Hej alla lyssnare!
När jag växte upp för sådär ett halvsekel sedan ute på landet, fanns det en typ av rolig historia, som var mycket populär. Den handlade om möten mellan så kallat vanligt folk, dvs bönder, torpare, stenhuggare, alkisar, kärringar, beväringar osv, och representanter för överheten i form av präster, majorer, skollärare, disponenter, grevinnor, stockholmare med flera. Historien började alltid med en fråga eller en order från överhetens sida och slutade med en avväpnande eller dräpande replik från torparen, alkisen etc. Så satt vi och skrattade åt maktens fisförnäma representanter. Något fick mig att undra om någonsin det motsatta inträffade. Satt prelaterna och hånskrattade åt ovanligt enfaldiga församlingsmedlemmar under biskopsmötena? Berättade lärarna roliga historier om obildbara elever under julloven? Satt grevinnorna på sina skånska slott och flinade åt statarkärringarnas omodernakläder?
Antagligen inte.
Det är nämligen så orättvist här i världen, att fattigt folk kan göra narr av de rika och mäktiga, men de rika kan inte göra narr av fattigt folk. Jo, det kan de förstås, men normala människor tycker inte det är roligt. Det anses snarare vara lite osmakligt.Nyligen läste jag att ett gäng på Irland gripits, misstänkta för att vilja mörda en svensk tecknare. Två av dem var amerikanska kvinnor, därav en viss uppmärksamhet här i USA.
Varför publicerar svenska tidningar en bild av profeten Muhammed i form av en hund? Jag kan inte komma på något säkert svar. Bilden betyder just ingentingför sekulära svenskar. Den är inte ens rolig. Men klart är att den gör narr av en massa flyktingar och invandrare med låg status i det svenska samhället.
Hemma i Harvaremåla hade jag en kompis, som ibland skälldes för "tjocke Arvid". Han hette inte Arvid, och var inte tjock, men hans far hette Arvid och var en smula korpulent och var också en rätt framstående person i byn. Min kompis såg upp till sin far, och elaka människor insåg, att enklaste sättet att såra honom var att säga någotförolämpande om hans far.
Jag gissar alltså att de här tidningsredaktörerna vill demonstrera att det är fullt lagligt att vara elak mot och visa förakt för en lågstatusgrupp genom att visa ringaktning för någon de ser upp till. Det hände, att min kompis slog till de där ungarna som kallade honom tjocke Arvid, om de var alltför envisa och närgångna.
Och gissa vad?
Ingen kallade min kompis våldsverkare. Ingen påstod att han var ett hot mot yttrandefriheten.---------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff (nr 1260) 28/3-11/4 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar