30 november har tidigare firats som Karl XII:s dödsdag. I år kallade man den för Kåldolmens dag. Det var en slags upprättelse av krigarkungen, vars härjningar vållade sådant elände inte bara för en massa svenskar utan också för polacker ryssar och andra. Hans karoliner hade under sin tid i Turkiet lärt sig att uppskatta maträtten dolma som de introducerade i Sverige under namnet kåldolmar.
I Storkyrkan i Stockholm var 30 november däremot ickevåldets dag. Där delade ärkebiskop Wejryd ut den kristna ickevåldsfondens priser till föreningar och enskilda. Jag fick själv vara med där och det var en lycka att återse denna fina kyrka. Under studenttiden var jag guide i Gamla stan och en av de många minnesvärda platser jag då kunde visa för turister var just Storkyrkan.
Ombads att tala i Storkyrkan men fick bara två minuter. Lite längre tid hade jag på mig första gången jag fick tala i en kyrka. Det var för drygt 42 år sedan, en aprildag 1968, då vi i en överfull Tyresökyrka hade en minnesceremoni för Martin Luther King, ickevåldsmannen, som ett par dagar tidigare hade mördats.
Hann med att nämna en av pristagarna, Barbro Jönsson, och det av subjektiva skäl. Långt innan hon blev en så duktig –och modig!—åklagare var jag vid ett tillfälle liksom med i samma bransch som hon. Det var när jag som elitsoldat och underofficer dömdes till fängelse för att ha vägrat min andra repmånad. Det var under en tid, då ledande opinionsbildare agiterade för blågula atombomber –snacka om förintelse! Hade också under mina historiestudier hunnit lära mig att i krig var det inte minst kvinnor, barn och andra civila vi ”soldathjältar” tog livet av.
En annan pristagare var Bajenland, som arbetar med att förebygga läktarvåld och stöds av Hammarby IF. Som före detta fotbollsspelare ville jag gärna nämna det, men fick inte tid i Storkyrkan att berätta vilken glädje också i fredssammanhang man kan ha av att hålla på ”vackrast och bäst”, alltså Bajen. Men vid en stor demonstration under parollen ”Sovjet ut ur Afghanistan” på 80-talet var jag en av talarna på Norra Bantorget. Där var massor med folk, däribland ganska många afghaner och andra muslimer. Tänkte –kanske lite fördomsfullt?—att mitt pacifistiska snack var lite mesigt i deras öron. Men efteråt kom flera av dem fram till mig och tackade och dunkade mig i ryggen.
I min fåfänga trodde jag först, att jag hållit ett jättebra tal. Sen kom jag på, att jag runt halsen hade haft min Hammarbyhalsduk, den gröna och vita. Det råkar också vara de muslimska färgerna, så kanske berodde deras uppskattning på att de trodde att jag var en dom.
Kunde kort berätta om att Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff på frivilligbasis har sänts varenda vecka sedan 1985. På tal om ickevåld borde jag ha haft tid att nämna att Tuff i över 30 år genom samarbete med indiska gandhianer kunnat finansiera massor av bra projekt för de fattigaste av de fattiga i Indien.
Påstod att jag som pojke för länge sen vid Norrlands Höga kust i alla fall fick en så pass bra uppfostran att jag lärde mig att tacka och återgälda godhet. Lovade därför att de medverkande i Storkyrkan skulle få verbala rosor i Radio Tuff nr 1278. Det har de just fått för en stund sedan.
-------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff 5-19 dec. 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar