Hej alla lyssnare,
När ni hör detta har jag nyligen anlänt till Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad.
På vägen mot Kiev, en av mellanlandningarna, placerades jag vid en glad norrman som var på väg mot Georgien för att sälja skottsäkra västar. Under några timmars tid utbildade han mig i den senaste stridsutrustningen, hur enskilda soldater länkas ihop via trådlösa nätverk, hur de kan ha små skärmar placerade på ärmen som automatiskt uppdateras med översiktkartor överområdet, deras stridskamraters positioner samt var eventuella minor är placerade. Som vanligt har tekniknördarna haft rena julafton. Man kan önska att samma teknikentusiasm kunde läggas på de stackars fattiga vars mark ofta förvandlas till stridsfält.
På planet från Kiev till Bangkok uppfylldes en av mina värsta mardrömmar: Jag placerades vid ett gäng israeliska backpackers. En del skulle säkert säga attdet handlade om karma och jag fått detta för mina synders skull. Israeliska backpackers är kända och ökända över hela världen. Missförstå mig rätt nu, men det handlar inte om israeliska turister i sig, utan mycket specifikt om israeliska backpackers. Det handlar oftast om unga grabbar, precis klara med den israeliska militärtjänsten. Fem av dem genererar lika mycket ljud som ett medelstort italienskt bröllopsfölje och de är lika odrägliga som svenskar på skidsemester.
Vanan de fått att beordra runt palestinier tar de gärna med sig på semestern och använder mot lokalbefolkningen. De stolpar gladeligen runt med kängorna på i vandrarhemmen, glatt skrikande till varandra utan minsta tanke på de som kan tänkas vilja ta sig en eftermiddagstupplur. Detta hår fått dem avstängda från en stor andel hostels och isräliska myndigheter försöker förgäves instruera sina unga ambassadörer i att anpassa sig till lokala sedvänjor. Isräliska backpackers ses sällan ensamma utan rör sig alltid i grupp. Detta beror på att det handlar om gamla lumpargäng, men också på att de är trötta på att behöva försvara sitt land för alla andra de kommer i kontakt med.
Det gäng jag placerades vid var glada och uppsluppna, vad det verkade som handlade det om deras första utlandsresa. Med endast apelsinjuice att dricka skrålade de ändå glatt på ett av Sveriges tidigare bidrag till melodifestivalen, Army of Lovers, hyllningslåt till Israel. Mot detta hjälper inga öronproppar i världen.
* * *
Efter över 10 timmar av sömnlöshet tillsammans med de israeliska ryggsäcksturisterna och några timmars förtjusande dvala på planet mot Kuala Lumpur var jag äntligen framme. Jag gillar Kuala Lumpur, stan är utmärkt att vandra runt i, trafiken är ganska sansad vilket gör den till en bra inkörsport till Asien och det finns gott om saker att se på. En sak jag såg denna gång fick dock nackhåren att resa sig på mig.
För några år sedan skapades skandalrubriker i tidningarna om fenomenet Bonzai-kittens. Det startade med en hemsida om hur man stoppade små kattungar i glasflaskor för att låta dem växa upp der, hoppressade mot flaskans kanter. Givetvis vad det en falsk hemsida, men det hindrade i vanlig ordning inte djurrättsaktivister från att ta den på största allvar. I Malaysia såg jag något ännu värre. Bonzai-trädgårdstomtar.
På små paket kunde man köpa dessa stackars varelser. Små, hoppressade i en liten ask utan tillgång till mat, vatten eller luft. Fjärran från de skogar där tomtarna egentligen lever. I dessa små lådor satt trädgårdstomtarna, så paralyserade av apati att inte ett ljud kom ifrån dem. Allt under hoppet om att någon en dag skulle befria dem från deras 15 kronors askar och släppa ut dem i naturen. Och även då kan man undra hur de kan klara sig i Malaysia bland ormar och ödlor.
Behandlingen av trädgårdstomtar är ett lackmus-test för hur civiliserat ett land är. Här misslyckades Malaysia kapitalt.
---------------------
Hampus Eckerman för Tyresö U-lands och Fredsförenings Radio Tuff nr 1226
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar