1.
Det här sägs under den vecka tisdagen har det ödesdigra datumet 11 september. Mycket hör vi nu om attackerna mot New York och Washington för sex år sedan. För amerikanarna var det en chock, delvis beroende på ovana. USA:s fastland hade inte blivit angripet sedan 1812, och då av en brittisk flotteskader. Däremot har ju USA sedan dess genom ständiga anfallskrig mot indianer och grannländer utökat sitt Lebensraum många gånger om. För att nu inte tala om de många ställen i världen där amerikanska soldater och bombflygare spridit död och förintelse. Men utan tvekan var det väldigt synd om de ca 3000 människor som plötsligt mördades den 11/9 2001.
Visst gav händelsen militaristiska hökar vatten på sina kvarnar, visst gynnade den de redan stenrika vapenfabrikanterna och vapenhandlarna. Den gav Bush och hans kompisar en förevändning att angripa Afghanistan och Irak och att använda Guantanamo och andra läskiga läger och fängelser för de misstänkta stackars fångarna. Och visst finns det många historiska exempel på fejkade angrepp för att få folket med sig på angreppskrig, till exempel amerikanerna i Tonkinbukten utanför Vietnam 1964 för att rättfärdiga igångsättandet av bombterrorn mot Hanoi, ryssarna i Tjeckoslovakien 1968 för att krossa Pragvåren, tyskarna för att inbilla folk om att polackerna angripit dem 1939, ja till och med vi svenskar har varit med i den svängen, när den teatraliske Gustav III fejkade ett anfall mot Sverige för att själv kunna anfalla Ryssland.
Jag har svårt för de många konspirationsteorierna om Tvillingtornens raserande 2001. Men jag hajar till när jag i den brittiska tidningen The Independent (25/8) läser en artikel av dess journalistveteran, den lovordade Robert Fisk. Hans rubrik är ”Even I question the 'truth' about 9/11” [Också jag ifrågasätter “sanningen” om 11 september] Fisk menar att väldigt mycket är oklart eller rent av mörklagt. Han skriver att han inte är någon konspirationsteoretiker men tillägger:
”Jag skulle vilja veta hela historien om 11 september, inte minst för att det blev det utlösande för hela det vansinniga, oäkta (meretricious) ’kriget mot terrorismen’, vilket har lett oss till katastrof i Irak och Afghanistan och i mycket av Mellanöstern”
2.
Inte ens många svenskar minns väl längre att Anna Lind dog den 11 september 2003.
3.
Ännu färre vet att 11 september var Chiles ödesdag. Då störtade militärjuntan under Pinochets ledning den folkvalda regeringen och dess ledare Salvador Allende mördades liksom många andra. När jag förra veckan bad Chilefödda bibliotekarien Beatriz Pozo här i Tyresö om en intervju tvekade hon, därför att minnena från 1973 var alltför traumatiska
4.
Inte ens många tyskar vet att det värsta av alla 11 september inträffade i Darmstadt 1944. Det bragdomsusade brittiska flyget Royal Air Force bombade då ihjäl 12 000 människor. Det var för all del ett mindre massmord än det som drabbade Dresden, Berlin, Pforzheim och många andra tyska och japanska städer. Och som hjärntvättade till antityska rasister ska vi väl inte bry oss om det. Må det ändå vara tillåtet att känna empati åtminstone för de över 2000 tyska barn som brändes ihjäl den dagen.
”Det är synd om människorna” –särskilt i krig.
---------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1149) 2007-09-09
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar