ANFALLEN PÅ IRAK OCH AFGHANISTAN

Några minns väl ännu den 15 februari 2003. Då demonstrerade miljoner människor i olika länder mot det annalkande angreppskriget mot Irak. I Stockholm förekom en av de största demonstrationerna någonsin. Bush och Blair struntade i det folkliga motståndet, kanske var den irakiska oljan en alltför stor frestelse. I Tuff och Radio Tuff var vi intensivt verksamma för att stödja protesterna mot de krigiska angreppsplanerna.

Tyvärr var inte alla lika aktiva. De trodde kanske på den västliga propagandan om att Saddam Hussein stödde terrorister och hade massförstörelsevapen, som enligt Tony Blair kunde förinta England inom 45 minuter.

Sedan visade det sig, att krigets första offer också den här gången var sanningen. Saddam hade inte några massförstörelsevapen, vilket Hans Blix efter sina inspektioner hade framhållit, tyvärr för döva öron.

Nu kan det vara dags att resultatvärdera det folkrättsvidriga och på lögner inledda anfallskriget på Irak. Det är inte lätt att exakt ange hur många hundratusen människor som dödats, inte bara av invasionstrupperna utan också av det sekteristiska våld som kriget utlöste. Minst ett par miljoner irakier har i varje fall tvingats fly utomlands eller inom landet. Därtill kommer de hundratusentals irakiska barn som dog på 1990-talet på grund av västliga sanktioner.

Redan hösten 2001 anfölls Afghanistan av USA. Usama bin Laden och andra terrorister skulle tillfångatas. Det har man inte lyckats med. Nu finns inte bara amerikanska och brittiska soldater i landet utan faktiskt några hundra svenska. Kritiker påpekar att Sverige för första gången på länge är i krig och börjat gå i Natos ledband,

Det är inte lätt att förstå Afghanistan. Minns att författaren och vapenvägraren Sven Lindqvist i en bok för länge sedan blev imponerad av hur stolta afghanerna verkade med sina gevär på axlarna. De var redo att slåss. Detta kontrasterade han mot indiernas passiva förnöjsamhet. Ändå är det Indien som sedan dess på många områden utvecklats positivt, medan Afghanistan sönderslitits av ständiga krig och förblir ett av världens fattigaste länder trots alla inkomster från sin knarkproduktion.

Under 1980-talet förde Sovjetunionen krig i Afghanistan. Det gick inte så bra och bidrog till Sovjetunionens upplösning. Men ryssarnas fiender fick hjälp inte bara av USA utan också av Saudiarabien. Därifrån kom Usama bin Laden och han var med och slogs mot ryssarna och var en reko kille i amerikanernas ögon på den tiden. Först senare förstod att de att det var en orm de nästan närt vid sin barm.

Det är svårt att i fråga om Afghanistan uttrycka sig tvärsäkert. Men det är knappast mera soldater och vapen landet behöver. Och det är en uppenbar felprioritering att Sveriges militära närvaro där kostar skattebetalarna minst dubbelt så mycket som civila hjälpinsatser, så nödvändiga för en mindre eländig framtid för afghanerna.
-----------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1259) 14-28mars 2010