I förra veckans krönika citerades ett par passusar ur Joan Baez bok ”Det sorgsna nöjesfältet”. Den skrevs under Vietnamkriget och innehöll också en dialog, där en pacifist utfrågades av en meningsmotståndare. För 25-35 år sen använde vi den vid gatuteater och andra evenemang.
Många har nu glömt att i mitten av 1970-talet dömdes cirka tusen svenska killar om året till fängelse för vapenvägran. Hälften av dem hade begärt att få vapenfri tjänst. Trots att den var flera månader längre än militärtjänsten för meniga, förvägrades de den och skickades i fängelse. Orsaken var ofta att de inte uppgav enbart samvetsskäl utan också råkade yppa sina tvivel på militära massmord som försvarsmetod. Då betraktades de som alltför ”politiska” för att slippa fängelse. Det gick faktiskt så långt att västtyska Amnestygrupper hade fängelsedömda svenska vapenvägrare som sina skyddslingar.
Så här skrev Joan Baez:
...............................
-- Okej, du är pacifist. Men vad skulle du göra om någon anföll din mormor till exempel?
--Anföll min stackars gamla mormor?
-- Du är i ett rum tillsammans med mormor och så kommer det en karl och tänker anfalla henne och du står alldeles intill. Vad skulle du göra?
-- Jag skulle ropa: Länge leve mormor och gå ut ur rummet.
-- Nämen, allvarligt talat. Låt oss säga att han hade en pistol och tänkte skjuta henne. Skulle du skjuta honom först då?
-- Har jag också en pistol?
-- Ja.
-- Nej, jag är pacifist. Jag har ingen pistol.
-- Men låt oss säga att du har det.
-- Okej, är jag en bra skytt?
-- Ja det är du.
-- Då skulle jag skjuta pistolen ur handen på honom.
--Nej, du är ingen bra skytt.
-- Då skulle jag inte våga skjuta. Skulle ju kunna skjuta mormor i stället.
-- Okej, då tar vi ett annat exempel. Du kör lastbil. Du är på en smal väg med ett brant stup på din sida. Det sitter en liten flicka mitt på vägen. Du kör för fort för att kunna stanna. Vad skulle du göra?
-- Jag vet inte. Vad skulle du göra?
-- Det är jag som frågar och det är du som är pacifist.
-- Jo, jag vet. Har jag kontroll över bilen?
-- Ja, det har du.
-- Om jag skulle tuta, så hon hinner undan, vad säger du om det?
-- Hon är för liten för att kunna gå och signalhornet funkar inte.
-- Jag gör en sväng till vänster om henne, eftersom hon inte kan gå någonstans.
-- Nej, det är ett stort jordras på den sidan.
-- I så fall skulle jag köra lastbilen rakt ner i avgrunden och rädda den lilla flickan.
-- Men låt oss säga att du har en annan person med dig i bilen. Vad skulle du göra då?
-- Vad har det att göra med att jag är pacifist eller inte?
-- Ni sitter ju två i bilen och det är bara en flicka på vägen.
-- Det är någon som har sagt: Om man har att välja mellan något verkligt ont och något tänkt ont ska man välja det tänkta onda.
-- Va?
-- Jag undrar bara varför du är så ivrig att ta död på alla pacifister,
-- Det är jag inte alls. Jag vill bara veta vad du skulle göra om....
-- ...om jag satt med en god vän i en lastbil och körde mycket fort i en farlig passage, där det satt en tio månaders flicka mitt på vägen med ett jordras på ena sidan och ett brant stup på den andra.
-- Just det!
-- Antagligen skulle jag tvärbromsa. så att min vän flög ut genom vindrutan. sedan skulle jag sladda mot jordskredet, köra över den lilla flickan, slungas nerför stupet och gå en säker död till mötes. Och på ravinens botten står mormors lilla stuga och lastbilen brakar rätt igenom taket och exploderar i finrummet, där stavkars mormor alltså blir anfallen både för första och sista gången.
....................
Så långt Joan Baez.
Vid ett tillfälle för många år sen när vi hade spelat upp den här dialogen i Hanvikens skola (Tyresö) blev vi först chockerade av en fråga från en liten kille:
-- Varför kunde du inte ha kört över den lilla flickan
Här finns det en blodtörstig liten krabat, tänkte vi förskräckt, men han var logisk, Så här förklarade han:
-- En så liten flicka som sitter på vägen får ju plats under en stor lastbil och klarar sig om hon inte träffas av hjulen.
-----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin och Monica Schelin i Radio Tuff (nr 1089) 2006-07-16.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar