I veckan togs ett historiskt beslut. Hurra! Barack Obama och Dmitri Medvedev möttes i Hradschin, Prags medeltida borg, den största medeltida borgen i Europa, för att underteckna ett fördrag om att skrota en del av världens farligaste atomvapen. I denna historiska borg inträffade 1618 den händelsen som slutligen utlöste det Trettioåriga kriget.
Efter många år av motsättningar mellan katoliker och protestanter, under vilka protestanternas fri- och rättigheter hade kringskurits allt mera, samlades protestanterna i borgen i Prag till en kyrkodag för att kräva ökad frihet för sin tro. Den österrikiske kejsaren skickade dit två av sina ståthållare, Martinitz och Slawata, för att framföra sina krav. Vad gjorde de missnöjda protestantiska mötesdeltagarna? I stället för att använda vapen, hävde de resolut ut de båda ståthållarna genom fönstret. Nu föll de båda herrarna mjukt, som höga herrar alltid gör. Ryktet gör nämligen gällande att de kastades ut genom det fönstret som vette mot gödselstacken. Den här händelsen går i det tyskspråkiga området under namnet ”Prager Fenstersturz”, det vill säga Fallet ur fönstret i Prag. Fortsättningen av det fallet fick Europas folk uppleva under trettio hemska år.
Får den gamla borgen nu se en ny, fredligare era växa fram? Fan tro`t. Nu skrotas det visserligen några atomvapen, händer skakas och orden ”min vän” uttalas. Även om ansatserna är goda, Obama försöker leva upp till sitt Nobelpris och Medvedev ler sitt allra varmaste leende, så blir vi ju inte av med dessa förbaskade vapen. Med atomvapen är det så att finns de en gång, så löser de inte upp sig i intet. De finns där, undangömda i några väl tillslutna bergrum, antingen vi vill eller inte. Och nya, krigsgalna politiker följer efter dessa båda. Men låt oss glädjas åt fördraget så länge det går.
Ok då, Obama och Medvedev vill skrota en del av atomvapnen, men vill de skrota soldaterna? Vill de skrota kriget? Nej, det vill de inte. Kriget, eller rättare sagt krigen, fortsätter – i Irak, i Afghanistan, i Tjetjenien. Det är bara det att de inte kallas krig. Hjälpinsatser för demokratin låter mycket tjusigare. Och i demokratins namn dödas tusentals människor, antingen det sker i väpnade konflikter eller i rebellernas attacker. Det är ju inbördeskrig som pågår, vad politikerna än väljer att använda för ord.
Knappt hade vi hämtat oss efter de förfärliga attackerna i Moskva, som bottnar i det som händer i Tjetjenien, så får vi läsa i pressen om USA-soldaternas fruktansvärda övergrepp i Bagdad. Visserligen ligger den händelsen ett par år bakåt i tiden, men det gör den inte mindre hemsk. Åter har kriget visat sitt fula tryne, när soldater blir vilda av skjutglädje och skjuter på allt som rör sig. Här sköt man på två Reutermedarbetare och på två små barn. Och det värsta av allt: man sköt även när de sårade skulle föras bort. Ett klart fall av brott mot Genève-konventionerna. I Dresden, i andra världskrigets slutskede, sköt de allierade flygarna från sina säkra platser i flygplanen på de flyende utmed Elbes stränder efter att staden Dresden hade bombats i småbitar. Att urskillningslöst döda civilister i krig är folkmord. I Afghanistan, i Tjetjenien, i Irak pågår ett urskillningslöst dödande.
På långfredagen hände det som påstods inte skulle kunna hända, eftersom det krig som pågår i Afghanistan officiellt inte har kallats krig. Det är ju bara fredliga insatser soldaterna från olika länder gör där – heter det. Men de tyska ”hjälparna” hamnade i regelrätta attacker, där det inte var fråga om hjälpinsatser. Tre soldater dödades, åtta sårades svårt. När bilderna med de tre kistorna kablades ut över världen, fick de tyska ministrarna svårt att förklara, varför tyska soldater deltar i ett krig. För nu har Tysklands försvarsminister Guttenberg äntligen uttalat det tabubelagda ordet: KRIG. Och åter igen: tyska soldater får inte KRIGA utanför landets gränser enligt grundlagen.
Och då kommer jag till pudelns kärna, den som jag tuggar om och om igen. Om det nu handlar om krig och Sverige är ett neutralt land, vad gör då våra soldater i Afghanistan? Deltar de i ett folkmord? Ta hem dem ögonblickligen! Skrota soldaterna i Afghanistan,
hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1261 (11-25 april 2010)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar