KONTRAPRODUKTIVA PROTESTER OCH LAGAR

Ofta brukar jag framhålla att det är lyssnarnas kommentarer som inspirerar mig att fortsätta med den här frivilliga ”barfotaradion”, nu på 25:e året. Min senaste krönika här i Radio Tuff har tack och lov åstadkommit reaktioner.

Jag tyckte där, att det inte är duktiga israeliska tennisspelare, som skall straffas för vad deras regim ställde till med i Gaza. Nu invänder en engagerad människa att tennismatchen i Davis Cup mot Israel är en landskamp och därför bör den bojkottas. Men för mig vore detta ytterligare ett exempel på den ständigt och missbrukade kollektivskulden, som varit rasismens implicita favoritargument och drabbat så många oskyldiga av olika etniciteter så grymt på olika håll i världen.

Någon ansåg också att jag relativiserade Gazabornas grymma öde genom att ta upp det folkrättsvidriga amerikanska och brittiska angreppet på Irak 2003, som orsakade mångfalt flera dödsoffer och dessutom miljoner flyktingar. Det är märkligt, hur positivt många beskriver dessa båda stormakter, som tillsammans med andra segermakter sedan andra världskriget farit fram nästan som fascisters likar lite varstans i världen. Massmorden på civila i Gaza var trots sin hemskhet en kvantitativt långt mindre förbrytelse jämfört med västliga stormakters tradition att från luften massdöda civila. Men dessa miljoner dödsoffer har ju främst ”bara” varit japaner, tyskar och vietnameser, så gärningsmännen har blivit mycket mera hyllade än förebrådda.

Men nu hör jag till min förfäran att fyra butiker i Södertälje bränts ner. Flygblad från några som kallar sig ”Global Intifada” har spridits och de innehåller just uppmaningar att bränna ner butiker som säljer amerikanska varor –vad det nu ska vara bra för? Dessa hetsporrar agerar ju helt kontraproduktivt, för folk blir ju med rätta förbannade på dessa mordbrännare som förstört varor för 30-40 miljoner kr. Om det verkligen är en politisk protest bidrar det bara till en oförtjänt opinionsframgång för USA:s utrikespolitik.

Lika bedrövad blir jag av rapporterna om att vissa grupper nu förbereder våldsamheter mot matchen Sverige-Israel i Davis Cup. Dessa aktivister är med sina odemokratiska metoder en tillgång för de märkligt många Israelvännerna runtom i världen, vilka är mycket framgångsrika med att ständigt i medierna ensidigt larma om att just judar alltid varit och är förföljda av andra folk. Maskerade våldsverkare, som konstigt nog i medierna betecknas som ”vänsterextremister” bara för att de själva kallar sig för antifascister (AFA) väcker berättigad avsky. Fattar dessa aktivister inte att de genom sina metoder är den bästa reklamen för fascismen på flera decennier här i Sverige. ”Om dom där är antifascister”, tänker Svensson, ”så kanske fascismen är ganska schysst ändå”

Jag har fått välvilliga varningar också för min förra krönika, till exempel: ”Du kommer att få fan för att du inte nämnde att den konservative brittiske biskopen Williamson faktiskt också grovt hade underskattat antalet dödade judar i andra världskriget”. Jo, jag medger att jag på grund av utrymmesbristbrist utelämnade detta faktum. Dessutom är jag van att få fan för ett och annat som jag påstår i min privilegierade ställning som oavlönad krönikör. Vågar därför lite mera än andra -- behöver inte ängsligt blicka på lönekuvert eller mittfårans politiska åsiktspoliser.

Men historisk sanning är ofta dold bakom propagandakulisser. Förut påstods det alltid att Pol Pots regim i Kambodja på 1970-talet ”mördade” ett par miljoner stackars människor. Nu när rättegångar mot ännu levande skyldiga har börjat sägs att 200 000 kambodjaner dödades, trots allt långt färre än det antal som dödades av amerikanska bombningar. Men därtill kommer ungefär 1½ miljon som dog av svält och umbäranden på grund av regimens politik.

Är det då någon skillnad på att dödas avsiktligt och att dö på grund av omänsklig politik? Knappast för offren men skuldfrågan blir inte lika enkel. I indiska Bengalen under de brittiska kolonialherrarnas tid dog 1943 ungefär tre miljoner av svält, faktiskt flera än i alla otäcka europeiska läger detta hemska år. Men ingen skulle vilja hävda att britterna ”dödade” dessa bengaler.

Ingen lyssnare har kommenterat mina påpekanden om att flera västeuropeiska länder med förakt för yttrandefriheten burar in folk som tvivlar på den gängse bilden av andra världskriget. Dessa lagar har genanta likheter med de hädelseparagrafer som förr i världen tillämpades och än i dag används i religiöst fundamentalistiska länder. I onsdags (25/2) dömdes i München den 73-årige förre vänsteraktivisten Horst Mahler till sex års fängelse. Han fick fem år för att på Internet ha framfört sina tvivel på den etablerade historieskrivningen om tyska illgärningar under andra världskriget. Dessutom fick han ytterligare ett år för att han vägrade att göra en pudel.

Det är möjligt att också dessa lagar är kontraproduktiva. Många kan ju börja ifrågasätta tillförlitligheten hos en historiebild, som måste skyddas av repressiva åtgärder mot dissidenter.
--------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1226) 2009-03-01