Kära lyssnare!
Efter den här långa, snörika och dystra vintern är det med förtjusning och glädje jag kan rapportera att våren äntligen har kommit till Limhamn. Snödropparna och vintergäcken flödar över i rabatterna och på Sibbarps och Ribersborgs ängar stoltserar de första gåskarlarna omkring och briljerar inför honorna. Utmed strandkanten simmar viggarna i mängder och svanarna flirtar parvis.
Det här tycks smitta av sig, för utmed de för bara någon vecka sedan tomma promenadvägarna ses ett lämmeltåg av förälskade par tätt omslingrade vandra sin väg utan att lägga märke till sin omgivning. Ja – det är vår!
Den här vårkänslan får Tyresöborna att ge sig iväg söderut. Under en vecka hade jag kärt besök av en gammal vän och kollega från Forellskolan. Låt två gamla lärare sätta sig ihop och det diskuteras skolproblem. Björklund skulle ha haft sin fröjd av att lyssna på oss.
Vår och konst hör ihop. Gallerierna tävlar om de mest bländande utställningarna. Så lockades vi över till Humlebaek norr om Köpenhamn för att gå på en av de färgstarkaste utställningarna jag har sett på länge. Farven i kunsten, en utställning med tavlor från vilka man bara ville slicka i sig färgen. Trots allt lockade van Goghs tavlor mig inte till att skära av mig ett öra. Jag kan behöva båda för att lyssna till den allt ivrigare flyttfågelsången.
Väl hemma i Limhamn igen, läser jag i tidningen att vi får ännu ett fint besök från Tyresö. Det tackar vi för så mycket, kära Tyresö. I Foteviken vid Höllviken, söder om Malmö, ställer den färgstarka konstnären Margareta Sjödin ut den närmaste veckan. Jag lovar att jag ska åka ut och hälsa på konstnären och hoppas att jag inte gör bort mig därute. Margareta Sjödins tavlor är både färgstarka och oerhört spännande.
Det händer fler spännande saker härnere. En annan mycket känd dam ger sig ut på resa. Tyvärr åker hon inte till Tyresö utan mycket längre bort. Det är Den lille havfrue, Sjöjungfrun, från Langelinie i Köpenhamn, där hon har stått, eller rättare sagt suttit på sin sten ute i sjön ända sedan hon placerades där den 23 augusti 1913. Konstnären Edvard Eriksen fick uppdraget 1909, och i fyra år satt hans hustru Elina modell, innan konstnären var nöjd med utformningen av den lilla sagogestalten.
Nej, den lilla sjöjungfrun har inte shanghajats, men på väg till Shanghai är hon, för att där ställas ut vid världsutställningen. Köpenhamnarna är inte alls roade. De värnar om sin lilla staty, som har råkat ut för många missöden i sitt liv. En gång stals huvudet. Det återfanns aldrig. Som tur var, kunde en exakt kopia göras efter originalmodellen. En annan gång sågade någon galning av henne ena armen, men den återbördades till sin rätta plats. Vad kommer att hända med havfruen nu under den långa resan? Måtte hon återbördas med alla kroppsdelar i behåll.
Under tiden sjöjungfrun är ute och reser, flyttar kronprinsparet Frederik och Mary och deras båda barn in i sitt nyrestaurerade slott, där Danmarks förnämsta konstnärer har dekorerat väggarna i de gamla salongerna med modern konst för åtskilliga miljoner starka danska kronor. Köpenhamnarna är inte roade nu heller.
Ge inte upp hoppat. Snart kommer våren även till er, kära lyssnare, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1260) 28/3-11/4 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar