Kära lyssnare!
Skönhet har alltid fascinerat oss människor och sköna kvinnor i synnerhet. Så var det redan för 3500 år sedan, när den egyptiske faraonen Echnaton, eller Amenhotep IV som han också kallades, lät avbilda sin sköna hustru Nefertiti. Kärt barn har många namn, sägs det. Nefretiti säger vi på svenska, Nefretiti är det engelska namnet och Nofretete kallas hon i Tyskland. När de egyptiska hieroglyferna väl hade tolkats blev det ”Skönheten har kommit”, och ingen kan väl förneka att det egyptiska huvudet i kalksten är något av det vackraste som har formats av människohand.
År 1912, vid utgrävningarna i Tell el-Amarna, hittades drottningens avbildade huvud. Nefretiti och hennes make Echnaton var de första kungliga i Egypten som lät avbilda sig och framställas i offentligheten. Månne kungligheter redan då insåg vikten av publicitet? De här publiciteten gör det dock svårt att avgöra om huvudet avbildades direkt efter en levande förebild, eller om det är en fantasiprodukt, en drömbild kungen lät skapa efter drottningens död?
Efter utgrävningarna, som leddes av en tysk arkeolog, fördes huvudet till Tyskland, fullt legalt, med utförseltillstånd från den egyptiska regeringen, till skillnad mot de föremål som Louvren i Paris köpte in på 80-talet. Där handlade det om fem fresker som var stulna i Kungarnas dal 1978. President Sarkozy såg till att dessa föremål återlämnades för ett tag sedan. Det föranledde den egyptiske konstvetaren och direktören för Kairos konstmuseum Zahi Hawass att skriva ett brev till den tyska regeringens talesman för konst och kultur Bernd Neumann och kräva tillbaka även Nefretite. Neumann avvisade bestämt kravet med hänsyn till skulpturens ömtålighet. Hur skulle det se ut om Tyskland utvisade sin mest berömda invandrare?
Efter murens fall har Deutsches Museum i Berlin renoverats till ny glans, och där står nu Nefretite i sin glasmonter och är Berlins stolthet och stora dragplåster. Och, kära lyssnare, nu när Egypten i arton dagar har varit i fullt uppror och hundratusentals människor har krävt diktatorn Mubaraks avgång, är det kanske tur att Nefretite befann sig där hon är just nu. För mitt i allt uppror har flera museer i Kairo stormats och plundrats på konstföremål, och då hade säkert den antika lilla skönheten rövats bort som det första och mest begärda föremålet.
För 3500 år sedan kunde en kvinna i Egypten vara regent tillsammans med sin make. På sina håll i Europa har jämställdheten dröjt betydligt längre. Ett kvinnligt jubileum firades i Schweiz under den gångna veckan. Den 7 februari i år var det tjugo år sedan kvinnorna i den lilla Alprepubliken fick nationell rösträtt. Visserligen hade kvinnorna redan tidigare kunnat rösta i kommunala angelägenheter i kantonerna, dock inte i alla. I samband med jubileet frågade en tv-reporter en gammal man, vad han ansåg om kvinnlig rösträtt. Hör och häpna: ”Kvinnor har inte i offentligheten att göra. De ska hålla sig till de två k:na, nämligen kyrka och kök.” Hans något kuvade hustru stod bredvid och nickade instämmande. Hon vågade väl inte annat. Den här inställningen är fortfarande ganska utbredd i Schweiz, 3500 år efter Nefretites regeringstid. Vissa idéer behöver lång tid innan de får full genomslagskraft. Låt oss därför hoppas att demokrati och jämställdhet kan genomföras snabbare och utan blodspillan i revolutionens Egypten, där den gamle despoten Hosni Mubarak äntligen, efter 30 år av militärstyre och undantagslagar, har givit upp inför folkets krav på hans avgång.
Medan trafiken står stilla i Stockholm och på många andra platser i Sverige på grund av ett ymnigt snöfall, kan jag rapportera blommande snödroppar och vintergäck och de första kvittrande flyttfåglarna. Ge inte upp hoppat om en kommande vår, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1283
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar