Snälla, tala inte om för nöjesprofiler och etablerade kulturarbetare, att jag numera ibland finner korsorden vara det mest intressanta i Dagens Nyheters kulturdel. Medger, att jag är så gammalmodig, att jag saknar den forne kulturredaktören Olof Lagercrantz, vars bok ”Vårt sekel är reserverat åt lögnen” ligger på mitt nattygsbord.
Ola Larsmo tar i DN (11 feb) upp en lögn i Chil Rajchmans bok ”Jag är den siste juden”. Där finns ett foto av Hitler, där han påstås besöka lägret Treblinka. Larsmo beklagar misstaget med att det ”kan ge diverse historierevisionister vatten på sina skeva kvarnar”. Revisionisterna försöker ju i historievetenskapens stolta tradition att kritiskt granska också sådana ”sanningar”, som ”hovhistoriker” kring köttgrytorna lönsamt ägnar sig åt för att behaga makthavare och ledande opinionsbildare.
I dag har det gått så långt i yttrande- och tankefrihetens Europa att många länder inkvisitoriskt kastar misshagliga historierevisionister i fängelse. Från våra annars så aktiva och statsunderstötta människorättsaktivister hörs i det här fallet inte ett knäpp, men hade det i stället varit fråga om sovjetiska, muslimska eller kinesiska dissidenter hade protesterna säkert haglat. Sedan länge har ”Förintelseindustrin” (The Holocaust Industry), som den amerikansk-judiske professorn Norman Finkelstein kallade sin kritiska bok, varit så lockande –och lönsam!—att många opportunistiskt velat äntra triumfvagnen och upprört avvisa alla revisionistiska försök att nyansera den ensidiga bilden av andra världskriget.
Nils Schwartz är en av de många som (Expressen 9/2) positivt recenserat Chil Rajchmans bok, som skildrar hemskheterna i lägret Treblinka. Schwartz skriver bland annat att Rajchman senare framträdde ”som vittne i flera rättegångar mot Treblinkas bödlar, bland annat ukrainaren John Demjanjuk”. Pinsamt för Schwartz är att den gamle ukrainsk-amerikanen Demjanjuk till sist blev frikänd efter att ha suttit sju år bakom galler i Israel, därav fem år i dödscell. Han hade aldrig varit i Treblinka men dömdes i första instans till döden på falska vittnesmål just från några överlevande från Treblinka.
Redan den 12 januari kunde Salomon Schulman på en helsida i Dagens Nyheter skriva om Rajchmans bok, som han faktiskt själv översatt. Även han nämner Demjanjuk, som beskäftiga tyskar nu ställt inför rätta, den här gången inte för Treblinka utan för dennes tid som påstådd lägervakt i Sobibor. Också Schulman förtiger skådeprocessen mot Demjanjuk i Israel.
Sedan kommer Schulman igen, den här gången i Sydsvenskan (16/12) under rubriken ”Nödvändiga bomber”. Han gillar inte att några humanister ömkar de många hundratusentals civila tyskar som också mördades i det förintelsedigra andra världskriget. Han har tidigare beklagat att terrorbombningarna av tyska städer inte kunde döda ännu flera civila, ty ”ondskan fanns djupt rotad i de breda folklagren”. Hade något liknande sagts om Schulmans egen etniska grupp hade det sannolikt lett till åtal. Han nämner nu Dresden och är irriterad över att massmordet där på civila ibland uppmärksammas. Han gör sitt bästa för att förringa stadens förintelse i februari 1945 och utgår från minimisiffran 25 000 dödade Dresdenbor och tillägger: ”Lika många judar gasades ihjäl under två dygn enbart i det högeffektiva förintelselägret Treblinka – varje dag månad efter månad!”
Schulman är en duktig, etnocentrisk propagandist, men som historiker och matematiker är han inte lika framstående. 25 000 dödade på två dagar innebär 375 000 offer på en månad. Treblinka fanns i 15 månader och det skulle innebära att de otäcka tyskarna hann mörda hela 5 625 000 judar bara i Treblinka. Schulman sprider tyvärr andra lika befängt överdrivna siffror. Inte undra på att han och andra beklagar att det finns historierevisionister.
-----------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö ulands- och Fredsförenings Radio Tuff (nr 1258) 28/2-14/3 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar