Kära lyssnare!
Häromdagen läste jag följande historia i min dagliga morgontidning:
En menig säger till sin sergeant: ”Varför måste vi ha krigsträning?”
”Därför att det ligger i människans natur att kriga, så när kriget kommer
måste vi vara beredda.” ”Åhh … men skulle det inte vara bättre med fredsträning i så fall?”
Den unge värnpliktige har hela min sympati. Tänk om vi hade fredsträning i stället för krigsträning! Då hade vi kunnat skicka massor av fredstränade insatsstyrkor att röja upp i Haiti. Då hade vi haft massor av fredstränade styrkor att röja i vårt svenska snökaos, så att tågen inte hade behövt stå stilla. Och inte minst hade Italien haft massor av fredstränade människor att avhjälpa den svåra oljekatastrof som i dagarna har drabbat floden Po och förstört dricksvattnet för miljoner italienare. Ja, tänk, vad allt skulle inte fredstränade styrkor kunna åstadkomma!
Men å andra sidan behöver Sverige knappast fredstränade styrkor. Landet är ju i fullt krig, så det är väl soldater vi behöver. Men jag frågar mig: Vart har vår svenska neutralitet tagit vägen? Har ni, kära lyssnare, varit med om att rösta bort den? Jag kan inte minnas att vi hade ett sådant val. Denna neutralitet, som många generationer av svenskar har värnat om och varit stolta över, den har vår regering helt enkelt sopat under mattan – utan någon som helst diskussion. Är inte det att förbryta sig mot den svenska grundlagen? Borde inte vår regering ställas inför rätta?
Återigen har kriget i Afghanistan, detta krig som utkämpas mot det civila samhället, men som så tjusigt kallas för kriget mot talibanerna, återigen har detta krig krävt tjugosju civila personers liv. En skribent i min morgonblaska hävdade visserligen häromveckan att det finns nödvändiga bomber och nödvändiga offer – även om det handlar om många tusentals döda - bara det gäller att jämna vägen för ”de godas” krig. Och ”de godas” krig i Afghanistan är USA:s krig, och detta krig hjälper det neutrala Sverige till att utkämpa – på civila offers bekostnad.
Nej, Sveriges regering, ska vi ha ett krig, då vill åtminstone jag folkomrösta om vår neutralitet. Det är min medborgerliga rättighet! Det står inskrivet i Sveriges grundlag!
Men nog gnällt. Det finns ju roligare saker att tala om. Här i Malmö till exempel har vi i skuggan av guldregnet i Vancouver haft vår egen lilla guldfest. MFF, Malmö fotbollsförening, firade i veckan sin hundraåriga födelsedag. Det är väl inte illa för ett fotbollslag? Det är detta lag som har fostrat bland annat Zlatan. Och lagom till sin gamla fotbollsklubbs 100-årsdag börjar det ljusna för Zlatan och han hittar målfållan igen efter månader av måltorka. MFF kan vara stolt över sin adept igen, och Zlatan kan känna sig hedrad, eftersom det finns starka krafter i rörelse för att resa ett Zlatan-monument i Rosengård. Hurra, utropar jag. Hellre ett monument över en fotbollskung än över generaler som bombarderar civilister!
Ge inte tappt, kära lyssnare, våren är på väg. Häromdagen hörde jag en talgoxe fila på tredje tonen, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1258
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar