister som 25/8 ordnade loppis vid Tyresö centrum för att stärka Tuffs kassa. Visserligen sker allt det myckna arbetet i Tuff och Radio Tuff oavlönat men hyra av Tuff-lokalen, porto, telefon, radioavgifter m m kostar pengar. Tack och lov har Tuff över 400 människor som betalar medlemsavgifter och åtskilliga skickar också gåvor till Tuffs pg 160137-6.

….till Tuffs rivstart med offentliga möten nu i höst: Förutom loppisen den 25 aug är föreningen med på Tyresöfestivalen, där Tyresös föreningar presenterar sig. Det sker lördagen den 1 sept. och platsen är Bollmoraängen nedanför Kvarnhjulet (Nyboda skola). Välkommen dit mellan kl 12 och 17 för att träffa Tuff-aktivister och hämta införmations-material! Och torsdagen den 6 september är det ett offentligt möte om krigsdrabbade och fattiga Kongo. Marcus och Miza Landström inleder och det ska också diskuteras om Tuff ska stödja deras planer på skola för barn till analfabeter. Välkommen kl 19 den 6 sept till Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80 !

….till den med rätta berömda norska journalisten och författaren Åsne Seierstad, som I DN (23/8) skriver om massmördaren Breivik. Hon påminner om hur beundrad den norske statsministern Jens Stoltenberg blev för sitt ledarskap och demokratiska sinnelag efter Breiviks dåd. Men nu har en norsk kommission i efterklokhet påvisat en rad brister i säkerheten och i polisens och andra myndigheters agerande, så nu hängs den högste ansvarige, alltså Stoltenberg, ut. Tidningar kräver hans avgång. Seierstad påpekar, att Breivik nu måtte glädjas i sin cell, för hans uttalade mål var ju att döda så många norska unga socialdemokrater som möjligt och "krossa arbeiderpartiet", vars ledare ju är den nu så kritiserade Jens Stoltenberg.

….till amerikanen Daniel Ellsberg, som blev världsberömd för att han 1971 modigt avslöjade the Pentagon Papers om det amerikanska kriget i Vietnam. Nu gratulerar han Ecuador för att ha givit Julian Assange asyl. Han påpekar att Assange har alla skäl att frukta utlämning till USA, där ingen ännu vet vad som kan vänta honom.

….till Britta Ring, som i tidningen Flamman inte utan ironi skriver om mediernas användning av honnörsordet demokrati: "Syrien var plötsligt omgivet av idel sympatisörer till den 'demokratiska' revolutionen - underliga demokratiförsvarare som Saudiarabien, Bahrain (där den demokratiska oppositionen ströps med våld) Qatar och Nato-medlemmen Turkiet. USA:s vapenexport till Saudiarabien ökade som en händelse samtidigt. Vilka krafter döljer sig bakom 'rebellerna'? Ingen vet, men media litar helt på deras informationer och serverar dem som fakta, medan den syriska regimens version avfärdas som propaganda:" Andra delar av hennes artikel finns på www.tuffsandin.blogspot.com

….till prästen och språkvetaren Jan-Åke Karlsson, som i DN (16/8) skriver om vårt tilltagande fjäsk för supermaktsspråket under rubriken "Sverige blir snart ett engelsktalande land". Han lämnar ett roligt (eller sorgligt?) exempel: "Teamet tog ett break, softade och shoppade bagar på airport". Dem jag intervjuar för radion blir väldigt förvånade, när jag ibland påpekar att de två största språken i Europa är ryska och tyska, talade av över 300 miljoner i vår världsdel.

….till unge Theodor Lindgren, lika hjälpsam som duktig, vilken nu piffat upp vår web-radio www.tyresoradion.se  och gjort den ännu lättare att använda genom att det nu blivit mycket enklare att söka ett nuvarande eller tidigare program. Snart kommer man också i appar och mobiler kunna lyssna på Tyresöradion och Radio Tuff.

Hampus i Nordkorea (del 1)

(Radio Tuffs Hampus Eckerman besöker asiatiska länder. Lyssna på www.tyresoradion.se  )

Hej alla lyssnare (och läsare)!

Så är man tillbaks från Nordkorea. Av vänner som visste att jag var på väg dit har jag fått oroliga kommentarer om att jag kanske inte skulle få komma ut om jag gjort något fel, sagt något fel. Men Nordkorea en ständigt växande turistindustri där det just nu råder högsäsong, utan rubriker om kidnappade turister. Fast turismen sker förstås på deras eget lilla sätt.
                                                     * * *
Det enda sättet att åka till Nordkorea är via gruppresor. Den gruppresa jag själv åkte på bestod av 14 personer med tre guider för oss. Vid sina tillfällen känns det som att blir vallade av olika fårhundar. Redan innan resan blev vi informerade om att vi visserligen kunde fråga om vad som helst, men att om vi började ifrågasätta vad guiderna sa i för hög grad så skulle vi antagligen få en något tråkigare resa då de skulle hamna i en defensiv attityd. Inte våga vara lika öppna och sociala. För det var de. Trevliga, vänliga och hjälpsamma.

Nordkorea är ett slutet land. Kanske inte så slutet som alla tror eller på riktigt samma sätt, men det är slutet. Vid inresan måste alla turister lämna ifrån sig sina mobiltelefoner som är förbjudna att föra in i landet. Detsamma gäller GPS. Däremot finns det ett mobiltelefonnät där och det går att se tjänstemän på gatorna som talar i sin mobil. Det där med att lämna ifrån sig mobilerna ställde till lite oväntade problem eftersom det ofta är den enda klocka som västerlänningar har vilket gjorde att folk fick svårare att hålla reda på tider och vakna på morgonen. Däremot var det helt ok att ta med laptops in i landet och ingen tycktes bry sig om att jag hade ryggsäcken full med böcker i skiftande ämnen.
                                                       * * *
I Nordkorea går det inte att åka runt fritt. Det är hela tiden att åka med gruppen som gäller. Alla resmål bestäms av Nordkoreanska staten på något vis och inte ens vår utländska resebyrå kunde med säkerhet säga vart vi skulle. Det var känt att resmål kunde ändras rakt av. Att översvämningar drabbat stora delar av landet var förstås också en orsak. Turerna började någonstans kring 8-tiden på morgonen och det var först någon gång vid 22 - 22-tiden man var tillbaka på hotellet med färdigäten middag.

Ingenstans stannade man för att tala med någon som inte var officiellt utvald - som om det hade gått. Folk talar i allmänhet inte engelska. Alla resmål är utvalda för att visa på Nordkorea som ett lyckat land. Ändå finns det saker man kan se som ger en delvis annan bild än vi får i utlandet. Jag vill betona att jag inte kan uttala mig för landet i sin helhet utan bara de delar jag själv besökt. Som i så många andra länder finns ju fattigdomen främst på landsbygden. Först och främst är det inte så stor skillnad på Nordkorea och på Kina. Det är samma typ av hus, samma typ av klädsel. Nu talar jag inte om de flashigare städerna som Beijing och Shanghai, utan om de mindre kända. I Pyongyang bor människor främst i höghus. Vår guide berättade att han bodde i ett ganska litet hus. Det var på 13-våningar. Och Pyongyang har inga stora förorter som exempelvis svenska städer, det handlar om stora höghus.

Transporter sker främst med spårvagnar, tunnelbana och cykel. Bilar är mer sällsynta. Och det är rent. Väldigt, väldigt rent. Och grönt, makalöst grönt. Jag tror det till stor del kan bero på att det inte finns bilar, antagligen på grund av att landet inte har egen olja eller egentligen råd att importera. Annars är det mest slående egentligen bristen på reklam och avsaknaden av husdjur. Däremot finns förstås hyllningar till de döda ledarna (Nordkorea är en Nekrokrati, officiella ledare är de numera döda Kim Il-Sung och Kim Jong-Il). Fast den typen av hyllningar är förstås inte ovanliga i Asien. Se exempelvis på hur mycket hyllningar till den thailändska kungen som är tydliga i diktaturen Thailand.

Andra delar känner jag igen från mina resor i Kuba. Bristen på fattiga människor, att alla har hela och rena kläder, men att det samtidigt finns en nästan total avsaknad av feta människor. Från det jag kunnat se i Pyongyang (som vi åkt runt mycket i med buss) och från fönstret på bussen när vi åkt ut i längre sträckor i landet saknas den brutala fattigdom jag sett i länder som Guatemala, Kambodja eller Indien. Det kan förstås finnas i andra områden, men statistik tyder på motsatsen. Nordkorea är inte i närheten av lika överbefolkat som andra länder i Asien, trots gratis barnomsorg och incitament för dem som föder barn är det också en mycket låg befolkningstillväxt. Och befolkningstillväxten är starkt kopplad till fattigdom, ju fattigare ett land är desto högre barnadödlighet och därmed också fler barnafödslar som försäkring.
-----------------------------------
Hampus Eckerman, som nu besöker olika asiatiska länder. Mera om Nordkorea blir det i nästa Radio Tuff. För några år sedan reste Hampus jorden runt och rapporterade då till Radio Tuff från 22 olika länder, inslag som var helt unika för en frivilligt arbetande radio.

Våldtäkter och abort

Kongressledamoten Todd Akin har ställt till det för de amerikanska republikanerna. De flesta av dem anser för all del att abort bör förbjudas. När det gäller militära massmord har de inte samma tvekan.
Men i en tv-intervju hävdade republikanen Akin att frågan om våldtagna kvinnor ska tillåtas göra abort är irrelevant då de sällan blir gravida.

– Efter vad jag förstår från läkare är det väldigt ovanligt, sade Akin som påstod att kroppen har ett biologiskt försvar mot graviditet vid våldtäkt.

På söndag (26/8) kl 17 tar Marianne Stieger upp ämnet i Radio Tuff (nr 1322) som hörs lokalt på 91,4 MHz men också på webben på www.tyresoradion.se 

Tidigare har Marianne berättat på radion vad hon själv upplevt::

--Den första maj 1945, när jag var åtta år, erövrades min hemstad Warnemünde utanför Rostock av Röda armén. Vi barn hörde jämt och ständigt de vuxna skräckslaget viska om "våldtäkter", så vi lekte Vergewaltigung (våldtäkt) utan att riktigt veta vad det innebar. På vinden i min morfars hus gömde sig under några veckor sex kvinnor. Så småningom tyckte en av kvinnorna, en mjölnarhustru, att det borde vara säkert att ta sig hem till sin familj. Men på gatan blev hon förföljd av soldater. Hon lyckades springa tillbaka in i min morfars hus men soldaterna kom efter henne. När de upptäckte henne på övervåningen kastade hon sig i panik ut genom fönstret. Hon bröt ena benet. Ändå släpades hon in i porten och våldtogs. "Hon blev konstig", sa grannarna. Flera år senare begick hon självmord.

Marianne berättade för mig att hon som liten flicka under kriget hade evakuerats till en by i närheten av den nuvarande motorvägen Rostock-Berlin. Den heter Linstow. När hon efter Berlinmurens fall återbesökte byn, hörde hon berättas om kyrkoherdefruns öde. Hon hade i kyrkan överfallits av ett gäng soldater, som våldtog henne vid altaret i närvaro av hennes tre små barn. I sin förtvivlan band hon sedan fast barnen vid sig och gick ner i sjön och dränkte sig och dem. På hennes grav fanns under DDR-tiden inget minnesmärke. "Men det låg nu efter murens fall en massa blommor på graven där på kyrkogården", berättade Marianne.
Jag tyckte, att berättelsen verkade alltför grym och otrolig. 1998 under en reportageresa i Mecklenburg-Vorpommern lyckades jag hitta byn Linstow. Jag intervjuade några bybor. De bekräftade Mariannes berättelse. På kyrkogården hade man nu rest en gravsten. Texten löd:

EDITH v. DOBBELER,
Geb. Klockmann
23.3.1915--3.5.1945
mit ihren drei Söhnen
Dieter, Klaus, Hartmut

(Edith von Dobbeler, född Klockmann, 23.3.1915--3.5.1945, med sina tre söner Dieter, Klaus, Hartmut)

Det visar att kyrkoherdens 30-åriga hustru med sina tre barn dött samtidigt, den 3 maj 1945, alltså tre dagar efter Hitlers självmord och fem dagar före krigsslutet.

Jag har ett foto av gravstenen på väggen ovanför min dator för att åtminstone påminnas om fyra av andra världskrigets 40-50 miljoner offer.

Kongressledamoten Akin hade fel om att våldtäkter inte leder till barn. I varje fall gällde det inte för den över en miljon tyska kvinnor och flickor som våldtogs inte bara av ryssarna utan också av de andra så hyllade segrarna. Av de många som inte begick självmord beräknas ca 300 000 ha råkat ut för oönskad graviditet. I Östtyskland kallades barnen för Russenkinder.
------------------------------------------
Åke Sandin 2012-08-22

Mäktiga väst stöder syriska rebeller

I dag (19/8) meddelar Sunday Times att den brittiska spiontjänsten från Cypern övervakar den syriska regimens truppförflyttningar och hjälper rebellerna med information om det. Och i dag står det i den tyska tidningen Bild am Sonntag att även ett tyskt spionfartyg kryssar utanför den syriska kusten och samlar information åt rebellerna. Hur länge och mycket har västliga spionorganisationer, typ CIA, varit inblandade i det av medierna märkligt ensidigt skildrade kriget? Det vet vi inte ännu.

Aftonbladets Peter Kadhammar rapporterar i dag från Syrien. Hans artikel illustreras av ett foto på en ung regimsoldat som fått benet avskjutet. Det kommenteras med att det är "en sådan bild som regimen vill visa." Men herregud, i hur många månader har vi från okända källor matats med massor av propagandabilder på sårade och döda människor, "offer för regimen" som det ständigt påstås? Nog måste väl de flesta journalister känna till att i krig, inte minst i inbördeskrig, dödas människor av båda de krigförande parterna. Men när det äntligen visas en bild av en drabbad regimanhängare, så måste vi varnas för att det minsann är något som Assadregimen vill visa.

Våra medier talar så högtidligt om "demokrati", och det är ju bra. Vilken av alla rebellgrupper vill de då stödja för att införa bättre demokrati i Syrien? Rebellernas stödtrupper från Saudiarabien och Qatar? (Vår försvarsminister har ju nyligen blivit kritiserad för att hon tvekade att kalla Saudiarabien för diktatur). Eller al-Qadia? Eller andra rebeller som vill införa fundamentalistiska muslimska lagar, vilket minoritetsgrupper, t ex syriska kristna, fruktar. Det gick ju inte så bra att trygga demokratin i Irak och Afghanistan trots åratal av västlig ockupation. Hur många hundratusen civila har dödats där de senaste åren?

Det är lite osäkert hur det nu är i Libyen. Det "flygförbud" som bombglada Nato införde över Libyen med den hycklande förevändningen att skydda civila, hur många tiotusen civila dödade det? Vi fick aldrig se några dödade och lemlästade civila, bara lynchningen av Khadaffi efter det att Natos flygplan gjort grovjobbet.

Gång på gång kritiseras nu Ryssland och Kina för att genom veto i säkerhetsrådet förhindra ett öppet militärt ingripande i Syrien. Men hur många gånger har inte USA utnyttjat sin vetorätt, kanske mest av alla?. För många år sedan, när en överväldigande majoritet i FN:s generalförsamling krävde en kärnvapenfri zon i Mellanöstern, stoppades det genom USA:s veto. Alltså kan Mellanösterns enda kärnvapenmakt, Israel, behålla sina förintelsevapen och samtidigt hetsa mot Iran, som i decennier har kritiserats för att de "snart" har egna kärnvapen.

Israel är ju knappast någon vänligt sinnad granne till Syrien. Under sexdagarskriget år 1967 erövrades de syriska Golanhöjderna av Israel, som år 1980 ensidigt annekterade området. Varken FN eller något land har dock erkänt annexionen, och FN:s säkerhetsråd har i resolution 497 sagt att Israels annexion av området är ogiltig och strider mot internationell rätt. När har våra medier påmint om det?

Ja, det är synd att vår opinionsbildning är så beroende av västlig propaganda. Vi beter oss som anglosaxiska länders svansviftande knähundar. Till och med våra sportkanaler är löjligt fjäskande för dessa länder. I kväll när jag som gammal sportfåne tittade på televisionens Sport-nytt dominerades inslaget av engelska fotbollsmatcher. Men det var ju för höge farao Spanien, Italien, Tyskland och Portugal och inte England som var mest framgångsrika i fotbolls-EM nyligen.
--------------------------------
Åke Sandin 2012-08-19

Annorlunda om Syrien

Några gånger har vi i Radio Tuff på www.tyresoradion.se  antytt att rapporteringen om Syrien har varit märkligt ensidig. Nu skriver Britta Ring (Flamman 9/8) under rubriken "Förenklat om Syrien" med underrubriken "Undrar hur oberoende public service egentligen är". Hon skriver bland annat:

"Upproret i Syrien är inte en enkel folklig uppgörelse med en grym diktaturregim. Med kännedom om gamla europeiska kolonialintressen och USA:s synnerligen konkreta maktanspråk i Mellanöstern måste vi misstänka utländsk inblandning i denna från början fredliga opposition. Syrien står tillsammans med Iran i vägen för USA:s och Israels intressen i området."

Och hon fortsätter:

"Oppositionen togs tidigt över av väpnade grupper, som verkade styras av sunnitiska extremister, men det har varit omöjligt att få veta vilka som ingår i den väpnade oppositionen och den mystiska 'fria syriska armén'. Massmedia har valt att ignorera alla misstankar om utländsk inblandning och beskriver konflikten som en grym diktators mord på sitt eget folk, en ondskans furste som njuter av att skära halsen av barn och distribuerar Viagra för att militären ska våldta motståndarnas kvinnor. Det fanns intervjupersoner som klagade över att 'revolutionen hade kidnappats' men deras röster tystnade snabbt i nyhetsförmedlingen."

Britta Ring skriver inte utan ironi om mediernas användning av honnörsordet "demokrati":

"Syrien var plötsligt omgivet av idel sympatisörer till den 'demokratiska' revolutionen - underliga demokratiförsvarare som Saudiarabien, Bahrain (där den demokratiska oppositionen ströps med våld) Qatar och Nato-medlemmen Turkiet. USA:s vapenexport till Saudiarabien ökade som en händelse samtidigt. Vilka krafter döljer sig bakom 'rebellerna'? Ingen vet, men media litar helt på deras informationer och serverar dem som fakta, medan den syriska regimens version avfärdas som propaganda:"
------------------------------------------------------------
PS: Ett Tuff-möte i ämnet äger rum den 3 oktober med amerikansk-svensken Al Burke som inledare.

TUFF-bladet hösten 2012

Tyresö Ulands- och FredsFörening, Myggdalsv 80, 135 43 Tyresö
Tel 742 1442 (ordf), 712 2581. Plusgiro: 16 01 37-6. Insamlingskonto: plusgiro 79 36 36 - 2
E-post: tuffmail@spray.se Hemsida: www.tuff.fred.se
-----------------------------------------------------------
Indienbiståndet fortsätter
I 40 år har Tuff samarbetat med indiska gandhianer. Ca 20 miljoner kr har vi kunnat överföra till många hundra projekt, inte minst för mycket fattiga barn. Skolor har byggts, lärarlöner betalats men också 200 brunnar har bekostats och mer än hundratusen mangoträd planterats m m.

Skolors dagsverken
Hittills i år har tre beundransvärda skolor gjort dagsverken för fattiga elever i Tuff-projekten. Det är Alléskolan i Lerum, Tyresö skola, Kumla skola i Tyresö. Sammanlagt har de jobbat in 130 106 kr. Eftersom Tuff i motsats till mycket större biståndsorgan inte har någon avlönad skickas varje krona oavkortat till ändamålet. Vi har vattentäta skott mellan föreningskontot pg 160137-6 och insamlingskontot pg 793636-2.

Mycken information
Det är viktigt att vi får reda på hur våra pengar använts. Tuffs främste indiske partner Bhikhu Vyas skickar ofta rapporter om de många Tuff-projekten. De återges på www.tuff.fred.se  i fliken "India reports" och ofta i Radio Tuff på 91,4 MHz och www.tyresoradion.se

Mangogram, perfekt gåva
Hittills i år har mangogram sålts för ca 12 000 kr. Mangogram är ett vackert diplomliknande A4 som finns i 3 varianter: 1) "För att gratulera" 2) "I stället för blommor", 3) "Till minne av…."
Mangogrammen har bidragit till att våra indiska partners har kunnat plantera över 100 000 träd i indiska Dharampurs hundratals fattiga byar. Finns att beställa på tel 7124463 eller av Tuff.

Nästa: Klassrum i Kongo?
På 90-talet ägnade sig Tuff också litegrann åt Afrika. Vi fixade 100 000 läroböcker till Eritrea på det inhemska språket tigrinja Vi stödde ett projekt för kvinnor i Kenya och en skola på ön Mauritius. Nu finns en diskussion om att stödja Miza o Marcus Landströms planer på att fixa 6 klassrum till kongolesiska barn till illitterata. På sistone har Landströms hörts i två program på www.tyresoradion.se. Förutom Indien har Tuff på sistone också i mindre skala hjälpt "barfota" barnmorskor i Guatemala, barnbibliotek i Irak, fattiga krigsdrabbade afghaner, pensionärer i Belgrad. Vill du stödja skolprojektet i Kongo, sätt in ett belopp på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 - 2. Märk med "Kongo"

Värva nya medlemmar!
Stort tack för att du är medlem i Tuff genom att du liksom ca 400 andra betalat årsavgiften 200 kr och kanske också för familjemedlem 80 kr till Tuffs plusgiro 160137-6 !. Det är ett viktigt stöd för oss som jobbar aktivt i Tuff och som arbetar i den gamla goda demokratiska stilen. Har du bekanta eller släktingar, som kanske vill stödja Tuff genom att bli medlemmar, försök att värva dem, snälla!

Tuff på Facebook
Självfallet är Tuff med på Facebook. Knappa in http://www.facebook.com/tuffsajt  så får du se. Faktum är att Tuff är ganska rikt representerat på Internet. Förutom vår utmärkta hemsida www.tuff.fred.se , som uppdateras varje vecka av Bengt Citron kan Radio Tuff höras när som helst på www.tyresoradion.se . Och klicka på www.tuffsandin.blogspot.com så kan du läsa ca 1000 texter från Radio Tuff.

Utskick via e-post?
Allt flera medlemmar nöjer sig med att få Tuff-kalendariet och TUFF-bladet via e-post. Det minskar våra kostnader, som är stora trots att vi inte har någon avlönad, ty porto, telefon och för att inte tala om hyran av Tuff-lokalen kostar pengar. Hör av dig till tuffmail@spray.se eller till Monica, tel 712 2581, om du vill ha e-post.

Tuffpris till föreningsaktiva
Sedan 1993 har Tuff vartannat år delat ut pris för "lokalt freds- och solidaritetsarbete". De senaste åren har priset gått till tre Tyresöskolor som i många år stött den utmärkta Tuff-hjälpen till Indien. I år var det aktiva i 3 fredsföreningar som fick priset vid Svenska Freds årskongress i maj: Bo Wallin i Svenska Freds Örebro, Börje Andersson i Svenska Freds Ulricehamn och Tuffs Monica Schelin. De fick 9000 kr var. Monica har sedan 30 år varit mycket aktiv i Tuff, i många år som ordförande och sedan många år som vice ordförande och kassör. Till henne delades priset ut av Tuff-ordföranden Sylvia Ljungdahl. Pengarna kom från de bidrag som över 100 grattat Åke Sandin med.

Citatet:
"Gud måste gilla oss militärer. Vi är ju de enda som fått dispens från något av hans bud"

De asociala i "sociala" medier

Ofta får jag här på bloggen "kommentarer", som inte alls kommenterar vad jag skrivit. Dessutom är de anonyma. Nu senast var det som vanligt en massa länkar till amerikanska texter.

Jag brukar behandla detta som "skräppost", alltså inte publicera det. Den här anonyma skribenten hade tydligen drabbats av det förut, ty på två ställen skriver han/hon/hen:

"Säg något - din gamle gubbe! Varför tiger du - din fegis! Är du dum?"

Det är nästan roligt att bli kallad för fegis av någon som inte ens vågar sätta ut sitt namn. Anonym undrar varför jag tiger? Men jag har faktiskt gjort 1321 radioprogram åt Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF), vars sändningar kallas Radio Tuff och som verkligen är tuffa, ibland kontroversiella. De kan höras på 91,4 MHz men också på www.tyresoradion.se  På samma kanal har jag gjort över 3500 halvtimmeprogram med människor av alla sorter. Och på den här bloggen finns över 1100 texter, de flesta skrivna av mig.

Men Anonym förebrår mig genom att fråga: "Varför tiger du?". Är man anonym för att man inte vill skämma ut sig genom att exponera sin brist på fakta och verklighetsuppfattning ?

Åke Sandin 2012-08-15

Wallenbergs och Bernadottes eftermälen

Vi känner väl till det, för det har sedan länge varit i världshistoriens fokus: Den 2 oktober 1948 mördades pacifisten Mahatma Gandhi av en hindunationalist, som tyckte att Gandhi var för mjäkig mot muslimerna. Och den 15 januari 1968 mördades icke-våldskämpen Martin Luther King av en av de många rasister som hatade hans kamp för de svartas likaberättigande.

Det finns också några svenska exempel: Jag är inte vidskeplig men jag tror att den 17 september är en mycket dålig dag för svenska fredsmedlare. Den 17 september 1961 omkom Dag Hammarsköld vid en omdebatterad flygolycka i Afrika. Han försökte som FN-chef att lösa den krigiska Kongo-konflikten. En ny undersökning om flygkatastrofen har nyligen påbörjats.

Den 17 september 1948 hände det här i den heliga staden Jerusalem: En glänsande Chrysler körs av den amerikanske översten Frank Begley och med två svenskar, en amerikan och en fransman som passagerare. En arméjeep glider fram och tvingar bilen att stanna. Tre män i israeliska militärmössor hoppar ur och närmar sig bilarna. Två av dem skjuter sönder däcken. En annan sticker in sin k-pist genom fönstret i bilens baksäte. Han avfyrar sex skott mot den närmaste passageraren, som träffas i halsen, bröstet och armen. Offret slungas bakåt och blod stänker upp i hans ansikte och sköljer över skjortan. En annan passagerare träffas av arton skott, blir nästan skjuten i bitar.

Det första mordoffret var FN-medlaren Folke Bernadotte, det andra den franske FN-observatören, överste André Sérot, som ville sitta bredvid Bernadotte för att tacka honom för att hans vita bussar hade räddat fru Sérot från koncentrationslägret Dachau. Samma kväll fick nyhetsbyråerna ett meddelande från förövarna, en judisk-nationalistisk grupp, kallad Israels frihetskämpar och känd under förkortningen Lehi. De hävdade, att Bernadotte hade avrättats som "en representant för den brittiska fienden" och själv bar ansvaret för blodsutgjutelsen.

Liksom Bernadotte hade Raoul Wallenberg räddat många människor ur andra världskrigets helvete. Också han fick ett tragiskt slut någon gång efter kriget i sovjetisk fångenskap. Det är nog mycket mera opportunt att hylla en beundransvärd svensk som dog (dödades?) i sovjetiska fängelser än en som blev mördad av israeler, ja till och med av en terroristgrupp, i vars ledning den blivande israeliske premiärministern Yitzhak Shamir var aktiv.

Inte så underligt alltså att det har varit mycket vackert på sistone om Raoul Wallenberg. Det började med att vår liberala EU-minister Birgitta Ohlsson i DN (4/8) föreslog att vi skulle inrätta en särskild Raoul Wallenberg-dag i vår almanacka. Dagen efter (5/8) följdes det upp i Dagens Nyheter med en helsida av Peter Wolodarski under rubriken "Efter 100 år vågar Sverige känna stolthet för Raoul Wallenberg". Hoppsan, det är nog att ta i. Det var åtskilliga år sedan Raoul Wallenbergs torg anlades vid Nybroplan, alltså i hjärtat av vår huvudstad.

Så har det skrivits artiklar i ämnet på DN:s kultursidor, den första (6/8) av historikern Henrik Arnstad. Han är lite kontroversiell, ty han påstår att "privatpersonen Wallenberg räddade inga judar - det gjorde svenska staten." Han skriver bland annat:

"Utrikesminister Christian Günther och statsminister Per Albin Hansson skickade telegram till Berlin, där Sverige erbjöd sig att ta emot samtliga norska judar. En unik åtgärd i världen 1942, då inget annat land i världen brydde sig om Förintelsen:"

Dagen efter (DN 7/8) tycker Wallenberg-biografen Ingrid Carlberg att Arnstad har fel i att Wallenberg inte räddade judar. Samtidigt varnar hon för "den mytologisering av hans gärning. som blivit följden av en synnerligen fantasifull och till största delen amerikansk hjältelitteratur." Och hennes artikelrubrik lyder: "Raoul Wallenbergs räddningsaktion finansierades av USA" Detta kan ha bidragit till Sovjets eländiga behandling av honom.
Å andra sidan: hur mycket har egentligen våra medier uppmärksammat Folke Bernadotte, vars vita bussar räddade tiotusentals människor ur tyska fångläger? Den relativa tystnaden beror nog på att han inte i likhet med Wallenberg omkom i sovjetisk fångenskap och att våra medier inte vill göra upp med alla de lögner de tidigare spridit om honom, en skändligen mördad fredsmedlare och Rödakors-ledare.

Bara några år efter mordet på Bernadotte presenterade naziledaren Heinrich Himmlers massör Felix Kersten ett brev, som var en kopia och undertecknat av "F. Bernadotte" och ställt till Himmler. Det innehöll verkligen politisk dynamit, för i brevet nämner brevskrivaren sin motvilja mot att rädda judar. Ja, han tipsar till och med tyskarna om hur de effektivare skulle kunna bomba London.

Det här brevet fick stort genomslag, inte bara för att många gärna ville tro på det utan främst genom att en aktad historiker, Oxfordprofessorn Hugh Trevor Roper, adlad till lord Dacre, satte tilltro till det. Kersten erhöll av holländarna ärebetygelser och de till och med nominerade honom till Nobelpriset. Han hade visat sina egna dagböcker som "bevis" på att han minsann genom sina kontakter med Himmler hade räddat tre miljoner holländare från att bli deporterade.

Det skulle dröja i över tjugo år, innan bubblan sprack. Samma holländska historikergäng, som trott på Kersten 1949 fann på 1970-talet att hans förmenta bevis var förfalskningar, att hans dagbok från kriget hade skrivits efter kriget och att ingen tysk plan på att deportera 3 miljoner holländare någonsin existerat. Och den brittiske historikern Gerard Fleming kunde 30 år efter mordet i Jerusalem till och med påvisa att det för Bernadotte så komprometterande brevet till Himmler hade skrivits av Felix Kersten själv, ja till och med på dennes skrivmaskin.

En efterklang av den här smutskastningen presterade svenska medier våren 1998. De påstod att Bernadotte och hans räddningsexpedition i Tyskland 1945 skulle ha avvisat judar. Som källa använde de uppgifter från en enda man, en norsk medborgare av polsk-judiskt ursprung. Det påstods rentav att Bernadotte själv skulle ha varit med när judar kastades ut ur de vita bussarna. Men som Röda korsets Christina Magnusson och Peter Örn påpekade i en DN-artikel var Bernadotte vid tidpunkten för denna påstådda händelse i Danmark.

Vilken otur för Bernadottes eftermäle, att han inte mördades av terrorister, som våra medier varnar för!
------------------------------------------------

Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1321) 12-26 aug.2012
Hörs på www.tyresoradion.se

ROSOR från RADIO TUFF (nr1321) 12 aug 2012 till….

….till de tappra tuff-aktivister som ihågkom Hiroshimadagen genom att den 6 augusti finnas i Tyresö Centrum. De delade ut det informationsblad som finns på www.tuffsandin.blogspot.com (En tagg i rosen: Inte många bryr sig längre om att varna för de kärnvapen som finns i åtta länder. Om Hiroshima fick ens en tusendel av den medieuppmärksamhet som våra sexuella läggningar fick vid samma tid är osäkert.)

….till dem som bestämmer sig för att stödja Tyresö Ulands- och Fredsförenings verksamhet genom att bli medlemmar. Årsavgiften är 200 kr för enskild och 80 kr för "familjemedlem". Det sätts in på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Hjärtligt välkommen i Tuff! Du behövs.

….till DN-krönikören Johan Croneman som den 31 juli uppmärksammar Charlie Skeltons artikel i The Guardian, två dagar efter det att senaste Radio Tuff gjorde det. Han skriver: "När jag läste Charlie Skeltons mycket initierade redovisning om, och analys av, den syriska oppositionen, blev jag extremt orolig. Mest över mig själv. Hur mycket sväljer jag helt frivilligt och okritiskt? Och dumdristigt?" Och han erkänner: "Den superförenklade bild man gett, och ger, i svenska medier av konflikten och oppositionen, blir ett rätt brutalt uppvaknande efter Skeltons text".

….till Martin Liby Alonso, som i DN (1/8) skriver om hemvändande soldaters ohälsa och elände. Han nämner att I Falklandskriget mot Argentina 1982 dödades 264 engelsmän men åren efteråt har ännu flera soldater begått självmord. Och han skriver: "Fler amerikanska soldater från Irak- och Afghanistankrigen har begått självmord sedan de kom hem, än som dödats på plats. Enligt USA:s myndighet för veteranfrågor har fler än 6500 soldater tagit sitt liv efter att de återvänt från de två krigen. I genomsnitt försöker 18 veteraner ta sitt liv varje dag, en var åttionde minut".

….till Maria-Pia Boëthius som i tidningen ETC bland annat skriver: "Enligt fredsgrupperna dödas i världen 2000 människor per dag med hjälp av vapen, mer än en människa i minuten." Och hon konstaterar dystert: "Vi har uppfunnit dessa maskiner, som på en enda sekund kan förvandla de ondaste avsikter till verklighet och död eller livslång invaliditet, antingen på befallning av makten och krigsherrar eller också på eget bevåg."

….till Tyresöborna Marcus och Miza Landström, som nyligen skickade en massa hjälpmedel, rullstolar m m, till det fattiga och krigsdrabbade Kongo. I senaste Radio Tuff berättade de om att de planerar att försöka finansiera tio klassrum i fattiga och illitterata byar. (Inslaget hörs nu i fliken "Arkiv" på www.tyresoradion.se ). Kanske kan vi i Tuff hjälpa till?

….till dem som tröstar oss i vår besvikelse över Sveriges ynka få medaljer vid OS i London genom att framhålla att Sverige ligger ganska bra till, om man räknar antalet medaljer per capita. Kinas 1300 miljoner invånare verkar då trots sina många medaljer inte så framgångsrika. Men lilla Sverige kan inte yvas så mycket då heller, ty vi har trots allt 30 gånger så många invånare som pyttelilla Island, som per invånare blir klart bättre än vi.

Bengt Svensson: Alice och Roert i San Francisco

Hej alla lyssnare på Radio Tuff!

En och annan minns kanske att jag brukade skicka rapporter om Alice tills för ett antal år sedan. Hon har bott i SF i 57 år, hela sitt liv. Följande har hänt:

I övre tonåren sköt Alices yngre bror ihjäl sig med ett av de många skjutvapen som hängde på väggen i familjens villa. Alice blev småskolelärarinna, och i 30 år har hennes många olika chefer försökt ge henne sparken från stans skolor men misslyckats.

Alice är en överlevare. Hon betalar 400 dollar i månaden för sin bilförsäkring och har alltid ont om pengar. Hennes yngste bror gifte sig och fick 2 döttrar, söp ner sig, skilde sig, fick 2 eller 3 till döttrar med 2 eler 3 olika kvinnor och blev inlåst på San Quentin-fängelset några år för misshandel efter en olycka, där han fick ena benet amputerat. Tack vare att Alice alltid bantar har hon lyckats hålla vikten konstant runt 120 kg i många år.

Alice' bror sitter häktad för narkotikainnehav, och hans benprotes är konfiskerad. Hans far, advokaten, ligger för döden på ett ställe, som optimistiskt kallas konvalescenthem, och Alice bjöd hem oss på kalkonsoppa. Hon hade nyss kommit hem från en konferens om "Living oils" i Salt Lake City, där hon blivit ovän med sin bästa väninna. Hon hade också haft stopp i avloppet, vilket en stopp-i-avloppet-fixar-firma hade rensat för 250 dollar. Finkänslig som jag är, frågade jag inte hur det gick med bantningen. Eftersom hennes postorderförsändelser av Living Oils är hemskt dyra, levereras de till vår dörr i stället för hennes, där hon är rädd att någon ska stjäla dem.

På spisen stod en 10-litersgryta med kalkonsoppa till brädden samt mycket annat. Liksom köksgolvet var köksbordet belamrat med lådor, böcker, burkar, porslin mm. Vi lastade över en del ovanpå de lådor, böcker, kläder, mjölpåsar etc, som redan täckte soffan och skyfflade en del åt sidan, så att vi fick plats med några tallrikar på bordet.

Soppan var utsökt, jag åt 3 portioner. Sedan gav vi oss skyndsamt iväg, eftersom en av hennes vänner var på väg upp för brandtrappan på baksidan. Han är en hemlös man, mycket vänlig och en smula galen. Förutom kalkonsoppa lever han på att röja väg mellan rummen i Alices lägenhet för 10 dollar i timmen, när den blir alltför oframkomlig. I nästan ett år bodde han i en gammal Volvo, som stod parkerad i min senila svärmors garage. Han kallar sig Roert. Alice kallar honom Rich, som är enklare. För att protestera mot sina föräldrar, som döpt honom till Robert, tog han bort b-et i namnet, och det blev alltså Roert.

Min fru hade inte tid och ork med Roert, så vi drog. Men det var inte det jag skulle tala om utan något viktigare. Ni lyssnare vill väl veta vem som vinner presidentvalet i höst. Men jag vet inte heller.

Tyvärr blir det nog varken Alice eller Roert.
Glad sommar!

Bengt Svensson för Radio Tuff (www.tyresoradion.se ) nr 1321 i San Francisco.

Glöm inte Hiroshima!

TUFF MINNS HIROSHIMA 6 AUG 1945
Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) har i 45 år informerat om kärnvapnen och protesterat mot dem. Information om TUFF kan man få på www.tuff.fred.se  och genom att lyssna på Radio Tuff på 91,4 MHz eller på webben www.tyresoradion.se

LILLA SADAKO OCH PAPPERSTRANORNA
När atombomben detonerade i Hiroshima var lilla Sadako 2 år. Hon överlevde men tio år senare insjuknade hon liksom så många andra i leukemi på grund av den radioaktiva strålningen. Enligt en sägen skulle man klara sig om man vek 1000 papperstranor. Hon hann vika 644, innan hon dog, tolv år gammal. Hennes kamrater fortsatte att vika tranor och de är sedan dess symboler för kampen mot kärnvapen.
I Hiroshima finns en staty, som avbildar lilla Sadako och som har en trana i toppen. Den 6 och 9 augusti hänger papperstranor överallt i Hiroshima och Nagasaki.

Till varje Hiroshimadag har vi i Tuff vikt papperstranor för att påminna om kärnvapnen

KÄRNVAPEN HOTAR OSS ALLA
För 67 år sen detonerade två atombomber över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Uppåt 200 000 civila brändes bort på några sekunder. Andra dog åren efteråt av strålningen. Först ett år efter massakrerna lyckades en journalist, John Hershey, ta sig in i Hiroshima. Han publicerade berättelser från ögonvittnen, bland annat:

"När jag kom in bland buskarna såg jag att där låg ett tjugotal människor och alla befann sig i samma mardrömsliknande tillstånd: Ansiktena var totalt sönderbrända, ögonhålorna var tomma, vätskan från dom smälta ögonen hade runnit nerför kinderna..…Deras munnar var ingenting annat än varfyllda sår"

I dag finns så många kärnvapen i världen att de kan utrota allt mänskligt liv flera gånger om. USA och Ryssland har tiotusentals kärnvapen, Kina 400, Frankrike 350, England 185. Även Israel, Pakistan och Indien har kärnvapen.

TUFF TIGER INTE OM KÄRNVAPEN

Förutom att protestera mot kärnvapen har Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) i 45 år arbetat mot våld, krig och de enorma utgifterna för militären i våra länder. Tuff har dessutom i många år finansierat alldeles utmärkta projekt, främst i Indien men också i Bolivia och andra håll i tredje världen Ändå sker allt arbete frivilligt och gratis. Men hyran för Tuff-lokalen, sändningsavgifter för Radio Tuff m m kostar. Därför skramlar vi med insamlingsbössor.

Information om TUFF kan man få på www.tuff.fred.se  och genom att lyssna på
Radio Tuff på 91,4 MHz, varannan söndag. kl 17.När som helst på webben www.tyresoradion.se

BLI MEDLEM!
Årsavgift för medlem i TUFF: 200 kr plus 80 kr för familjemedlem. Pg 16 01 37 -6

Robert Fisk: "Lögner och hyckleri" om Syrien

Länge har jag förvånats över den enorma ensidigheten i mediernas rapportering om
inbördeskriget i Syrien. Är även medier i "neutrala" Sverige knähundar åt den
dominerande västliga propagandan? Under många månader har vi ofta på TV sett
otäcka bilder på dödade människor, som alla sägs vara offer för den syriska
regimen. Men typiskt för inbördeskrig har alltid varit att människor - ofta civila - dödas
av olika stridande parter. Den senaste veckan har dock svensk TV visat hur
rebellerna mördar obeväpnade civila. Det är ett litet trendbrott.

Däremot har sedan länge ryska och till och med några tyska tidningar --vilka
svenskar läser dock dem? -- givit en delvis annan bild och rentav uttryckt tvivel om
att "massakern" i staden Homs i vintras verkligen begicks av den syriska regimen.

I Radio Tuff på www.tyresoradion.se  har vi sedan länge kritiskt granskat den
gängse mediebilden, inte minst genom Hampus Eckermans rappa rapporter. Och i
senaste Radio Tuff som nu hörs från 29 juli till den 12 augusti delades ett par "rosor" ut
till dem som nyanserade den dominerande bilden en smula. Den ena rosen gavs till
Charlie Skelton som i den brittiska tidningen The Guardian (13/7) varnar för att
"passionerat hat" mot Assadregimen i Syrien inte garanterar att de källor våra medier
ensidigt använder är särskilt "oberoende". Tvärtom består de oftast av exilsyrier, som
ända sedan 2005 mottagit finansiellt och annat stöd från neokonservativa hökar i
USA och England. Den ständigt citerade källan med det förtroendeingivande namnet
Syrian Observatory for Human Rights" är i själva verket Rami Abdulrahman, en
klädeshandlare från Coventry.

Och i självaste Dagens Nyheter (31/7), ett par dagar efter Radio Tuff, tog Johan

Croneman i sin krönika upp Charlie Skeltons artikel och skriver:

"Den superförenklade bild man gett, och ger, i svenska medier av konflikten och
oppositionen, blir till ett rätt brutalt uppvaknande efter Skeltons text."

Den 22 juli lät DN statsvetaren Rima Haro, bördig från Syrien, säga:

"Kristna grupper kommer definitivt att få det sämre om al-Assad faller. Om man tror
att det blir demokrati bara för att diktatorn faller är man naiv"
Det är svårt i propagandabruset skildra tragedierna i Syrien. Därför överlåter jag
ordet till den brittiska Beirutbaserade journalistveteranen Robert Fisk . Ber om
överseende att jag är för lat att översätta.

Syrian war of lies and hypocrisy
(Robert Fisk i The Independent 29 July 2012)

Has there ever been a Middle Eastern war of such hypocrisy? A war of such cowardice and such mean morality, of such false rhetoric and such public humiliation? I'm not talking about the physical victims of the Syrian tragedy. I'm referring to the utter lies and mendacity of our masters and our own public opinion— eastern as well as western— in response to the slaughter, a vicious pantomime more worthy of Swiftian satire than Tolstoy or Shakespeare.

While Qatar and Saudi Arabia arm and fund the rebels of Syria to overthrow Bashar al-Assad's Alawite/Shia-Baathist dictatorship, Washington mutters not a word of criticism against them. President Barack Obama and his Secretary of State, Hillary Clinton, say they want a democracy in Syria. But Qatar is an autocracy and Saudi Arabia is among the most pernicious of caliphate-kingly-dictatorships in the Arab world. Rulers of both states inherit power from their families— just as Bashar has done— and Saudi Arabia is an ally of the Salafist-Wahabi rebels in Syria, just as it was the most fervent supporter of the medieval Taliban during Afghanistan's dark ages.

Indeed, 15 of the 19 hijacker-mass murderers of 11 September, 2001, came from Saudi Arabia— after which, of course, we bombed Afghanistan. The Saudis are repressing their own Shia minority just as they now wish to destroy the Alawite-Shia minority of Syria. And we believe Saudi Arabia wants to set up a democracy in Syria?

Then we have the Shia Hezbollah party/militia in Lebanon, right hand of Shia Iran and supporter of Bashar al-Assad's regime. For 30 years, Hezbollah has defended the oppressed Shias of southern Lebanon against Israeli aggression. They have presented themselves as the defenders of Palestinian rights in the West Bank and Gaza. But faced with the slow collapse of their ruthless ally in Syria, they have lost their tongue. Not a word have they uttered— nor their princely Sayed Hassan Nasrallah— about the rape and mass murder of Syrian civilians by Bashar's soldiers and "Shabiha" militia.

Then we have the heroes of America— La Clinton, the Defence Secretary Leon Panetta, and Obama himself. Clinton issues a "stern warning" to Assad. Panetta— the same man who repeated to the last US forces in Iraq that old lie about Saddam's connection to 9/11— announces that things are "spiralling out of control" in Syria. They have been doing that for at least six months. Has he just realised? And then Obama told us last week that "given the regime's stockpile of nuclear weapons [???] , we will continue to make it clear to Assad … that the world is watching". Now, was it not a County Cork newspaper called the Skibbereen Eagle, fearful of Russia's designs on China, which declared that it was "keeping an eye … on the Tsar of Russia"? Now it is Obama's turn to emphasise how little clout he has in the mighty conflicts of the world. How Bashar must be shaking in his boots.

But what US administration would really want to see Bashar's atrocious archives of torture opened to our gaze? Why, only a few years ago, the Bush administration was sending Muslims to Damascus for Bashar's torturers to tear their fingernails out for information, imprisoned at the US government's request in the very hell-hole which Syrian rebels blew to bits last week. Western embassies dutifully supplied the prisoners' tormentors with questions for the victims. Bashar, you see, was our baby.

Then there's that neighbouring country which owes us so much gratitude: Iraq. Last week, it suffered in one day 29 bombing attacks in 19 cities, killing 111 civilian and wounding another 235. The same day, Syria's bloodbath consumed about the same number of innocents. But Iraq was "down the page" from Syria, buried "below the fold", as we journalists say; because, of course, we gave freedom to Iraq, Jeffersonian democracy, etc, etc, didn't we? So this slaughter to the east of Syria didn't have quite the same impact, did it? Nothing we did in 2003 led to Iraq's suffering today. Right?

And talking of journalism, who in BBC World News decided that even the preparations for the Olympics should take precedence all last week over Syrian outrages? British newspapers and the BBC in Britain will naturally lead with the Olympics as a local story. But in a lamentable decision, the BBC— broadcasting "world" news to the world— also decided that the passage of the Olympic flame was more important than dying Syrian children, even when it has its own courageous reporter sending his despatches directly from Aleppo.

Then, of course, there's us, our dear liberal selves who are so quick to fill the streets of London in protest at the Israeli slaughter of Palestinians. Rightly so, of course. When our political leaders are happy to condemn Arabs for their savagery but too timid to utter a word of the mildest criticism when the Israeli army commits crimes against humanity— or watches its allies do it in Lebanon— ordinary people have to remind the world that they are not as timid as the politicians. But when the scorecard of death in Syria reaches 15,000 or 19,000— perhaps 14 times as many fatalities as in Israel's savage 2008-2009 onslaught on Gaza— scarcely a single protester, save for Syrian expatriates abroad, walks the streets to condemn these crimes against humanity. Israel's crimes have not been on this scale since 1948. Rightly or wrongly, the message that goes out is simple: we demand justice and the right to life for Arabs if they are butchered by the West and its Israeli allies; but not when they are being butchered by their fellow Arabs.

And all the while, we forget the "big" truth. That this is an attempt to crush the Syrian dictatorship not because of our love for Syrians or our hatred of our former friend Bashar al-Assad, or because of our outrage at Russia, whose place in the pantheon of hypocrites is clear when we watch its reaction to all the little Stalingrads across Syria.

No, this is all about Iran and our desire to crush the Islamic Republic and its infernal nuclear plans— if they exist— and has nothing to do with human rights or the right to life or the death of Syrian babies. Quelle horreur!
---------------------------------------
Robert Fisk