Moderna krig är ju för farao folkmord

Sveriges riksdag har med en rösts majoritet slagit fast att Turkiets föregångare, det Osmanska riket, begick ”folkmord” på armenier och andra kristna minoriteter under första världskriget för 95 år sedan. Det vore kanske bättre, om historiker fick bestämma detta. Om de folkvalda i ett majoritetsbeslut påstår att 7 gånger 8 är 78 (för det hörs ju att det bör vara det), så litar jag mera på matematikerna som hävdar att produkten blir 56. Detta sagt med all respekt för demokrati och folkvalda parlamentariker.

Att beteckna vissa av krigens grymma inslag för ”folkmord” är märkligt, ja fånigt. Krig är inget annat än just folkmord, går ju ut på att mörda så många som möjligt av ”de andra”. Och det är inte bara soldater som dödas. Under andra världskriget utgjorde barn, kvinnor och obeväpnade män nästan hälften av de många miljonerna som dödades. I Vietnamkriget var andelen civila offer ännu större. När bosnier vill att dödandet av några tusen i Srebrenica borde betecknas som ”folkmord” avfärdas förslaget med att offren var soldater, medan kvinnor och barn skonades.

Den västliga krigföringen har sedan nästan ett sekel genom urskillningslösa flygbombningar dödat många miljoner civila. Men ingen politiker med självbevarelsedrift i vår del av världen skulle våga föreslå att britter eller amerikaner anklagades för ”folkmord”. De har för många medaljer och är glorifierade i massor av filmer.

Aftonbladets Helle Klein (17/3) avviker från partilinjen, när hon uttrycker minst sagt måttlig förtjusning över riksdagens folkmordsbeslut. Hon påminner om att under den franska kolonialepoken ”lär tre miljoner araber och berber ha dödats”. Och hon frågar ironiskt: ”Borde inte riksdagen ha uttalat sig också om detta?”

Armeniernas tragedi skedde, då turkarna var i krig mot bland annat de kristna ryssarna. Kristna minoriteter misstänktes –med rätt eller orätt-- att vara en ryssvänlig femtekolonn och råkade som så många andra under krig illa ut. När krigets passioner rasar och gör människor fanatiskt rasistiska är det en otäck regel att etniska eller religiösa minoriteter blir grymt behandlade. Till och med de ohotade amerikanerna under andra världskriget stängde in sina japanska invånare i koncentrationsläger.

Nu hörs olika lobbygrupper högljutt hävda att deras folk också blivit utsatta för ”folkmord”. Kurdiska organisationer vill att otäcka massmord på deras landsmän i vår tid skall betecknas som ”folkmord”. De förtiger förstås att också kurder var aktiva i förföljelsen av armenier och andra kristna minoriteter 1915.

Det egna folkets lidanden överdrivs nästan alltid och det skapas offermyter, ibland för att möjliggöra stora skadestånd. Tyska skattebetalare, de flesta inte vuxna eller ens födda under Hitlertiden, har snällt betalat hundratals miljarder kronor. För tio år sen intervjuade jag Jonas Linderholm, gymnasielärare i Södertälje. Han hade hamnat i blåsväder för en uppsats om assyriernas öde 1915 i Turkiet. Själva säger de att en halv miljon av deras landsmän då dödades av turkarna. Linderholm fann, att enligt folkräkningar 1914 fanns det bara 200 000 assyrier i Turkiet. Han reducerade mytens halva miljon dödade till en tiondel. Det skulle han inte ha gjort. Han anklagades för att vara historierevisionist –ett ord som okunniga men trendiga medier försett med pestflagg —och att han hade ”kränkt” sina assyriska elever. Man krävde hans avgång, men jag vill minnas att han klarade sig.

Även om koncentrationen på gamla oförätter ibland kan ge rubriker och pengar borde människor sluta att älta skuldbeläggningen av andras förfäder och i stället använda sin energi på att förhindra nya krig. Krig är ju för farao ingenting annat än folkmord.
-------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFöreningens Radio Tuff (nr 1260) 28/3 2010