En av de mest mångsidigt engagerade människor jag känner är Ulla Carina Sellergren i Tyresö. För några år sedan bodde nio afghaner i hennes hus i Trollbäcken. Sedan är det framför allt två afghaner som har varit hennes skyddslingar, Khirgul och Nasira Omiedi, som bodde hos henne i fyra år.
I januari berättade Ulla Carina i Radio Tuff om sina afghanska vänners tragiska öden. Khirguls första fru och en dotter dödades av en bomb i krigets Kabul i början av 1990-talet. Själv var han icke-troende och det fick mujahedin nys om. En kväll kom svartskäggiga män klättrande över muren till hans hem. De frågade efter Khirgul, som inte var hemma den natten. I stället tog de hans bror och skar halsen av honom. Broderns änka flydde med en liten son till Pakistan. Förra våren tömdes detta flyktingläger och hon fick återvända till Afghanistan, där hon bodde i ett tält finansierat av Tuff.
Under förra året utspelade sig sedan nästa tragedi. Den unga änkan blev sjuk av alla strapatser och Nasiras syster försökte hjälpa henne till ett sjukhus. På vägen dit blev de offer för en självmordsbombare. Nasiras syster dödades, änkans son förlorade sin ena arm, medan hon själv undkom.
Jag har låtit duktiga kännare av Afghanistan, såsom Stefan Lindgren och Peter Hjukström, höras i Radio Tuff och på Succékanalen 91,4. Ändå känner jag mig en smula förvirrad av alla krigsherrar, etniska skiljelinjer och den tradition av massdödande som tycks råda i landet.
På 1980-talet var jag en av talarna vid ett stort opinionsmöte i Stockholm under parollen ”Sovjet ut ur Afghanistan”. Jag blev förvånad över att så många av de afghanska åhörarna gillade mitt pacifistiska snack. Efteråt misstänkte jag dock att det kanske berodde på att de trodde att jag var muslim. Den Hammarbyhalsduk jag hade på mig var ju i islams grönvita färger.
Visst, efter många blodiga år fick Sovjets trupper schappa tillbaka hem. Under dessa år hade väst hjälpt det afghanska motståndet inklusive Usama bin Ladin och hans gäng. Resultatet av kriget blev inget att hurra för: Nya krig, vilka så småningom ledde till talibanernas maktövertagande. Och 2001 gjorde USA om Sovjets misstag och klampade in.
Det finns 250 svenska soldater i Afghanistan och insatsen skall nu utvidgas, ja det talas rentav om att svenska JAS-plan skall sättas in. Detta har väckt diskussion. Den 11 februari hördes i Radio Tuff Lena Hultén Sonne berätta om ett upprop som krävde att de svenska soldaterna skulle tas hem, medan den civila hjälpen borde ökas. Det har sedan publicerats i stora annonser i Dagen Nyheter och har fått tusentals undertecknare.
I förra veckans Radio Tuff (07-03-25) intervjuades två framträdande fredsaktivister Maj Britt Theorin och Svenska Freds ordförande Frida Blom. Medan Maj Britt tillhör undertecknarna av uppropet och alltså kräver att svensk trupp inte skall deltaga i USA:s ”krig mot terrorismen”, menar Frida att internationella militära insatser är nödvändiga för att det civila återuppbyggnadsbiståndet skall bli framgångsrikt. Båda är kritiska mot det ökande amerikanska inflytandet över de så kallade ”internationella säkerhetsstyrkorna” (ISAF) och mot att JAS-plan skall sättas in.
Frågan om svensk trupp i Afghanistan delar annars likasinnade. Medan Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Bengt Kristiansson tillsammans med Frida Blom skrivit artiklar i Svenska Dagbladet och Aftonbladet om att svensk trupp behövs där, tillhör kommitténs förre generalsekreterare Peter Hjukström undertecknarna av uppropet. Medan tuff-veteranen Göran Flodman anser att svensk militär närvaro är ”det minst onda av tre onda ting” har Radio Tuffs Hampus Eckerman i sin blogg http://motbilder.blogspot.com ungefär samma uppfattning som uppropet.
Och själv då? Jo, jag har undertecknat uppropet, eftersom militära insatser nästan alltid förvärrar förhållandena i ett krisområde. Fast riktigt säker känner jag mig inte, för om Afghanistan är det svårt att vara tvärsäker. Jag var mycket mera övertygad vintern 2003 om att Tuff och Radio Tuff var rätt ute när vi intensivt stödde den stora demonstrationen mot USA:s annalkande aggression mot Irak. Men jag känner ingen glädje över att vi och massor av andra fick så rätt. Med tanke på massdödandet i Irak under fyra år och de miljontals flyktingarna som kriget drivit iväg hade det känts bättre om krigsivrarnas tjusiga löften hade infriats.
----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1126) 2007-04-01
----------------------------------------------------------------
PS: Afghanistan behandlas under två kommande Tuff-arrangemang. Diskussionscaféet Filosofika tar i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 kl 19-21 onsdag den 11 april upp frågan om svensk trupp utomlands. Och torsdag den 10 maj kl 19-21 diskuteras ämnet av Maj Britt Theorin och Frida Blom i Bollmora föreningsgårds kulturcafé
lördag, mars 31
HAMPUS ECKERMAN: Malaysia, BBC, klättring m m
Den senaste veckan har jag bott på ett hotell med kabel-TV vilket gjort att jag inhämtat mina nyheter från BBC World, förutom det jag kunnat läsa om i de malaysiska tidningarna. Under veckan som gått har protesterna i Pakistan mot den väst-stödda militärdiktatorn Musharaff fortsatt och tilltagit i styrka. En lokal TV har intagits av pakistansk militär och de anställda misshandlades, vilket också hänt stora delar av oppositionen där hundratals människor också arresterats. Det har dock inte intresserat BBC World nämnvärt. Där har man i stället ägnat timmar av sin nyhetsrapportering åt hur pakistanska landslagets kricket-tränare mördats på Jamaica. När kricket kommer in i bilden står sig världspolitiken slätt.
En annan sak som engagerat BBC World mycket senaste tiden är fyraårsjubileet av Irak-kriget. Här har man gjort sin egen undersökning, tillsammans med ABC News, för att se vad irakierna tycker. Undersökningen är tydlig i sina resultat: 49% anser att säkerheten blir sämre där ockupationsstyrkorna finns, 60% att USA kontrollerar nationalförsamlingen, 78% är motståndare till ockupationsstyrkorna och majoriteten stödjer attacker mot dem. Denna undersökning innefattar inga av de 4 miljoner som fördrivits från sina hem, varav två miljoner lever i utlandet. Dessutom har man tvingats begränsa sig till de mer säkra områdena, annars kan vi vara säkra på att omdömena hade varit ännu värre.
I malaysiska tidningar går det däremot bra. Finfint skulle man kunna säga. Skolorna går bra och folk älskar att studera, man sluter utmärkta avtal med sina grannländer, premiärministern är en trevlig prick som kommer med många visdomsord, man ska inte vara dum mot polisen som gör sitt bästa för att hjälpa alla, naturen är vacker och bra för turister och ekonomin är självklart stark och växande. I Kuala Lumpur har man arresterat spindelmannen när han försökt klättra upp för Petronas tvillingtorn. Ja alltså inte superhjälten spindelmannen, utan den franska klättraren som gjort det till en sport att försöka bestiga alla världens högsta byggnader. Petronas tornen är bland världens högsta byggnader, 88 våningar eller 452 meter, men spindelmannen arresterades redan vid 60:e våningen och hann aldrig ända upp.
Det är inte bara spindelmannen som klättrar runt. Själv ska jag idag börja min bestigning av Mount Kinabalu, Malaysias högsta berg. Berget är 4 100 meter högt, dubbla Kebnekajse eller halva Mount Everest beroende på hur man vill se det. I går regnade det hela dagen så jag ser fram mot en trevlig klättringsväg i uppförsbacke och hällregn. Och inte kan jag se fram emot någon toddy när jag kommer fram heller, eftersom Malaysia är både dyrt och restriktivt på alkohol. Kanske är det bra eftersom jag måste börja nästa vandringspass redan klockan två på natten för att nå toppen till gryningen.
Annars börjar jag längta fram mot mitt besök i Brunei, där jag hoppas få skaka hand med den av Radio TUFF fredsprisnominerade Sultanen av Brunei. I nödfall får jag väl försöka hitta någon tjänsteman i stället som kan visa sig villig.
---------------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff 2007-03
En annan sak som engagerat BBC World mycket senaste tiden är fyraårsjubileet av Irak-kriget. Här har man gjort sin egen undersökning, tillsammans med ABC News, för att se vad irakierna tycker. Undersökningen är tydlig i sina resultat: 49% anser att säkerheten blir sämre där ockupationsstyrkorna finns, 60% att USA kontrollerar nationalförsamlingen, 78% är motståndare till ockupationsstyrkorna och majoriteten stödjer attacker mot dem. Denna undersökning innefattar inga av de 4 miljoner som fördrivits från sina hem, varav två miljoner lever i utlandet. Dessutom har man tvingats begränsa sig till de mer säkra områdena, annars kan vi vara säkra på att omdömena hade varit ännu värre.
I malaysiska tidningar går det däremot bra. Finfint skulle man kunna säga. Skolorna går bra och folk älskar att studera, man sluter utmärkta avtal med sina grannländer, premiärministern är en trevlig prick som kommer med många visdomsord, man ska inte vara dum mot polisen som gör sitt bästa för att hjälpa alla, naturen är vacker och bra för turister och ekonomin är självklart stark och växande. I Kuala Lumpur har man arresterat spindelmannen när han försökt klättra upp för Petronas tvillingtorn. Ja alltså inte superhjälten spindelmannen, utan den franska klättraren som gjort det till en sport att försöka bestiga alla världens högsta byggnader. Petronas tornen är bland världens högsta byggnader, 88 våningar eller 452 meter, men spindelmannen arresterades redan vid 60:e våningen och hann aldrig ända upp.
Det är inte bara spindelmannen som klättrar runt. Själv ska jag idag börja min bestigning av Mount Kinabalu, Malaysias högsta berg. Berget är 4 100 meter högt, dubbla Kebnekajse eller halva Mount Everest beroende på hur man vill se det. I går regnade det hela dagen så jag ser fram mot en trevlig klättringsväg i uppförsbacke och hällregn. Och inte kan jag se fram emot någon toddy när jag kommer fram heller, eftersom Malaysia är både dyrt och restriktivt på alkohol. Kanske är det bra eftersom jag måste börja nästa vandringspass redan klockan två på natten för att nå toppen till gryningen.
Annars börjar jag längta fram mot mitt besök i Brunei, där jag hoppas få skaka hand med den av Radio TUFF fredsprisnominerade Sultanen av Brunei. I nödfall får jag väl försöka hitta någon tjänsteman i stället som kan visa sig villig.
---------------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff 2007-03
(Se också Hampus' blogg http://motbilder.blogspot.com )
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1126) 07-04-01 till ....
....till en auktoritet på internationell rätt, Francis A. Boyle (professor vid University of Illinois), som på tal om den ökande spänningen mellan Iran och Storbritannien efter incidenten i Persiska viken vill att man skall tillämpa Haagkonventionen från 1899 för en fredlig lösning. Denna konvention anbefaller en internationell kommission för att lösa sådana tvister och både Iran och Storbritannien har undertecknat den. Boyle vill att alla försöker påverka regeringarna i London och Teheran att hänskjuta frågan till en sådan kommission för att minska en kris som han menar kan vara förspelet till tredje världskriget. (Källa: Jan Öbergs Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning http://www.transnational.org ) Det kan tilläggas att det var liknande idéer som vägledde dem som 1883 grundade Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, världens äldsta ännu existerande fredsförening.
....till den svenskättade amerikanske historieprofessorn Arnold Barton, som tidvis vistas i Tyresö och flera gånger intervjuats på Tyresöradion. Han har nu skrivit en uppsats om ”ett nytt Sverige i dagens värld”. Med sina gedigna kunskaper om emigration skildrar han nutidens befolkningsströmmar. Han uppger att 2004 var 13,3 procent av Sveriges invånare utomlandsfödda, medan 800 000-900 000 var barn till invandrare. Sammanlagt blir det en femtedel av de nio miljoner som bor i Sverige. Den största invandrargruppen utgörs liksom i tidigare århundranden av finländare. Andra stora grupper är serber, bosnier, irakier, iranier, polacker, norrmän, danskar och tyskar. Så smångom kommer på Succékanalen 91,4 en ny intervju med professor Barton.
....till Södertörns friskola, Huddinge, som (22/3) på nytt arrangerade en solidaritetsafton för sina indiska systerskolor, alltså Tuff-skolorna bland Dharampurs små fattiga byar. Eleverna visade utställningar, höllföredrag mm kring olika saker man arbetat med under terminen. Bo Hiort är lärare på skolan, har besökt projekten i Indien och berättar:
”Det kom mycket folk, matsalen hade över 700 gäster. Klasserna hade tillverkat olika saker till försäljning och det såldes lotter. Det var en spännande och givande afton. Det hela inbringade 32.426 kr”
Fantastiskt bra! Den 25 april kommer två Täbylärare till Bollmora föreningsgårds kulturcafé. De berättar med bilder om Tuff-projekten i Indien som de besökte i vintras.
....till förre försvarsministern Thage G. Peterson som i Svenska Dagbladet (28/3) skriver att Sverige utrikespolitiskt blivit ett land i filttofflor:
”Det är aldrig lätt att stå upp för freden. De som kräver fredliga lösningar i stället för våld klankar man på. Det fick Olof Palme erfara. Han jagades för sitt deltagande i fackeltåget mot Vietnam. Han hånades för sitt fördömande av bombningarna av Hanoi. Han blev utsatt för stormakten USA:s vrede. Men utvecklingen gav honom rätt. Många ledande amerikaner sa: ”Ni hade rätt – vi hade fel.” Detta omdöme kommer så småningom också att gälla krigen i Irak och i Afghanistan.”
(- - - - - -)”Den svenska rösten ute i världen har blivit hes och lågmäld. Kanske är det fråga om ett överdrivet hänsynstagande till relationerna i internationella sammanhang. Svenska politiker tycker kanske att det känns obekvämt att komma med kritik.”
(- - - - - - -)
”Vår hjälp till Afghanistan och Irak ska baseras på vår neutralitet och alliansfrihet, på en 200-årig fredlig utrikespolitik och på vårt internationella anseende – inte på bomber från Jas Gripen”
....till den briljanta indiska författaren och samhällskritikern Arundhati Roy, som intervjuas i den brittiska tidningen The Observer (25/3). Hon påpekar att det i Indien finns en växande medelklass, som dock är besatt av konsumism och girighet. Medan västländerna hade kolonier, vilkas resurser och arbetskraft de kunde exploatera håller indierna på att kolonisera sig själva. Och hon varnar för det växande våldet.
....till den brittiska tidningen The Independent (27/3), där Jill Lawless skriver om att de höga dödssiffrorna i Irak, vilka förut officiellt har avfärdats, nu fått nytt stöd av brittiska regeringstjänstemän. Det var tidskriften The Lancet som i oktober publicerade beräkningar från forskare vid John Hopkinsuniversitetet i Baltimore och ett universitet i Bagdad. De angav att 655 000 flera irakier hade dött sedan invasionen 2003 än vad som skulle ha dött utan krig. Men svårigheterna med att vara någorlunda exakt vid angivandet av dödade i krig framgår av att forskarna också uppger att de är 95 procent säkra på att antalet krigsoffer i Irak ligger någonstans mellan 392 979 och 942 636.
....till Radio Tuffs jordenruntresenär Hampus Eckerman, inte bara för att han fantastiskt nog nu skickat sin 24 veckorapport i följd utan också att han nu har en blogg: http://motbilder.blogspot.com Där ställer han bland annat frågan ”Hur dör irakierna?” och han har också åsikter om svenska soldater i Afghanistan.
....till Göran Drougge, som i på DN-Kultur (27/3) skriver under rubriken ”Moralmoras. Carl Bildt investerar till och med i klusterbomber”. Utrikesministern har investerat i Lockheed Martin, som tillverkar avancerade klusterbomber. De dödar många civila långt efter fientligheternas upphörande, eftersom många av de minibomber de sprider ut förblir odetonerade tills något barn eller annan civilperson råkar trampa på dem. Västländerna har använt klusterbomber bland annat i Jugoslavien, Irak och Afganistan. Israel spred dem över Libanon i somras. Drougge sammanfattar: ”Det är skamligt att svensk militär samarbetar med arméer som i dag aktivt använder klusterbomber. Det är också skamligt att Sverige har en utrikesminister som investerar i klusterbombsföretag” Drougge hörs senare i dagens Radio Tuff.
....till Svenska Freds, som sedan några år tillbaka har arbetat för ett svenskt och internationellt förbud mot klustervapen och som nu planerar att ha en arbetsgrupp om dessa otäcka och extra inhumana vapen. Ett första möte för denna kampanj mot klustervapen äger rum den 10 april kl 17.30 på Svenska Freds kansli, Svartensgatan 6, nära Slussen på Söder. Och redan tisdag den 3 april kl 18.30 visas på samma ställe filmen ”Klusterbomber i Libanon”
....till titeln på Niklas Nåsanders nyutkomna bok om Olof Lagercrantz (1911-2002), radikal kulturchef och redaktör på Dagens Nyheter 1951-75. Den lyder ”Vårt sekel är reserverat åt lögnen”, ett Lagercrantzcitat.
....till Tuffs diskussionscafé Filosofika, som i måndags (26/3) samtalade om ämnet ”Är det oavlönade folkrörelsearbetet i utdöende?”. I Tuff spjärnar vi emot av alla krafter, inte bara genom att vara den enda förening i Tyresö som ännu orkar att sända radio på frivilligbasis. Sedan 1995 har Tuff delat ut ett pris ( ca 6000 kr varje gång) för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Det finns för att uppmuntra tappra människor och föreningar som ännu i nygirighetens och den dominerande marknadsekonomins tid orkar jobba frivilligt.
Glädjande nog tycks det i år bli minst 20 000 kr till på denna prisfond genom alla insättningar nyligen på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2. Många rosor och ett stort tack till alla solidariska som bidragit!
Nästa Filosofikaträff blir redan onsdagen den 11 april i Tuff-lokalen, Myggdalsv.
80, kl 19-21. Ämnet då är svensk trupp utomlands, t ex i Afghanistan
....till de tuff-aktivister som i går (31/3) fanns fyra timmar vid bokbord i Tyresö Centrum och bland annat sålde den perfekta presenten för att gratulera eller kondolera, nämligen Mangogram. För 200 kr blir det minst 40 mangoträd i indiska Dharampurs många små fattiga byar
....till den svenskättade amerikanske historieprofessorn Arnold Barton, som tidvis vistas i Tyresö och flera gånger intervjuats på Tyresöradion. Han har nu skrivit en uppsats om ”ett nytt Sverige i dagens värld”. Med sina gedigna kunskaper om emigration skildrar han nutidens befolkningsströmmar. Han uppger att 2004 var 13,3 procent av Sveriges invånare utomlandsfödda, medan 800 000-900 000 var barn till invandrare. Sammanlagt blir det en femtedel av de nio miljoner som bor i Sverige. Den största invandrargruppen utgörs liksom i tidigare århundranden av finländare. Andra stora grupper är serber, bosnier, irakier, iranier, polacker, norrmän, danskar och tyskar. Så smångom kommer på Succékanalen 91,4 en ny intervju med professor Barton.
....till Södertörns friskola, Huddinge, som (22/3) på nytt arrangerade en solidaritetsafton för sina indiska systerskolor, alltså Tuff-skolorna bland Dharampurs små fattiga byar. Eleverna visade utställningar, höllföredrag mm kring olika saker man arbetat med under terminen. Bo Hiort är lärare på skolan, har besökt projekten i Indien och berättar:
”Det kom mycket folk, matsalen hade över 700 gäster. Klasserna hade tillverkat olika saker till försäljning och det såldes lotter. Det var en spännande och givande afton. Det hela inbringade 32.426 kr”
Fantastiskt bra! Den 25 april kommer två Täbylärare till Bollmora föreningsgårds kulturcafé. De berättar med bilder om Tuff-projekten i Indien som de besökte i vintras.
....till förre försvarsministern Thage G. Peterson som i Svenska Dagbladet (28/3) skriver att Sverige utrikespolitiskt blivit ett land i filttofflor:
”Det är aldrig lätt att stå upp för freden. De som kräver fredliga lösningar i stället för våld klankar man på. Det fick Olof Palme erfara. Han jagades för sitt deltagande i fackeltåget mot Vietnam. Han hånades för sitt fördömande av bombningarna av Hanoi. Han blev utsatt för stormakten USA:s vrede. Men utvecklingen gav honom rätt. Många ledande amerikaner sa: ”Ni hade rätt – vi hade fel.” Detta omdöme kommer så småningom också att gälla krigen i Irak och i Afghanistan.”
(- - - - - -)”Den svenska rösten ute i världen har blivit hes och lågmäld. Kanske är det fråga om ett överdrivet hänsynstagande till relationerna i internationella sammanhang. Svenska politiker tycker kanske att det känns obekvämt att komma med kritik.”
(- - - - - - -)
”Vår hjälp till Afghanistan och Irak ska baseras på vår neutralitet och alliansfrihet, på en 200-årig fredlig utrikespolitik och på vårt internationella anseende – inte på bomber från Jas Gripen”
....till den briljanta indiska författaren och samhällskritikern Arundhati Roy, som intervjuas i den brittiska tidningen The Observer (25/3). Hon påpekar att det i Indien finns en växande medelklass, som dock är besatt av konsumism och girighet. Medan västländerna hade kolonier, vilkas resurser och arbetskraft de kunde exploatera håller indierna på att kolonisera sig själva. Och hon varnar för det växande våldet.
....till den brittiska tidningen The Independent (27/3), där Jill Lawless skriver om att de höga dödssiffrorna i Irak, vilka förut officiellt har avfärdats, nu fått nytt stöd av brittiska regeringstjänstemän. Det var tidskriften The Lancet som i oktober publicerade beräkningar från forskare vid John Hopkinsuniversitetet i Baltimore och ett universitet i Bagdad. De angav att 655 000 flera irakier hade dött sedan invasionen 2003 än vad som skulle ha dött utan krig. Men svårigheterna med att vara någorlunda exakt vid angivandet av dödade i krig framgår av att forskarna också uppger att de är 95 procent säkra på att antalet krigsoffer i Irak ligger någonstans mellan 392 979 och 942 636.
....till Radio Tuffs jordenruntresenär Hampus Eckerman, inte bara för att han fantastiskt nog nu skickat sin 24 veckorapport i följd utan också att han nu har en blogg: http://motbilder.blogspot.com Där ställer han bland annat frågan ”Hur dör irakierna?” och han har också åsikter om svenska soldater i Afghanistan.
....till Göran Drougge, som i på DN-Kultur (27/3) skriver under rubriken ”Moralmoras. Carl Bildt investerar till och med i klusterbomber”. Utrikesministern har investerat i Lockheed Martin, som tillverkar avancerade klusterbomber. De dödar många civila långt efter fientligheternas upphörande, eftersom många av de minibomber de sprider ut förblir odetonerade tills något barn eller annan civilperson råkar trampa på dem. Västländerna har använt klusterbomber bland annat i Jugoslavien, Irak och Afganistan. Israel spred dem över Libanon i somras. Drougge sammanfattar: ”Det är skamligt att svensk militär samarbetar med arméer som i dag aktivt använder klusterbomber. Det är också skamligt att Sverige har en utrikesminister som investerar i klusterbombsföretag” Drougge hörs senare i dagens Radio Tuff.
....till Svenska Freds, som sedan några år tillbaka har arbetat för ett svenskt och internationellt förbud mot klustervapen och som nu planerar att ha en arbetsgrupp om dessa otäcka och extra inhumana vapen. Ett första möte för denna kampanj mot klustervapen äger rum den 10 april kl 17.30 på Svenska Freds kansli, Svartensgatan 6, nära Slussen på Söder. Och redan tisdag den 3 april kl 18.30 visas på samma ställe filmen ”Klusterbomber i Libanon”
....till titeln på Niklas Nåsanders nyutkomna bok om Olof Lagercrantz (1911-2002), radikal kulturchef och redaktör på Dagens Nyheter 1951-75. Den lyder ”Vårt sekel är reserverat åt lögnen”, ett Lagercrantzcitat.
....till Tuffs diskussionscafé Filosofika, som i måndags (26/3) samtalade om ämnet ”Är det oavlönade folkrörelsearbetet i utdöende?”. I Tuff spjärnar vi emot av alla krafter, inte bara genom att vara den enda förening i Tyresö som ännu orkar att sända radio på frivilligbasis. Sedan 1995 har Tuff delat ut ett pris ( ca 6000 kr varje gång) för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Det finns för att uppmuntra tappra människor och föreningar som ännu i nygirighetens och den dominerande marknadsekonomins tid orkar jobba frivilligt.
Glädjande nog tycks det i år bli minst 20 000 kr till på denna prisfond genom alla insättningar nyligen på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2. Många rosor och ett stort tack till alla solidariska som bidragit!
Nästa Filosofikaträff blir redan onsdagen den 11 april i Tuff-lokalen, Myggdalsv.
80, kl 19-21. Ämnet då är svensk trupp utomlands, t ex i Afghanistan
....till de tuff-aktivister som i går (31/3) fanns fyra timmar vid bokbord i Tyresö Centrum och bland annat sålde den perfekta presenten för att gratulera eller kondolera, nämligen Mangogram. För 200 kr blir det minst 40 mangoträd i indiska Dharampurs många små fattiga byar
lördag, mars 24
LÄTTA OCH SMÅ – ÄNDÅ ”MASSFÖRSTÖRELSEVAPEN”
Tuff är en lokalavdelning av Svenska Freds. I medlemavgiften ingår bland annat fredstidningen Pax och regelbundna utskick av Tuff-kalendarium och Tuff-bladet. Medlemsavgiften per år är 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress. Tuffs plusgiro: 16 01 37 – 6. Välkommen som medlem. Du behövs!
Med en viss överdrift har jag ibland påstått att jag liksom andra av min generations norrländska pojkar föddes med skidor på fötterna och gevär på axeln. Vid tio års ålder extraknäckte jag vid fältskjutningar för fyra kronor om dagen. Vi småpojkar kröp omkring i snön med kulorna nästan visslande om öronen. Vi var markörer, skulle kolla hur många träffar det fanns på tavlor som föreställde människor.
Redan då hade jag lärt mig skjuta med min pappas mausergevär. Och vid tretton års ålder blev jag landsstormspojke och lekte krig med karbin, modell 1884, med en rekyl som skickade oss småkillar bakåt. Vi hade flera nummer för stora grötrockar på oss, fick ligga i tält och känna oss riktigt tuffa.
I lumpen var jag riktigt duktig på att hantera k-pist – av modell 1945 om jag minns rätt. Höll rentav på att bli garnisonsmästare i fältskytte, i hård konkurrens för Sollefteå hade då två regementen. Så när jag sedan vägrade min andra repmånad i kärnvapenplanernas Sverige kommenterade en nära släkting min fängelsemånad med typisk besvikelse: ”Och Åke som är av gammal fin skyttesläkt”. Min mammas reaktion var mera jordnära: ”Men Åke, du som var så stilig i din sergeantuniform!”
Dessförinnan hade jag som 22-åring under en kall vintermanöver fört befäl över 40 man. Då siktade vi och sköt mot andra killar, men det var med lösplugg. Tack och lov har jag aldrig behövt skjuta mot människor på riktigt. Inte ens djur har jag dödat med andra vapen än de råttfällor jag som grabb hade i uppgift att gillra och vittja. Däremot har jag mycket ofrivilligt nedlagt en älg. Det var på E-fyran i Hälsingland en mörk kväll på 60-talet och ”vapnet” var en Renault 4L, den ”vaggande celluloidankan”, så det var på sätt och vis en sportprestation att undkomma helskinnad, så när som på en massa generande sår från glassplitter i ansiktet. Ibland är det bara turen som räddar en.
Nu har det kommit ut en informativ liten bok, ”Lätta vapen från Sverige”, med undertiteln ”En förödande exportsuccé”. Den är utgiven av Kristna Fredsrörelsen och skriven av Svenska Freds’ politiske sekreterare Rolf Lindahl. Han hänvisar till Kofi Annan som år 2000 påpekade att ”lätta vapen” faktiskt kunde beskrivas som massförstörelsevapen. Man beräknar nämligen att de varje år dödar ungefär en halv miljon människor, av vilka cirka 300 000 dödas i väpnade konflikter, resten i mera civila våldsamheter.
Industriellt och kommersiellt är dessa vapen en mycket lönsam bransch, som blomstrar både legalt och illegalt. Det beräknas att det finns 639 miljoner lätta vapen i världen och åtta miljoner tillkommer varje år. Det är makabra siffror i en värld. där så många miljoner människor lider brist på det mest grundläggande för sin välfärd.
Egentligen skiljer man enligt FN på små vapen och lätta vapen, fast båda beteckningarna låter vilseledande oskyldiga. Små vapen utgörs av pistoler, revolvrar, lätta maskingevär och liknande. Som lätta vapen betecknas bland annat granatgevär, bärbara pansarvärns- och luftvärnsvapen samt vissa granatkastare.
Tyvärr är Sverige framstående beträffande tillverkning och export av vapen, inte sällan till väpnade konflikter. Lindahl uppger med stöd av exportstatistik att de senaste åren har Sverige exporterat lätta vapen och ammunition till 20 länder. Och vårt mest populära (läs: dödliga) vapen är granatgeväret med det kungliga namnet Carl Gustaf. Det har sedan 1963 sålts till drygt 40 länder och använts i många krig, till exempel i Burma, Kambodja, Sri Lanka, Vietnam och Kashmir. USA har varit en stor köpare av Carl Gustaf och har använt det i Afghanistan och Irak.
Sverige tillverkar flera andra exportsuccéer: Pansarskottet AT4, Robot 70, Automatkarbin 5, pansarvärnsroboten BILL, pansarvärnsvapnet NLAW plus olika typer av ammunition. Och flera märkligt aktade svenska företag passerar revy i Rolf Lindahls skrift med Saab Bofors Dynamics i spetsen. Det finns alltså också i Sverige starka kommersiella intressen som säkert bara med läpparnas bekännelse välkomnar det EU-stödda förslaget på ett vapenhandelsavtal (Arms Trade Treaty), som också den svenska regeringen i 2007 års vårbudget säger sig stödja.
Det finns ett folkligt motstånd mot det okontrollerade och förödande vapenmångleriet. I juni 2006 mottog FN:s generalsekreterare ett upprop, där en miljon människor med underskrifter och foton av sig själva krävde reglering av vapenhandeln. Svenska Freds, inklusive Tuff, deltog aktivt i denna kampanj, som vi kan läsa om på www.controlarms.org
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1125) 2007-03-25
Med en viss överdrift har jag ibland påstått att jag liksom andra av min generations norrländska pojkar föddes med skidor på fötterna och gevär på axeln. Vid tio års ålder extraknäckte jag vid fältskjutningar för fyra kronor om dagen. Vi småpojkar kröp omkring i snön med kulorna nästan visslande om öronen. Vi var markörer, skulle kolla hur många träffar det fanns på tavlor som föreställde människor.
Redan då hade jag lärt mig skjuta med min pappas mausergevär. Och vid tretton års ålder blev jag landsstormspojke och lekte krig med karbin, modell 1884, med en rekyl som skickade oss småkillar bakåt. Vi hade flera nummer för stora grötrockar på oss, fick ligga i tält och känna oss riktigt tuffa.
I lumpen var jag riktigt duktig på att hantera k-pist – av modell 1945 om jag minns rätt. Höll rentav på att bli garnisonsmästare i fältskytte, i hård konkurrens för Sollefteå hade då två regementen. Så när jag sedan vägrade min andra repmånad i kärnvapenplanernas Sverige kommenterade en nära släkting min fängelsemånad med typisk besvikelse: ”Och Åke som är av gammal fin skyttesläkt”. Min mammas reaktion var mera jordnära: ”Men Åke, du som var så stilig i din sergeantuniform!”
Dessförinnan hade jag som 22-åring under en kall vintermanöver fört befäl över 40 man. Då siktade vi och sköt mot andra killar, men det var med lösplugg. Tack och lov har jag aldrig behövt skjuta mot människor på riktigt. Inte ens djur har jag dödat med andra vapen än de råttfällor jag som grabb hade i uppgift att gillra och vittja. Däremot har jag mycket ofrivilligt nedlagt en älg. Det var på E-fyran i Hälsingland en mörk kväll på 60-talet och ”vapnet” var en Renault 4L, den ”vaggande celluloidankan”, så det var på sätt och vis en sportprestation att undkomma helskinnad, så när som på en massa generande sår från glassplitter i ansiktet. Ibland är det bara turen som räddar en.
Nu har det kommit ut en informativ liten bok, ”Lätta vapen från Sverige”, med undertiteln ”En förödande exportsuccé”. Den är utgiven av Kristna Fredsrörelsen och skriven av Svenska Freds’ politiske sekreterare Rolf Lindahl. Han hänvisar till Kofi Annan som år 2000 påpekade att ”lätta vapen” faktiskt kunde beskrivas som massförstörelsevapen. Man beräknar nämligen att de varje år dödar ungefär en halv miljon människor, av vilka cirka 300 000 dödas i väpnade konflikter, resten i mera civila våldsamheter.
Industriellt och kommersiellt är dessa vapen en mycket lönsam bransch, som blomstrar både legalt och illegalt. Det beräknas att det finns 639 miljoner lätta vapen i världen och åtta miljoner tillkommer varje år. Det är makabra siffror i en värld. där så många miljoner människor lider brist på det mest grundläggande för sin välfärd.
Egentligen skiljer man enligt FN på små vapen och lätta vapen, fast båda beteckningarna låter vilseledande oskyldiga. Små vapen utgörs av pistoler, revolvrar, lätta maskingevär och liknande. Som lätta vapen betecknas bland annat granatgevär, bärbara pansarvärns- och luftvärnsvapen samt vissa granatkastare.
Tyvärr är Sverige framstående beträffande tillverkning och export av vapen, inte sällan till väpnade konflikter. Lindahl uppger med stöd av exportstatistik att de senaste åren har Sverige exporterat lätta vapen och ammunition till 20 länder. Och vårt mest populära (läs: dödliga) vapen är granatgeväret med det kungliga namnet Carl Gustaf. Det har sedan 1963 sålts till drygt 40 länder och använts i många krig, till exempel i Burma, Kambodja, Sri Lanka, Vietnam och Kashmir. USA har varit en stor köpare av Carl Gustaf och har använt det i Afghanistan och Irak.
Sverige tillverkar flera andra exportsuccéer: Pansarskottet AT4, Robot 70, Automatkarbin 5, pansarvärnsroboten BILL, pansarvärnsvapnet NLAW plus olika typer av ammunition. Och flera märkligt aktade svenska företag passerar revy i Rolf Lindahls skrift med Saab Bofors Dynamics i spetsen. Det finns alltså också i Sverige starka kommersiella intressen som säkert bara med läpparnas bekännelse välkomnar det EU-stödda förslaget på ett vapenhandelsavtal (Arms Trade Treaty), som också den svenska regeringen i 2007 års vårbudget säger sig stödja.
Det finns ett folkligt motstånd mot det okontrollerade och förödande vapenmångleriet. I juni 2006 mottog FN:s generalsekreterare ett upprop, där en miljon människor med underskrifter och foton av sig själva krävde reglering av vapenhandeln. Svenska Freds, inklusive Tuff, deltog aktivt i denna kampanj, som vi kan läsa om på www.controlarms.org
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1125) 2007-03-25
LANDET DÄR KANONEN BLOMMAR
Krönikan i Dagens Radio Tuff handlade om Rolf Lindahls läsvärda skrift ”Lätta vapen från Sverige”. Den har den betecknande undertiteln ”En förödande exportsuccé” och för tankarna till Erich Kästners dikt ”Kennst Du das Land, wo die Kanonen blühen?” Dikten har försvenskats av Lars Forssell:
Känner du landet där kanonen blommar
och sprider frömjöl över hela världen?
Befruktar krig så de slår ut i sårskorpor,
blödande kalkar över hela världen,
vallmo som granater?
Känner Du landet? Känner Du det landet?
Känner du landet där kanonen blommar
Det heter Sverige annars, ligger vid en insjö.
och speglar sig i avklätt skick i vattenytan
eller en kameralins. Det skryter gärna
med sin figur, den yppiga
och med sin välfärd
som grundar sig på odlade kanoner
som ympas i Bofors, från vilket sommarvinden
sprider sin ofärd över hela världen...
Det lilla landets välfärd grundar sig på ofärd,
på varggult frömjöl från kanonerna
vid stranden av Bofors, som glimmar röd.
I solnedgången över världen
så lyder Sveriges lag i värmeböljan:
Att död ger bröd
Känner du landet där patronen blommar?
Och inte de patronerna som förr i världen
drev statarna till arbetet med silverkryckan
utan jag menar de patroner
som matas i gevär
med vilka andra dödar andra
långt bortom insjön oljefet av sillstim
i vilket Sverige speglar sig belåtet.
Långt borta långt från harpoklangen
i alla guldsträngar som vräker över strupen
i Bofors... Känner Du Landet?
Så långt bort att knallen aldrig hörs
i öronen på dem som vältrar sig
på stränderna av insjön vällustigt
och plåtas i Expressen
med oskuldstunga bröst
om sommaren, då enligt gammal sed
härförarna tog chansen
och krigen blommade ikapp...
Känner Du landet där kanonen blommar?
Känner Du landet? Känner Du det landet?
Det heter Sverige, ligger vid Bofors
och steker sig i solen
medan det svenska stålet biter utomlands
och lämnar käftmärken av kulor
i andras skinn...
Det svenska bits på lår och rygg
av sommarsol och mygg.
En främling springer vrålande och dubbelvikt
medan den svenska solen bränner rikt.
Din sol av glödhett splitter
garanterar min.
Känner Du landet där kanonen blommar?
Känner Du landet där patronen blommar?
Känner Du landet? Känner Du det landet?
Det heter Sverige
Dikten är alltså av Lars Forssell och heter egentligen ”Den svenska sommaren”
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1125) 2007-03-25
Känner du landet där kanonen blommar
och sprider frömjöl över hela världen?
Befruktar krig så de slår ut i sårskorpor,
blödande kalkar över hela världen,
vallmo som granater?
Känner Du landet? Känner Du det landet?
Känner du landet där kanonen blommar
Det heter Sverige annars, ligger vid en insjö.
och speglar sig i avklätt skick i vattenytan
eller en kameralins. Det skryter gärna
med sin figur, den yppiga
och med sin välfärd
som grundar sig på odlade kanoner
som ympas i Bofors, från vilket sommarvinden
sprider sin ofärd över hela världen...
Det lilla landets välfärd grundar sig på ofärd,
på varggult frömjöl från kanonerna
vid stranden av Bofors, som glimmar röd.
I solnedgången över världen
så lyder Sveriges lag i värmeböljan:
Att död ger bröd
Känner du landet där patronen blommar?
Och inte de patronerna som förr i världen
drev statarna till arbetet med silverkryckan
utan jag menar de patroner
som matas i gevär
med vilka andra dödar andra
långt bortom insjön oljefet av sillstim
i vilket Sverige speglar sig belåtet.
Långt borta långt från harpoklangen
i alla guldsträngar som vräker över strupen
i Bofors... Känner Du Landet?
Så långt bort att knallen aldrig hörs
i öronen på dem som vältrar sig
på stränderna av insjön vällustigt
och plåtas i Expressen
med oskuldstunga bröst
om sommaren, då enligt gammal sed
härförarna tog chansen
och krigen blommade ikapp...
Känner Du landet där kanonen blommar?
Känner Du landet? Känner Du det landet?
Det heter Sverige, ligger vid Bofors
och steker sig i solen
medan det svenska stålet biter utomlands
och lämnar käftmärken av kulor
i andras skinn...
Det svenska bits på lår och rygg
av sommarsol och mygg.
En främling springer vrålande och dubbelvikt
medan den svenska solen bränner rikt.
Din sol av glödhett splitter
garanterar min.
Känner Du landet där kanonen blommar?
Känner Du landet där patronen blommar?
Känner Du landet? Känner Du det landet?
Det heter Sverige
Dikten är alltså av Lars Forssell och heter egentligen ”Den svenska sommaren”
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1125) 2007-03-25
HAMPUS ECKERMAN: Malaysias märkliga museer.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman har i många år varit medarbetare i Radio Tuff. Nu är han på jordenruntresa och varje vecka i fem månader har hans krönikor kunnat höras på 91,4 MHz (på webben www.tyresoradion.se) söndagar kl 17-18 och tisdagar kl 18-19.. De har hittills sänts från Kuba, Guatemala, Mexico, USA, Fiji, Nya Zeeland, Australien, Bali, Jakarta, Singapore och Malaysia och resan fortsätter. Hans rapporter finns på www.tuff.fred.se och på www.tuffsandin.blogspot.com Dessutom har han numera en egen blogg: http://motbilder.blogspot.com
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den senaste veckan har jag ägnat åt att besöka Malaysias märkliga museer. I Malacka hittade jag en drös sådana under samlingsnamnet Folkets Museum. Undervåningen var dedikerad åt "snurror", en rolig leksak i Sverige, men en stor sport i Malaysia. Andra våningen var dedikerad åt drakflygning med färgglada och vackra drakar från jordens alla länder. Apropå drakflygning så läste jag nyligen att drakflygning tillåtits igen i Afghanistan efter att ha förbjudits av de nöjeshatande talibanerna. Vad som inte nämndes var varför drakflygning förbjudits i flera länder. Orsaken är att folk tävlar om att kapa linorna för andra. Som hjälp har man fäst glasbitar kring den egna linan. När en sådan lina faller ner är det inte ovanligt att folk skadas, ibland allvarligt. Nu är det dock fritt igen för afghanerna att fälla glasbitar över varandra.
Tillbaka till museerna. Den tredje våningen av folkets museum hade det något dubbeltydiga namnet "Museum of Enduring Beauty". Det kan läsas som "varaktig skönhet", men precis lika gärna som "uthärda skönhet". Den senare tolkningen var utan tvekan mest passande. Överallt längs väggarna fanns bilder och beskrivningar över hur människor späkt sig och stympat sig för att se vackra ut. Fötter som lindats för att kunna pressas in i mikroskopiska skor, korsetter som hindrar alla försök att andas, halsringar som om man tog av dem skulle få den underutvecklade nacken att brytas. Anorektiker, näsringar, gigantiska örhängen, utslagna tänder. Allt i drömmen inför den ultimata skönheten.
I Kuching har man ett lika märkligt, men mindre makabert, museum - kattmuseet. Här samsas statyetter på katter med bilder på kändisar som gillat katter. Bland de senare finner man Hemmingway som enligt uppgift hade över 30 katter! Filmaffischer, folksägner, frimärken, serier - alla representationer av katter finns. Även Sverige närvarar med en tavla över alla svenska kattraser.
Annars har jag just sprungit runt i Borneos djungler för att se näsapan, eller rastapopolous-apan som vi Tintin-älskare kallar den efter dess stora likhet med seriens skurk. Och visst fann jag apan längs den djungelstig där den lever på morgonen för att sedan skrämmas bort av skränande turister på förmiddagen och försiktigt återvända på eftermiddagen. Stornäst och ölmagad verkade den trivas rätt bra innan en busslast glada danskar drev in den i djungeln igen.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö U-lands och FredFörenings Radio Tuff 2007-03-25
Hampus Eckerman har i många år varit medarbetare i Radio Tuff. Nu är han på jordenruntresa och varje vecka i fem månader har hans krönikor kunnat höras på 91,4 MHz (på webben www.tyresoradion.se) söndagar kl 17-18 och tisdagar kl 18-19.. De har hittills sänts från Kuba, Guatemala, Mexico, USA, Fiji, Nya Zeeland, Australien, Bali, Jakarta, Singapore och Malaysia och resan fortsätter. Hans rapporter finns på www.tuff.fred.se och på www.tuffsandin.blogspot.com Dessutom har han numera en egen blogg: http://motbilder.blogspot.com
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den senaste veckan har jag ägnat åt att besöka Malaysias märkliga museer. I Malacka hittade jag en drös sådana under samlingsnamnet Folkets Museum. Undervåningen var dedikerad åt "snurror", en rolig leksak i Sverige, men en stor sport i Malaysia. Andra våningen var dedikerad åt drakflygning med färgglada och vackra drakar från jordens alla länder. Apropå drakflygning så läste jag nyligen att drakflygning tillåtits igen i Afghanistan efter att ha förbjudits av de nöjeshatande talibanerna. Vad som inte nämndes var varför drakflygning förbjudits i flera länder. Orsaken är att folk tävlar om att kapa linorna för andra. Som hjälp har man fäst glasbitar kring den egna linan. När en sådan lina faller ner är det inte ovanligt att folk skadas, ibland allvarligt. Nu är det dock fritt igen för afghanerna att fälla glasbitar över varandra.
Tillbaka till museerna. Den tredje våningen av folkets museum hade det något dubbeltydiga namnet "Museum of Enduring Beauty". Det kan läsas som "varaktig skönhet", men precis lika gärna som "uthärda skönhet". Den senare tolkningen var utan tvekan mest passande. Överallt längs väggarna fanns bilder och beskrivningar över hur människor späkt sig och stympat sig för att se vackra ut. Fötter som lindats för att kunna pressas in i mikroskopiska skor, korsetter som hindrar alla försök att andas, halsringar som om man tog av dem skulle få den underutvecklade nacken att brytas. Anorektiker, näsringar, gigantiska örhängen, utslagna tänder. Allt i drömmen inför den ultimata skönheten.
I Kuching har man ett lika märkligt, men mindre makabert, museum - kattmuseet. Här samsas statyetter på katter med bilder på kändisar som gillat katter. Bland de senare finner man Hemmingway som enligt uppgift hade över 30 katter! Filmaffischer, folksägner, frimärken, serier - alla representationer av katter finns. Även Sverige närvarar med en tavla över alla svenska kattraser.
Annars har jag just sprungit runt i Borneos djungler för att se näsapan, eller rastapopolous-apan som vi Tintin-älskare kallar den efter dess stora likhet med seriens skurk. Och visst fann jag apan längs den djungelstig där den lever på morgonen för att sedan skrämmas bort av skränande turister på förmiddagen och försiktigt återvända på eftermiddagen. Stornäst och ölmagad verkade den trivas rätt bra innan en busslast glada danskar drev in den i djungeln igen.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö U-lands och FredFörenings Radio Tuff 2007-03-25
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1125) 07-03-25 till ....
....till minnet av Olga Alata, kassör både i Tyresö Kvinno- och Tjejjour och i Tyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff). Hon begravdes i torsdags och det korta tal som Åke Sandin höll vid graven återges senare i Radio Tuff.
....till senaste numret av tidningen Tyresö Nyheter, som utdelas till alla hushåll i kommunen. Där finns en halv sida under rubriken ”Tuff förening på de svagas sida”. Det handlar om att Tyresö Ulands- och FredsFörening fyller 40 och det berättas bland annat om Tuffs mångåriga och omfattande biståndsprojekt i Indien och Latinamerika och om Radio Tuff som hörts varenda vecka sedan 1985. Tuff-ordföranden Sylvia Ljungdahl intervjuas och ett foto av henne finns på förstasidan. I tidningen finns också ett foto från teaterföreningens och Tuffs jubileumsarrangemang i Kulturcaféet den 28 februari. Dessutom ges stort textutrymme och två foton åt Tyresöradions omfattande program, inklusive Radio Tuff, vars programledare Åke Sandin efterlyser flera som vill göra radio i medieskuggans Tyresö.
....till Succékanalen 91,4, (Tyresöradion), som hörs dygnet runt med ständigt tolv program, av vilka fyra byts ut varje söndag, just efter Radio Tuff. Där hörs nu bland annat en halvtimme om Kuba, aktuellt efter den kubanske ambassadörens märkliga svamlande om svensk imperialism, kolonialism, etniska rensningar och förföljelse av invandrare. På 91,4 får Ann Sandin-Lindgren frågan hur hennes bekanta reagerat när hon i februari valde att med sin familj turista på Kuba:
”Man får försvara sig när man åker till Kuba. Ingen ifrågasätter om man åker till Thailand. Så när folk förebrår mig för Kuba kontrar jag med att dom ju glatt åker till militärdiktaturens Thailand”
Och när rabiata kubahatare fördömer henne medger hon att det är en enpartistat med begränsade friheter men avslöjar också sitt sinne för humor och ironi:
”Det är ju tur att det finns en demokratisk oas på Kuba, som kämpar för de mänskliga rättigheterna, demokratin och friheten, alltså Guantanamo”
....till alla de många –inte minst i Amerika-- som demonstrerade i veckan mot Irakkriget, som nu pågått i fyra hemska år. En av dem var Cindy Sheehan, vars son Casey dödades i Irak och som väckte världsvid uppmärksamhet, när hon och andra fredsaktivister demonstrerade utanför George Bush’ ranch i Texas i augusti 2005. För en vecka sedan sa hon i sitt tal bland annat:
"USA är inte universum. Vi utgör fem procent av planetens befolkning och måste börja dela resurserna med våra bröder och systrar runtom i världen."
Och ”Krigsveteraner för fred” har startat en konvoj till New Orleans för återuppbyggnad efter orkanen Katrina under parollen: "Defund the War - Rebuild the Gulf Coast"
...till Kristna Fredsrörelsen som givit ut skriften ”Lätta vapen från Sverige” med underrubriken ”En förödande exportsuccé”. Den är skriven av Svenska Freds’ politiske sekreterare Rolf Lindahl och behandlas i denna veckas krönika från Radio Tuff.
....till Svenska Freds, som i ett pressmeddelande bland annat skriver:
”Regeringens skrivelse över vapenexporten som offentliggörs idag visar att svensk export till diktaturer uppgår till över 1,2 miljarder kronor. Svenska Freds oroas över exporten och kräver skärpta regler.I utrikesdeklarationen den 14 februari slog regeringen fast att vikten av att främja demokrati och mänskliga rättigheter ’genomsyrar den svenska utrikespolitiken’. Men under 2006 sålde Sverige krigsmateriel för 1258 miljoner kronor till länder som enligt den amerikanska organisationen Freedom House klassas som ”icke-fria”, dvs diktaturer. Det är ohållbart att regeringen å ena sidan talar om vikten av att främja demokrati samtidigt som man levererar stora mängder krigsmateriel till militärdiktaturer, säger Svenska Freds ordförande Frida Blom”
Senare i dagens Radio Tuff kommer Frida Blom att utförligare berätta om detta.
...till Aftonbladets Carl Hamilton som (19/3) på tal om det fyraåriga Irakkriget skriver om krigsivrarna vintern 2003, de som med sorglös självsäkerhet fastslog:
”Att flytta på Saddam Husseins regim är det enda sättet som fred kan åstadkommas. De kommande veckorna torde bli början på slutet på decennier av krig för folket i Irak.”
Hamilton talar om den skruvade orwellska logiken i resonemanget:
”Eftersom Saddam var diktator kunde läget i Irak inte sägas vara fred på riktigt utan skulle benämnas krig. Det verkliga krig som planerades med lögnaktiga argument var därför inte något riktigt krig, utan fred.”
Om det grymma eländet i Irak med etnisk rensning och klankrig skriver Hamilton:
”Så många mördade som rapporteras ha blivit torterade. Vidriga bilder ur nyhetsflödet. En familj på elva personer som beordras ur sin minibuss mitt i rusningstrafiken och attentatsmännen avrättar i kallt blod samtliga, män, kvinnor och barn. Granatattacker mot skolor. Lärarinnan som våldtas, stympas, och hängs, upp och ner, ovanför skolporten.? I stort sett hela det samhällsskikt som kunde ha byggt ett civiliserat samhälle, medelklassen, på flykt. Galningarna har tagit över.”
Också Carl Bildt får en släng av sleven:
”Den europeiske politiker som tog så lätt på folkrätten att han blev krigslobbyist i USA är pikant nog Sveriges utrikesminister. Utrikesministern som nu deklarerar – å Sveriges vägnar – att den planerade stölden av Iraks olja är ett positivt tecken”.
....till Jan Guillou, som i Aftonbladet (18/3) skriver under rubriken ”Anhängarna till kriget vägrar låtsas om oljan”. Han påpekar att krigsanhängarna likt kameleonter gång på gång ändrat sina motiv för kriget. Först var det lögnerna om Iraks massförstörelsevapen som triggade i gång kriget. Sedan blev det ett led i ”kriget mot terrorismen”, men inga kontakter mellan Saddam och Usama bin Ladin har kunnat påvisas. Och en vetenskaplig studie visar att terrorismen har sjudubblats sedan det folkrättsvidriga anfallet på Irak 2003. Sedan motiverades kriget och ockupationen med demokratins införande i Mellanöstern. Men avrättningen av Saddam var en lika dålig uppvisning i demokratins fördelar som det allmänna mördandet i Irak, menar Guillou. Han påpekar att våra krigsivrare inte vill låtsas om att 20 procent av världens olja finns i Irak utan väljer att ständigt hänvisa till tjusigare principer än de krassa ekonomiska. Och han undrar hur många flera irakier måste dö än de drygt 100 000 per år som hittills dödats för oljans skull.
....till aforismgubben Pettersson på Gotland som skrivit följande ”persiflage”:
”Redan 58 år efter revolutionen ska nu Kina angripa de växande ekonomiska orättvisorna...”
....till Lotta Gröning som är förbannad över regeringens nya miljardsatsning
på JAS Gripen. Nu ska de byggas för att kunna tankas i luften för att kunna bära Natos laserstyrda bomber, påpekar hon och tycker att det nästan är äckligt att man försöker inbilla oss att JAS-plan med laserstyrda bomber arbetar för fred.
....till den klurige ångermanlänningen i Hanviken (Tyresö) Rune Jansson, som på tal om att soldater i strid ofta gör i byxorna skrivit en limerick om Ullånger vid Höga Kusten
En stilig soldat från Ullånger
Blev så gripen av kulornas sånger
att han till sist
blev pacifist.
Han har numera rena kalsonger!
Är det möjligen Radio Tuffs programledare, bördig från Ullånger, Rune syftar på?
....till alla solidariska människor som med gåvor stöder Tuffs arbete. Med anledning av att Tuff nu är 40 och Åke 75 har på fonden för att dela ut pris för ”berömvärt freds- och solidaritetsarbete” kommit in 12 750 kr och mera är på väg. Dessutom har många i samband med medlemsavgiften lämnat gåvor till Tuff och Radio Tuff. Sådant är mycket uppmuntrande för dem som jobbar aktivt i föreningen, så ett jättetack! Tuffs föreningskonto, pg 16 01 37-6. Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2.
....till Tyresö- Ulands- och FredsFörening (TUFF), som i går (24/3) hade sitt årsmöte. Sylvia Ljungdahl omvaldes till ordförande och ny i styrelsen är Eva Ehrstedt.
....till diskussionscaféet Filosofika som i morgon (måndag 26 mars) samtalar om ämnet ?”.”Är folkrörelserna döende Inledare: Åke Sandin. Plats: Tuff-lokalen Myggdalsv. 80. Tid: kl 19-21 den 26 mars
....till senaste numret av tidningen Tyresö Nyheter, som utdelas till alla hushåll i kommunen. Där finns en halv sida under rubriken ”Tuff förening på de svagas sida”. Det handlar om att Tyresö Ulands- och FredsFörening fyller 40 och det berättas bland annat om Tuffs mångåriga och omfattande biståndsprojekt i Indien och Latinamerika och om Radio Tuff som hörts varenda vecka sedan 1985. Tuff-ordföranden Sylvia Ljungdahl intervjuas och ett foto av henne finns på förstasidan. I tidningen finns också ett foto från teaterföreningens och Tuffs jubileumsarrangemang i Kulturcaféet den 28 februari. Dessutom ges stort textutrymme och två foton åt Tyresöradions omfattande program, inklusive Radio Tuff, vars programledare Åke Sandin efterlyser flera som vill göra radio i medieskuggans Tyresö.
....till Succékanalen 91,4, (Tyresöradion), som hörs dygnet runt med ständigt tolv program, av vilka fyra byts ut varje söndag, just efter Radio Tuff. Där hörs nu bland annat en halvtimme om Kuba, aktuellt efter den kubanske ambassadörens märkliga svamlande om svensk imperialism, kolonialism, etniska rensningar och förföljelse av invandrare. På 91,4 får Ann Sandin-Lindgren frågan hur hennes bekanta reagerat när hon i februari valde att med sin familj turista på Kuba:
”Man får försvara sig när man åker till Kuba. Ingen ifrågasätter om man åker till Thailand. Så när folk förebrår mig för Kuba kontrar jag med att dom ju glatt åker till militärdiktaturens Thailand”
Och när rabiata kubahatare fördömer henne medger hon att det är en enpartistat med begränsade friheter men avslöjar också sitt sinne för humor och ironi:
”Det är ju tur att det finns en demokratisk oas på Kuba, som kämpar för de mänskliga rättigheterna, demokratin och friheten, alltså Guantanamo”
....till alla de många –inte minst i Amerika-- som demonstrerade i veckan mot Irakkriget, som nu pågått i fyra hemska år. En av dem var Cindy Sheehan, vars son Casey dödades i Irak och som väckte världsvid uppmärksamhet, när hon och andra fredsaktivister demonstrerade utanför George Bush’ ranch i Texas i augusti 2005. För en vecka sedan sa hon i sitt tal bland annat:
"USA är inte universum. Vi utgör fem procent av planetens befolkning och måste börja dela resurserna med våra bröder och systrar runtom i världen."
Och ”Krigsveteraner för fred” har startat en konvoj till New Orleans för återuppbyggnad efter orkanen Katrina under parollen: "Defund the War - Rebuild the Gulf Coast"
...till Kristna Fredsrörelsen som givit ut skriften ”Lätta vapen från Sverige” med underrubriken ”En förödande exportsuccé”. Den är skriven av Svenska Freds’ politiske sekreterare Rolf Lindahl och behandlas i denna veckas krönika från Radio Tuff.
....till Svenska Freds, som i ett pressmeddelande bland annat skriver:
”Regeringens skrivelse över vapenexporten som offentliggörs idag visar att svensk export till diktaturer uppgår till över 1,2 miljarder kronor. Svenska Freds oroas över exporten och kräver skärpta regler.I utrikesdeklarationen den 14 februari slog regeringen fast att vikten av att främja demokrati och mänskliga rättigheter ’genomsyrar den svenska utrikespolitiken’. Men under 2006 sålde Sverige krigsmateriel för 1258 miljoner kronor till länder som enligt den amerikanska organisationen Freedom House klassas som ”icke-fria”, dvs diktaturer. Det är ohållbart att regeringen å ena sidan talar om vikten av att främja demokrati samtidigt som man levererar stora mängder krigsmateriel till militärdiktaturer, säger Svenska Freds ordförande Frida Blom”
Senare i dagens Radio Tuff kommer Frida Blom att utförligare berätta om detta.
...till Aftonbladets Carl Hamilton som (19/3) på tal om det fyraåriga Irakkriget skriver om krigsivrarna vintern 2003, de som med sorglös självsäkerhet fastslog:
”Att flytta på Saddam Husseins regim är det enda sättet som fred kan åstadkommas. De kommande veckorna torde bli början på slutet på decennier av krig för folket i Irak.”
Hamilton talar om den skruvade orwellska logiken i resonemanget:
”Eftersom Saddam var diktator kunde läget i Irak inte sägas vara fred på riktigt utan skulle benämnas krig. Det verkliga krig som planerades med lögnaktiga argument var därför inte något riktigt krig, utan fred.”
Om det grymma eländet i Irak med etnisk rensning och klankrig skriver Hamilton:
”Så många mördade som rapporteras ha blivit torterade. Vidriga bilder ur nyhetsflödet. En familj på elva personer som beordras ur sin minibuss mitt i rusningstrafiken och attentatsmännen avrättar i kallt blod samtliga, män, kvinnor och barn. Granatattacker mot skolor. Lärarinnan som våldtas, stympas, och hängs, upp och ner, ovanför skolporten.? I stort sett hela det samhällsskikt som kunde ha byggt ett civiliserat samhälle, medelklassen, på flykt. Galningarna har tagit över.”
Också Carl Bildt får en släng av sleven:
”Den europeiske politiker som tog så lätt på folkrätten att han blev krigslobbyist i USA är pikant nog Sveriges utrikesminister. Utrikesministern som nu deklarerar – å Sveriges vägnar – att den planerade stölden av Iraks olja är ett positivt tecken”.
....till Jan Guillou, som i Aftonbladet (18/3) skriver under rubriken ”Anhängarna till kriget vägrar låtsas om oljan”. Han påpekar att krigsanhängarna likt kameleonter gång på gång ändrat sina motiv för kriget. Först var det lögnerna om Iraks massförstörelsevapen som triggade i gång kriget. Sedan blev det ett led i ”kriget mot terrorismen”, men inga kontakter mellan Saddam och Usama bin Ladin har kunnat påvisas. Och en vetenskaplig studie visar att terrorismen har sjudubblats sedan det folkrättsvidriga anfallet på Irak 2003. Sedan motiverades kriget och ockupationen med demokratins införande i Mellanöstern. Men avrättningen av Saddam var en lika dålig uppvisning i demokratins fördelar som det allmänna mördandet i Irak, menar Guillou. Han påpekar att våra krigsivrare inte vill låtsas om att 20 procent av världens olja finns i Irak utan väljer att ständigt hänvisa till tjusigare principer än de krassa ekonomiska. Och han undrar hur många flera irakier måste dö än de drygt 100 000 per år som hittills dödats för oljans skull.
....till aforismgubben Pettersson på Gotland som skrivit följande ”persiflage”:
”Redan 58 år efter revolutionen ska nu Kina angripa de växande ekonomiska orättvisorna...”
....till Lotta Gröning som är förbannad över regeringens nya miljardsatsning
på JAS Gripen. Nu ska de byggas för att kunna tankas i luften för att kunna bära Natos laserstyrda bomber, påpekar hon och tycker att det nästan är äckligt att man försöker inbilla oss att JAS-plan med laserstyrda bomber arbetar för fred.
....till den klurige ångermanlänningen i Hanviken (Tyresö) Rune Jansson, som på tal om att soldater i strid ofta gör i byxorna skrivit en limerick om Ullånger vid Höga Kusten
En stilig soldat från Ullånger
Blev så gripen av kulornas sånger
att han till sist
blev pacifist.
Han har numera rena kalsonger!
Är det möjligen Radio Tuffs programledare, bördig från Ullånger, Rune syftar på?
....till alla solidariska människor som med gåvor stöder Tuffs arbete. Med anledning av att Tuff nu är 40 och Åke 75 har på fonden för att dela ut pris för ”berömvärt freds- och solidaritetsarbete” kommit in 12 750 kr och mera är på väg. Dessutom har många i samband med medlemsavgiften lämnat gåvor till Tuff och Radio Tuff. Sådant är mycket uppmuntrande för dem som jobbar aktivt i föreningen, så ett jättetack! Tuffs föreningskonto, pg 16 01 37-6. Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2.
....till Tyresö- Ulands- och FredsFörening (TUFF), som i går (24/3) hade sitt årsmöte. Sylvia Ljungdahl omvaldes till ordförande och ny i styrelsen är Eva Ehrstedt.
....till diskussionscaféet Filosofika som i morgon (måndag 26 mars) samtalar om ämnet ?”.”Är folkrörelserna döende Inledare: Åke Sandin. Plats: Tuff-lokalen Myggdalsv. 80. Tid: kl 19-21 den 26 mars
TAL VID OLGA ALATAS GRAV 2007-03-22
Kära Olga
Det känns oerhört tungt att delta i kära vänners begravningar. Att vi skulle behöva ta avsked också av dig, Olga, hade vi minst av allt väntat. Du var så levande, aktiv och relativt ung.
Du och din familj har betytt så väldigt mycket positivt för mig. Din man Edmundo var under många år en mycket nära vän och min bästa jobbarkompis, en verklig klippa för den frivilligt arbetande Tyresöradion. Efter hans för tidiga död har Diana och Delby berömvärt följt i sin pappas fotspår.
Själv åtog du dig det ansvarsfulla jobbet att på ideell basis vara kassör i två så aktiva föreningar som Tyresö Kvinno- och Tjejjour samt Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Allt färre människor vill tyvärr jobba i den stolta folkrörelsetraditionen, så vi skulle verkligen ha behövt dig i många år till.
Det är en stor tröst för oss som nu saknar dig så mycket, att du och Edmundo fostrade fyra så schyssta och duktiga barn: Dafne, Diana, Delby och Daniel. Genom dom kommer vi att minnas dig ännu mera. I dödsannonsen finns en dikt av Stig Dagerman. Den är värd att läsas:
Nu slår en blomma ut i kalla kvällen.
Nu lyfter fågeln som är gjord av eld.
Kort är flykten för en sådan fågel.
Hastigt vissnar trädgårdar av ljus.
Kort är livet hos de ting som brinner.
Snart slocknar vingar över mörka hus.
Snart slocknar rosorna i nattens trädgård.
Men aldrig slocknar längtan efter ljus.
STIG DAGERMAN, som också dog alldeles för ung
Kära Olga, vi kommer att minnas dig med tacksamhet och glädje så länge vi själva lever. Tack och farväl !
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin
Det känns oerhört tungt att delta i kära vänners begravningar. Att vi skulle behöva ta avsked också av dig, Olga, hade vi minst av allt väntat. Du var så levande, aktiv och relativt ung.
Du och din familj har betytt så väldigt mycket positivt för mig. Din man Edmundo var under många år en mycket nära vän och min bästa jobbarkompis, en verklig klippa för den frivilligt arbetande Tyresöradion. Efter hans för tidiga död har Diana och Delby berömvärt följt i sin pappas fotspår.
Själv åtog du dig det ansvarsfulla jobbet att på ideell basis vara kassör i två så aktiva föreningar som Tyresö Kvinno- och Tjejjour samt Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Allt färre människor vill tyvärr jobba i den stolta folkrörelsetraditionen, så vi skulle verkligen ha behövt dig i många år till.
Det är en stor tröst för oss som nu saknar dig så mycket, att du och Edmundo fostrade fyra så schyssta och duktiga barn: Dafne, Diana, Delby och Daniel. Genom dom kommer vi att minnas dig ännu mera. I dödsannonsen finns en dikt av Stig Dagerman. Den är värd att läsas:
Nu slår en blomma ut i kalla kvällen.
Nu lyfter fågeln som är gjord av eld.
Kort är flykten för en sådan fågel.
Hastigt vissnar trädgårdar av ljus.
Kort är livet hos de ting som brinner.
Snart slocknar vingar över mörka hus.
Snart slocknar rosorna i nattens trädgård.
Men aldrig slocknar längtan efter ljus.
STIG DAGERMAN, som också dog alldeles för ung
Kära Olga, vi kommer att minnas dig med tacksamhet och glädje så länge vi själva lever. Tack och farväl !
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin
fredag, mars 9
PROVIES, DESERTÖRER OCH POLITISKA FÅNGAR
Radio Tuffs lyssnare har nog märkt att Tyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) fyller 40. I förra programmet berättade jag om det första mötet 1967 när Bollmora bibliotek bågnade av folk, som ville se och höra Per Oscarsson, som då var i hetluften. Nästa möte för 40 år sedan är också minnesvärt. Det ägde också rum på biblioteket och kallades ”Provies kontra etablissemanget”
Provies (= för livet) var ett ungdomsgäng som gjorde spektakulära demonstrationer. Öppenhet och icke-våld var deras ledstjärnor, så de var inga maskerade stenkastare. I stället bjöd de ordningsmakten på pepparkakor, så att poliserna skulle bli snällare. De hällde ut massor av tomglas och burkar på riksdagshusets trappa, när engångsglasen skulle debatteras. Våra folkvalda fick vada fram genom alla burkarna. De demonstrerade för ökad u-hjälp genom att färga sina ansikten svarta vid riksdagens högtidliga öppnande, andra happenings att förtiga.
Flera provies anlände till Tyresö tidigt på möteskvällens morgon. De hade då vandrat de två milen från amerikanska ambassaden, där de kvällen innan demonstrerat mot Vietnamkriget. Sedan de sovit ut på golvet hemma hos tuff-aktivister begav de sig till Bollmora centrum, halade den svenska flaggan, snöt sig i den och ritade med krita runda ord och andra provokationer på asfalten.
Det finns ett foto från mötet i biblioteket med de etablerade, som representerades av två tunga kommunpolitiker, kyrkoherden, en polisman och en läroverksadjunkt. Ungdomarna ser jätteglada ut men än i dag tycker jag lite synd om de lokala hedersmännen som ställdes mot väggen av provies. De var specialister på mera kommunala problem och hade svårt att förklara vad de egentligen gjorde för att avskaffa krig eller svält, fattigdom och analfabetism i tredje världen.
Av provies minns jag bland andra Robert Carleson, sedermera regissör och Roland von Malmborg, trubadur och nu miljökämpe men också Göran Åman, som året efter kom ut med en bok. Den hade den typiska titeln ”Grön choklad, vita provies, svart framtid men rutiga bananer”.
x x x
De sista dagarna av 1967 kom de första amerikanska Vietnamkrigsvägrarna. Vid Arlanda stuvade jag in fyra unga amerikaner i min Renault 4 L. Det var Rick Bailey, John Barilla, Craig Anderson och Mike Lindner, som redan var kända i medierna under beteckningen The Intrepid Four. De hade tjänstgjort utanför Vietnam på hangarfartyget The Intrepid (den oförskräckta). Under permission i Japan hade de hoppat av och fått sin tillflykt hos den japanska fredsrörelsen. Så småningom smugglades de över till Sovjetunionen, där ryssarna inte oväntat gjorde ett stort nummer av dessa desertörer.
I Tyresö inkvarterades de fyra hos olika Tuff-familjer och två av dem, Rick och Mike, bor fortfarande i Sverige. I Tuff gjorde vi marktjänsten åt Vietnamrörelsen genom att åka till Arlanda och hämta nya desertörer och inkvartera dem på olika håll i Tyresö, som blev något av ett centrum för världspressens intresse. Hit kom reportageteam från bland annat Jugoslavien och Japan. Den största japanska dagstidningen med en upplaga på sju miljoner hade en helsida om Tyresö med en stor färgbild av en tuffaktivist och hans två små döttrar på en gräsplätt i Bollmora. Miljoner amerikaner såg och hörde The Intrepid Four i TV-bolaget ABC:s populära program ”Meet the Nation”. I dag inser jag att vi orkade med denna uppståndelse eftersom vi var något yngre på den tiden.
x x x
Även åt svenska vapenvägrare ägnade Tuff en stor uppmärksamhet under föreningens första årtionde. Inte många kommer ihåg –makthavarna har förhoppningsvis glömt det av skam-- att i mitten av 1970-talet dömdes ungefär tusen svenska killar till fängelse för att ha vägrat värnplikt. Ungefär hälften av dem hade ändå begärt men nekats att få göra vapenfri tjänst, trots att den var flera månader längre än militär värnplikt för meniga. I förhållande till folkmängden motsvarade det här cirka 30 000 politiska fångar i Sovjetunionen eller 70 000 i Indien. Västtyska Amnestygrupper hade några svenska vapenvägrare som sina samvetsfångar.
1967-77 skickade vi varje år ut brev till alla Tyresökillar, som skulle mönstra. De fick information om alternativ till militärtjänst och konsekvenserna av att vägra sådan. De inbjöds också till möten, där olika former av försvar diskuterades. 1968 var en överste tillsammans med Tyresös Lennart Liedén inledare. Lennart hade tillsammans med sin fru Åsne och två andra just skrivit en bok ”Fredspolitik -- Civilmotstånd”, där de presenterade en rad olika icke-våldsmetoder.
En annan aktion som genomfördes var att uppsöka flera tingsrätter i Stockholmstrakten och skriva upp namnen på dem som dömts till fängelse för vapenvägran. 1976 hittade vi 110 sådana fall. Namnen angavs tillsammans med strafftidens längd på stora plakat, som ställdes upp bland annat på Sergels torg och i Bollmora centrum och som väckte förvåning, ja förvirring. Rubrikerna på plakaten löd DÖMDA ICKEVÅLDSVERKARE.
x x x
En alldeles speciell uppmärksamhet, bland annat i SvT:s Rapport, väckte vår kampanj för Anders Nystedt, då ung lärare vid Nyboda skola och sedermera vice ordförande i Svenska Freds. När han blev inkallad skrev han att han tänkte vägra. Men det godtogs inte, så att en dag anlände en polisbil till Nyboda skola och Anders hämtades till Bromma flygplats och flögs under poliseskort till sitt regemente i Karlskrona. Där fick han utföra det ”brott” han redan skriftligen erkänt. Han dömdes sedan till två månaders fängelse, som hovrätten ökade på med att han också skulle betala flygresan till Karlskrona. Den summan samlade Tuff snabbt in.
En som reagerade mot handläggningen av fallet Anders Nystedt var Tage Danielsson. I ”En tanke från roten”, tillägnad dåvarande justitieministern Lennart Geijer, skrev han bland annat:
Lennart Geijer nu har du din chans till bevis
att du endast i nödfall vill vara polis
nu när lagkloka män sagt att snart ska vi haffa
Anders Nystedt igen. Ja, för vård. Inte straffa.
..............
Skämt åsido nu väntar vi spänt på din dom.
Se syrenerna står i sin vackraste blom!
Lennart, våren är här! Det är därför det skämtas.
Det blir allvar den dagen Anders ska hämtas
Och nu tänker jag lägga på en visa, som för mig i unga år betydde väldigt mycket. Originalet gjordes av Boris Vian och hette Le Deserteur (Desertören). Under det grymma Algerietkriget förbjöds den i Frankrike, men Lars Forssell gjorde en översättning med titeln ”Jag står här på ett torg”. Den sjungs av den begåvade aktrisen Ulla Sjöblom
------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1123) 2007-03-11
Provies (= för livet) var ett ungdomsgäng som gjorde spektakulära demonstrationer. Öppenhet och icke-våld var deras ledstjärnor, så de var inga maskerade stenkastare. I stället bjöd de ordningsmakten på pepparkakor, så att poliserna skulle bli snällare. De hällde ut massor av tomglas och burkar på riksdagshusets trappa, när engångsglasen skulle debatteras. Våra folkvalda fick vada fram genom alla burkarna. De demonstrerade för ökad u-hjälp genom att färga sina ansikten svarta vid riksdagens högtidliga öppnande, andra happenings att förtiga.
Flera provies anlände till Tyresö tidigt på möteskvällens morgon. De hade då vandrat de två milen från amerikanska ambassaden, där de kvällen innan demonstrerat mot Vietnamkriget. Sedan de sovit ut på golvet hemma hos tuff-aktivister begav de sig till Bollmora centrum, halade den svenska flaggan, snöt sig i den och ritade med krita runda ord och andra provokationer på asfalten.
Det finns ett foto från mötet i biblioteket med de etablerade, som representerades av två tunga kommunpolitiker, kyrkoherden, en polisman och en läroverksadjunkt. Ungdomarna ser jätteglada ut men än i dag tycker jag lite synd om de lokala hedersmännen som ställdes mot väggen av provies. De var specialister på mera kommunala problem och hade svårt att förklara vad de egentligen gjorde för att avskaffa krig eller svält, fattigdom och analfabetism i tredje världen.
Av provies minns jag bland andra Robert Carleson, sedermera regissör och Roland von Malmborg, trubadur och nu miljökämpe men också Göran Åman, som året efter kom ut med en bok. Den hade den typiska titeln ”Grön choklad, vita provies, svart framtid men rutiga bananer”.
x x x
De sista dagarna av 1967 kom de första amerikanska Vietnamkrigsvägrarna. Vid Arlanda stuvade jag in fyra unga amerikaner i min Renault 4 L. Det var Rick Bailey, John Barilla, Craig Anderson och Mike Lindner, som redan var kända i medierna under beteckningen The Intrepid Four. De hade tjänstgjort utanför Vietnam på hangarfartyget The Intrepid (den oförskräckta). Under permission i Japan hade de hoppat av och fått sin tillflykt hos den japanska fredsrörelsen. Så småningom smugglades de över till Sovjetunionen, där ryssarna inte oväntat gjorde ett stort nummer av dessa desertörer.
I Tyresö inkvarterades de fyra hos olika Tuff-familjer och två av dem, Rick och Mike, bor fortfarande i Sverige. I Tuff gjorde vi marktjänsten åt Vietnamrörelsen genom att åka till Arlanda och hämta nya desertörer och inkvartera dem på olika håll i Tyresö, som blev något av ett centrum för världspressens intresse. Hit kom reportageteam från bland annat Jugoslavien och Japan. Den största japanska dagstidningen med en upplaga på sju miljoner hade en helsida om Tyresö med en stor färgbild av en tuffaktivist och hans två små döttrar på en gräsplätt i Bollmora. Miljoner amerikaner såg och hörde The Intrepid Four i TV-bolaget ABC:s populära program ”Meet the Nation”. I dag inser jag att vi orkade med denna uppståndelse eftersom vi var något yngre på den tiden.
x x x
Även åt svenska vapenvägrare ägnade Tuff en stor uppmärksamhet under föreningens första årtionde. Inte många kommer ihåg –makthavarna har förhoppningsvis glömt det av skam-- att i mitten av 1970-talet dömdes ungefär tusen svenska killar till fängelse för att ha vägrat värnplikt. Ungefär hälften av dem hade ändå begärt men nekats att få göra vapenfri tjänst, trots att den var flera månader längre än militär värnplikt för meniga. I förhållande till folkmängden motsvarade det här cirka 30 000 politiska fångar i Sovjetunionen eller 70 000 i Indien. Västtyska Amnestygrupper hade några svenska vapenvägrare som sina samvetsfångar.
1967-77 skickade vi varje år ut brev till alla Tyresökillar, som skulle mönstra. De fick information om alternativ till militärtjänst och konsekvenserna av att vägra sådan. De inbjöds också till möten, där olika former av försvar diskuterades. 1968 var en överste tillsammans med Tyresös Lennart Liedén inledare. Lennart hade tillsammans med sin fru Åsne och två andra just skrivit en bok ”Fredspolitik -- Civilmotstånd”, där de presenterade en rad olika icke-våldsmetoder.
En annan aktion som genomfördes var att uppsöka flera tingsrätter i Stockholmstrakten och skriva upp namnen på dem som dömts till fängelse för vapenvägran. 1976 hittade vi 110 sådana fall. Namnen angavs tillsammans med strafftidens längd på stora plakat, som ställdes upp bland annat på Sergels torg och i Bollmora centrum och som väckte förvåning, ja förvirring. Rubrikerna på plakaten löd DÖMDA ICKEVÅLDSVERKARE.
x x x
En alldeles speciell uppmärksamhet, bland annat i SvT:s Rapport, väckte vår kampanj för Anders Nystedt, då ung lärare vid Nyboda skola och sedermera vice ordförande i Svenska Freds. När han blev inkallad skrev han att han tänkte vägra. Men det godtogs inte, så att en dag anlände en polisbil till Nyboda skola och Anders hämtades till Bromma flygplats och flögs under poliseskort till sitt regemente i Karlskrona. Där fick han utföra det ”brott” han redan skriftligen erkänt. Han dömdes sedan till två månaders fängelse, som hovrätten ökade på med att han också skulle betala flygresan till Karlskrona. Den summan samlade Tuff snabbt in.
En som reagerade mot handläggningen av fallet Anders Nystedt var Tage Danielsson. I ”En tanke från roten”, tillägnad dåvarande justitieministern Lennart Geijer, skrev han bland annat:
Lennart Geijer nu har du din chans till bevis
att du endast i nödfall vill vara polis
nu när lagkloka män sagt att snart ska vi haffa
Anders Nystedt igen. Ja, för vård. Inte straffa.
..............
Skämt åsido nu väntar vi spänt på din dom.
Se syrenerna står i sin vackraste blom!
Lennart, våren är här! Det är därför det skämtas.
Det blir allvar den dagen Anders ska hämtas
Och nu tänker jag lägga på en visa, som för mig i unga år betydde väldigt mycket. Originalet gjordes av Boris Vian och hette Le Deserteur (Desertören). Under det grymma Algerietkriget förbjöds den i Frankrike, men Lars Forssell gjorde en översättning med titeln ”Jag står här på ett torg”. Den sjungs av den begåvade aktrisen Ulla Sjöblom
------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1123) 2007-03-11
BENGT SVENSSON: SAN FRANCISCOS HUNDAR
(Om politikerna i det här landet vore lika trevliga som sina husdjur, skulle jag ägna en krönika åt dem i stället.)
Hej alla lyssnare på radio Tuff.
Vissa veckodagar anländer en taxi till våra grannar, Fred och Dorothy. Taxichauffören parkerar, går ur sin bil och öppnar artigt bakdörren för sin passagerare. Samtidigt kommer Dorothy tillskyndande för att ta hand om sin gäst, som är en vit pudel med rosett i håret. Pudeln leds uppför stora trappan och in i huset. Taxin försvinner. Senare under dagen kan man se pudeln springa omkring i trädgården med några andra hundar.
Uppskattningsvis finns det över 120 000 hundar i San Francisco och ungefär lika många människor som i Stockholm. En hund på var sjätte invånare alltså. Dorothy, som gick i pension häromåret, driver ett litet hunddagis, bland annat för sin egen hund. På eftermiddagen kommer folk körande och hämtar hem sina hundar.
Mindre diskreta är de professionella hundrastarna. De skiljer sig från vanliga amatörhundrastare genom att rasta många hundar på en gång och genom att ta betalt för det, 15 - 20 dollar per hundrastning, står det i tidningen. I Presidioparken några kvarter bort kan man vara säker på att möta folk som rastar upp till 10 hundar i flera koppel. Nu har det klagats på skällande hundar, ilskna hundar, hundbajs, som inte plockas upp och bortsprungna hundar, men också på hundrastare, som skäller på sina hundar
Lösningen på problemet är att reglera stadens hundrastningsindustri. San Franciscos "Commission of Animal Control and Welfare" har utarbetat en förordning, som bland annat kommer att kräva att hundrastarna rastar maximalt 8 hundar i taget och skaffar sig en försäkring, som ska betala för hundbett och annat som hundarna kan ställa till med. Men det viktigaste är, att varje yrkesverksam hundrastare måste köpa en licens för uppåt 200 dollar, för att lagligen kunna utföra sitt arbete i stadens offentliga parker under ett år. Nancy Stafford, som är vice ordförande (co-chairwoman) för "theProfessional Dog Walkers Association", håller med om att hundrastningsindustrin måste regleras, men det finns missnöje med licensavgiften. Raina Woolfolk, som äger hundrastningsföretaget "Tree Sniffers" menar att den är orättvis. Hundrastarna hjälper San Franciscos arbetarklass genom att erbjuda den trygg hundvård medan den är på sina arbeten under dagarna.
På torsdag ska Commission of Animal Control and Welfare godkänna regleringarna, och sedan ska kommunfullmäktige rösta om dem. Radio Tuffs man i San Francisco ser med spänning fram mot resultatet.
Jag vill gärna tro att människan är människans bäste vän, trots att det sägs att hunden är det. Men om människorasen någon gång i framtiden skulle försvinna från jordens yta, så kan det nog inte skyllas på hundarna.
Några kvarter från vårt hus finns butiken B&B Pet Supplys, Food and Gifts. Där kan man till exempel köpa en pyjamas till sin hund för 10 dollar och 99 cent. De sägs vara varma och sköna och finns i färgerna rött, skärt och blått. De har också fotbollströjor för hundar med klubbmärke på. Sedan finns det en Party Collar, ett halsband hunden kan sätta på sig när den ska på fest. Endast 6 dollar och 99 cent. Hundregnkläder och hundparasoller kan man också köpa till sin bäste vän liksom lustiga hattar och kramdjur. Om hunden (eller honnakräket som vi säger i Harvaremåla) trots detta skulle drabbas av depression, finns det uppiggande hundmedicin, och får den sedan diarré av medicinen, finns säckar att köpa med specialkomponerad mat för hundar med dålig mage. Hjälper inte det heller får man pröjsa en låda extrastora servetter, så kallade Wee-wee pads för 25 dollar och 99 cent. För hundpensionärer finns också särskild dietmat, liksom för hyperaktiva hundar och hundar med sexuella problem.
För övrigt läser jag varje vecka Radio Tuffs utskrivna inslag, och kan bara instämma med Åsne Lieden i hennes krönika "USA ut ur Irak" från förra veckan.Nästa vecka tänker jag berätta om katter jag mött i San Francisco.
------------------------------------------------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff (nr 1123) 2007-03-11
Hej alla lyssnare på radio Tuff.
Vissa veckodagar anländer en taxi till våra grannar, Fred och Dorothy. Taxichauffören parkerar, går ur sin bil och öppnar artigt bakdörren för sin passagerare. Samtidigt kommer Dorothy tillskyndande för att ta hand om sin gäst, som är en vit pudel med rosett i håret. Pudeln leds uppför stora trappan och in i huset. Taxin försvinner. Senare under dagen kan man se pudeln springa omkring i trädgården med några andra hundar.
Uppskattningsvis finns det över 120 000 hundar i San Francisco och ungefär lika många människor som i Stockholm. En hund på var sjätte invånare alltså. Dorothy, som gick i pension häromåret, driver ett litet hunddagis, bland annat för sin egen hund. På eftermiddagen kommer folk körande och hämtar hem sina hundar.
Mindre diskreta är de professionella hundrastarna. De skiljer sig från vanliga amatörhundrastare genom att rasta många hundar på en gång och genom att ta betalt för det, 15 - 20 dollar per hundrastning, står det i tidningen. I Presidioparken några kvarter bort kan man vara säker på att möta folk som rastar upp till 10 hundar i flera koppel. Nu har det klagats på skällande hundar, ilskna hundar, hundbajs, som inte plockas upp och bortsprungna hundar, men också på hundrastare, som skäller på sina hundar
Lösningen på problemet är att reglera stadens hundrastningsindustri. San Franciscos "Commission of Animal Control and Welfare" har utarbetat en förordning, som bland annat kommer att kräva att hundrastarna rastar maximalt 8 hundar i taget och skaffar sig en försäkring, som ska betala för hundbett och annat som hundarna kan ställa till med. Men det viktigaste är, att varje yrkesverksam hundrastare måste köpa en licens för uppåt 200 dollar, för att lagligen kunna utföra sitt arbete i stadens offentliga parker under ett år. Nancy Stafford, som är vice ordförande (co-chairwoman) för "theProfessional Dog Walkers Association", håller med om att hundrastningsindustrin måste regleras, men det finns missnöje med licensavgiften. Raina Woolfolk, som äger hundrastningsföretaget "Tree Sniffers" menar att den är orättvis. Hundrastarna hjälper San Franciscos arbetarklass genom att erbjuda den trygg hundvård medan den är på sina arbeten under dagarna.
På torsdag ska Commission of Animal Control and Welfare godkänna regleringarna, och sedan ska kommunfullmäktige rösta om dem. Radio Tuffs man i San Francisco ser med spänning fram mot resultatet.
Jag vill gärna tro att människan är människans bäste vän, trots att det sägs att hunden är det. Men om människorasen någon gång i framtiden skulle försvinna från jordens yta, så kan det nog inte skyllas på hundarna.
Några kvarter från vårt hus finns butiken B&B Pet Supplys, Food and Gifts. Där kan man till exempel köpa en pyjamas till sin hund för 10 dollar och 99 cent. De sägs vara varma och sköna och finns i färgerna rött, skärt och blått. De har också fotbollströjor för hundar med klubbmärke på. Sedan finns det en Party Collar, ett halsband hunden kan sätta på sig när den ska på fest. Endast 6 dollar och 99 cent. Hundregnkläder och hundparasoller kan man också köpa till sin bäste vän liksom lustiga hattar och kramdjur. Om hunden (eller honnakräket som vi säger i Harvaremåla) trots detta skulle drabbas av depression, finns det uppiggande hundmedicin, och får den sedan diarré av medicinen, finns säckar att köpa med specialkomponerad mat för hundar med dålig mage. Hjälper inte det heller får man pröjsa en låda extrastora servetter, så kallade Wee-wee pads för 25 dollar och 99 cent. För hundpensionärer finns också särskild dietmat, liksom för hyperaktiva hundar och hundar med sexuella problem.
För övrigt läser jag varje vecka Radio Tuffs utskrivna inslag, och kan bara instämma med Åsne Lieden i hennes krönika "USA ut ur Irak" från förra veckan.Nästa vecka tänker jag berätta om katter jag mött i San Francisco.
------------------------------------------------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff (nr 1123) 2007-03-11
HAMPUS ECKERMAN RAPPORTERAR FRÅN SINGAPORE
Hej alla lyssnare,
Just nu befinner jag mig i Singapore där det kinesiska nyårsfirandet just nu håller på att avslutas. Som sig bör har man naturligtvis fyrverkerier, men de är något annorlunda än man är van vid hemma. Visst finns det fina stjärnfall och vackra ljusspel, men vad man främst lägger märke till är det infernaliska bombardemanget, ett hiskeligt dundrande som om jordens alla bomber samtidigt exploderar för att förkunna undergången. Som tur var är det över på bara några minuter då alla väljer att gå hem och äta middag med familjen, inte riktigt de suparorgier man är van vid från den svenska nyårsafton.
De singaporeanska tidningarna är fulla av förkunnanden om den egna arméns präktighet vilket är mycket roligt för en utomstående eftersom singaporeanerna antagligen är de enda som överhuvudtaget vet om att det knappnålsstora landet har en arme, än mindre att den är så förträfflig som tidningarna vill göra gällande. En annan märklighet är begravningsannonserna. Ett tag var jag övertygad om att en man hade dött minst fem gånger, alternativt att fem femlingar alla dött samtidigt. I själva verket var det fem separata dödsrunor för samma person, men inskickade av olika personer. Det var den nära familjen, kamraterna, släkten, arbetskollegorna samt föräldrarna som alla ville betyga sina känslor separat.
Begravningsannonserna är inte det enda makabra i det här landet. En bit utanför centrala Singapore har bröderna Aw Boon Par och Aw Boon Haw byggt en egen park. Bröderna är framförallt kända för att ha uppfunnit det fiffiga medlet Tiger Balsam som säljs över hela världen. Själv är jag mest imponerad av deras tigerbil, komplett med vrålande tuta och tigerfront. I sin nöjespark, det mest morbida jag sett sen Mexicos mumier, har man gjort perfekta avbildningar av hur de buddhistiska helvetena ser ut. Här straffas man för att ha varit stygg mot släkt, familjer och böcker genom att kastas på knivar, få huvudet itusågat eller bara eldas upp sakta på en barbecuegrill. När allt plågande är slut får man en god kopp te så att man glömmer bort allt, för att sedan reinkarneras i frid och fröjd.
---------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman Tyresö U-lands och FredsFörenings Radio Tuff 2007-03-11
Just nu befinner jag mig i Singapore där det kinesiska nyårsfirandet just nu håller på att avslutas. Som sig bör har man naturligtvis fyrverkerier, men de är något annorlunda än man är van vid hemma. Visst finns det fina stjärnfall och vackra ljusspel, men vad man främst lägger märke till är det infernaliska bombardemanget, ett hiskeligt dundrande som om jordens alla bomber samtidigt exploderar för att förkunna undergången. Som tur var är det över på bara några minuter då alla väljer att gå hem och äta middag med familjen, inte riktigt de suparorgier man är van vid från den svenska nyårsafton.
De singaporeanska tidningarna är fulla av förkunnanden om den egna arméns präktighet vilket är mycket roligt för en utomstående eftersom singaporeanerna antagligen är de enda som överhuvudtaget vet om att det knappnålsstora landet har en arme, än mindre att den är så förträfflig som tidningarna vill göra gällande. En annan märklighet är begravningsannonserna. Ett tag var jag övertygad om att en man hade dött minst fem gånger, alternativt att fem femlingar alla dött samtidigt. I själva verket var det fem separata dödsrunor för samma person, men inskickade av olika personer. Det var den nära familjen, kamraterna, släkten, arbetskollegorna samt föräldrarna som alla ville betyga sina känslor separat.
Begravningsannonserna är inte det enda makabra i det här landet. En bit utanför centrala Singapore har bröderna Aw Boon Par och Aw Boon Haw byggt en egen park. Bröderna är framförallt kända för att ha uppfunnit det fiffiga medlet Tiger Balsam som säljs över hela världen. Själv är jag mest imponerad av deras tigerbil, komplett med vrålande tuta och tigerfront. I sin nöjespark, det mest morbida jag sett sen Mexicos mumier, har man gjort perfekta avbildningar av hur de buddhistiska helvetena ser ut. Här straffas man för att ha varit stygg mot släkt, familjer och böcker genom att kastas på knivar, få huvudet itusågat eller bara eldas upp sakta på en barbecuegrill. När allt plågande är slut får man en god kopp te så att man glömmer bort allt, för att sedan reinkarneras i frid och fröjd.
---------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman Tyresö U-lands och FredsFörenings Radio Tuff 2007-03-11
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1123) 07-03-11 till....
....till Tuffs samarbetspartner i Indien, Bhikhu Vyas, som nu skickat sin sedvanliga kvartalsrapport om projekten i Dharampurs hundratals små fattiga byar. Han påpekar att de startades för 18 år sedan och att Tuffs finansiella hjälp under denna tid har varit avgörande för de sex skolor som anlagts liksom för hundratals brunnar och mycket annat. Han nämner också svenska besökare nu senast tre lärare från Bergtorspsskolan i Täby. I höstas skickades från Tuff 1 435 000 rupier till projekten, något som Bhikhu betecknar som generöst. Hela hans rapport finns på www.tuff.fred.se . Sökord Indien och Bhikhu-report March -07
....till de skandinaviska sångartisterna Nina Hagen och Eva Dahlgren, som på skivan ”Lullabies from the Axis of Evil” sjunger vaggvisor tillsammans med kvinnor från Irak, Iran, Nordkorea, alltså de länder president Bush betecknat som ”ondskans axelmakter”. Också sångerskor från Afghanistan, Palestina, Kuba och Syrien deltog. Därför har nu det amerikanska skivbolaget, som producerade sångerna, svartlistats av den amerikanska administrationen.
....till tre tunga namn inom fredsforskningen, som i veckan skriver om den arrogans som serberna utsätts för. Det är Johan Galtung, Jan Öberg och Håkan Wiberg, som i Aftonbladet påpekar:
”Innan man kritiserar Serbien och serberna för att protestera mot Ahtisaaris plan bör man finna en enda suverän stat i hela världen vars ledare inte skulle protestera mot en sådan arrogans”
De menar att medlaren Ahtisaaris plan är orättvis och kommer att leda till ökat våld och att historien om Kosovo varit så likriktad i våra medier de senaste femton åren och tillägger:
”Världen såg genom fingrarna när 200 000 kosovoserber fördrevs och när KLA stod bakom våldet i Sydserbien och kriget i Makedonien”
....till tuff-aktivisten Marianne Stieger, som i måndags (5/3) var två timmar i en klass i Tyresö gymnasium och berättade om krigets elände, delvis självupplevt, och om Tuffs insatser för fred och internationell solidaritet
....till dem som redan hörsammat kampanjen ”TUFF 40, Åke 75”, genom att på Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36-2 sätta in uppåt 8000 kr. Pengarna skall användas för att Tuff även i fortsättningen skall kunna dela ut priset för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Det har sedan mitten av 1990-talet delats ut till föreningar och enskilda vid Svenska Freds kongresser.
....till de allt flera som löser sina presentproblem genom Tuffs mangogram. Finns för att gratulera och kondolera och är avbildade på www.tuff.fred.se De har bidragit till att ungefär 60 000 mangoträd har planterats i indiska Dharampurs många små fattiga byar. Kan beställas av Sylvia Ljungdahl, tel 08 -742 1442
....till jubilerande Tyresö Teaterförening, 20 år, som inbjuder till en teaterfestival lördag den 17 mars. Fem föreställningar ges med teaterföreningens medlemmar både som skådespelare och regissörer. Det startar kl 13 och finalen är kl 20, då Jan&Julia (fritt efter ”Fröken Julie”) ges kl 20 i regi av Rolf Rang. Plats: Hörsalen C3L. Fri intré
....till ett högintressant heldagseminarium ”Irak, Palestina, Afghanistan –samma ockupation?” Inledare är bland andra Shejk Jawad al-Khalisi,ordförande för Iraqi National Foundation Congress, Mohammad Bashar al-Faidi, talesman för The Association of Muslim Scholars, Stefan Lindgren, ordförande i föreningen Afghanistansolidaritet, Gilad Atzmon, jazzmusiker och filosof, Ramzy Baroud Redaktör för Palestine Chronicle i London samt Jan Myrdal
Plats: Z-salen ABF/Stockholm
Tid: Söndag den 18 mars kl 10-17
Entré 50 kr.
Arr: Folket i Bild/Kulturfronts Stockholmsavdelning i samarbete med ABF.
....till den utomordentligt hjälpsamme och tekniskt kunnige Theodor Lindgren som sköter dagens sändning av Radio Tuff och också programmerar in fyra nya halvtimmar på Succékanalen 91,4. Det gör han också nästa vecka
....till Tyresö Jazz & Blues Club, som ständigt har lockande arrangemang och som fyller 20 i år. Ett stort grattis från Radio Tuff. och nu lägger vi på Swingin the Blues, som var jazzklubbens signatur när de gjorde radio. Det är Tyresö Jazzband som spelar
....till de skandinaviska sångartisterna Nina Hagen och Eva Dahlgren, som på skivan ”Lullabies from the Axis of Evil” sjunger vaggvisor tillsammans med kvinnor från Irak, Iran, Nordkorea, alltså de länder president Bush betecknat som ”ondskans axelmakter”. Också sångerskor från Afghanistan, Palestina, Kuba och Syrien deltog. Därför har nu det amerikanska skivbolaget, som producerade sångerna, svartlistats av den amerikanska administrationen.
....till tre tunga namn inom fredsforskningen, som i veckan skriver om den arrogans som serberna utsätts för. Det är Johan Galtung, Jan Öberg och Håkan Wiberg, som i Aftonbladet påpekar:
”Innan man kritiserar Serbien och serberna för att protestera mot Ahtisaaris plan bör man finna en enda suverän stat i hela världen vars ledare inte skulle protestera mot en sådan arrogans”
De menar att medlaren Ahtisaaris plan är orättvis och kommer att leda till ökat våld och att historien om Kosovo varit så likriktad i våra medier de senaste femton åren och tillägger:
”Världen såg genom fingrarna när 200 000 kosovoserber fördrevs och när KLA stod bakom våldet i Sydserbien och kriget i Makedonien”
....till tuff-aktivisten Marianne Stieger, som i måndags (5/3) var två timmar i en klass i Tyresö gymnasium och berättade om krigets elände, delvis självupplevt, och om Tuffs insatser för fred och internationell solidaritet
....till dem som redan hörsammat kampanjen ”TUFF 40, Åke 75”, genom att på Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36-2 sätta in uppåt 8000 kr. Pengarna skall användas för att Tuff även i fortsättningen skall kunna dela ut priset för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. Det har sedan mitten av 1990-talet delats ut till föreningar och enskilda vid Svenska Freds kongresser.
....till de allt flera som löser sina presentproblem genom Tuffs mangogram. Finns för att gratulera och kondolera och är avbildade på www.tuff.fred.se De har bidragit till att ungefär 60 000 mangoträd har planterats i indiska Dharampurs många små fattiga byar. Kan beställas av Sylvia Ljungdahl, tel 08 -742 1442
....till jubilerande Tyresö Teaterförening, 20 år, som inbjuder till en teaterfestival lördag den 17 mars. Fem föreställningar ges med teaterföreningens medlemmar både som skådespelare och regissörer. Det startar kl 13 och finalen är kl 20, då Jan&Julia (fritt efter ”Fröken Julie”) ges kl 20 i regi av Rolf Rang. Plats: Hörsalen C3L. Fri intré
....till ett högintressant heldagseminarium ”Irak, Palestina, Afghanistan –samma ockupation?” Inledare är bland andra Shejk Jawad al-Khalisi,ordförande för Iraqi National Foundation Congress, Mohammad Bashar al-Faidi, talesman för The Association of Muslim Scholars, Stefan Lindgren, ordförande i föreningen Afghanistansolidaritet, Gilad Atzmon, jazzmusiker och filosof, Ramzy Baroud Redaktör för Palestine Chronicle i London samt Jan Myrdal
Plats: Z-salen ABF/Stockholm
Tid: Söndag den 18 mars kl 10-17
Entré 50 kr.
Arr: Folket i Bild/Kulturfronts Stockholmsavdelning i samarbete med ABF.
....till den utomordentligt hjälpsamme och tekniskt kunnige Theodor Lindgren som sköter dagens sändning av Radio Tuff och också programmerar in fyra nya halvtimmar på Succékanalen 91,4. Det gör han också nästa vecka
....till Tyresö Jazz & Blues Club, som ständigt har lockande arrangemang och som fyller 20 i år. Ett stort grattis från Radio Tuff. och nu lägger vi på Swingin the Blues, som var jazzklubbens signatur när de gjorde radio. Det är Tyresö Jazzband som spelar
söndag, mars 4
HAMPUS ECKERMAN: Apor, jättevaraner, fladdermöss, hajar.
Hampus Eckerman har i många år varit medarbetare i Radio Tuff. Nu är han på jordenruntresa och varje vecka i fem månader har hans krönikor kunnat höras på 91,4 MHz (på webben www.tyresoradion.se) söndagar kl 17-18 och tisdagar kl 18-19.. De har hittills sänts från Kuba, Guatemala, Mexico, USA, Fiji, Nya Zeeland, Australien, Bali, Jakarta och resan fortsätter. Förutom på denna blogg finns Hampus’ rapporter på www.tuff.fred.se
---------------------------------------------------------------------------------------------
Hej alla lyssnare,
Den senaste veckan har jag tillbringat i glada vänners sällskap vid den vackra Tioman-ön vid halvön Malaysias östkust. Redan första dagen kunde jag notera vilket glädjande djurliv ön hade. I en liten flod vid stranden där jag bodde kröp det omkring varaner som kunde bli upptill en och en halvmeter långa. När de blev hungriga försökte de ta sig in i den närliggande restaurangens kök och ibland kunde de också sätta i sig små kattungar. Vi blev tillsagda att inte låta de minsta barnen komma nära.
I träden runt floden hängde vad vi först trodde var fågelbon. Det visade sig i stället vara hundratals fladdermöss av typen flygande hundar. Med nära en meter mellan vingspetsarna var de en imponerande syn vid stranden, även om man i skymningen fick ducka ibland för att inte bli påflugen. I djungeln omkring vår strand levde aporna som med sina tättsittande ögon och dumma uppsyn hade remarkabel likhet med en viss amerikansk president. De hade också ett liknande temperament då de ibland kunde anfalla turister och försöka råna dem på deras mat. Från några andra svenskar vi mötte fick vi informationen att de älskade pringels-chips av vilka de hade lyckats stjäla till sig ett helt paket.
Att djuren ibland verkade samverka märkte vi vid en av våra djungelpromenader då en varan spärrade vår väg, samtidigt som apor började närma sig från sidorna. Varanen kunde man endast bli av med genom att tappert banka den på svansen med en lång trädpinne, samtidigt som man försökte ignorera dess illasinnade väsande. Att göra det samtidigt som apor närmade sig från alla håll var mindre roande, men som tur var blev de distraherade av ett vilt skrikande från skogen och sprang iväg, just då vi förberedde oss för vår sista strid, beväpnade med trädpinnar, stående rygg mot rygg.
I havet utanför Tioman-ön finns det både rockor, havssköldpaddor - och revhajar. Det är en något speciell känsla att stå i vattenbrynet medan meterstora hajar sakta cirklar kring en och hoppas att man ska släppa ett mindre barn. Som tur var är revhajarna inte mycket farligare än gäddor, även om de har en betydligt bistrare uppsyn. Betydligt mer elakartade är de små brännmaneterna som ligger vid vattennivån, näst intill osynliga, och gör sitt bästa för att bränna en när man försöker ta sig upp från vattnet. Även de små fiskarna som misstar ens fötter för kexpaket kan vara irriterande.
Annars har den senaste veckan varit en rent typisk semestervecka med sol och bad. Min färg har börjat närma sig en pepparkakas och kepstvång har införts i ren självbevarelsedrift
.--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff 2007-03-04.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Hej alla lyssnare,
Den senaste veckan har jag tillbringat i glada vänners sällskap vid den vackra Tioman-ön vid halvön Malaysias östkust. Redan första dagen kunde jag notera vilket glädjande djurliv ön hade. I en liten flod vid stranden där jag bodde kröp det omkring varaner som kunde bli upptill en och en halvmeter långa. När de blev hungriga försökte de ta sig in i den närliggande restaurangens kök och ibland kunde de också sätta i sig små kattungar. Vi blev tillsagda att inte låta de minsta barnen komma nära.
I träden runt floden hängde vad vi först trodde var fågelbon. Det visade sig i stället vara hundratals fladdermöss av typen flygande hundar. Med nära en meter mellan vingspetsarna var de en imponerande syn vid stranden, även om man i skymningen fick ducka ibland för att inte bli påflugen. I djungeln omkring vår strand levde aporna som med sina tättsittande ögon och dumma uppsyn hade remarkabel likhet med en viss amerikansk president. De hade också ett liknande temperament då de ibland kunde anfalla turister och försöka råna dem på deras mat. Från några andra svenskar vi mötte fick vi informationen att de älskade pringels-chips av vilka de hade lyckats stjäla till sig ett helt paket.
Att djuren ibland verkade samverka märkte vi vid en av våra djungelpromenader då en varan spärrade vår väg, samtidigt som apor började närma sig från sidorna. Varanen kunde man endast bli av med genom att tappert banka den på svansen med en lång trädpinne, samtidigt som man försökte ignorera dess illasinnade väsande. Att göra det samtidigt som apor närmade sig från alla håll var mindre roande, men som tur var blev de distraherade av ett vilt skrikande från skogen och sprang iväg, just då vi förberedde oss för vår sista strid, beväpnade med trädpinnar, stående rygg mot rygg.
I havet utanför Tioman-ön finns det både rockor, havssköldpaddor - och revhajar. Det är en något speciell känsla att stå i vattenbrynet medan meterstora hajar sakta cirklar kring en och hoppas att man ska släppa ett mindre barn. Som tur var är revhajarna inte mycket farligare än gäddor, även om de har en betydligt bistrare uppsyn. Betydligt mer elakartade är de små brännmaneterna som ligger vid vattennivån, näst intill osynliga, och gör sitt bästa för att bränna en när man försöker ta sig upp från vattnet. Även de små fiskarna som misstar ens fötter för kexpaket kan vara irriterande.
Annars har den senaste veckan varit en rent typisk semestervecka med sol och bad. Min färg har börjat närma sig en pepparkakas och kepstvång har införts i ren självbevarelsedrift
.--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff 2007-03-04.
lördag, mars 3
CENSURIVRARE OCH ”MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER”
Varje vecka under flera år har jag för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff skrivit en krönika. För en frivilligt arbetande radio finns det ingen anledning att ta upp ämnen som välavlönade journalister och opinionsbildare i mittfårans värme invid köttgrytorna alltför ensidigt behandlar. En sändning som i 22 år haft det kaxiga namnet Radio Tuff skall vara en slav på de stora mediernas triumfvagnar och belysa sådant som förtigs eller förvanskas.
Den här veckan skall jag göra det lätt för mig genom att kommentera två läsvärda artiklar. Den ena är från Svenska Dagbladet, den andra från Aftonbladet, så förhoppningsvis kan det finnas en viss balans i urvalet.
Äntligen tar en svensk historieprofessor bladet från munnen genom att kritiskt granska de rådande inskränkningarna av historieforskningens frihet och planerna på att utvidga dessa för demokratier märkliga lagar till hela EU. När jag studerade historia vid Stockholms universitet –det var för all del ett tag sen—talades med förakt om ”hovhistoriker”, om dem som ville fjäska för de makthavande för att bli belönade. På den tiden framhöll man att revisionistiska historiker behövdes för att kritiskt granska vedertagna sanningar och ibland avslöja myter. I dag måste man snarare varna för politiskt korrekta ”mediehistoriker”, som i sin fundamentalistiska trendriktighet –eller feghet?—gjort uttrycket historierevisionist till ett skällsord. Ja, de tycks rentav vara tillfreds med att några av deras kollegor lite varstans i Europa buras in för sina icke önskvärda forskningsresultat.
Det är professorn i Göteborg, Lennart Palm, som nu vågar tala klarspråk. Det gör han i Svenska Dagbladet (07-02-23). Rubriken på hans artikel är ”Censurera inte historisk forskning”. Han inleder så här:
”Vilken bild av det förflutna allmänheten får är till stor del en resursfråga. Det är de starka och de mäktiga som kan torgföra sin version av historien. Som aldrig förr väller Hollywoods tv-serier in över oss med nya skurkar alltefter vindriktningarna i USA:s utrikespolitik: tyskar och ryssar har ersatts av muslimska terrorister.”
Ja, hur många hundra –eller tusen- filmer har inte Hollywood försett svenska TV-kanaler med om tyskars och ryssars alla förbrytelser. När jag på Tyresöradion gjorde en halvtimme med Eva Onegård om hennes helt vidriga öden som 15-årig tyska i det av segrarna ockuperade Hinterpommern blev lyssnare förvånade. Jag visste inte att Eva var judinna, sa en av de många hjärntvättade. Nej, det är hon ju inte och det belyser hur lite allmänheten blivit informerad om ryssars, tyskars, polackers, kinesers, japaners och andras lidanden under det krig som kostade 30-60 miljoner människor livet.
Lennart Palm skriver också:
”I Sverige har politikerna ökat sina ansträngningar att påverka allmänhetens historiemedvetande. För 40 miljoner skattekronor per år ska myndigheten Forum för levande historia sprida sin bild av vad som hänt i gången tid. Hittills har tyngdpunkten legat vid Förintelsen, men nu ska även kommunismens brott belysas. När man sett hur Förintelsen och Andra världskriget behandlats blir man dock betänksam: en moraliserande och ytlig historieskrivning, inställsamt politiskt korrekt i nedtoningen av den europeiska borgerlighetens medansvar för fascismen, av finska krigsförbrytelser och balters del i judeutrotningen.”
Forum för levande historia har ibland kallats för ”Forum för ensidig historia”. Denna statliga institution tillkom efter en undersökning som påstods ha visat att alltför många svenska elever inte trodde på en av andra världskrigets många förintelser, judarnas grymma öde. Men som alla historielärare vet är det just detta som också i skolorna har givits stor uppmärksamhet –mer än alla andra förintelser under 1900-talet sammantagna. Lennart Palm skriver:
”Utan tvivel lyser i denna tillrättalagda historieförmedling många av 1900-talets stora katastrofer med sin frånvaro: när berättas om vilka politiska krafter i Europa som startade Första världskriget, urkällan till 1900-talets katastrofer? När ska USA:s systematiska brott efter 1945 uppmärksammas? Ensidigheten i mainstreams historiska fokus gör behovet av en kritisk historieskrivning akut. Men här hotar nu dramatiska ingrepp i yttrandefriheten.”
Och så redogör professor Palm för de lagar som redan i flera europeiska länder kriminaliserar vissa historiska forskningresultat och att nya lagar förbereds. Han diskuterar också den internationella domstolen (ICTY) i Haag som tar upp förbrytelser i Jugoslavien Han påpekar att domstolen dock inte åtalar Nato för anfallet på Jugoslavien 1999. Och den internationella domstolen om förbrytelserna i Kampuchea behandlar bara perioden efter april 1975, alltså inte de amerikanska bombningarna dessförinnan, som kostade många hundra tusen kambodjaner livet. Palm summerar:
”Det blir stormakterna i FN:s säkerhetsråd, vilka utan stöd i FN-stadgan tillsatte ICTY, som bestämmer vad som är folkmord. Deras egna brott lagförs aldrig. Denna politisering av folkmordens historia blir självfallet förödande för forskningen kring nutidshistorien. Forskaren beträder ett minerat fält. När chefen för FN:s fredsbevarande styrkor i Bosnien, general MacKenzie, 2005 ifrågasatte siffran 8000 mördade ’män och pojkar’ i Srebrenica 1995 kallades han folkmordsförnekare”.
Friheten att i demokratier framlägga också oönskade forskningsresultat borde vara självskriven och en grundläggande mänsklig rättighet. Om missbruk av nutidens kanske främsta honnörsbegrepp ”mänskliga rättigheter” skriver i Aftonbladet historikern Åsa Linderborg:
”Alla säger sig vara för mänskliga rättigheter. Mussolini grep till giftgas för att ’avskaffa slaveriet’ i Abessinien. Ryssarna ville ”befria kvinnorna” i Afghanistan. USA offrade sig för att skänka de ociviliserade irakierna ”demokrati”. Att åberopa mänskliga rättigheter är med andra ord ett vanligt sätt att legitimera imperialistiska stormaktsingripanden.”
Åsa Linderborg citerar professor Jean Bricmont, som menar att retoriken kring mänskliga rättigheter har blivit en trojansk häst som får även en del vänstermänniskor att ställa upp på stormakternas bombturnéer. Hon anser att ”i fel mun är talet om mänskliga rättigheter livsfarligt”
------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1122) 2007-03-04
Den här veckan skall jag göra det lätt för mig genom att kommentera två läsvärda artiklar. Den ena är från Svenska Dagbladet, den andra från Aftonbladet, så förhoppningsvis kan det finnas en viss balans i urvalet.
Äntligen tar en svensk historieprofessor bladet från munnen genom att kritiskt granska de rådande inskränkningarna av historieforskningens frihet och planerna på att utvidga dessa för demokratier märkliga lagar till hela EU. När jag studerade historia vid Stockholms universitet –det var för all del ett tag sen—talades med förakt om ”hovhistoriker”, om dem som ville fjäska för de makthavande för att bli belönade. På den tiden framhöll man att revisionistiska historiker behövdes för att kritiskt granska vedertagna sanningar och ibland avslöja myter. I dag måste man snarare varna för politiskt korrekta ”mediehistoriker”, som i sin fundamentalistiska trendriktighet –eller feghet?—gjort uttrycket historierevisionist till ett skällsord. Ja, de tycks rentav vara tillfreds med att några av deras kollegor lite varstans i Europa buras in för sina icke önskvärda forskningsresultat.
Det är professorn i Göteborg, Lennart Palm, som nu vågar tala klarspråk. Det gör han i Svenska Dagbladet (07-02-23). Rubriken på hans artikel är ”Censurera inte historisk forskning”. Han inleder så här:
”Vilken bild av det förflutna allmänheten får är till stor del en resursfråga. Det är de starka och de mäktiga som kan torgföra sin version av historien. Som aldrig förr väller Hollywoods tv-serier in över oss med nya skurkar alltefter vindriktningarna i USA:s utrikespolitik: tyskar och ryssar har ersatts av muslimska terrorister.”
Ja, hur många hundra –eller tusen- filmer har inte Hollywood försett svenska TV-kanaler med om tyskars och ryssars alla förbrytelser. När jag på Tyresöradion gjorde en halvtimme med Eva Onegård om hennes helt vidriga öden som 15-årig tyska i det av segrarna ockuperade Hinterpommern blev lyssnare förvånade. Jag visste inte att Eva var judinna, sa en av de många hjärntvättade. Nej, det är hon ju inte och det belyser hur lite allmänheten blivit informerad om ryssars, tyskars, polackers, kinesers, japaners och andras lidanden under det krig som kostade 30-60 miljoner människor livet.
Lennart Palm skriver också:
”I Sverige har politikerna ökat sina ansträngningar att påverka allmänhetens historiemedvetande. För 40 miljoner skattekronor per år ska myndigheten Forum för levande historia sprida sin bild av vad som hänt i gången tid. Hittills har tyngdpunkten legat vid Förintelsen, men nu ska även kommunismens brott belysas. När man sett hur Förintelsen och Andra världskriget behandlats blir man dock betänksam: en moraliserande och ytlig historieskrivning, inställsamt politiskt korrekt i nedtoningen av den europeiska borgerlighetens medansvar för fascismen, av finska krigsförbrytelser och balters del i judeutrotningen.”
Forum för levande historia har ibland kallats för ”Forum för ensidig historia”. Denna statliga institution tillkom efter en undersökning som påstods ha visat att alltför många svenska elever inte trodde på en av andra världskrigets många förintelser, judarnas grymma öde. Men som alla historielärare vet är det just detta som också i skolorna har givits stor uppmärksamhet –mer än alla andra förintelser under 1900-talet sammantagna. Lennart Palm skriver:
”Utan tvivel lyser i denna tillrättalagda historieförmedling många av 1900-talets stora katastrofer med sin frånvaro: när berättas om vilka politiska krafter i Europa som startade Första världskriget, urkällan till 1900-talets katastrofer? När ska USA:s systematiska brott efter 1945 uppmärksammas? Ensidigheten i mainstreams historiska fokus gör behovet av en kritisk historieskrivning akut. Men här hotar nu dramatiska ingrepp i yttrandefriheten.”
Och så redogör professor Palm för de lagar som redan i flera europeiska länder kriminaliserar vissa historiska forskningresultat och att nya lagar förbereds. Han diskuterar också den internationella domstolen (ICTY) i Haag som tar upp förbrytelser i Jugoslavien Han påpekar att domstolen dock inte åtalar Nato för anfallet på Jugoslavien 1999. Och den internationella domstolen om förbrytelserna i Kampuchea behandlar bara perioden efter april 1975, alltså inte de amerikanska bombningarna dessförinnan, som kostade många hundra tusen kambodjaner livet. Palm summerar:
”Det blir stormakterna i FN:s säkerhetsråd, vilka utan stöd i FN-stadgan tillsatte ICTY, som bestämmer vad som är folkmord. Deras egna brott lagförs aldrig. Denna politisering av folkmordens historia blir självfallet förödande för forskningen kring nutidshistorien. Forskaren beträder ett minerat fält. När chefen för FN:s fredsbevarande styrkor i Bosnien, general MacKenzie, 2005 ifrågasatte siffran 8000 mördade ’män och pojkar’ i Srebrenica 1995 kallades han folkmordsförnekare”.
Friheten att i demokratier framlägga också oönskade forskningsresultat borde vara självskriven och en grundläggande mänsklig rättighet. Om missbruk av nutidens kanske främsta honnörsbegrepp ”mänskliga rättigheter” skriver i Aftonbladet historikern Åsa Linderborg:
”Alla säger sig vara för mänskliga rättigheter. Mussolini grep till giftgas för att ’avskaffa slaveriet’ i Abessinien. Ryssarna ville ”befria kvinnorna” i Afghanistan. USA offrade sig för att skänka de ociviliserade irakierna ”demokrati”. Att åberopa mänskliga rättigheter är med andra ord ett vanligt sätt att legitimera imperialistiska stormaktsingripanden.”
Åsa Linderborg citerar professor Jean Bricmont, som menar att retoriken kring mänskliga rättigheter har blivit en trojansk häst som får även en del vänstermänniskor att ställa upp på stormakternas bombturnéer. Hon anser att ”i fel mun är talet om mänskliga rättigheter livsfarligt”
------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1122) 2007-03-04
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1122) 07-03-04 till....
....till historieprofessorn i Göteborg, Lennart Palm, som i Svenska Dagbladet (23/2) skrev en artikel, som var en av de mest tänkvärda i svensk press på väldigt länge. Den hade rubriken ”Censurera inte historisk forskning” I veckans krönika här i Radio Tuff om en stund citeras och kommenteras hans synpunkter.
....till historikern och debattören Åsa Linderborg, som i Aftonbladet går motvinds genom att kritiskt analysera det ständiga hyllandet av ”mänskliga rättigheter”. Hon skriver bland annat: ”De mänskliga rättigheterna fungerar som maktens redskap att befästa sina positioner på ett sådant sätt att ingen vågar ifrågasätta härskarens goda vilja. I fel mun är talet om mänskliga rättigheter livsfarligt.” Även hennes synpunkter kommer att kommenteras i krönikan om en stund
....till ansträngningarna att förbjuda klustervapen, dessa vapen som till och med efter krigens upphörande fortsätter att döda oskyldiga civila. För en dryg vecka sedan avslutades en internationell regeringskonferens i Oslo. Den slår fast att under nästa år skall ett internationellt förbud mot klustervapen vara klart. Men Sverige var inte riktigt med på noterna enligt Svenska Freds ordförande Frida Blom som också var i Oslo. Hon säger:
”Vi är oerhört besvikna över att Sverige försöker leda in processen i riktning mot en urvattnad reglering istället för ett totalförbud. Glädjande nog var det många andra länder som under konferensen deklarerade sitt stöd för ett omedelbart moratorium och ett framtida totalförbud, och vi känner tillit till att denna linje kommer att få allt större stöd”
Sverige deklarerade också att man tills vidare avser att behålla det svenska klustervapnet, Bombkapsel 90. För detta fick Sverige hård kritik från både stater och den internationella klustervapenkoalitionen CMC.
Frida Blom är dock hoppfull: ”Oslokonferensen kan innebära startskottet för en historisk process mot ett internationellt förbud av klustervapen, på samma sätt som vi för tio år sedan lyckades få ett förbud mot personminor. Sverige bör leda och inte bromsa en sådan process”
....till tuff-medlemmen Åsne Liedén som i onsdags (28/2) i en kort insändare i Dagens Nyheter undrar om utrikesminister Bildt tänker ta avstånd från ett krig mot Iran, nu när det har visat sig att han var aktiv anhängare av anfallet mot Irak. Samma dag i Sveriges Radios Ring P 1 uttryckte Åsne sin oro över ett angrepp på Iran. Senare i dagens Radio Tuff hörs ett längre inslag med Åsne Liedén.
....till gotlänningen Peter Pettersson som fortsätter med sina ”persiflager”, till exempel: ”Kinas ökade CO2-utsläpp kan naturligtvis inte ursäktas med att de bara gör vad andra redan gjort...” Men han skriver också: ”Storbritannien firar i år att det är 200 år sedan slavhandeln förbjöds, medan firandet i Sverige får vänta 6 år...” Det var faktiskt så att Gustav III gav Västindiska kompaniet, där han var den störste aktieägaren, rätt att köpa slavar. Sverige förbjöd 1813 slavhandeln, alltså sex år senare än England och först 1847 blev alla slavar på svenskt territorium fria.
....till dem som protesterar mot dödsdomarna mot några irakiska kvinnor, som skall hängas, anklagade för ”offences against the public welfare”. I onsdags anordnade föreningen IrakSolidaritet ett appellmöte utanför Iraks ambassad i Stockholm
....till de 4-5 amerikanska generaler och amiraler som hotar med att ta avsked ifall USA angriper också Iran. Det är tidningen The Sunday Times (25/2) som påstår detta men källan verkar inte hundraprocentigt pålitlig utan uppges vara ”någon med nära kontakter till den brittiska säkerhetstjänsten”
....till den brittiske akademikern och journalisten John Laughland, som nu kommit ut med en bok med titeln ”The Trial of Slobodan Milošević and the Corruption of International Justice”. Enligt en recension av Anthony Daniels i Spectator (3/2) menar Laughland, att det var en politisk skenrättegång. De vanliga påståendena om att Milosevic genom sin död lurade rättvisan håller inte utan det var snarare så att hans död räddade domstolen: ”Om han hade levat, skulle domarna ha stått inför ett obehagligt dilemma: antingen att frikänna honom och därigenom ställa sina arbetsgivares, de makter som från början hade organiserat rättegången, aktiviteter i det förflutna i en underlig dager, eller att finna honom skyldig och döma honom till ett långt fängelsestraff på bevis som inte skulle ha rättfärdigat en parkeringsbot.”
....till sångaren Mikael Wiehe, som råkat i blåsväder för sitt framträdande vid en solidaritetskonsert för Kuba, vars positiva och negativa sidor skildrades livfullt i förra Radio Tuff av Ann Sandin-Lindgren. På sin blogg skriver Wiehe bland annat:
”Och om jag vore en av miljoner fattiga, förtryckta, utsugna latinamerikanska offer för nyliberalismen som säljer krimskrams i den s.k. inofficiella sektorn vid trafikljusen i kontinentens bensinstinkande metropoler skulle Kuba förmodligen vara mitt drömland. Som uppvuxen och uppfostrad i en europeisk, parlamentarisk demokrati och som tillhörande den rika delen av världens befolkning föredrar jag dock att förbli boende i ett land som Sverige som inte utsatts av ekonomisk blockad eller militär invasion och som trots sina orättvisor och brister erbjuder mig en större personlig frihet. Jag vill varken flytta till Ryssland - som jag uppmanades göra på 70- talet, eller till Kuba - som jag uppmanas göra nu.”
....till Tuffs diskussionscafé Filosofika, som i måndags (26/2) hade samtalsämnet ”En gång var Gud kvinna”. Tuff-lokalen var knökfull av folk och en halvtimme med inledarna Ulla Carina Sellergren och Marianne Stieger, samtalsledaren Göran Flodman och Eva Ehrstedt kommer på Succékanalen 91,4 från den 18 mars
....till det trevliga och välbesökta mötet i onsdags (28/2) i Kulturcaféet, där två jubilerande föreningar stod i centrum, dels Tyresö Teaterförening, 20 år, dels Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF), 40 år. Senare i dagens Radio Tuff återges en av de dikter teaterföreningens Sven Lionell läste upp.
....till de allt flera, som är så solidariska –och smarta—att de löser sina presentproblem genom att köpa Tuffs mangogram för att gratulera eller kondolera med. Mangogrammen finns avbildade på www.tuff.fred.se Ring till Monica Schelin, tel 712 2581 och beställ eller e-posta till ake.sandin@tyresoradion.se. Redan har över 60 000 mangoträd planterats i indiska Dharampurs många fattiga små byar.
....till de glädjande många som hörsammat uppmaningen att gratta Tuff som fyller 40 och Åke Sandin som fyller 75 genom att stödja den fond som vartannat år delar ut pris för berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete. Det gör man genom insättningar på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 och märka talongen med ”Åkes pris” Redan har över 6000 kr kommit in. Ett stort tack till solidariska givare, för lokalt solidariskt arbete behöver i dag mera stöd och uppmuntran än på länge.
....till SvT:s Kunskapskanalen som Internationella kvinnodagen nu på torsdag den 8 mars sänder programmet ”Mera om världen” med underrubriken ”Nu kan jag berätta”. Det handlar bland annat om Tyresöbon Eva Onegårds hemska upplevelser som femtonårig tyska i Hinterpommern 1945, bland annat skildrade på Succékanalen 91,4 fram till den 11 mars. (Kunskapskanalen sänder på samma kanal som Barnkanalen)
....till historikern och debattören Åsa Linderborg, som i Aftonbladet går motvinds genom att kritiskt analysera det ständiga hyllandet av ”mänskliga rättigheter”. Hon skriver bland annat: ”De mänskliga rättigheterna fungerar som maktens redskap att befästa sina positioner på ett sådant sätt att ingen vågar ifrågasätta härskarens goda vilja. I fel mun är talet om mänskliga rättigheter livsfarligt.” Även hennes synpunkter kommer att kommenteras i krönikan om en stund
....till ansträngningarna att förbjuda klustervapen, dessa vapen som till och med efter krigens upphörande fortsätter att döda oskyldiga civila. För en dryg vecka sedan avslutades en internationell regeringskonferens i Oslo. Den slår fast att under nästa år skall ett internationellt förbud mot klustervapen vara klart. Men Sverige var inte riktigt med på noterna enligt Svenska Freds ordförande Frida Blom som också var i Oslo. Hon säger:
”Vi är oerhört besvikna över att Sverige försöker leda in processen i riktning mot en urvattnad reglering istället för ett totalförbud. Glädjande nog var det många andra länder som under konferensen deklarerade sitt stöd för ett omedelbart moratorium och ett framtida totalförbud, och vi känner tillit till att denna linje kommer att få allt större stöd”
Sverige deklarerade också att man tills vidare avser att behålla det svenska klustervapnet, Bombkapsel 90. För detta fick Sverige hård kritik från både stater och den internationella klustervapenkoalitionen CMC.
Frida Blom är dock hoppfull: ”Oslokonferensen kan innebära startskottet för en historisk process mot ett internationellt förbud av klustervapen, på samma sätt som vi för tio år sedan lyckades få ett förbud mot personminor. Sverige bör leda och inte bromsa en sådan process”
....till tuff-medlemmen Åsne Liedén som i onsdags (28/2) i en kort insändare i Dagens Nyheter undrar om utrikesminister Bildt tänker ta avstånd från ett krig mot Iran, nu när det har visat sig att han var aktiv anhängare av anfallet mot Irak. Samma dag i Sveriges Radios Ring P 1 uttryckte Åsne sin oro över ett angrepp på Iran. Senare i dagens Radio Tuff hörs ett längre inslag med Åsne Liedén.
....till gotlänningen Peter Pettersson som fortsätter med sina ”persiflager”, till exempel: ”Kinas ökade CO2-utsläpp kan naturligtvis inte ursäktas med att de bara gör vad andra redan gjort...” Men han skriver också: ”Storbritannien firar i år att det är 200 år sedan slavhandeln förbjöds, medan firandet i Sverige får vänta 6 år...” Det var faktiskt så att Gustav III gav Västindiska kompaniet, där han var den störste aktieägaren, rätt att köpa slavar. Sverige förbjöd 1813 slavhandeln, alltså sex år senare än England och först 1847 blev alla slavar på svenskt territorium fria.
....till dem som protesterar mot dödsdomarna mot några irakiska kvinnor, som skall hängas, anklagade för ”offences against the public welfare”. I onsdags anordnade föreningen IrakSolidaritet ett appellmöte utanför Iraks ambassad i Stockholm
....till de 4-5 amerikanska generaler och amiraler som hotar med att ta avsked ifall USA angriper också Iran. Det är tidningen The Sunday Times (25/2) som påstår detta men källan verkar inte hundraprocentigt pålitlig utan uppges vara ”någon med nära kontakter till den brittiska säkerhetstjänsten”
....till den brittiske akademikern och journalisten John Laughland, som nu kommit ut med en bok med titeln ”The Trial of Slobodan Milošević and the Corruption of International Justice”. Enligt en recension av Anthony Daniels i Spectator (3/2) menar Laughland, att det var en politisk skenrättegång. De vanliga påståendena om att Milosevic genom sin död lurade rättvisan håller inte utan det var snarare så att hans död räddade domstolen: ”Om han hade levat, skulle domarna ha stått inför ett obehagligt dilemma: antingen att frikänna honom och därigenom ställa sina arbetsgivares, de makter som från början hade organiserat rättegången, aktiviteter i det förflutna i en underlig dager, eller att finna honom skyldig och döma honom till ett långt fängelsestraff på bevis som inte skulle ha rättfärdigat en parkeringsbot.”
....till sångaren Mikael Wiehe, som råkat i blåsväder för sitt framträdande vid en solidaritetskonsert för Kuba, vars positiva och negativa sidor skildrades livfullt i förra Radio Tuff av Ann Sandin-Lindgren. På sin blogg skriver Wiehe bland annat:
”Och om jag vore en av miljoner fattiga, förtryckta, utsugna latinamerikanska offer för nyliberalismen som säljer krimskrams i den s.k. inofficiella sektorn vid trafikljusen i kontinentens bensinstinkande metropoler skulle Kuba förmodligen vara mitt drömland. Som uppvuxen och uppfostrad i en europeisk, parlamentarisk demokrati och som tillhörande den rika delen av världens befolkning föredrar jag dock att förbli boende i ett land som Sverige som inte utsatts av ekonomisk blockad eller militär invasion och som trots sina orättvisor och brister erbjuder mig en större personlig frihet. Jag vill varken flytta till Ryssland - som jag uppmanades göra på 70- talet, eller till Kuba - som jag uppmanas göra nu.”
....till Tuffs diskussionscafé Filosofika, som i måndags (26/2) hade samtalsämnet ”En gång var Gud kvinna”. Tuff-lokalen var knökfull av folk och en halvtimme med inledarna Ulla Carina Sellergren och Marianne Stieger, samtalsledaren Göran Flodman och Eva Ehrstedt kommer på Succékanalen 91,4 från den 18 mars
....till det trevliga och välbesökta mötet i onsdags (28/2) i Kulturcaféet, där två jubilerande föreningar stod i centrum, dels Tyresö Teaterförening, 20 år, dels Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF), 40 år. Senare i dagens Radio Tuff återges en av de dikter teaterföreningens Sven Lionell läste upp.
....till de allt flera, som är så solidariska –och smarta—att de löser sina presentproblem genom att köpa Tuffs mangogram för att gratulera eller kondolera med. Mangogrammen finns avbildade på www.tuff.fred.se Ring till Monica Schelin, tel 712 2581 och beställ eller e-posta till ake.sandin@tyresoradion.se. Redan har över 60 000 mangoträd planterats i indiska Dharampurs många fattiga små byar.
....till de glädjande många som hörsammat uppmaningen att gratta Tuff som fyller 40 och Åke Sandin som fyller 75 genom att stödja den fond som vartannat år delar ut pris för berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete. Det gör man genom insättningar på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 och märka talongen med ”Åkes pris” Redan har över 6000 kr kommit in. Ett stort tack till solidariska givare, för lokalt solidariskt arbete behöver i dag mera stöd och uppmuntran än på länge.
....till SvT:s Kunskapskanalen som Internationella kvinnodagen nu på torsdag den 8 mars sänder programmet ”Mera om världen” med underrubriken ”Nu kan jag berätta”. Det handlar bland annat om Tyresöbon Eva Onegårds hemska upplevelser som femtonårig tyska i Hinterpommern 1945, bland annat skildrade på Succékanalen 91,4 fram till den 11 mars. (Kunskapskanalen sänder på samma kanal som Barnkanalen)
LIONELL, BRECHT OCH DE NAMNLÖSA
LIONELL, BRECHT OCH DE NAMNLÖSA
I onsdags (2007-02-28) hade två jubilerande föreningar ett möte i Bollmora föreningsgårds kulturcafé. Det var Tyresö Teaterförening, som fyller 20, och Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF), som fyller 40.
Inledare från teaterföreningen var Sven Lionell, under många år en förgrundsfigur i kommunens kulturliv. Han har skrivit massor av verser, många av dem tonsatta av Elisabeth Sellergren. Han har skrivit manus till och skådespelat i många bejublade teater- och revyföreställningar, bland annat i Tyresöspelet. Ja, han har till och med under en period på 1980-talet hunnit med att vara kommunalråd.
En av de dikter Lionell läste i onsdags hette ”De namnlösas visa”. Motivet är de sexton röda sandstensplattor som finns på insidan av bogårdsmuren vid Tyresö gamla kyrka. Där står inte namnen på de begravda utan bara på gårdarna och torpen.
DE NAMNLÖSAS VISA (av Sven Lionell)
På sexton stenar i kyrkogårdsmuren
som står runt kyrka på vakt
finns gårdsnamnen här i vår trakt.
De läses upp i predikoturen
när Tyresö blev en egen församling.
Så markerades gårdarnas samling
på sexton stenar i muren.
Vi som levde och slet med grödan och djuren
namnlösa bönder, kvinnor och barn
vi finns under stenar i bogårdsmuren
under Dyvik, Näsby och Uddby kvarn
Ingen mässa för oss eller de döda
vi bär ej peruk eller vapensköld,
vi bär sommarens hetta, vinterns köld,
vi bär ordfattigdom och vedermöda.
Vi ville så gärna ge namn och röst
åt arbetets glädje och kärleks tröst
--men blott gårdarna står i sandstenar röda.
Men när solen går upp bakom Erstaviks vatten
och dagen lovar att bli ljum och skön
då vill jag höja min lovsång och bön.
När junidags ljus bryter mörker och natten
och barnen sover i kroppsvarm säng
då sk solen torka min daggvåta äng.
Herre jag är, över marker och vatten.
Det där är Tyresöbetonat, men i Tuff arbetar vi lokalt för något globalt så en del av oss fick nog i tankarna Bertolt Brechts dikt
EN LÄSANDE ARBETARES FRÅGOR
Vem byggde Tebe med de sju portarna?
I böckerna står kungars namn.
Har kungarna släpat fram klippblocken?
Och Babylon som förstördes så ofta—
Vem byggde upp det så många gånger? I vilka hus
bodde det rika Limas timmermän?
Det stora Rom fylls av triumfbågar. Vem reste
dem? Vem triumferade cesarerna över? Hade
det mångbesjungna Bysans
endast palats för sina invånare? Till och med
i det legendomspunna Atlantis
skrek den natt havet slukade staden
de drunknande efter sina slavar.
Den unge Alexander erövrade Indien.
Han ensam?
Caesar slog gallerna.
Hade han inte åtminstone en kock med sig?
Filip av Spanien grät när hans flotta
gått under. Grät ingen mera än han?
Fredrik den store segrade i sjuårskriget.
Vem segrade mera än han?
Varje sida en seger.
Vem lagade festmåltiden?
Vart tionde år en stor man.
Vem betalade omkostnaderna?
Så många rapporter.
Så många frågor
(Översättning: Erwin Leiser)
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Från Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1122) 2007-03-04
I onsdags (2007-02-28) hade två jubilerande föreningar ett möte i Bollmora föreningsgårds kulturcafé. Det var Tyresö Teaterförening, som fyller 20, och Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF), som fyller 40.
Inledare från teaterföreningen var Sven Lionell, under många år en förgrundsfigur i kommunens kulturliv. Han har skrivit massor av verser, många av dem tonsatta av Elisabeth Sellergren. Han har skrivit manus till och skådespelat i många bejublade teater- och revyföreställningar, bland annat i Tyresöspelet. Ja, han har till och med under en period på 1980-talet hunnit med att vara kommunalråd.
En av de dikter Lionell läste i onsdags hette ”De namnlösas visa”. Motivet är de sexton röda sandstensplattor som finns på insidan av bogårdsmuren vid Tyresö gamla kyrka. Där står inte namnen på de begravda utan bara på gårdarna och torpen.
DE NAMNLÖSAS VISA (av Sven Lionell)
På sexton stenar i kyrkogårdsmuren
som står runt kyrka på vakt
finns gårdsnamnen här i vår trakt.
De läses upp i predikoturen
när Tyresö blev en egen församling.
Så markerades gårdarnas samling
på sexton stenar i muren.
Vi som levde och slet med grödan och djuren
namnlösa bönder, kvinnor och barn
vi finns under stenar i bogårdsmuren
under Dyvik, Näsby och Uddby kvarn
Ingen mässa för oss eller de döda
vi bär ej peruk eller vapensköld,
vi bär sommarens hetta, vinterns köld,
vi bär ordfattigdom och vedermöda.
Vi ville så gärna ge namn och röst
åt arbetets glädje och kärleks tröst
--men blott gårdarna står i sandstenar röda.
Men när solen går upp bakom Erstaviks vatten
och dagen lovar att bli ljum och skön
då vill jag höja min lovsång och bön.
När junidags ljus bryter mörker och natten
och barnen sover i kroppsvarm säng
då sk solen torka min daggvåta äng.
Herre jag är, över marker och vatten.
Det där är Tyresöbetonat, men i Tuff arbetar vi lokalt för något globalt så en del av oss fick nog i tankarna Bertolt Brechts dikt
EN LÄSANDE ARBETARES FRÅGOR
Vem byggde Tebe med de sju portarna?
I böckerna står kungars namn.
Har kungarna släpat fram klippblocken?
Och Babylon som förstördes så ofta—
Vem byggde upp det så många gånger? I vilka hus
bodde det rika Limas timmermän?
Det stora Rom fylls av triumfbågar. Vem reste
dem? Vem triumferade cesarerna över? Hade
det mångbesjungna Bysans
endast palats för sina invånare? Till och med
i det legendomspunna Atlantis
skrek den natt havet slukade staden
de drunknande efter sina slavar.
Den unge Alexander erövrade Indien.
Han ensam?
Caesar slog gallerna.
Hade han inte åtminstone en kock med sig?
Filip av Spanien grät när hans flotta
gått under. Grät ingen mera än han?
Fredrik den store segrade i sjuårskriget.
Vem segrade mera än han?
Varje sida en seger.
Vem lagade festmåltiden?
Vart tionde år en stor man.
Vem betalade omkostnaderna?
Så många rapporter.
Så många frågor
(Översättning: Erwin Leiser)
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Från Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1122) 2007-03-04
ÅSNE LIEDÉN: ”USA ut ur Irak!”
Bush har försatt sig i en återvändsgränd i Irak och ändå verkar han beredd att använda samma recept mot Iran. Vi känner igen argumenten: Iran är en diktatur, Iran tänker utveckla kärnvapen och blir ett hot mot hela Mellanöstern, Iran smugglar vapen till shiiterna. Men det tunga skälet för USA att stanna i Irak är inte att måna om demokratin utan den hårdnande kampen om de sinande oljeresurserna.
Lär de sig då aldrig av historien? USA övertog Vietnamkriget från Frankrike som förlorade det efter många års krig. Kriget fortsatte i 20 år till, innan USA snöpligt fick lämna Vietnam. I Afghanistan är läget idag värre för befolkningen än det var på talibanernas tid. Det är fem år sedan talibanerna störtades, men Usama bin Laden är fortfarande på fri fot, opiumodlingen har åter släppts fri, och talibanerna tycks vara på väg tillbaka. I Irak är otryggheten värre än på Saddams tid. Kriget pågår för fullt och blir allt blodigare. Många civila dödas varje dag och långt fler lemlästas för livet.
Det sägs att USA inte kan lämna Irak, för då blir det inbördeskrig. Sanningen är väl att det redan är inbördeskrig där olika grupper slåss mot varann och mot ockupationsmakten. Saddams Irak utgjorde en motvikt mot Iran. Den balansen rubbades med det amerikanska anfallskriget som har släppt hatet loss, skapat kaos och raserat infrastrukturen. Inte kan väl denna onda spiral brytas med USA kvar i Irak?
De ekonomiska och politiska motiven bakom krigen i Afghanistan och Irak har framstått allt tydligare. I Afghanistan handlade det mycket om att få militärt och ekonomiskt. fotfäste i regionen. Efter invasionen har USA inrättat tretton baser i nio länder i regionen, och över 60 000 soldater bevakar oljeledningar och infarter till källorna för fossilt bränsle.
I Irak är det uppenbart att det handlar om att få kontroll över de rika oljekällorna i norr och söder. Det har ju visat sig att ett angrepp på Irak var påtänkt långt före 11 september.
Handlar USA:s krig i ett vidare perspektiv om att se till att vi alla i den redan rika västvärlden ska kunna behålla vår livsstil genom fortsatt kontroll över naturresurserna och världsekonomin? Sverige och EU hukar. Det är bekvämt. Vi kan kosta på oss att moralisera lite lagom.
På det sättet kan man också förstå varför vi är så flata mot Israel, som i 40 år har ockuperat och förnedrat Palestina och struntat i över 200 FN-resolutioner i säkerhetsrådet, utan att det medfört några sanktioner. Israel har under åren upprustats med hjälp av amerikanska vapen och lån, så att det idag är den fjärde militärmakten i världen.
Afghanistan och Irak har med all önskvärd tydlighet visat att krig inte är någon bra metod för att införa demokrati eller bekämpa terrorism. Mänskliga rättigheter kan inte införas genom att man våldför sig på dessa rättigheter. Och hur mäter man vinsterna med att få bort en diktatur mot de förödande mänskliga konsekvenserna av krig?
Förutom död och förstörelse och flyktingströmmar leder kriget också till ökat hat mellan människor, grupper, religioner och länder
Hot om sanktioner och militära åtgärder är kontraproduktivt. Det ökar bara spänningarna mellan öst och väst och mellan olika religioner. Förhandlingar, samarbete och ickeangreppsgarantier måste vara vägen.
Krigen och deras följder stjäl resurser från fredliga insatser. Alla människor skulle kunna ha en dräglig levnadsstandard, om resurserna gick till fattigdomsbekämpning och kamp mot sjukdomar.
En rättvis världsordning är och förblir en förutsättning för att det någonsin kan bli en fredlig värld.
Sverige och EU måste ta ställning och kräva att USA lämnar Irak istället för att utvidga konflikten till ett angrepp även på Iran. Då stöder vi också den växande fredsopinionen i USA.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Åsne Liedén I Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1122) 07-03-04
Lär de sig då aldrig av historien? USA övertog Vietnamkriget från Frankrike som förlorade det efter många års krig. Kriget fortsatte i 20 år till, innan USA snöpligt fick lämna Vietnam. I Afghanistan är läget idag värre för befolkningen än det var på talibanernas tid. Det är fem år sedan talibanerna störtades, men Usama bin Laden är fortfarande på fri fot, opiumodlingen har åter släppts fri, och talibanerna tycks vara på väg tillbaka. I Irak är otryggheten värre än på Saddams tid. Kriget pågår för fullt och blir allt blodigare. Många civila dödas varje dag och långt fler lemlästas för livet.
Det sägs att USA inte kan lämna Irak, för då blir det inbördeskrig. Sanningen är väl att det redan är inbördeskrig där olika grupper slåss mot varann och mot ockupationsmakten. Saddams Irak utgjorde en motvikt mot Iran. Den balansen rubbades med det amerikanska anfallskriget som har släppt hatet loss, skapat kaos och raserat infrastrukturen. Inte kan väl denna onda spiral brytas med USA kvar i Irak?
De ekonomiska och politiska motiven bakom krigen i Afghanistan och Irak har framstått allt tydligare. I Afghanistan handlade det mycket om att få militärt och ekonomiskt. fotfäste i regionen. Efter invasionen har USA inrättat tretton baser i nio länder i regionen, och över 60 000 soldater bevakar oljeledningar och infarter till källorna för fossilt bränsle.
I Irak är det uppenbart att det handlar om att få kontroll över de rika oljekällorna i norr och söder. Det har ju visat sig att ett angrepp på Irak var påtänkt långt före 11 september.
Handlar USA:s krig i ett vidare perspektiv om att se till att vi alla i den redan rika västvärlden ska kunna behålla vår livsstil genom fortsatt kontroll över naturresurserna och världsekonomin? Sverige och EU hukar. Det är bekvämt. Vi kan kosta på oss att moralisera lite lagom.
På det sättet kan man också förstå varför vi är så flata mot Israel, som i 40 år har ockuperat och förnedrat Palestina och struntat i över 200 FN-resolutioner i säkerhetsrådet, utan att det medfört några sanktioner. Israel har under åren upprustats med hjälp av amerikanska vapen och lån, så att det idag är den fjärde militärmakten i världen.
Afghanistan och Irak har med all önskvärd tydlighet visat att krig inte är någon bra metod för att införa demokrati eller bekämpa terrorism. Mänskliga rättigheter kan inte införas genom att man våldför sig på dessa rättigheter. Och hur mäter man vinsterna med att få bort en diktatur mot de förödande mänskliga konsekvenserna av krig?
Förutom död och förstörelse och flyktingströmmar leder kriget också till ökat hat mellan människor, grupper, religioner och länder
Hot om sanktioner och militära åtgärder är kontraproduktivt. Det ökar bara spänningarna mellan öst och väst och mellan olika religioner. Förhandlingar, samarbete och ickeangreppsgarantier måste vara vägen.
Krigen och deras följder stjäl resurser från fredliga insatser. Alla människor skulle kunna ha en dräglig levnadsstandard, om resurserna gick till fattigdomsbekämpning och kamp mot sjukdomar.
En rättvis världsordning är och förblir en förutsättning för att det någonsin kan bli en fredlig värld.
Sverige och EU måste ta ställning och kräva att USA lämnar Irak istället för att utvidga konflikten till ett angrepp även på Iran. Då stöder vi också den växande fredsopinionen i USA.
-------------------------------------------------------------------------------------------
Åsne Liedén I Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1122) 07-03-04
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)