Till och med undertecknad lade märke till att ett fotbolls-VM ägde rum i Tyskland. Intresset har varit rätt stort i USA, trots att det gick dåligt för det egna laget. Beroende på vilken invandrarbakgrund amerikanen har, finns det gott om andra lag att adoptera.
Typiskt satsar en bar eller restaurang på en hejaklack för ena laget, medan en annan samtidigt satsar på motståndarna med flaggor och stora TV-skärmar. För baren som satsade på svenskarna gick det inte så lysande. Fyra tjejer dök upp och såg sura ut de första 89 minuterna, så de var inte ens snygga att titta på enligt tidningsreportern.
Annars har debatten ofta handlat om hur pass oamerikanskt fotboll egentligen är. Enligt någon folkvald tänkare i Washington DC är fotboll en socialistisk idrott som inte bör uppmuntras, medan den rugby, som kallas football i USA, är ett individualistiskt, sant amerikanskt spel, där man tar bollen med händerna och sedan springer med den, allt enligt denne politiker.
Själv menar jag att amerikansk fotboll har den fördelen att den avbryts var tredje minut eller så, så att spelarna får vila sig lite, medan världsfotbollen, som entusiasterna här kallar den, verkar vara ett enda springande och trixande i timmar utan uppehåll. Alldeles för jobbigt för min smak. Många skribenter försäkrar att soccer (socker?), som det lite nedlåtande brukar kallas, aldrig kommer att bli en stor grej i USA.
Alltså, soccer är ett trevligt spel för småpojkar som körs till träning av sina sk soccer-moms. Men när pojkarna blir äldre, övergår de till någon riktig idrott som amerikansk fotboll, som de kan diskutera med sina pappor om. Faktum kvarstår dock att när man kör förbi amerikanska idrottsplatser är det världsfotboll ungarna spelar. Därefter följer nog baseball och American football och ett antal andra bollspel. Det finns gott omkommunala, utomhus och avgiftsfria tennisbanor, tex. Basketbollställningar är också vanliga, men matcher brukar vara inomhustillställningar.Jag tror den irritation som fotbolls-VM ställt till med på sina håll här i USA beror på en känsla av att resten av världen är fullt kapabel att hålla på med roliga och spännande saker helt utan USA:s medverkan. x x xAlice, om ni minns henne, fyllde 50 år och hade ett stort kalas med ca 50 gäster i en hyrd lokal. Hennes lillebror kunde tyvärr inte vara med eftersom han just blivit inburad igen. Ingen verkar veta exakt varför. Polisen dök upp en kväll och gjorde razzia i hans lägenhet. De vände upp och ner på allt och fraktade iväg honom till finkan. Det tog oss två kvällar att hitta hans bil, som vi alltså räddade från att bli bortbogserad av stans Parking and Traffic Department. Sedan fick en av hans kompisar den, och han lyckades få den beslagtagen efter ytterligare några veckor och många böteslappar.
Jag kan inte komma ihåg vad det var för olyckor och missöden Alice var inblandad i senaste halvåret, men sammanlagt lade hon ner 3000 dollar på bilreparationer, innan hon gav upp. Nu försöker hon sälja kärran för 3200 och har blivit erbjuden 500. Patologisk optimist kunde hon kanske kalla sig.Därmed återstår bara frågan:Hur kan man misslyckas så totalt och katastrofalt? Eftersom jag inte har något svar, har jag heller inte skrivit mycket till Radio Tuff det senaste året. Bara att försöka tänka på det har känts förlamande och deprimerande. Alltså har jag hållit tyst. Lite påminner det om när jag läste historia och kristendom i läroverket en gång i tiden. En parad av gamla kungar, den ene korruptare och blodtörstigare än den andre. För att inte tala om alla religiösa galningar som satt skräck i folk bara under de senaste 1000 åren. Jag flydde till matematiken och fysiken istället. Där var det ordning och reda, och det ena framsteget följde det andra. Bland naturvetarna rådde förnuft och internationell förbrödring. Jag är faktiskt en av de ytterst få nu levande svenskar, som kan skryta med att ha fått Bc i kristendom en termin på gymnasiet.
x x x Frågan är alltså: Är George W Bush USA:s Karl XII? Slutet på stormaktsväldet efter några hopplösa krig och enorma skulder. Efter att ha pumpat in hundratals miljarder dollar i Irak och tiotals miljarder i Afghanistan för att införa demokrati, som jag tror är den senaste ursäkten för galenskaperna, har man lyckats med att skapa två så kallade failed states. Irak och Afghanistan tävlar nu med Somalia, Kongo, Sudan, Haiti mfl om att vara bland de tio farligaste, fattigaste och sämst fungerande länderna i världen.
Hur är det möjligt att misslyckas så totalt, när man avsätter två så impopulära regimer som talibanerna i Afghanistan och Saddam Hussein i Irak? Det finns förstås många delsvar. Låt mig försöka peka på ett:
Irakkriget är nog världens mest kapitalistiska krig hittills. Från början var det meningen att kriget skulle gå med vinst. De flesta moderna krig finansieras direkt av skattebetalarna, såvida det inte sker med hjälp av ren kriminalitet, som opiumhandel och vapensmuggling. Skatterna brukar alltså höjas för att betala det hela. Så ej denna gång. USA:s skatter har sänkts. Det nya här är att stora delar av kriget lagts ut på entreprenad och finansieras med budgetunderskott. Allt från städning och matlagning till beväpnad eskort och bevakning sköts av amerikanska privatföretag, som i sin tur anställer folk från hela världen till lägsta möjliga löner. Irakier anställs sällan, eftersom ockupationsmakten inte kan lita på deras lojalitet. Dessutom är det livsfarligt för irakier att arbeta åt ockupationsmakten. Det är mest den enorma arbetslösheten som får dem att ändå göra det.
Jag tror alltså att extremkapitalismen har skjutit sig i foten i Irak. Privatiseringarna som påtvingats landet och profitkraven från Bushs hängivnaste anhängare har inneburit att irakiska företag och specialister blivit helt överkörda i försöken till återuppbyggnad. Flykten av akademiker ut ur Irak har varit enorm. Landet sjunker ner i allt djupare fattigdom och beroende. Det är inte bara Bushs krigspolitik utan också hans ekonomiska politik som går käpprakt åt skogen.Det positiva som händer här i USA är att delstater och storstäder allt oftare försöker gå förbi den federala regeringen och kongressen. Det gäller framför allt frågor om hälsovård och miljövård. Viljan att leva upp till Kyotoavtalet, tex, är betydligt större på det lokala planet. Kommunala församlingar är mycket framstegsvänligare än politikerna i Washington, när det gäller att ta itu med utsläpp och bromsa den globala uppvärmningen, liksom vad gäller problem som bristen på allmän sjukförsäkring. De är också mer inriktade på att ställa företag till svars för miljöfarliga utsläpp.Jaha. Detta är några hastigt nerskrivna tankar om tillståndet i unionen, eller ska jag säga imperiet? Den politiska ledningen i Washington håller på att bli något som ingenpolitiker vill bli. Alltmer irrelevant för resten av landet och världen. Som man säger här: They are not part of the solution; they are part of the problem.Ha en skön sommar!
-------------------------------------------------------------------------
Bengt Svensson, för Radio Tuff (2006-07-16) i San Francisco.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar