Marianne Stieger: Från skomakarson till hedersdoktor

Kära lyssnare!

Jag måste bekänna att jag har ett lidelsefullt kärleksförhållande. I detta förhållande pendlar mina känslor mellan total lycka och fullständig förtvivlan. Jag älskar varken en han eller en hon utan dem – nämligen böcker. Och nu har jag bytt ut min gamla bokhylla och måste ta bort två hyllmeter böcker. Förstår ni min förtvivlan? Jag sitter på golvet framför hyllan och vrider och vänder på varje bok. Spara eller kasta? Det är den tillintetgörande frågan.

Mitt i alltihopa kommer min grannfru och skänker mig H. C. Andersens fullständiga upplaga av sagor. Inte sjutton kunde jag säga nej. Nu sitter jag här med dessa gamla böcker i gröna, guldpräglade band och bara njuter. Tänk er att ha denne sagoberättares alla sagor samlade framför sig! Tänk er lyckan att än en gång få läsa alla dessa underbara sagor en efter en! Tänk att en enkel skomakarson kunde förvandlas till en sådan ordens trollkarl!

Medan jag satt framför bokhyllan och gallrade, ramlade en liten, en mycket liten bok ut ur en pärm. Egentligen är det ingen bok, utan endast ett litet häfte på knappt tjugofem sidor. Men på dessa sidor finns ett mycket märkligt människoöde presenterat. Min man Robert Stieger hade under alla år talat om denne man med stor beundran, men jag brydde mig aldrig om att lyssna tillräckligt noga. Ni vet hur det är: en människa man aldrig mött väcker inget stort intresset mitt i livets flöde. Nu började jag läsa, på golvet framför min kaotiska bokhylla, och när jag reste mig, ledbruten och stel, hade ett fantastiskt människoöde rullats upp framför mig.

Kurt Heinig föddes i Leipzig den 19 januari 1886 som son till en skomakare. Även om pojken hade läshuvud, tänkte sig föräldrarna aldrig att han skulle studera. Men de var kloka och såg pojkens konstnärliga förutsättningar. Alltså fick han börja en litografutbildning. Och det var en lycka för denna begåvning. Litograferna hade tidigt en stark fackförening som såg till att deras fackligt intresserade ungdomar fick en god skolning. Så även Kurt Heinig.

Denne autodidakt började metodiskt studera budgetfrågor och undervisade sina fackliga bröder. Men han insåg också att viktigare än att studera själva budgetfrågorna, var att lära sig allt om budgetkontroll. Det, menade han, är ett parlaments allra viktigaste uppgift. Och då tänkte han på regeringarna under kejsarriket som hade hemlighållit budgeten för att kunna undanhålla pengar för syften som folket inte skulle känna till.

1927 blev Heinig medlem i den tyska riksdagen. Snabbt blev han specialist på ekonomiska frågor i den socialdemokratiska fraktionen i den nya riksdagen och kallades in för att likvidera kejsarfamiljens tillgångar efter den tyska kejsarens abdikation.

1933, vid Hitlers makttillträde, var Heinig tvungen att fly till Danmark, där han fortsatte skrivandet av sitt stora verk i tre band ”Budget”, innan han vid tyskarnas ockupation flydde till Sverige. Här erkände man hans stora kapacitet och inredde ett eget arbetsrum åt honom på Kungliga Tekniska Högskolan.

Här skrev han den lilla boken ”Der schwedische Weg – Soziale Sicherheit”, Den svenska vägen – social säkerhet, men också boken ”Was kostet der Krieg?”, Vad kostar kriget?, ett nog så viktigt verk att studera för våra europeiska regeringar i dessa dagar. 1955 belönades Kurt Heinig med hedersdoktorstiteln för sitt livsverk vid KTH. Året därpå hedrades denne man, med endast folkskola i bagaget, på sin 70-årsdag i januari 1956 med den lilla skrift jag läste framför min bokhylla. I maj samma år avled han i Sverige, i landet som hade tagit emot honom som flykting. Se, det var en riktig saga, skulle H. C. Andersen ha sagt.

Ha det bra, hälsar från Limhamn

Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands-och FredsFörenings Radio Tuff nr 1262