Ulrika By citerar i en krönika (DN 06-04-21) på tal om några invandrarföreningars upprepade lagöverträdelser en av sina bekanta från Rinkeby, som om svenskar säger: ”Ni är så mesiga och flata att ni nästan får skylla er själva”.
Sådan kritik hörs ofta från utomlandsfödda, som kommer från länder mindre liberala än Sverige. Jag tror det handlar om en alltför förbisedd kulturkrock, som inte minst drabbar invandrarnas barn. Hemma är de hårt hållna, i skolan och i samhället är däremot toleransen stor. I mina intervjuer med människor som gått i utomeuropeiska skolor har flera uttryckt det ungefär så här: ”I mitt gamla hemland var disciplinen i skolan stenhård. Så när jag började i svensk skola tyckte jag att det mesta var tillåtet. Inte undra på att några av mina kompisar trodde att allt var tillåtet och blev värstingar”
Några sydamerikanska killar berättade att de brukade roa sig med att göra obscena gester mot svenska poliser och polisbilar. ”Men snutarna bara garvar åt oss”, uppgav de lite förvånat. När jag frågade hur deras gamla hemlands poliser skulle ha betett sig, sa de: ”Oj, dom skulle ha misshandlat oss, kanske skjutit sönder knäskålarna på oss”
En skola i ett av Malmös mest invandrartäta områden har utsatts för grov vandalisering, brandattentat och annan kriminalitet, många elever har blivit offer för otäck pennalism. Nu diskuteras därför att stänga skolan, vilket väcker protester, bland annat för att åtgärden också drabbar alla skötsamma och alltså oskyldiga elever. Vid ett föräldramöte drog en invandrarpappa ner applåder. Han tyckte att de familjer, vilkas barn gång på gång grovt misskötte sig skulle skickas tillbaka till sina gamla hemländer. Hade en svensk kommit med ett så drastiskt förslag skulle han genast ha brännmärkts som ”rasist”, numera ett våra mest missbrukade invektiv.
På 90-talet gjorde en minister bort sig när hon förklarade kosovoalbanska flyktingars snatterier med deras ”kultur”. Vissa uppmärksammade mord kallas i dag med en förvirrande självmotsägelse för ”hedersmord”. Ja, ibland travar man två honnörsord på varandra i uttrycket ”hederskultur”, när man vill förklara dessa mord. Detta sägs med en till fjompighet gränsande välmening. Och visst kan det låta tjusigt men är egentligen en skamlöshet mot andra folk, för i inget land hör mord och annan kriminalitet till dess kultur.
Rubriken på Ulrika Bys krönika är ”Sluta slå på diskrimineringstrumman”. En grupp som sägs vara ständigt diskriminerade är romerna. Men talar man mellan skål och vägg med socialarbetare och poliser kompliceras bilden. Nyligen väckte det uppseende att man i Småland med hjälp av polis ville hämta romska barn till skolan. Här är det faktiskt föräldrar som diskriminerar sina egna barn genom att missunna dem den gratis undervisning, som det i skolpliktens Sverige är lag på att utnyttja.
Tonåringar i den aktuella Malmöskolan försvarar skolk och vandalisering med att ”vi lever ju i ett fritt land”. De har missat att det faktiskt finns demokratiskt stiftade lagar som gäller oss alla, att vi i en demokrati inte bara har rättigheter utan också skyldigheter. Det är inte bara vulgärt giriga toppdirektörer med absurda löner som numera struntar i den gamla arbetar- och bondemoralen, de schyssta knegarprinciper som gick ut på att bara hederligt arbete skulle löna sig men att man solidariskt skulle hjälpa dem som inte kunde arbeta.
Flera hundra av mina radiointervjuer har skett med utomlandsfödda, av vilka dem från icke-europeiska länder ofta fått frågan: ”Hur mycket har du drabbats av den mångomtalade svenska rasismen?” Då har de i regel skrattat överseende åt min beskäftighet och förnekat att de blivit utsatta. Och i dagens Radio Tuff hörs den progressive amerikansk-svensken Al Burke säga:
”Sverige är förmodligen det minst främlingsfientliga landet i världen och svenskar i allmänhet är otroligt toleranta och tillmötesgående”
Måtte han ha rätt!
------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1078) 2006-04-30
söndag, april 30
GÖRAN FLODMAN: Bra att tänka om (3)
Hampus Eckerman beskriver livfullt hur han som ung ateist ofta hamnade i vilda diskussioner med religiöst troende personer. Han var en riktig fundamentalist kunde man säga.Men så växte han upp och började förstå hur illa han kunde göra mot människor som kände sig kränkta i sin tro och som kanske förlorade något som varit deras stöttepelare i livet. Hårda ord kan såra djupt.
Jag känner igen situationen. Och visst - yttrandefriheten har sitt pris. Det är lätt att glömma bort. Och jag har väl många gånger fortsatt att tanklöst klampa på i porslinsbutiken. Jag måste nog tänka om och bli en bättre människa - som Hampus.
Min religionskritik har oftast riktat sig mot de kristna. Jag har försvarat mig med att det aldrig kan vara fel att hålla igång en dialog. Om jag skulle få ett gensvar för mina idéer så behövde det inte nödvändigtvis vara en katastrof för den troendes livssyn. Jag hoppades att det kanske tvärtom kunde vara något positivt. Men det är svårt att veta. Bäst att hålla tyst.
Ute i den stora världen - och då tänker jag närmast på den muslimska - har i regel trosföreställningar ett mycket hårdare grepp om människor, som ofta är fattiga och utsatta. Kan det då vara försvarbart att gå ut med hårda angrepp på grupper som kan ta illa vid sig i sina innersta djupt kända övertygelser?Den frågan var senast aktuell i samband med Jyllandspostens publicering av Muhammedbilderna. Var det inte att riva upp sår som skadar mer än de eventuellt gör nytta?
Jag utgår från att Hampus tycker så. "Att kränka fattiga har blivit en dygd i våra medier", skriver han.Och visst - yttrandefriheten har som sagt sitt pris. Den kan såra och skada. Men det är alltid frågan om en balansgång. Plockar man på i den vänstra vågskålen alla elakheterna så väger det onekligen över åt det negativa hållet. Jag får skämmas.
Särskilt kvinnor kan ändå ha anledning att tänka efter. Starka och självständiga kvinnor som den holländska parlamentsledamoten Ayann Hirsi Ali och den kurdiska kvinnan Dilsa Demirbag-Sten är nog tacksamma för den relativa yttrandefrihet som vi dock har kvar i västerlandet.De har känt på det groteska kvinnoförtrycket i många muslimska länder och har nog ett och annat argument att lägga i den andra vågskålen. Tänk om den väger över då?
Nej, jag får nog vänta ett tag till med att bli vuxen och en bättre människa. Men det börjar bli bråttom. Jag är 80 nu.
------------------------------------------------------------------------
Göran Flodman i Radio Tuff (nr 1078) 2006-04-30
Jag känner igen situationen. Och visst - yttrandefriheten har sitt pris. Det är lätt att glömma bort. Och jag har väl många gånger fortsatt att tanklöst klampa på i porslinsbutiken. Jag måste nog tänka om och bli en bättre människa - som Hampus.
Min religionskritik har oftast riktat sig mot de kristna. Jag har försvarat mig med att det aldrig kan vara fel att hålla igång en dialog. Om jag skulle få ett gensvar för mina idéer så behövde det inte nödvändigtvis vara en katastrof för den troendes livssyn. Jag hoppades att det kanske tvärtom kunde vara något positivt. Men det är svårt att veta. Bäst att hålla tyst.
Ute i den stora världen - och då tänker jag närmast på den muslimska - har i regel trosföreställningar ett mycket hårdare grepp om människor, som ofta är fattiga och utsatta. Kan det då vara försvarbart att gå ut med hårda angrepp på grupper som kan ta illa vid sig i sina innersta djupt kända övertygelser?Den frågan var senast aktuell i samband med Jyllandspostens publicering av Muhammedbilderna. Var det inte att riva upp sår som skadar mer än de eventuellt gör nytta?
Jag utgår från att Hampus tycker så. "Att kränka fattiga har blivit en dygd i våra medier", skriver han.Och visst - yttrandefriheten har som sagt sitt pris. Den kan såra och skada. Men det är alltid frågan om en balansgång. Plockar man på i den vänstra vågskålen alla elakheterna så väger det onekligen över åt det negativa hållet. Jag får skämmas.
Särskilt kvinnor kan ändå ha anledning att tänka efter. Starka och självständiga kvinnor som den holländska parlamentsledamoten Ayann Hirsi Ali och den kurdiska kvinnan Dilsa Demirbag-Sten är nog tacksamma för den relativa yttrandefrihet som vi dock har kvar i västerlandet.De har känt på det groteska kvinnoförtrycket i många muslimska länder och har nog ett och annat argument att lägga i den andra vågskålen. Tänk om den väger över då?
Nej, jag får nog vänta ett tag till med att bli vuxen och en bättre människa. Men det börjar bli bråttom. Jag är 80 nu.
------------------------------------------------------------------------
Göran Flodman i Radio Tuff (nr 1078) 2006-04-30
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1078) 06-04-30 till....
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som nu meddelar att försäkringen för den jeep som i fjol förstördes av brand nu kommer att betalas ut till fullo. En ny jeep har för ett halvår sen anskaffats för Tuff-pengar, som nu i stället kan satsas på de sex Tuff-skolorna och annan utveckling av det utfattiga Dharampur
....till lokaltidningen Tyresö Nyheter som i sitt senaste nummer har en trespaltare, som bland annat nämner att Tuff under 2005 skickade 385 000 kr till sina indiska partners. Också Kumla skolas dagsverke den 11 maj för projekten i Indien uppmärksammas, bl a genom att Kumla kallas för ”världsmästare i solidariska dagsverken”
....till tuff-aktivisterna Gunnar Petersen och Monica Schelin, som (26/4 och 28/4) informerat sex klasser vid Kumla skola om projekten i Indien inför skolans dagsverke den 11 maj. Mera om dagsverket kommer senare i dagens Radio Tuff när Kumlaläraren Eva Henriksson intervjuas.
....till Tyresö Rotary, som i onsdags överlämnade ett diplom till Tuff, där klubben lovade att i den internationella Rotaryrörelsens kampanj för RENT VATTEN ÅT ALLA överlämna 12 500 kr till Tuff för att användas för de vattenprojekt Tuff finansierar i Indien. Den nuvarande presidenten i Tyresö Rotaryklubb är Sven-Ingvar Svensson, som också är ordförande i Tyresö Närradioförening
....till Svenska Freds’ unga skärpta ordförande Frida Blom, som i Sveriges Radios program Studio Ett (27/4) välkomnade beslutet att svenska flygvapnet inte skall delta i den internationella flygmanövern i Italien, där också israeliska flyget finns med. Regeringens motivering är att Sverige inte har några fredsfrämjande uppgifter tillsammans med Israel. Frida.Blom menade att Sverige inte bör ha något militärt samarbete med Israel, ett land som hon ansåg kränker mänskliga rättigheter, bygger en illegal mur och är en ockupationsmakt.
....till docenten vid Åbo Akademi Gunnar Jervas, som i en debattartikel i Svenska Dagbladet (25/4) påpekar att historiskt sett är det inte Iran som startat krig utan tvärtom blivit angripet. Han påpekar att det tar tio år att utveckla kärnvapen och att ”vägg i vägg med Iran finns super- och kärnvapenmakten USA som sedan länge försökt driva fram ett regimskifte i Iran”. Jervas skriver också: ”De som hotar Iran gör regimen en tjänst. Ett amerikanskt (och/eller israeliskt) angrepp på Iran är förmodligen det sämsta av alla alternativ. USA:s ställning i den muslimska världen skulle ytterligare förvärras, Palestinafrågan blir ännu svårare att lösa, de amerikanska relationerna till Europa, Ryssland, Kina och Indien skulle försämras, världens energiförsörjning hotas och världskonjunkturen falla som en sten.”
....till den amerikanske kongressmannen Dennis J. Kucinich, som i brev till president Bush protesterar mot att USA stöder militära intrång i Iran, t ex från det kurdiska PEJAK. Och han citerar den kände journalisten Seymour Hersh som i New Yorker (10/4) skrev, att amerikansk trupp nu opererar i Iran, där de jobbar ihop med oppositionella etniska minoritetsgrupper på olika håll.
....till tidningen Los Angeles Times, som (6/4) avslöjar ny amerikansk kärnvapenupprustning: ”Administrationen vill se en utveckling av 125 nya bomber per år innan 2022. Ursprungligen tänkt som en uppdatering av existerande vapenprogram har planerna utvidgats. Vapenlaboratorier deltar för närvarande i designtävlan..."
....till de fantastiska amerikanska flickorna Marie Runyon, 91 år, Molly Klopot, 87, Lillian Rydell, 86, med flera i samma ålder. De var nyligen åtalade i Manhattans kriminaldomstol för störande uppträdande (disorderly conduct). I oktober hade de gått in på ett värvningskontor och bett att bli skickade till Irak i stället för en massa 20-åringar. När de vägrades hade de demonstrerat utanför lokalen och blivit anhållna med handbojor av poliser som hade kunnat vara deras barnbarnsbarn. Nu riskerar denna ”Granny Peace Brigade” att dömas till böter som de inte vill betala.
.... till Erika Husberg, som ledde Tuffs styrelsemöte i onsdags (26/4). Nästa Tuff-möte är onsdag den 3 maj kl 19. Då kommer Svenska Freds’ generalsekreterare Ola Mattsson till Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80. Alla välkomna och vi får fika också!
....till alla solidariska, som stöder Tuffs och Radio Tuffs helt frivilliga arbete genom att sätta in gåvor på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Tuff har inga offentliga bidrag, så att gåvor behövs om vi ska kunna fortsätta att betala Radio Tuffs sändningsavgifter och hyran för Tuff-lokalen.
....till lokaltidningen Tyresö Nyheter som i sitt senaste nummer har en trespaltare, som bland annat nämner att Tuff under 2005 skickade 385 000 kr till sina indiska partners. Också Kumla skolas dagsverke den 11 maj för projekten i Indien uppmärksammas, bl a genom att Kumla kallas för ”världsmästare i solidariska dagsverken”
....till tuff-aktivisterna Gunnar Petersen och Monica Schelin, som (26/4 och 28/4) informerat sex klasser vid Kumla skola om projekten i Indien inför skolans dagsverke den 11 maj. Mera om dagsverket kommer senare i dagens Radio Tuff när Kumlaläraren Eva Henriksson intervjuas.
....till Tyresö Rotary, som i onsdags överlämnade ett diplom till Tuff, där klubben lovade att i den internationella Rotaryrörelsens kampanj för RENT VATTEN ÅT ALLA överlämna 12 500 kr till Tuff för att användas för de vattenprojekt Tuff finansierar i Indien. Den nuvarande presidenten i Tyresö Rotaryklubb är Sven-Ingvar Svensson, som också är ordförande i Tyresö Närradioförening
....till Svenska Freds’ unga skärpta ordförande Frida Blom, som i Sveriges Radios program Studio Ett (27/4) välkomnade beslutet att svenska flygvapnet inte skall delta i den internationella flygmanövern i Italien, där också israeliska flyget finns med. Regeringens motivering är att Sverige inte har några fredsfrämjande uppgifter tillsammans med Israel. Frida.Blom menade att Sverige inte bör ha något militärt samarbete med Israel, ett land som hon ansåg kränker mänskliga rättigheter, bygger en illegal mur och är en ockupationsmakt.
....till docenten vid Åbo Akademi Gunnar Jervas, som i en debattartikel i Svenska Dagbladet (25/4) påpekar att historiskt sett är det inte Iran som startat krig utan tvärtom blivit angripet. Han påpekar att det tar tio år att utveckla kärnvapen och att ”vägg i vägg med Iran finns super- och kärnvapenmakten USA som sedan länge försökt driva fram ett regimskifte i Iran”. Jervas skriver också: ”De som hotar Iran gör regimen en tjänst. Ett amerikanskt (och/eller israeliskt) angrepp på Iran är förmodligen det sämsta av alla alternativ. USA:s ställning i den muslimska världen skulle ytterligare förvärras, Palestinafrågan blir ännu svårare att lösa, de amerikanska relationerna till Europa, Ryssland, Kina och Indien skulle försämras, världens energiförsörjning hotas och världskonjunkturen falla som en sten.”
....till den amerikanske kongressmannen Dennis J. Kucinich, som i brev till president Bush protesterar mot att USA stöder militära intrång i Iran, t ex från det kurdiska PEJAK. Och han citerar den kände journalisten Seymour Hersh som i New Yorker (10/4) skrev, att amerikansk trupp nu opererar i Iran, där de jobbar ihop med oppositionella etniska minoritetsgrupper på olika håll.
....till tidningen Los Angeles Times, som (6/4) avslöjar ny amerikansk kärnvapenupprustning: ”Administrationen vill se en utveckling av 125 nya bomber per år innan 2022. Ursprungligen tänkt som en uppdatering av existerande vapenprogram har planerna utvidgats. Vapenlaboratorier deltar för närvarande i designtävlan..."
....till de fantastiska amerikanska flickorna Marie Runyon, 91 år, Molly Klopot, 87, Lillian Rydell, 86, med flera i samma ålder. De var nyligen åtalade i Manhattans kriminaldomstol för störande uppträdande (disorderly conduct). I oktober hade de gått in på ett värvningskontor och bett att bli skickade till Irak i stället för en massa 20-åringar. När de vägrades hade de demonstrerat utanför lokalen och blivit anhållna med handbojor av poliser som hade kunnat vara deras barnbarnsbarn. Nu riskerar denna ”Granny Peace Brigade” att dömas till böter som de inte vill betala.
.... till Erika Husberg, som ledde Tuffs styrelsemöte i onsdags (26/4). Nästa Tuff-möte är onsdag den 3 maj kl 19. Då kommer Svenska Freds’ generalsekreterare Ola Mattsson till Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80. Alla välkomna och vi får fika också!
....till alla solidariska, som stöder Tuffs och Radio Tuffs helt frivilliga arbete genom att sätta in gåvor på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Tuff har inga offentliga bidrag, så att gåvor behövs om vi ska kunna fortsätta att betala Radio Tuffs sändningsavgifter och hyran för Tuff-lokalen.
söndag, april 23
FÖR 100 ÅR SEN BLEV KADAVERDISCIPLINEN RIKTIGT ROLIG
Om man nämner Tilsit kanske ostälskarna blir glada. Några historiekunniga vet också en del om staden, som sedan andra världskriget heter Sovetsk. Den ligger vid floden Njemen eller Memel, som var gräns mellan Ostpreussen och Litauen. I sekler var den bebodd av tyskar, men kring andra världskrigets slut fördrevs tyskarna från stora områden av öst- och mellaneuropa i den största etniska rensningen i europeisk historia. Sedan dess är Tilsit rysk liksom Ostpreussens 750 år gamla huvudstad Königsberg, som döpts om till Kaliningrad efter Stalins kompis Kalinin.
År 1807 ägde ett toppmöte rum i Tilsit, vilket skulle bli ödesdigert också för Sverige-Finland. På en flotte i floden Memel träffades Napoleon, den ryske tsaren Alexander I och den preussiske kungen Fredrik Wilhelm III. Napoleons segervana arméer hade åren innan i blodiga slag besegrat österrikare, preussare och ryssar. Och de blågula trupperna i svenska Pommern hade inte heller skurit några lagrar mot fransmännen.
Nu ville Napoleon få med sig de besegrade mot ärkefienden England. Ryssland bytte sida men inte Sverige. Det ledde till att ryssarna 1808-1809 erövrade Finland, som efter många sekler av svensk överhöghet nu blev ryskt storfurstendöme.
Några decennier senare föddes en gosse hos en skomakarfamilj i Tilsit. På hans gravsten --i Luxemburg av alla ställen-- anges födelseåret till 1850, fast han egentligen såg dagens ljus ett år tidigare. Men namnet på gravstenen är rätt: Wilhelm Voigt.
Denna Tilsitkille med det kejserliga förnamnet förde i många år en eländig tillvaro -- tills han för hundra år sen skulle bli en världskändis. Redan 1863 ställde han till det, när han vid fjorton års ålder ertappades med stöld och fick tillbringa två veckor i arresten. Han sparkades ut från skolan och fick börja i skomakarlära hos sin pappa. Men han blev ingen hederlig skomakare, för gång på gång åkte han fast för stölder, bedrägerier och förfalskningar. Sista resan på den tidens förfärliga tukthus blev 15 år lång.
När Wilhelm Voigt muckade var han 57 år, året var alltså 1906. Han lyckades få anställning hos en skomakare i Wismar vid norra Tysklands östersjökust, den stad som –åtminstone formellt- var svensk ända till 1903. Men den tidens återanpassning av brottslingar var under noll. Hertigdömet Mecklenburg-Schwerins nitiska polis fick nys om Wilhelms förflutna och utvisade honom. Han fick då bostad hos en syster i Berlin och jobb på en skofabrik. Men även här var han icke önskvärd, så polisen beordrade honom att avlägsna sig från huvudstaden.
Nu var goda råd dyra för den gamle kåkfararen. Men slumpen spealde honom i händerna. för en dag råkade han passera en lumpsamlarbutik och såg i fönstret en stilig kaptensuniform. Han tömde sin plånbok och köpte uniformen med tillhörande sabel. Och nu tar Wilhelm Voigts teaterupptåg sin början. Ute på stan provar han effekten av att vara klädd som officer och finner att han plötsligt behandlas med den största respekt. Sedan rekognoserar han och studerar noga militärers beteende.
Den 16 oktober 1906 slår han till med pondus, skådespelartalang och med fladdrande slokmustasch. Han träffar på en grupp av fem soldater och ett underbefäl. Han beordrar dem att följa med och de lyder ”kaptenens” order liksom fyra andra meniga. Med tio man marscherar han iväg till järnvägsstationen och köper rabatterade militärbiljetter.
Färden går till förorten Köpenick. Liksom Tyresö ligger den ca 15 kilometer sydöst om sin huvudstad men dess rådhus är mycket pampigare än Tyresö kommunhus. Utanför rådhuset posterar Wilhelm ut tre soldater som vakter. Sen stolpar han majestätiskt in på borgmästare Georg Langerhans’ kontor och förklarar denne för arresterad. Stadskamrer Wildberg får han också tag på och förklarar myndigt att han har order från högsta ort att beslagta stadskassan. Den innehåller 4000 mark, en förmögenhet på den tiden. Med en tysk officers ordningssinne skriver han till och med ett kvitto på summan, dock med en oläslig namnteckning.
Till och med de polisbefäl som anländer till rådhuset lyckas han att dupera. De lyder till och med ”kaptenen”, när han befaller dem att föra Köpenicks förvirrade toppbyråkrater som fångar till militärhögkvarteret i Berlin. Där härskade generalen Helmuth von Moltke, han som lär ha skattat bara två gånger i sitt liv: ena gången när han såg Vaxholms fästning, den andra när hans svärmor dog. Den här kvällen skrattade han definitivt inte, för hela affären var oerhört pinsam för den stolta preussiska officerskåren med dess stränga krav på disciplin.
När svindeln uppdagades hade Wilhelm Voigt för länge sedan lämnat Köpenick. På järnvägsstationens toalett hade han bytt till civila kläder igen och var åter samma luggslitna gamla kåkfarare. Det tog några dagar, innan polisen stormade in i hans systers lägenhet och häktade honom. Han dömdes till fyra års fängelse men benådades efter halva tiden av sin namne, kejsar Wilhelm, som påstås ha varit road av kuppen..
När han den här gången släpptes ur fängelset var han en celebritet och hjälte. Affären hade väckt enorm uppmärksamhet inte bara i Tyskland utan i hela Europa. Överallt hade man skrattat hjärtligt åt ”kaptenen i Köpenick”, staden som sen dess givit namn åt ”köpenickiad”, alltså en kupp med föregiven befogenhet. Rättshistoriker nämner hans fall som en milstolpe till förmån för en humanare kriminalvård och kriminellas återanpassning.
Och nog återanpassade han sig, för nu kunde han turnera i Tyskland, England och USA och inför beundrande åhörare berätta om sitt liv och sin kupp. Om detta skrev han med hjälp av andra en bok, kvinnor friade till honom och en rik änka understödde honom ekonomiskt. Han skaffade sig ett hus i Luxemburg, där han dog 1922 vid 73 års ålder.
Besöker man Berlin är det lätt att kvista över till dess ”Tyresö”, förorten Köpenick. Där kan man beundra rådhusets vackra arkitektur. Utanför ingången finns en staty av Wilhelm Voigt i tjusig kaptensuniform och sabel.
Det där med uniformer imponerar. När jag vapenvägrade minns jag att min annars kloka mamma suckade: ”Men Åke, du som såg så stilig ut i din sergeantuniform!”
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1077) 2006-04-23
År 1807 ägde ett toppmöte rum i Tilsit, vilket skulle bli ödesdigert också för Sverige-Finland. På en flotte i floden Memel träffades Napoleon, den ryske tsaren Alexander I och den preussiske kungen Fredrik Wilhelm III. Napoleons segervana arméer hade åren innan i blodiga slag besegrat österrikare, preussare och ryssar. Och de blågula trupperna i svenska Pommern hade inte heller skurit några lagrar mot fransmännen.
Nu ville Napoleon få med sig de besegrade mot ärkefienden England. Ryssland bytte sida men inte Sverige. Det ledde till att ryssarna 1808-1809 erövrade Finland, som efter många sekler av svensk överhöghet nu blev ryskt storfurstendöme.
Några decennier senare föddes en gosse hos en skomakarfamilj i Tilsit. På hans gravsten --i Luxemburg av alla ställen-- anges födelseåret till 1850, fast han egentligen såg dagens ljus ett år tidigare. Men namnet på gravstenen är rätt: Wilhelm Voigt.
Denna Tilsitkille med det kejserliga förnamnet förde i många år en eländig tillvaro -- tills han för hundra år sen skulle bli en världskändis. Redan 1863 ställde han till det, när han vid fjorton års ålder ertappades med stöld och fick tillbringa två veckor i arresten. Han sparkades ut från skolan och fick börja i skomakarlära hos sin pappa. Men han blev ingen hederlig skomakare, för gång på gång åkte han fast för stölder, bedrägerier och förfalskningar. Sista resan på den tidens förfärliga tukthus blev 15 år lång.
När Wilhelm Voigt muckade var han 57 år, året var alltså 1906. Han lyckades få anställning hos en skomakare i Wismar vid norra Tysklands östersjökust, den stad som –åtminstone formellt- var svensk ända till 1903. Men den tidens återanpassning av brottslingar var under noll. Hertigdömet Mecklenburg-Schwerins nitiska polis fick nys om Wilhelms förflutna och utvisade honom. Han fick då bostad hos en syster i Berlin och jobb på en skofabrik. Men även här var han icke önskvärd, så polisen beordrade honom att avlägsna sig från huvudstaden.
Nu var goda råd dyra för den gamle kåkfararen. Men slumpen spealde honom i händerna. för en dag råkade han passera en lumpsamlarbutik och såg i fönstret en stilig kaptensuniform. Han tömde sin plånbok och köpte uniformen med tillhörande sabel. Och nu tar Wilhelm Voigts teaterupptåg sin början. Ute på stan provar han effekten av att vara klädd som officer och finner att han plötsligt behandlas med den största respekt. Sedan rekognoserar han och studerar noga militärers beteende.
Den 16 oktober 1906 slår han till med pondus, skådespelartalang och med fladdrande slokmustasch. Han träffar på en grupp av fem soldater och ett underbefäl. Han beordrar dem att följa med och de lyder ”kaptenens” order liksom fyra andra meniga. Med tio man marscherar han iväg till järnvägsstationen och köper rabatterade militärbiljetter.
Färden går till förorten Köpenick. Liksom Tyresö ligger den ca 15 kilometer sydöst om sin huvudstad men dess rådhus är mycket pampigare än Tyresö kommunhus. Utanför rådhuset posterar Wilhelm ut tre soldater som vakter. Sen stolpar han majestätiskt in på borgmästare Georg Langerhans’ kontor och förklarar denne för arresterad. Stadskamrer Wildberg får han också tag på och förklarar myndigt att han har order från högsta ort att beslagta stadskassan. Den innehåller 4000 mark, en förmögenhet på den tiden. Med en tysk officers ordningssinne skriver han till och med ett kvitto på summan, dock med en oläslig namnteckning.
Till och med de polisbefäl som anländer till rådhuset lyckas han att dupera. De lyder till och med ”kaptenen”, när han befaller dem att föra Köpenicks förvirrade toppbyråkrater som fångar till militärhögkvarteret i Berlin. Där härskade generalen Helmuth von Moltke, han som lär ha skattat bara två gånger i sitt liv: ena gången när han såg Vaxholms fästning, den andra när hans svärmor dog. Den här kvällen skrattade han definitivt inte, för hela affären var oerhört pinsam för den stolta preussiska officerskåren med dess stränga krav på disciplin.
När svindeln uppdagades hade Wilhelm Voigt för länge sedan lämnat Köpenick. På järnvägsstationens toalett hade han bytt till civila kläder igen och var åter samma luggslitna gamla kåkfarare. Det tog några dagar, innan polisen stormade in i hans systers lägenhet och häktade honom. Han dömdes till fyra års fängelse men benådades efter halva tiden av sin namne, kejsar Wilhelm, som påstås ha varit road av kuppen..
När han den här gången släpptes ur fängelset var han en celebritet och hjälte. Affären hade väckt enorm uppmärksamhet inte bara i Tyskland utan i hela Europa. Överallt hade man skrattat hjärtligt åt ”kaptenen i Köpenick”, staden som sen dess givit namn åt ”köpenickiad”, alltså en kupp med föregiven befogenhet. Rättshistoriker nämner hans fall som en milstolpe till förmån för en humanare kriminalvård och kriminellas återanpassning.
Och nog återanpassade han sig, för nu kunde han turnera i Tyskland, England och USA och inför beundrande åhörare berätta om sitt liv och sin kupp. Om detta skrev han med hjälp av andra en bok, kvinnor friade till honom och en rik änka understödde honom ekonomiskt. Han skaffade sig ett hus i Luxemburg, där han dog 1922 vid 73 års ålder.
Besöker man Berlin är det lätt att kvista över till dess ”Tyresö”, förorten Köpenick. Där kan man beundra rådhusets vackra arkitektur. Utanför ingången finns en staty av Wilhelm Voigt i tjusig kaptensuniform och sabel.
Det där med uniformer imponerar. När jag vapenvägrade minns jag att min annars kloka mamma suckade: ”Men Åke, du som såg så stilig ut i din sergeantuniform!”
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1077) 2006-04-23
Hampus Eckerman: BRA ATT TÄNKA OM (2)
Jag är ateist. Vissa personer föredrar att kalla sig agnostiker. En agnostiker menar att han inte vet om det finns någon Gud, tar inte ställning innan han vet mer, men är öppen och ödmjuk inför nya tankar och frågeställningar. Det är inte jag.Jag är en troende ateist, jag tror inte att det finns någon Gud, någon allsmäktig världssjäl. Jag tror inte på reinkarnation, själavandring, spöken, himmel eller helvete. Som argument använder jag rationalismen, vetenskapen, principen om att något inte går att mäta eller ta på så är det bara flummiga spekulationer utan uppbackning. Ändå är ateismen också en tro.När jag var yngre såg jag det inte så. Jag såg med förakt på dessa vidskepliga individer som trodde på himmelska budskap, återfödsel och jungfrufödslar. Att tro på en sån samling bisarra företeelser, endast beroende på ett hopkok sagor från olika civilisationer och tidsåldrar, alla kompilerade i en bok med namnet bibeln, verkade vara rent och skärt vansinne. Jag var inte rädd för att säga det heller. På fester hamnade jag ofta i vilda diskussioner med folk från olika trosgrupperingar. Jag förklarade för dem hur korkad deras tro var, hur pinsamt det var att tro på sagoberättelser och undrade varför de inte hade valt barna hedenhös som trosgrund istället. Jag var helt enkelt så hätsk som endast en fundamentalist kan vara, vare sig det gäller judendom, hinduism, ateism eller någon annan tro.Sen växte jag upp.När jag blev äldre och började möta folk i andra sammanhang än blöta fyllediskussioner började jag förstå religionens roll för folk. Att den för många fungerar som en upplyftare. Att den ger ett stöd i livet, en kraft att orka med det som man annars inte skulle klara. En vän till min bror, anarkist, punkare och med en avsky mot alla organiserade religioner blev kristen när en nära kamrat dog. I tron fick han det stöd han behövde för att handskas med en förlust. Sorgen fanns fortfarande kvar, men tog inte längre överhanden.På samma sätt är det med många de jag mött från andra länder. I en omgivning full av krig, fattigdom och ibland svält är religionen det enda man luta sig mot. Även nära släktingar och familj kan ju dö av fallande bomber, en kvarglömd mina eller av en sjukdom från agent orange, utarmat uran eller förorenat vatten. Religionen är då den sista kryckan, något som alltid finns kvar, en symbol för den allra innersta styrkan som krävs för att orka resten av livet.Någonstans här förstod jag att mina hätska ordalag mot religionen var något långt värre än en fysisk handling för vissa. Det var värre än om jag hade örfilat upp dem offentligt och avslutat med en rak höger. Det var som om jag sett en överviktig människa på tunnelbanan, gått fram och med hög röst sagt:
"Du är fet. Du har förstört din kropp och din dallrande kroppshydda saknar helt värde. Vem skulle vilja ha någon sån avskyvärd skapelse som du?"
För så hårt känns det när någon ger sig på din allra ömmaste tå, på det som ger dig kraft att leva. När allt annat tagits ifrån en är ofta religionen det sista hoppet. När jag var liten läste jag Bamse, en moraliserande nallebjörn i blå luva som alltid sa: "Kom ihåg att ord kan vara lika hemska som slag" Och om jag örfilar en människa eller till och med slår ned honom kommer det att läkas. Men förolämpande och kränkande ord kommer alltid att kommas ihåg. När vi som har allt, rent vatten, mat, färg-TV och internet, vill sparka undan den sista kryckan för dem som vi hållit nere, de som vi har bombat, massakrerat och ruinerat, bör vi inte bli förvånade över att det brister något hos dem.För det är ju inte de som har attackerat oss, det är vi som attackerat dem. När vi säger att deras religion har förvandlat över en miljard fattiga till fanatiska och hatiska människor så kränker vi alla dessa en miljard människor, alla med olika trostolkningar, levnadsstil och kulturer. Att kränka fattiga har blivit en dygd i våra medier. Det är dags att vi ser tillbaks på Bamses ord: "Ord kan vara lika hemska som slag".
----------------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Radio Tuff (nr 1077) 2006-04-23
"Du är fet. Du har förstört din kropp och din dallrande kroppshydda saknar helt värde. Vem skulle vilja ha någon sån avskyvärd skapelse som du?"
För så hårt känns det när någon ger sig på din allra ömmaste tå, på det som ger dig kraft att leva. När allt annat tagits ifrån en är ofta religionen det sista hoppet. När jag var liten läste jag Bamse, en moraliserande nallebjörn i blå luva som alltid sa: "Kom ihåg att ord kan vara lika hemska som slag" Och om jag örfilar en människa eller till och med slår ned honom kommer det att läkas. Men förolämpande och kränkande ord kommer alltid att kommas ihåg. När vi som har allt, rent vatten, mat, färg-TV och internet, vill sparka undan den sista kryckan för dem som vi hållit nere, de som vi har bombat, massakrerat och ruinerat, bör vi inte bli förvånade över att det brister något hos dem.För det är ju inte de som har attackerat oss, det är vi som attackerat dem. När vi säger att deras religion har förvandlat över en miljard fattiga till fanatiska och hatiska människor så kränker vi alla dessa en miljard människor, alla med olika trostolkningar, levnadsstil och kulturer. Att kränka fattiga har blivit en dygd i våra medier. Det är dags att vi ser tillbaks på Bamses ord: "Ord kan vara lika hemska som slag".
----------------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Radio Tuff (nr 1077) 2006-04-23
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1077) 06-04-23 till....
....till Kristna Freds’ amerikanska systerorganisation Fellowship of Reconsiliation, som skickat ett fredsbudskap till Iran, där de bland annat citerar den persiske 1200-talspoeten Saadi: "Mänskligheten är en enda varelse, skapad ur en juvel. Om en medlem blir slagen, måste alla känna det. Bara den som bryr sig om andras smärta, kan i sanning kallas mänsklig"
....till 13 amerikanska fysiker, däribland fem nobelpristagare, som i brev till Vita huset anser att kärnvapen mot Iran vore grovt oansvarigt med katastrofala konsekvenser. Initiativtagare är Jorge Hirsch, professor i fysik vid universitetet i Kalifornien, San Diego, som förra hösten samlade mer än 1.800 namnkunniga fysiker i en petition som fördömde den nya amerikanska kärnvapenpolicyn med förebyggande användning av kärnvapen mot icke-nukleära motparter.
....till den israeliska fredsrörelsen Gush Shalom, som i annonser i flera tidningar riktat en vädjan till Europa: ”Stoppa blockaden av den palestinska regeringen! Svält inte ut ett helt folk för att störta dess valda regering! De påpekar att europeiska valövervakare bekräftat att Palestina är den förta arabstaten med demokratiska val. Men nu vill Europa att palestinierna skall ta avstånd från de politiker de just valt. Annars blir det ingen mjölk för deras barn, ingen medicin för deras sjuka, inga jobb för deras arbetslösa och inga löner för deras läkare och lärare. I uttalandet sägs också: “Det här är inte bara en barbarisk politik utan också ett ohyggligt misstag: Inget folk i världen vill underkasta sig en så brutal och förödmjukande påtryckning från omvärlden. Det oundvikliga resultatet kommer att bli en ytterligare radikalisering av palestinsk opinion och ett fördjupat hat i hela den arabiska och muslimska världen mot Israel och västvärlden”. I stället bör man inleda en dialog med Hamas, menar Gush Shalom
....till Per Gahrton som i Aftonbladet (19/4) bland annat skriver: ”Sedan Sharons provokationspromenad på Tempelberget hösten 2000 har 3 466 palestinier dödats av israeler, 988 israeler (inbegripet 309 militärer) av palestinier. Alltså tre och en halv gånger fler palestinier. Antalet minderåriga dödsoffer är 691 palestinier och 119 israeler, det vill säga nästan sex gånger så många palestinier. Är alltså ett palestinskt liv bara värt hälften av ett israeliskt? Eller kanske bara en fjärdedel? Är ett palestinskt barn bara värt en sjättedel av ett israeliskt?”
....till den tyska TV-kanalen ARD:s Panorama som (20/4) hade ett inslag om hur britterna åren efter andra världskriget utsatte tyska fångar för den grymmaste tortyr. De behandlades vidrigt och flera dog av hunger eller köld. Många av dessa plågade tyskar misstänktes för att vara spioner åt Sovjet. För två veckor sedan berättade Hampus Eckerman här i Radio Tuff om detta, sedan det brittiska utrikesdepartementet i början av april frisläppt tidigare hemligstämplade dokument.
....till gandhianan Jan Viklund, som meddelar att USA den 2 juni detonerar 700 ton nukleära sprängämnen i Nevadaöknen. Han citerar Randi Rhodes i Air America Radio: ”Om inte varenda kamera som finns i medierna riktas mot Nevadaöknen den 2 juni, och vi i medierna inte visar upp detta svampmoln för tittarna den dagen - då finns det inget hopp för amerikanska folket, inget hopp för medierna.”
....till Svenska Adbusters Christoph Fielder som uppmanar oss att stänga av våra TV-apparater nästa vecka. Han förklarar kampanjen så här: ”Det är en bra början på en mental tarmsköljning. TV är förslöande och till viss del fördummande och det märker man först om man vågar stänga av”. Vi radioter ställer gärna upp. Med radion i bakgrunden hinner man med en massa annat.
....till Svenska Freds’ ordförande Frida Blom, som tillsammans med riksdagsledamoten Allan Widman i Svenska Dagbladet (18/4) skriver under rubriken ”Onödigt skräckvapen på Jas”. De hänvisar till den internationella kampanjen mot klusterbomber, vilkas många små dödliga stridsdelar sprids över ett stort område och därför ofta skadar och dödar civila. De påpekar att många av dessa ligger kvar som blindgångare och därför vålla stor skada på människor även efter krigets slut. De beklagar att Sverige har Bombkapsel 90, en typ av klusterbomb, som släpps från Jas 39 Gripen. Bombkapseln kan innehålla upp till 72 stycken substridsdelar som skjuts ut över ett område på cirka 250 x 400 meter.
....till Svenska Freds och Svenska Afghanistankommittén, som fredag den 5 maj anordnar ett seminarium om ”Afghanistan och klusterbomber - humanitära konsekvenser”. Förutom internationella experter medverkar försvarsminister Leni Björklund. Plats: Alla kvinnors hus, Svartensgatan 3. Föranmälan senast 2 maj till Svenska Freds, , tel. 08-702 18 30
....till Tuffs styrelse, som träffas igen nu på onsdag den 26 april kl 18.30
....till det populära diskussionscaféet Filosofika, som i morgon (mänd 24/4) i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 kl 19 har yttrandefriheten som ämne
....till Svenska Freds’ generalsekreterare Ola Mattsson, som berättar om aktuella fredsfrågor och svarar på frågor i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80, onsdag den 3 maj kl 19. Alla välkomna!
....till Tuffs mangogram, den perfekta gåvan. Kan användas antingen till att gratta med eller kondolera. Hittills i år har tack vare mangogrammen 600 ytterligare mangoträd kunnat planteras i utfattiga Dharampur i Indien
....till alla solidariska som använder Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 för att säkra Radio Tuffs fortlevnad och hyran av Tuff-lokalen
....till 13 amerikanska fysiker, däribland fem nobelpristagare, som i brev till Vita huset anser att kärnvapen mot Iran vore grovt oansvarigt med katastrofala konsekvenser. Initiativtagare är Jorge Hirsch, professor i fysik vid universitetet i Kalifornien, San Diego, som förra hösten samlade mer än 1.800 namnkunniga fysiker i en petition som fördömde den nya amerikanska kärnvapenpolicyn med förebyggande användning av kärnvapen mot icke-nukleära motparter.
....till den israeliska fredsrörelsen Gush Shalom, som i annonser i flera tidningar riktat en vädjan till Europa: ”Stoppa blockaden av den palestinska regeringen! Svält inte ut ett helt folk för att störta dess valda regering! De påpekar att europeiska valövervakare bekräftat att Palestina är den förta arabstaten med demokratiska val. Men nu vill Europa att palestinierna skall ta avstånd från de politiker de just valt. Annars blir det ingen mjölk för deras barn, ingen medicin för deras sjuka, inga jobb för deras arbetslösa och inga löner för deras läkare och lärare. I uttalandet sägs också: “Det här är inte bara en barbarisk politik utan också ett ohyggligt misstag: Inget folk i världen vill underkasta sig en så brutal och förödmjukande påtryckning från omvärlden. Det oundvikliga resultatet kommer att bli en ytterligare radikalisering av palestinsk opinion och ett fördjupat hat i hela den arabiska och muslimska världen mot Israel och västvärlden”. I stället bör man inleda en dialog med Hamas, menar Gush Shalom
....till Per Gahrton som i Aftonbladet (19/4) bland annat skriver: ”Sedan Sharons provokationspromenad på Tempelberget hösten 2000 har 3 466 palestinier dödats av israeler, 988 israeler (inbegripet 309 militärer) av palestinier. Alltså tre och en halv gånger fler palestinier. Antalet minderåriga dödsoffer är 691 palestinier och 119 israeler, det vill säga nästan sex gånger så många palestinier. Är alltså ett palestinskt liv bara värt hälften av ett israeliskt? Eller kanske bara en fjärdedel? Är ett palestinskt barn bara värt en sjättedel av ett israeliskt?”
....till den tyska TV-kanalen ARD:s Panorama som (20/4) hade ett inslag om hur britterna åren efter andra världskriget utsatte tyska fångar för den grymmaste tortyr. De behandlades vidrigt och flera dog av hunger eller köld. Många av dessa plågade tyskar misstänktes för att vara spioner åt Sovjet. För två veckor sedan berättade Hampus Eckerman här i Radio Tuff om detta, sedan det brittiska utrikesdepartementet i början av april frisläppt tidigare hemligstämplade dokument.
....till gandhianan Jan Viklund, som meddelar att USA den 2 juni detonerar 700 ton nukleära sprängämnen i Nevadaöknen. Han citerar Randi Rhodes i Air America Radio: ”Om inte varenda kamera som finns i medierna riktas mot Nevadaöknen den 2 juni, och vi i medierna inte visar upp detta svampmoln för tittarna den dagen - då finns det inget hopp för amerikanska folket, inget hopp för medierna.”
....till Svenska Adbusters Christoph Fielder som uppmanar oss att stänga av våra TV-apparater nästa vecka. Han förklarar kampanjen så här: ”Det är en bra början på en mental tarmsköljning. TV är förslöande och till viss del fördummande och det märker man först om man vågar stänga av”. Vi radioter ställer gärna upp. Med radion i bakgrunden hinner man med en massa annat.
....till Svenska Freds’ ordförande Frida Blom, som tillsammans med riksdagsledamoten Allan Widman i Svenska Dagbladet (18/4) skriver under rubriken ”Onödigt skräckvapen på Jas”. De hänvisar till den internationella kampanjen mot klusterbomber, vilkas många små dödliga stridsdelar sprids över ett stort område och därför ofta skadar och dödar civila. De påpekar att många av dessa ligger kvar som blindgångare och därför vålla stor skada på människor även efter krigets slut. De beklagar att Sverige har Bombkapsel 90, en typ av klusterbomb, som släpps från Jas 39 Gripen. Bombkapseln kan innehålla upp till 72 stycken substridsdelar som skjuts ut över ett område på cirka 250 x 400 meter.
....till Svenska Freds och Svenska Afghanistankommittén, som fredag den 5 maj anordnar ett seminarium om ”Afghanistan och klusterbomber - humanitära konsekvenser”. Förutom internationella experter medverkar försvarsminister Leni Björklund. Plats: Alla kvinnors hus, Svartensgatan 3. Föranmälan senast 2 maj till Svenska Freds, , tel. 08-702 18 30
....till Tuffs styrelse, som träffas igen nu på onsdag den 26 april kl 18.30
....till det populära diskussionscaféet Filosofika, som i morgon (mänd 24/4) i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 kl 19 har yttrandefriheten som ämne
....till Svenska Freds’ generalsekreterare Ola Mattsson, som berättar om aktuella fredsfrågor och svarar på frågor i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80, onsdag den 3 maj kl 19. Alla välkomna!
....till Tuffs mangogram, den perfekta gåvan. Kan användas antingen till att gratta med eller kondolera. Hittills i år har tack vare mangogrammen 600 ytterligare mangoträd kunnat planteras i utfattiga Dharampur i Indien
....till alla solidariska som använder Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 för att säkra Radio Tuffs fortlevnad och hyran av Tuff-lokalen
lördag, april 15
DEN HOTADE YTTRANDEFRIHETEN
Måndag den 24 april kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80 i Tyresö är nästa träff i det uppskattade diskussionskaféet FILOSOFIKA. Det är ett vitsigt namn, för vi snackar, ja rentav försöker filosofera, och vi fikar. Ämnet denna gång är ”Yttrandefrihet -- en bristvara?”
Ett klart svar är att åtminstone i Filosofika är yttrandefriheten total. Alla brukar yttra sig och toleransen mot oliktänkande stor, inte minst tack vare Göran Flodmans beundransvärt liberala sätt att vara samtalsledare.
Yttrandefriheten är inte så självklar som vi gärna vill tro. Vi behöver inte gå många år bakåt i tiden för att hitta exempel. När konstnären Jarl Hammarberg 1967 på Galleri Karlsson i Stockholm ställde ut sin handritade affisch med texten ”Vägra värnplikt –vägra döda!”, blev han åtalad för uppvigling och dömd till böter. Samtidigt vecklade ett antal fredsaktivister ut en 25 meter lång banderoll med samma ”uppviglande” text. De togs i polisförhör, men poliserna tröttnade på dessa ickevåldsverkare, som alla dessutom villigt och glatt erkände det ”brott” de misstänktes för. De gick fria.
Under mina många tusen radiointervjuer med alla slags människor från vänster till höger och från ateister till Jehovas vittnen har jag bara en gång träffat på en människa som flagrant struntade i den mest elementära yttrandefrihet. Han slog självsvåldigt av min bandspelare, när jag vänligt ställt en fråga, som för honom var misshaglig. Det trefalt ironiska var att han var publicist i en liberal tidning, riksdagsman för Folkpartiet och ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism.
De danska Muhammedteckningarna har i år aktualiserat yttrandefrihetens gränser. Vi får kanske vara tacksamma för att inte araber i mängd finns bland våra tidningsägare, tidningschefer, redaktörer, regissörer, filmproducenter, TV-chefer och på andra inflytelserika poster inom västerländska medier. Annars hade vi löpt risken att den gamla hädelseparagrafen, som avskaffades 1949, hade blivit lag igen.
I stället finns i flera västländer lagar som pinsamt påminner om de gamla hädelseparagraferna eller om den bristfälliga yttrandefriheten i diktaturländer. Det är den närmast religiösa vakthållningen kring gängse beskrivningar av andra världskriget. Tummar man på dessa hamnar man i fängelse i länder som Tyskland, Österrike, Frankrike och Schweiz. Häromåret påstods i Dagens Nyheter att det fanns flera politiska fångar i det återförenade Tyskland än i det gamla DDR.
I höstas arresterades i Österrike den brittiske historikern David Irving. I vintras dömdes han till tre års fängelse för ett yttrande han fällde i Österrike för sjutton (!) år sen. Det är märkligt i sig, men ännu märkligare är tystnaden bland våra historiker och människorättsaktivister. Är de förra alltför rädda för att politiskt inkorrekt riskera sina forskningsanslag och är de senare trots –eller på grund av-- sitt generösa statliga stöd måna om att vara lämpligt selektiva?
Att införa liknande lagar i hela EU, inklusive Sverige, var på tapeten för drygt tre år sen. Då uttalade sig Anders R Olsson, expert på frågor om yttrandefriheten: ”Passusen strider mot allt vi har kämpat för under hundratals år. För att hitta en motsvarighet får man förmodligen gå tillbaka till 1800-talet, då man inte fick säga att Gud inte fanns.”
------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1076) 2006-04-16
GÖRAN FLODMAN: BRA ATT TÄNKA OM
När Jyllandsposten publicerade de famösa Muhammedbilderna var min första reaktion att ”det här var väl ändå rätt onödigt”. Borde inte vi i det toleranta Västerlandet visa att vi står över sånt som kan tas för rasistiska fördomar? Och var inte bilderna rätt smaklösa dessutom?
Inte så att vi ska ropa på förbud. Men lite onödigt var det allt? Och tänk på alla 1500 arbetare på Arla som har sagts upp!
Men nu har jag alltså tänkt om. Det var nog bra i alla fall att bilderna spreds över världen. För på så sätt har ett problem kommit upp i dagsljuset.
Dagens modeord är ”kränkning”. Inte var det väl tidigare någon som tyckte att det var fel att kritisera personer eller grupper som var mindre omtyckta. Det fick naturligtvis inte vara lögner eller rena hot, men satirer och färgstarkt språk var inget hinder.
Dom som blev utsatta för kritiken blev nog inte så glada. Ursinniga kanske till och med, men det fick dom tåla i yttrandefrihetens namn. Och dom hade ju möjlighet att slå tillbaka med lika hårda ord.
Men så kom lagen om hets mot folkgrupp och där smögs det in uttryck som ”ringaktning”. Det innebar väl inte något värre än de nedvärderande ord som tidigare hade accepterats. Men nu upptäckte de som hade blivit utsatta för kritiken tacksamt nog att de hade blivit ”kränkta” och det kändes inte bra.
Så nu är var och varannan människa ”kränkt” för snart sagt vad som helst. Det är ordets makt över tanken. Kränkning är kodordet som automatiskt utlöser rop på fängelse.
Muslimska fanatiker och terrorister -- liksom alla andra av samma slag-- är värda att bli hårt kritiserade. Och det bör gälla även stater som mer eller mindre uppmuntrar till brott mot mänskligheten. Om det uppfattas som kränkning så är det deras sak.
Islam, liksom kristendomen, är en ideologi. Och ideologier måste kunna både försvaras och kritiseras. Även med skarpa ord.
Inom FN pågår en diskussion om tolkningen av mänskliga rättigheter. Den gamla ”Kommissionen för mänskliga rättigheter” har ombildats till ”Rådet för mänskliga rättigheter, MR-rådet, och verksamheten startar den 16 juni i år.
Det är gott och väl. Men det som bekymrar är att muslimska påtryckningsgrupper vill införa klausuler om ”religiös ärekränkning och förtal”. Att kräva respekt för andra religioner låter rimligt och finns ju redan med som en grundpelare i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Men i praktiken innebär det nya förslaget att det blir omöjligt att kritisera islam. ”Kritik” blir omdöpt till ”kränkning” och blir därmed olaglig.
Det går naturligtvis inte att objektivt fastställa vad som menas med kränkning. Det är bara den som själv blir kränkt som kan avgöra hur allvarligt ordet ska tolkas. Och därmed blir det den muslimska sidan som får ”problemformuleringsprivilegiet”
Om det här förslaget går igenom -- det stöds av Kofi Annan-- ska vi alltså vara tvungna att hysa respekt för sharialagar som föreskriver stening av kvinnor som inte begår något brott i vår mening eller som har dödsstraff för ateism eller för avfall från islam.
Det här är en viktig fråga som kan få stora konsekvenser för framtiden.
-----------------------------------------------------------------------
Göran Flodman i Radio Tuff (nr 1076) 2006-04-16. Uppläsare: Monica Schelin
Ett klart svar är att åtminstone i Filosofika är yttrandefriheten total. Alla brukar yttra sig och toleransen mot oliktänkande stor, inte minst tack vare Göran Flodmans beundransvärt liberala sätt att vara samtalsledare.
Yttrandefriheten är inte så självklar som vi gärna vill tro. Vi behöver inte gå många år bakåt i tiden för att hitta exempel. När konstnären Jarl Hammarberg 1967 på Galleri Karlsson i Stockholm ställde ut sin handritade affisch med texten ”Vägra värnplikt –vägra döda!”, blev han åtalad för uppvigling och dömd till böter. Samtidigt vecklade ett antal fredsaktivister ut en 25 meter lång banderoll med samma ”uppviglande” text. De togs i polisförhör, men poliserna tröttnade på dessa ickevåldsverkare, som alla dessutom villigt och glatt erkände det ”brott” de misstänktes för. De gick fria.
Under mina många tusen radiointervjuer med alla slags människor från vänster till höger och från ateister till Jehovas vittnen har jag bara en gång träffat på en människa som flagrant struntade i den mest elementära yttrandefrihet. Han slog självsvåldigt av min bandspelare, när jag vänligt ställt en fråga, som för honom var misshaglig. Det trefalt ironiska var att han var publicist i en liberal tidning, riksdagsman för Folkpartiet och ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism.
De danska Muhammedteckningarna har i år aktualiserat yttrandefrihetens gränser. Vi får kanske vara tacksamma för att inte araber i mängd finns bland våra tidningsägare, tidningschefer, redaktörer, regissörer, filmproducenter, TV-chefer och på andra inflytelserika poster inom västerländska medier. Annars hade vi löpt risken att den gamla hädelseparagrafen, som avskaffades 1949, hade blivit lag igen.
I stället finns i flera västländer lagar som pinsamt påminner om de gamla hädelseparagraferna eller om den bristfälliga yttrandefriheten i diktaturländer. Det är den närmast religiösa vakthållningen kring gängse beskrivningar av andra världskriget. Tummar man på dessa hamnar man i fängelse i länder som Tyskland, Österrike, Frankrike och Schweiz. Häromåret påstods i Dagens Nyheter att det fanns flera politiska fångar i det återförenade Tyskland än i det gamla DDR.
I höstas arresterades i Österrike den brittiske historikern David Irving. I vintras dömdes han till tre års fängelse för ett yttrande han fällde i Österrike för sjutton (!) år sen. Det är märkligt i sig, men ännu märkligare är tystnaden bland våra historiker och människorättsaktivister. Är de förra alltför rädda för att politiskt inkorrekt riskera sina forskningsanslag och är de senare trots –eller på grund av-- sitt generösa statliga stöd måna om att vara lämpligt selektiva?
Att införa liknande lagar i hela EU, inklusive Sverige, var på tapeten för drygt tre år sen. Då uttalade sig Anders R Olsson, expert på frågor om yttrandefriheten: ”Passusen strider mot allt vi har kämpat för under hundratals år. För att hitta en motsvarighet får man förmodligen gå tillbaka till 1800-talet, då man inte fick säga att Gud inte fanns.”
------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1076) 2006-04-16
GÖRAN FLODMAN: BRA ATT TÄNKA OM
När Jyllandsposten publicerade de famösa Muhammedbilderna var min första reaktion att ”det här var väl ändå rätt onödigt”. Borde inte vi i det toleranta Västerlandet visa att vi står över sånt som kan tas för rasistiska fördomar? Och var inte bilderna rätt smaklösa dessutom?
Inte så att vi ska ropa på förbud. Men lite onödigt var det allt? Och tänk på alla 1500 arbetare på Arla som har sagts upp!
Men nu har jag alltså tänkt om. Det var nog bra i alla fall att bilderna spreds över världen. För på så sätt har ett problem kommit upp i dagsljuset.
Dagens modeord är ”kränkning”. Inte var det väl tidigare någon som tyckte att det var fel att kritisera personer eller grupper som var mindre omtyckta. Det fick naturligtvis inte vara lögner eller rena hot, men satirer och färgstarkt språk var inget hinder.
Dom som blev utsatta för kritiken blev nog inte så glada. Ursinniga kanske till och med, men det fick dom tåla i yttrandefrihetens namn. Och dom hade ju möjlighet att slå tillbaka med lika hårda ord.
Men så kom lagen om hets mot folkgrupp och där smögs det in uttryck som ”ringaktning”. Det innebar väl inte något värre än de nedvärderande ord som tidigare hade accepterats. Men nu upptäckte de som hade blivit utsatta för kritiken tacksamt nog att de hade blivit ”kränkta” och det kändes inte bra.
Så nu är var och varannan människa ”kränkt” för snart sagt vad som helst. Det är ordets makt över tanken. Kränkning är kodordet som automatiskt utlöser rop på fängelse.
Muslimska fanatiker och terrorister -- liksom alla andra av samma slag-- är värda att bli hårt kritiserade. Och det bör gälla även stater som mer eller mindre uppmuntrar till brott mot mänskligheten. Om det uppfattas som kränkning så är det deras sak.
Islam, liksom kristendomen, är en ideologi. Och ideologier måste kunna både försvaras och kritiseras. Även med skarpa ord.
Inom FN pågår en diskussion om tolkningen av mänskliga rättigheter. Den gamla ”Kommissionen för mänskliga rättigheter” har ombildats till ”Rådet för mänskliga rättigheter, MR-rådet, och verksamheten startar den 16 juni i år.
Det är gott och väl. Men det som bekymrar är att muslimska påtryckningsgrupper vill införa klausuler om ”religiös ärekränkning och förtal”. Att kräva respekt för andra religioner låter rimligt och finns ju redan med som en grundpelare i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Men i praktiken innebär det nya förslaget att det blir omöjligt att kritisera islam. ”Kritik” blir omdöpt till ”kränkning” och blir därmed olaglig.
Det går naturligtvis inte att objektivt fastställa vad som menas med kränkning. Det är bara den som själv blir kränkt som kan avgöra hur allvarligt ordet ska tolkas. Och därmed blir det den muslimska sidan som får ”problemformuleringsprivilegiet”
Om det här förslaget går igenom -- det stöds av Kofi Annan-- ska vi alltså vara tvungna att hysa respekt för sharialagar som föreskriver stening av kvinnor som inte begår något brott i vår mening eller som har dödsstraff för ateism eller för avfall från islam.
Det här är en viktig fråga som kan få stora konsekvenser för framtiden.
-----------------------------------------------------------------------
Göran Flodman i Radio Tuff (nr 1076) 2006-04-16. Uppläsare: Monica Schelin
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1076) 06-04-16 till...
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som nu meddelar att en av de sex Tuff-skolorna i det tidigare så bortglömda Dharampur nu varit platsen för frivilliga insatser av fyra läkare och annan sjukvårdspersonal. De undersökte 164 människor från de kringliggande byarna, bebodda av de ”fattigaste av de fattiga”, som Bhikhu brukar kalla dem. Allt var kostnadsfritt, ja patienterna bjöds också på mat. Främst var det ögonen som undersöktes och 68 patienter kunde glädja sig åt att få glasögon för första gången i sitt liv. Sju av dem fördes till sjukhus på grund av starr. 89 patienter fick fri medicin för andra sjukdomar.
...till amerikanska fredsgrupper som nu samlar namn mot eventuella planer på att angripa Iran. Deras vädjan till president Bush och vice president Cheyney lyder: “Vi skriver till er från hela USA och hela världen för att uppmana er att följa både internationell och amerikansk lag att inte anfalla andra stater. Iran innehar inte kärnvapen, precis som Irak inte gjorde det. Om Iran ägde sådana vapen skulle det ändå inte rättfärdiga användande av våld, lika litet som någon annan stat skulle kunna ha rätt att börja krig mot världens främsta kärnvapenmakt, Amerikas Förenta Stater. Det mest effektiva sättat att förhindra Iran från att utveckla kärnvapen vore att noga övervaka Irans kärnenergiprogram och förbättra de diplomatiska relationerna, två uppgifter som görs mycket svårare genom hoten om att bomba Iran. Vi uppmanar er att leda vägen till fred, inte krig, och att börja klargöra att ni inte vill begå den värsta internationella förbrytelsen att aggressivt anfalla Iran” Vi kan ansluta oss till detta upprop genom att klicka på http://www.dontattackiran.org En ros också till Jan Viklund, som uppmärksammat oss på det.
....till SvT:s program DEBATT i tisdags (11/4) som diskuterade Iran. Jan Öberg, grundare och chef för TFF (Transnationella stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning) imponerade genom att bland annat säga: ”Så länge det finns så många länder som har kärnvapen, utvecklar nya doktriner för att använda dem också mot länder som inte har dem, så länge man skapar alltmer avancerad teknologi, så länge man hotar med interventioner och bombningar, så kommer det alltid att finnas en mängd länder som också önskar att skaffa sig kärnvapen. Det här är en fråga som egentligen bara kan lösas genom kärnvapennedrustning och det är nånting vi borde jobba tillsammans med på det här klotet på samma sätt som vi har avskaffat kannibalism och slaveri för kärnvapen har ingenting att göra med civilisationen” Öberg påpekade också att Iran har skrivit på icke-spridningsavtalet, till skillnad från Indien, Pakistan och Israel, vilkas kärnvapeninnehav inte tycks bekymra oss. Han menade också att de stora terroristerna i vår värld är de som har kärnvapen och har strategier för att använda dem. Kärnvapnen drabbar mängder av oskyldiga och just det är typiskt för terrorismen.
....till Svenska Freds’ ordförande Frida Blom, som i samma debattprogram på SvT varnade för att ett militärt ingripande mot Iran bara skulle leda till att det iranska folket sluter upp kring de reaktionära krafterna i Teheran. På tal om minskningen av antalet kärnvapen påpekade Frida: ”Fortfarande har man så många kärnvapen, att det skulle räcka till att utplåna jordens befolkning flera gånger om. Och parallellt med den här kvantitativa nedrustningen håller då, i synnerhet USA, på med en kvalitativ upprustning. Nyligen har man offentliggjort att man vill utveckla många nya kärnvapen och man ger kärnvapen en ökad roll i den militära planeringen”
....till Sveriges Radios ”Ring P1”, som i måndags (10/4) släppte fram Ingrid Ternert i Göteborg. Hon var 2003 ”mänsklig sköld” i Bagdad och nu påpekade hon att Sverige mot reglerna förser de krigförande i Irak med långskjutande granater. Senare i Radio Tuff hörs Ingrid berätta mera om detta.
....till den modiga ryska journalisten Anna Politkovskaja, som i Aftonbladet (9/4) skriver under rubriken ”Gör lumpen –och dö”. Det handlar om de många chockerande övergreppen i den ryska armén. De unga rekryterna utsätts ofta för vidrig pennalism, som leder till mord, självmord eller amputeringar av både ben och könsorgan.
....till fredsaktivisten Rolf Bergling i Uppsala som hoppfullt skriver: ”När inget annat mänskligt hjälper, så har vi ett oerhört starkt, ’fredligt vapen’, nämligen Ordet..... En enda dikt, eller ett brev, kan förändra ett helt människoliv” Det påminner om Albert Camus’ ord om kampen mellan våld och vänlig övertalning: ”Den enda hedervärda riktningen är att satsa allt i ett fruktansvärt spel: att ord är mäktigare än vapen”
....till minnet av Georg Hellgren, som avled den 9 april. Han var under många år en utomordentligt värdefull Tuff-medlem, bland annat i flera år som ledamot av styrelsen. Georg hade vänner bland pensionärer i forna Jugoslavien och därför vill hans anhöriga att vi hedrar hans minne genom att stödja Tuffs insatser för fattiga gamla i Belgrad. Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2 Märk med ”Georg”
....till diskussionskaféet FILOSOFIKA som har sin nästa träff måndag den 24 april kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80. Ämne: ”Yttrandefrihet –en bristvara?” Mera om detta senare i dagens Radio Tuff
....till Skeppsholmens fredskör, som har vårkonsert söndag den 23 april i Segelsömmarsalen. Bland andra medverkar förra Tyresöbon Solveig Bark
...till amerikanska fredsgrupper som nu samlar namn mot eventuella planer på att angripa Iran. Deras vädjan till president Bush och vice president Cheyney lyder: “Vi skriver till er från hela USA och hela världen för att uppmana er att följa både internationell och amerikansk lag att inte anfalla andra stater. Iran innehar inte kärnvapen, precis som Irak inte gjorde det. Om Iran ägde sådana vapen skulle det ändå inte rättfärdiga användande av våld, lika litet som någon annan stat skulle kunna ha rätt att börja krig mot världens främsta kärnvapenmakt, Amerikas Förenta Stater. Det mest effektiva sättat att förhindra Iran från att utveckla kärnvapen vore att noga övervaka Irans kärnenergiprogram och förbättra de diplomatiska relationerna, två uppgifter som görs mycket svårare genom hoten om att bomba Iran. Vi uppmanar er att leda vägen till fred, inte krig, och att börja klargöra att ni inte vill begå den värsta internationella förbrytelsen att aggressivt anfalla Iran” Vi kan ansluta oss till detta upprop genom att klicka på http://www.dontattackiran.org En ros också till Jan Viklund, som uppmärksammat oss på det.
....till SvT:s program DEBATT i tisdags (11/4) som diskuterade Iran. Jan Öberg, grundare och chef för TFF (Transnationella stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning) imponerade genom att bland annat säga: ”Så länge det finns så många länder som har kärnvapen, utvecklar nya doktriner för att använda dem också mot länder som inte har dem, så länge man skapar alltmer avancerad teknologi, så länge man hotar med interventioner och bombningar, så kommer det alltid att finnas en mängd länder som också önskar att skaffa sig kärnvapen. Det här är en fråga som egentligen bara kan lösas genom kärnvapennedrustning och det är nånting vi borde jobba tillsammans med på det här klotet på samma sätt som vi har avskaffat kannibalism och slaveri för kärnvapen har ingenting att göra med civilisationen” Öberg påpekade också att Iran har skrivit på icke-spridningsavtalet, till skillnad från Indien, Pakistan och Israel, vilkas kärnvapeninnehav inte tycks bekymra oss. Han menade också att de stora terroristerna i vår värld är de som har kärnvapen och har strategier för att använda dem. Kärnvapnen drabbar mängder av oskyldiga och just det är typiskt för terrorismen.
....till Svenska Freds’ ordförande Frida Blom, som i samma debattprogram på SvT varnade för att ett militärt ingripande mot Iran bara skulle leda till att det iranska folket sluter upp kring de reaktionära krafterna i Teheran. På tal om minskningen av antalet kärnvapen påpekade Frida: ”Fortfarande har man så många kärnvapen, att det skulle räcka till att utplåna jordens befolkning flera gånger om. Och parallellt med den här kvantitativa nedrustningen håller då, i synnerhet USA, på med en kvalitativ upprustning. Nyligen har man offentliggjort att man vill utveckla många nya kärnvapen och man ger kärnvapen en ökad roll i den militära planeringen”
....till Sveriges Radios ”Ring P1”, som i måndags (10/4) släppte fram Ingrid Ternert i Göteborg. Hon var 2003 ”mänsklig sköld” i Bagdad och nu påpekade hon att Sverige mot reglerna förser de krigförande i Irak med långskjutande granater. Senare i Radio Tuff hörs Ingrid berätta mera om detta.
....till den modiga ryska journalisten Anna Politkovskaja, som i Aftonbladet (9/4) skriver under rubriken ”Gör lumpen –och dö”. Det handlar om de många chockerande övergreppen i den ryska armén. De unga rekryterna utsätts ofta för vidrig pennalism, som leder till mord, självmord eller amputeringar av både ben och könsorgan.
....till fredsaktivisten Rolf Bergling i Uppsala som hoppfullt skriver: ”När inget annat mänskligt hjälper, så har vi ett oerhört starkt, ’fredligt vapen’, nämligen Ordet..... En enda dikt, eller ett brev, kan förändra ett helt människoliv” Det påminner om Albert Camus’ ord om kampen mellan våld och vänlig övertalning: ”Den enda hedervärda riktningen är att satsa allt i ett fruktansvärt spel: att ord är mäktigare än vapen”
....till minnet av Georg Hellgren, som avled den 9 april. Han var under många år en utomordentligt värdefull Tuff-medlem, bland annat i flera år som ledamot av styrelsen. Georg hade vänner bland pensionärer i forna Jugoslavien och därför vill hans anhöriga att vi hedrar hans minne genom att stödja Tuffs insatser för fattiga gamla i Belgrad. Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2 Märk med ”Georg”
....till diskussionskaféet FILOSOFIKA som har sin nästa träff måndag den 24 april kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80. Ämne: ”Yttrandefrihet –en bristvara?” Mera om detta senare i dagens Radio Tuff
....till Skeppsholmens fredskör, som har vårkonsert söndag den 23 april i Segelsömmarsalen. Bland andra medverkar förra Tyresöbon Solveig Bark
söndag, april 9
”DET VANDRAR INGA GUDAR PÅ DENNA JORD”
Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff har nu sänts varenda vecka i 21 år. Helt på frivilligbasis, rena barfotaradion alltså. I dag hörs Radio Tuff nr 1075. Men min radioti har ökat med åren. Sedan 1995 har jag också gjort programmet Succékanalen 91,4, vars kaxiga namn är från en tidningsrubrik. Det har blivit den verkliga folkradion med 200 halvtimmesintervjuer om året med alla möjliga slags människor. Numera hörs Tyresöradion också på nätet. Klicka på www.tyresoradion.se
Nyligen pratade jag på radion med fyra kvinnliga kommunpolitiker från olika partier. Vi kom in på det faktum att politiker är ovanligt påpassade, ett lockande villebråd för journalister och tacksamma syndabockar för oss som inte längre har någon morsa att sparka på. Carin Pilsäters (fp) 0,3 promille och Per Gahrtons (mp) liknande fadäs vid ratten kom upp till diskussion, Maria Carlshamres (då fp) bokföringsbrott likaså. Det fanns olika synpunkter på detta, faktiskt alldeles oberoende av partitillhörighet.
En av dessa politiska kvinnor fällde då ett yttrande som är värt att citera: ”Det vandrar inga gudar på denna jord”. Kom att tänka på det häromdagen, då medierna vällustigt hade fyra politiska skandaler till att frossa i: Moderaternas vice ordförande, Tyresöbon Gunilla Carlsson, hade gjort märkliga skatteavdrag och måste böta. Göran Persson hade inte följt arbetsmiljölagen. Kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) åtalades för misstanke om att ha tagit muta. Och SSU-basen Anna Sjödin åtalas på fyra punkter för sitt beteende på krogen Crazy Horse, där hon uppförde sig som en riktig ”svennehora”, som vi säger här i förorterna. Fast fallet hade varit intressantare om dörrvakten varit blond och flickan invandrare.
Själv kan jag inte kasta någon första sten mot dem som på morgonkvisten är omedvetna om att de har någon ynka tiondels promille i blodet. Inte heller vet jag ett dyft om arbetsmiljölagar. Och jag känner många annars hyggliga människor, som har dåligt ölsinne.
Svårare att förstå är hur välbetalda måste försöka öka sin rikedom genom att fiffla med skatten eller bokföringen. Ändå har jag sympati för människorna Gunilla Carlsson och Maria Carlshamre. Gunilla har jag intervjuat ett par gånger och det är en skärpt och trevlig människa. I somras lade hon en sedel i TUFF:s insamlingsbössa och det brukar inte giriga människor göra.
För ett par år sen satt jag i Gamla stan och pratade länge med Maria Carlshamre för att sedan intervjua henne en halvtimme på radion. Blev imponerad av hennes frispråkighet –och hennes självkritik, en verklig bristvara bland andra journalister. När jag frågade hur det hade känts att skriva på samma sidor som Per Ahlmark, erkände hon att hon haft fel om Irakkriget. Hon hade i februari 2003 i DN kritiserat de stora folkliga demonstrationerna inför det annalkande anfallskriget. Nu ångrade hon sig.
I Radio Tuff är vi ofta kritiska men också medvetna om hur lätt det är att kritisera. Därför delar vi i varje sändning ut en massa ”veckans rosor” -- fast ibland tar vi inte bort taggarna. Bättre att tända ett ljus än att bara förbanna mörkret. Det finns lyssnare som då och då har invändningar mot vårt val av rosor. De påminner till exempel om att den rosade för tio eller tjugo år sen minsann hade totalt fel i någon annan fråga eller tillhör en för vederbörande föraktlig politisk eller religiös grupp. Det verkar lite långsint och intolerant. För att travestera de heliga skrifterna är det väl bättre att berömma en syndare som gör bättring än att rosa de hundra självgoda, som redan tror sig vara perfekta. För som sagt: ”Det vandrar inga gudar på denna jord”
Att jag nyss uttryckte en viss sympati för Carlshamre och Carlsson beror alltså inte på deras politik, som jag ofta ogillar. Att Jan Guillou fick en ”veckans ros” i dagens Radio Tuff innebär inte att jag alltid tyckt som han. När jag nämnt honom i mina böcker har det oftast varit med ironi och kritik.
Lika trist som det är när långsinta människor reagerar mot något positivt om människor de i alla avseenden föraktar, lika roligt är det när lyssnare hör av sig och påpekar faktafel i något program. Då skyndar jag mig att påpeka det i radion. Det är inte bara på grund av någon tjusig ambition, att rätt skall vara rätt. Det är lika mycket för att det är journalistiskt tacksamt. För visst lyssnar vi med särskilt intresse på rättelser.
Därför är det märkligt hur sällan våra medier vill medge att de har haft fel. Prestigen tycks överskugga journalistisk etik och känsla för det intressanta. Ett paradexempel är mediernas mångåriga ljugande om alla sovjetiska ubåtar som de påstod vimlade i svenska vatten. Praktiskt taget varje dag under åtskilliga somrar kom det braskande larmartiklar. Allt –eller nästan allt- visade sig sedan vara rena skrönor.
Minns Lennart Bodström. Han var utrikesminister 1982-85, men på en lunch med några journalister var han frispråkig nog att yppa sina tvivel på att ryssarna hade varit inne i Hårsfjärden under de av medierna våldsamt dramatiserade dagarna 1982. Bevisen var bristfälliga, tyckte han. Efter upprörd kritik från Carl Bildt och andra rättrogna fick Bodström lämna UD, medan journalisterna som utnyttjade hans förtroende framstod som hjältar.
Tänk om något av våra rikstäckande medier vågade sig på en serie om hur vilseledda svenska medborgare och politiker blev av den osakliga rapporteringen under den galopperande ubåtshysterins dagar och hur många miljarder kr skattebetalarna därför i onödan fick punga ut till marinen. Det skulle vara lika spännande som en deckare, där man först i slutet brukar få veta sanningen. Ämnet skulle också räcka till flera doktorsavhandlingar i presshistoria och statsvetenskap.
Intressant vore också om någon akademiker eller journalist hade modet att skriva utförligt om alla historieförfalskningar som inte bara i medierna utan till och med i våra skolor har berättats om andra världskrigets förlorare. Tyskar och japaner begick tillräckligt många förbrytelser för att vi inte ska behöva fortsätta sprida också lögnerna om dem. Samtidigt begicks det tillräckligt med förbrytelser mot förlorarna för att vi inte ängsligt ska fortsätta att tysta ned dem. Inte ens bland firade segrare vandrar det några gudar på denna jord.
------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1075) 2006-04-09
Nyligen pratade jag på radion med fyra kvinnliga kommunpolitiker från olika partier. Vi kom in på det faktum att politiker är ovanligt påpassade, ett lockande villebråd för journalister och tacksamma syndabockar för oss som inte längre har någon morsa att sparka på. Carin Pilsäters (fp) 0,3 promille och Per Gahrtons (mp) liknande fadäs vid ratten kom upp till diskussion, Maria Carlshamres (då fp) bokföringsbrott likaså. Det fanns olika synpunkter på detta, faktiskt alldeles oberoende av partitillhörighet.
En av dessa politiska kvinnor fällde då ett yttrande som är värt att citera: ”Det vandrar inga gudar på denna jord”. Kom att tänka på det häromdagen, då medierna vällustigt hade fyra politiska skandaler till att frossa i: Moderaternas vice ordförande, Tyresöbon Gunilla Carlsson, hade gjort märkliga skatteavdrag och måste böta. Göran Persson hade inte följt arbetsmiljölagen. Kommunalrådet Ilmar Reepalu (s) åtalades för misstanke om att ha tagit muta. Och SSU-basen Anna Sjödin åtalas på fyra punkter för sitt beteende på krogen Crazy Horse, där hon uppförde sig som en riktig ”svennehora”, som vi säger här i förorterna. Fast fallet hade varit intressantare om dörrvakten varit blond och flickan invandrare.
Själv kan jag inte kasta någon första sten mot dem som på morgonkvisten är omedvetna om att de har någon ynka tiondels promille i blodet. Inte heller vet jag ett dyft om arbetsmiljölagar. Och jag känner många annars hyggliga människor, som har dåligt ölsinne.
Svårare att förstå är hur välbetalda måste försöka öka sin rikedom genom att fiffla med skatten eller bokföringen. Ändå har jag sympati för människorna Gunilla Carlsson och Maria Carlshamre. Gunilla har jag intervjuat ett par gånger och det är en skärpt och trevlig människa. I somras lade hon en sedel i TUFF:s insamlingsbössa och det brukar inte giriga människor göra.
För ett par år sen satt jag i Gamla stan och pratade länge med Maria Carlshamre för att sedan intervjua henne en halvtimme på radion. Blev imponerad av hennes frispråkighet –och hennes självkritik, en verklig bristvara bland andra journalister. När jag frågade hur det hade känts att skriva på samma sidor som Per Ahlmark, erkände hon att hon haft fel om Irakkriget. Hon hade i februari 2003 i DN kritiserat de stora folkliga demonstrationerna inför det annalkande anfallskriget. Nu ångrade hon sig.
I Radio Tuff är vi ofta kritiska men också medvetna om hur lätt det är att kritisera. Därför delar vi i varje sändning ut en massa ”veckans rosor” -- fast ibland tar vi inte bort taggarna. Bättre att tända ett ljus än att bara förbanna mörkret. Det finns lyssnare som då och då har invändningar mot vårt val av rosor. De påminner till exempel om att den rosade för tio eller tjugo år sen minsann hade totalt fel i någon annan fråga eller tillhör en för vederbörande föraktlig politisk eller religiös grupp. Det verkar lite långsint och intolerant. För att travestera de heliga skrifterna är det väl bättre att berömma en syndare som gör bättring än att rosa de hundra självgoda, som redan tror sig vara perfekta. För som sagt: ”Det vandrar inga gudar på denna jord”
Att jag nyss uttryckte en viss sympati för Carlshamre och Carlsson beror alltså inte på deras politik, som jag ofta ogillar. Att Jan Guillou fick en ”veckans ros” i dagens Radio Tuff innebär inte att jag alltid tyckt som han. När jag nämnt honom i mina böcker har det oftast varit med ironi och kritik.
Lika trist som det är när långsinta människor reagerar mot något positivt om människor de i alla avseenden föraktar, lika roligt är det när lyssnare hör av sig och påpekar faktafel i något program. Då skyndar jag mig att påpeka det i radion. Det är inte bara på grund av någon tjusig ambition, att rätt skall vara rätt. Det är lika mycket för att det är journalistiskt tacksamt. För visst lyssnar vi med särskilt intresse på rättelser.
Därför är det märkligt hur sällan våra medier vill medge att de har haft fel. Prestigen tycks överskugga journalistisk etik och känsla för det intressanta. Ett paradexempel är mediernas mångåriga ljugande om alla sovjetiska ubåtar som de påstod vimlade i svenska vatten. Praktiskt taget varje dag under åtskilliga somrar kom det braskande larmartiklar. Allt –eller nästan allt- visade sig sedan vara rena skrönor.
Minns Lennart Bodström. Han var utrikesminister 1982-85, men på en lunch med några journalister var han frispråkig nog att yppa sina tvivel på att ryssarna hade varit inne i Hårsfjärden under de av medierna våldsamt dramatiserade dagarna 1982. Bevisen var bristfälliga, tyckte han. Efter upprörd kritik från Carl Bildt och andra rättrogna fick Bodström lämna UD, medan journalisterna som utnyttjade hans förtroende framstod som hjältar.
Tänk om något av våra rikstäckande medier vågade sig på en serie om hur vilseledda svenska medborgare och politiker blev av den osakliga rapporteringen under den galopperande ubåtshysterins dagar och hur många miljarder kr skattebetalarna därför i onödan fick punga ut till marinen. Det skulle vara lika spännande som en deckare, där man först i slutet brukar få veta sanningen. Ämnet skulle också räcka till flera doktorsavhandlingar i presshistoria och statsvetenskap.
Intressant vore också om någon akademiker eller journalist hade modet att skriva utförligt om alla historieförfalskningar som inte bara i medierna utan till och med i våra skolor har berättats om andra världskrigets förlorare. Tyskar och japaner begick tillräckligt många förbrytelser för att vi inte ska behöva fortsätta sprida också lögnerna om dem. Samtidigt begicks det tillräckligt med förbrytelser mot förlorarna för att vi inte ängsligt ska fortsätta att tysta ned dem. Inte ens bland firade segrare vandrar det några gudar på denna jord.
------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1075) 2006-04-09
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1075) 06-04-09 till....
....till Tuff-aktivisten Bengt Citron, som i många år mästerligt skött Tuffs omfattande hemsida www.come.to/tuff med ständigt snabba uppdateringar. Nu finns där redan foton av de Tyresöbor som förra veckan visade sitt avståndstagande från den skenande vapenhandeln genom att ansluta sig till kampanjen ”En miljon ansikten”. Häromdagen berättade läraren Kerstin Fredriksson vid Sollentuna International School att hennes elever hade haft stor hjälp av hemsidan vid studiet av Indien. Bengt sköter också hemsidan för Succékanalen 91,4 (Tyresöradion) med adressen www.listen.to/tyrsling. Där kan man se sammanfattningar av de tolv program som hörs dygnet runt på 91,4 MHz och foton på alla som intervjuas. På www.tyresoradion.se kan man lyssna på Tyresöradion via nätet.
....till Sveriges Radios morgonprogram på hörvärda P 1, som i torsdags (6/4) lät Rolf Lindahl från Svenska Freds varna för att vapenindustrin stöder universitetens forskning. Medan redan president Eisenhower varnade för det alltför mäktiga militär-industriella komplexet tycks vi nu ha fått ett militär-industriellt-akademiskt komplex.
....till Tyresö Filmförening och Miljöpartiet i Tyresö, som fortsätter att visa högintressanta miljöfilmer på Bio Forellen. Nu på tisdag den 11 april kl 19 kan vi se filmen ”Bullshit” om den indiska forskaren Vandana Shiva och hennes kamp mot multinationella företags härjningar i Indien. Och tisdagen därpå den 18 april visas ”Darwins mardröm”, en film om hur inplanteringen av nilabborrar i Victoriasjön blev en katastrof.
....till Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som nu tackar så hjärtligt för de 10 000 kr som Tuff nyligen skickade till hennes arbete bland fattiga och av ständiga krig drabbade gamla. Lina hälsar varmt till alla tuff-medlemmar.
....till minnet av Martin Luther King, som i veckan hade två viktiga årsdagar. Den 4 april 1967 höll han ett berömt tal, där han bland annat sa: ”En nation som fortsätter att år efter år satsa mera pengar på militärt försvar än på sociala insatser för fattiga närmar sig sin andliga död”. I Memphis ett år senare, den 4 april 1968, mördades han –liksom många andra fredskämpar genom decennierna. Årsdagarna har främst ihågkommits av Jan Viklund, som därför är värd en ros
....till den radikale amerikansksvensken Al Burke som engagerat sig mycket för de på 1970-talet så utsatta vietnameserna. Han har nu kommenterat att vi i förra veckans Radio Tuff bland annat sa: ”Även Vietnam begick många allvarliga brott under sin ockupation 1979-1980.” Al Burke påpekar, ”att det faktiskt var Vietnam som satte stopp för röda khmerernas skräckvälde i Kambodja, efter att dessa upprepade gånger hade attackerat Vietnam med omfattande skador och många dödsfall som följd. De etniska vietnameserna i Kambodja slaktades i tiotusental”
....till Maud Sundqvist, som i många år varit aktiv i Svenska kommittén för Vietnam. Laos och Kambodja och som i Aftonbladet är inne på samma linje som Al Burke i sin kritik av Jan Myrdals överdrivna tro på att Pol Pots tid var något lovande för kambodjanerna. Om alla övergrepp skriver hon: ” Myrdal tror att det handlade om grymma fattigbondeövergrepp, när så många slogs ihjäl. Men det är tveksamt om Pol Pot ens hade fattigböndernas stöd. I september 1976 höll han ett tal om klasskamp, och han sade att den måste bedrivas även bland fattigbönderna, för här fanns de som ville leva individuellt, exempelvis äta i familjen. Det gjorde dem till klassfiender”.
....till Staffan Skott, som på en helsida i DN (8/4) skriver under rubriken ”Den sjunkna staden”. Det handlar om staden Viborg i Karelen, Finlands andra största stad, innan den 1944 blev ryskt krigsbyte. Han skildrar med empati både de 300 000 finländska flyktingarna från Karelen och de nya ryska bosättarna: ”Förlorarna i de två krigen är ju rika turister bland fattigdom och förfall hos segermakten. De knyter väl nävarna i fickan när de får höra att Sovjetarmén ’befriade’ Viborg och ser ett elände som får en att önska att det åtminstone varit stagnation, men de vet –och kan bära vetskapen- att de ryssar som nu bor i Karelen inte har någon skuld. Vid min resa med gamla karelska flyktingar och deras ättlingar som upprättat vänskapsband med ockupanternas nybyggare, skänkte burkar med kaffe och bekostade reparationer, tänkte jag: tänk om man kunde ta hit palestinier och israeler. Inte för att det skulle leda till något, men bara för att visa att det går”
....till Jan Guillou, som (AB 2/4) kallar Forum för levande historias undersökning 1997 av skolungdomars kunskaper om andra världskriget för ”undermålig” och ”ovetenskapligt trams”. Lika kritisk är han mot den uppmärksammade undersökningen i år om svenskars ”antisemitism”. Med en sådan typ av enkät skulle Henrik Bachner kunnna finna antisemiter överallt, menar Guillou: ”Om han så letade antisemitism bland pingvinerna i Antarktis skulle han finna vad han önskade, klara bevis. Fast pingvinerna sannolikt skulle tillhöra samma lömska variant som kolumnisterna i Aftonbladet, sådana som inte ärligt avslöjar sig själva.”
....till alla solidariska människor, som genom medlemsavgifter och gåvor på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 bland annat garanterar att det frivilliga arbetet med Radio Tuff kan fortsätta
....till Sveriges Radios morgonprogram på hörvärda P 1, som i torsdags (6/4) lät Rolf Lindahl från Svenska Freds varna för att vapenindustrin stöder universitetens forskning. Medan redan president Eisenhower varnade för det alltför mäktiga militär-industriella komplexet tycks vi nu ha fått ett militär-industriellt-akademiskt komplex.
....till Tyresö Filmförening och Miljöpartiet i Tyresö, som fortsätter att visa högintressanta miljöfilmer på Bio Forellen. Nu på tisdag den 11 april kl 19 kan vi se filmen ”Bullshit” om den indiska forskaren Vandana Shiva och hennes kamp mot multinationella företags härjningar i Indien. Och tisdagen därpå den 18 april visas ”Darwins mardröm”, en film om hur inplanteringen av nilabborrar i Victoriasjön blev en katastrof.
....till Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som nu tackar så hjärtligt för de 10 000 kr som Tuff nyligen skickade till hennes arbete bland fattiga och av ständiga krig drabbade gamla. Lina hälsar varmt till alla tuff-medlemmar.
....till minnet av Martin Luther King, som i veckan hade två viktiga årsdagar. Den 4 april 1967 höll han ett berömt tal, där han bland annat sa: ”En nation som fortsätter att år efter år satsa mera pengar på militärt försvar än på sociala insatser för fattiga närmar sig sin andliga död”. I Memphis ett år senare, den 4 april 1968, mördades han –liksom många andra fredskämpar genom decennierna. Årsdagarna har främst ihågkommits av Jan Viklund, som därför är värd en ros
....till den radikale amerikansksvensken Al Burke som engagerat sig mycket för de på 1970-talet så utsatta vietnameserna. Han har nu kommenterat att vi i förra veckans Radio Tuff bland annat sa: ”Även Vietnam begick många allvarliga brott under sin ockupation 1979-1980.” Al Burke påpekar, ”att det faktiskt var Vietnam som satte stopp för röda khmerernas skräckvälde i Kambodja, efter att dessa upprepade gånger hade attackerat Vietnam med omfattande skador och många dödsfall som följd. De etniska vietnameserna i Kambodja slaktades i tiotusental”
....till Maud Sundqvist, som i många år varit aktiv i Svenska kommittén för Vietnam. Laos och Kambodja och som i Aftonbladet är inne på samma linje som Al Burke i sin kritik av Jan Myrdals överdrivna tro på att Pol Pots tid var något lovande för kambodjanerna. Om alla övergrepp skriver hon: ” Myrdal tror att det handlade om grymma fattigbondeövergrepp, när så många slogs ihjäl. Men det är tveksamt om Pol Pot ens hade fattigböndernas stöd. I september 1976 höll han ett tal om klasskamp, och han sade att den måste bedrivas även bland fattigbönderna, för här fanns de som ville leva individuellt, exempelvis äta i familjen. Det gjorde dem till klassfiender”.
....till Staffan Skott, som på en helsida i DN (8/4) skriver under rubriken ”Den sjunkna staden”. Det handlar om staden Viborg i Karelen, Finlands andra största stad, innan den 1944 blev ryskt krigsbyte. Han skildrar med empati både de 300 000 finländska flyktingarna från Karelen och de nya ryska bosättarna: ”Förlorarna i de två krigen är ju rika turister bland fattigdom och förfall hos segermakten. De knyter väl nävarna i fickan när de får höra att Sovjetarmén ’befriade’ Viborg och ser ett elände som får en att önska att det åtminstone varit stagnation, men de vet –och kan bära vetskapen- att de ryssar som nu bor i Karelen inte har någon skuld. Vid min resa med gamla karelska flyktingar och deras ättlingar som upprättat vänskapsband med ockupanternas nybyggare, skänkte burkar med kaffe och bekostade reparationer, tänkte jag: tänk om man kunde ta hit palestinier och israeler. Inte för att det skulle leda till något, men bara för att visa att det går”
....till Jan Guillou, som (AB 2/4) kallar Forum för levande historias undersökning 1997 av skolungdomars kunskaper om andra världskriget för ”undermålig” och ”ovetenskapligt trams”. Lika kritisk är han mot den uppmärksammade undersökningen i år om svenskars ”antisemitism”. Med en sådan typ av enkät skulle Henrik Bachner kunnna finna antisemiter överallt, menar Guillou: ”Om han så letade antisemitism bland pingvinerna i Antarktis skulle han finna vad han önskade, klara bevis. Fast pingvinerna sannolikt skulle tillhöra samma lömska variant som kolumnisterna i Aftonbladet, sådana som inte ärligt avslöjar sig själva.”
....till alla solidariska människor, som genom medlemsavgifter och gåvor på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 bland annat garanterar att det frivilliga arbetet med Radio Tuff kan fortsätta
tisdag, april 4
KRIG, BARN OCH RELIGIONER
KRIG, BARN OCH RELIGIONER
Ibland klarar vi vuxna barns vetgiriga frågor, ibland är vi hjälplösa, ja skamsna. De flesta barn har förmånen att vara omgivna av kärleksfulla och omtänksamma vuxna. Men hur svarar man ett barn som undrar hur samma vuxna kan ställa till med krig, där massor av mammor, pappor och barn dödas. Det är också omöjligt att förklara för ett barn att det i vår värld finns tiotusentals kärnvapen, detta makabra vuxenvanvett!
Utan att rodna är det inte heller lätt att förklara för barn att vi låter 8-10 miljoner andra barn dö i vår värld varje år. Det är den permanenta Förintelsen som leder till 25000-30000 dödsoffer bland barn varje dygn året runt. Bara på en timme dör dubbelt så många barn som antalet svenskar som tragiskt dödades av flodvågen julen 2004. Men sen dess har det varit ett förfärligt väsen om att överlevande svenskar inte tillräckligt snabbt kunde flygas hem från turistparadisen vid Indiska Oceanen. Trots alla tjusiga antirasistiska deklarationer förstår tyvärr våra opinionsbildare att man inte kan vinna valet i höst genom att ömka världens fattiga och döende.
Det är möjligt att barn numera avtrubbas ännu snabbare än förr. De sysslar med dataspel och andra elektroniska leksaker, av vilka de flesta tycks gå ut på att panga ihjäl ”dom andra”. Själv kan jag dock inte sätta mig på alltför höga hästar, för jag lekte med tennsoldater och var sedan landstormspojke, jo, faktiskt barnsoldat.
Det som bland annat bidrog till att jag som vapenvägrande sergeant hamnade i fängelse var en kyrkoherde som föreläste för oss befälselever vid I 21 i Sollefteå. Han var en slags militaristisk politruk, som uppmanade oss unga män att döda fienderna, ”så att de inte skulle kunna våldta våra mammor och systrar”. Att det just är i krig som flickor, kvinnor och gummor våldtas oändligt mycket mera än i fredstid hade tydligen inte gått upp för honom. Och det är inte bara de ”onda” som begår dessa brott utan miljoner kvinnor utsattes i andra världskriget för våldtäkter av de beundrade segrarna.
Uttryck som heliga krig är en häpnadsväckande självmotsägelse. Det finns ingenting så oheligt som krig. Krig går trots alla häftigt förskönande omskrivningar ju ut på att massmörda dom andra, inklusive deras kvinnor och barn, och det är väl den svåraste av alla synder i alla religioner. De som svamlar om ”heliga krig” måste ju bryta mot det centrala i sina heliga böcker.
Dagens kristna beklagar djupt de otroligt grymma korstågen och religionskrigen några sekel senare. Men om dagens konflikter är många av dem mindre bestämda. När jag en gång intervjuade den förre kristdemokratiska ledaren Alf Svensson framstod han som mera militarist än pacifist. Och de högerkristna i USA har inte tillhört duvorna.
Det finns dock religiösa som modigt och konsekvent arbetar för icke-våld. Om en stund ska vi här i Radio Tuff höra Martin Smedjeback. Han berättar vad han tillsammans med åtta andra gjorde vid Aldermaston dagen före senaste Hiroshimadagen. På 1950-talet var detta brittiska kärnvapencentrum i fokus för protesterna mot domedagsbomberna. Det var till Aldermaston Bertrand Russell och andra kärnvapenmotståndare marscherade och därmed inspirerade Bertil Svahnström och andra att bilda Kampanjen mot Atomvapen. Den aktiverade det svenska kärnvapenmotståndet och bidrog till att stoppa de aktuella planerna på svenska atomvapen.
Den 5 augusti 2005 tog Martin och åtta kristna kamrater sig in på Aldermaston och planterade vin- och fikonträd. I vintras stod de inför rätta och dömdes till böter och fängelse villkorligt. Domstolen använde de till att agitera mot kärnvapen och för sina icke-våldsliga principer. Inte minst imponerade de genom sitt människovänliga sätt också mot poliser och jurister.
Ännu modigare är den internationella grupp som kallar sig Christian Peacemaker Teams (CPT). I höstas kidnappades fyra av dem i Irak. I vintras hittades så en av dessa dödad, den amerikanske kväkaren Tom Fox. På detta svarade CPT i Bagdad genom att i ett möte med sina muslimska kamrater, både från shia och sunni, besluta om planer mot sekteristiskt våld.
Nyligen fritogs –eller släpptes?-- de tre andra. CPT gjorde då en deklaration, där det bland annat hette: ”Det är de utländska styrkornas illegala ockupation av Irak som ledde till denna kidnappning och till så mycket annat lidande i landet. Ockupationen måste upphöra”
----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1074) 2006-04-02
Ibland klarar vi vuxna barns vetgiriga frågor, ibland är vi hjälplösa, ja skamsna. De flesta barn har förmånen att vara omgivna av kärleksfulla och omtänksamma vuxna. Men hur svarar man ett barn som undrar hur samma vuxna kan ställa till med krig, där massor av mammor, pappor och barn dödas. Det är också omöjligt att förklara för ett barn att det i vår värld finns tiotusentals kärnvapen, detta makabra vuxenvanvett!
Utan att rodna är det inte heller lätt att förklara för barn att vi låter 8-10 miljoner andra barn dö i vår värld varje år. Det är den permanenta Förintelsen som leder till 25000-30000 dödsoffer bland barn varje dygn året runt. Bara på en timme dör dubbelt så många barn som antalet svenskar som tragiskt dödades av flodvågen julen 2004. Men sen dess har det varit ett förfärligt väsen om att överlevande svenskar inte tillräckligt snabbt kunde flygas hem från turistparadisen vid Indiska Oceanen. Trots alla tjusiga antirasistiska deklarationer förstår tyvärr våra opinionsbildare att man inte kan vinna valet i höst genom att ömka världens fattiga och döende.
Det är möjligt att barn numera avtrubbas ännu snabbare än förr. De sysslar med dataspel och andra elektroniska leksaker, av vilka de flesta tycks gå ut på att panga ihjäl ”dom andra”. Själv kan jag dock inte sätta mig på alltför höga hästar, för jag lekte med tennsoldater och var sedan landstormspojke, jo, faktiskt barnsoldat.
Det som bland annat bidrog till att jag som vapenvägrande sergeant hamnade i fängelse var en kyrkoherde som föreläste för oss befälselever vid I 21 i Sollefteå. Han var en slags militaristisk politruk, som uppmanade oss unga män att döda fienderna, ”så att de inte skulle kunna våldta våra mammor och systrar”. Att det just är i krig som flickor, kvinnor och gummor våldtas oändligt mycket mera än i fredstid hade tydligen inte gått upp för honom. Och det är inte bara de ”onda” som begår dessa brott utan miljoner kvinnor utsattes i andra världskriget för våldtäkter av de beundrade segrarna.
Uttryck som heliga krig är en häpnadsväckande självmotsägelse. Det finns ingenting så oheligt som krig. Krig går trots alla häftigt förskönande omskrivningar ju ut på att massmörda dom andra, inklusive deras kvinnor och barn, och det är väl den svåraste av alla synder i alla religioner. De som svamlar om ”heliga krig” måste ju bryta mot det centrala i sina heliga böcker.
Dagens kristna beklagar djupt de otroligt grymma korstågen och religionskrigen några sekel senare. Men om dagens konflikter är många av dem mindre bestämda. När jag en gång intervjuade den förre kristdemokratiska ledaren Alf Svensson framstod han som mera militarist än pacifist. Och de högerkristna i USA har inte tillhört duvorna.
Det finns dock religiösa som modigt och konsekvent arbetar för icke-våld. Om en stund ska vi här i Radio Tuff höra Martin Smedjeback. Han berättar vad han tillsammans med åtta andra gjorde vid Aldermaston dagen före senaste Hiroshimadagen. På 1950-talet var detta brittiska kärnvapencentrum i fokus för protesterna mot domedagsbomberna. Det var till Aldermaston Bertrand Russell och andra kärnvapenmotståndare marscherade och därmed inspirerade Bertil Svahnström och andra att bilda Kampanjen mot Atomvapen. Den aktiverade det svenska kärnvapenmotståndet och bidrog till att stoppa de aktuella planerna på svenska atomvapen.
Den 5 augusti 2005 tog Martin och åtta kristna kamrater sig in på Aldermaston och planterade vin- och fikonträd. I vintras stod de inför rätta och dömdes till böter och fängelse villkorligt. Domstolen använde de till att agitera mot kärnvapen och för sina icke-våldsliga principer. Inte minst imponerade de genom sitt människovänliga sätt också mot poliser och jurister.
Ännu modigare är den internationella grupp som kallar sig Christian Peacemaker Teams (CPT). I höstas kidnappades fyra av dem i Irak. I vintras hittades så en av dessa dödad, den amerikanske kväkaren Tom Fox. På detta svarade CPT i Bagdad genom att i ett möte med sina muslimska kamrater, både från shia och sunni, besluta om planer mot sekteristiskt våld.
Nyligen fritogs –eller släpptes?-- de tre andra. CPT gjorde då en deklaration, där det bland annat hette: ”Det är de utländska styrkornas illegala ockupation av Irak som ledde till denna kidnappning och till så mycket annat lidande i landet. Ockupationen måste upphöra”
----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1074) 2006-04-02
måndag, april 3
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1074) 06-04-02
....till broschyren ”Fyra saker du inte vill veta om svensk vapenexport”, utgiven av Svenska Freds, Kristna Freds, Amnesty och Diakonia. Den tar upp, att Sverige nu är världens nionde största vapenexportör. Vi har faktiskt fördubblat vår vapenexport under 2000-talet och säljer nu både till krigförande länder och till länder som kränker mänskliga rättigheter. De fyra konsekvenserna av vapenexport är enligt broschyren: ”Svenska vapen bidrar till att göda krig och konflikter, bidrar till brott mot mänskliga rättigheter, bidrar till fattigdom och stärker diktaturer” Vidare sägs det: ”Världen spenderar 70
00 miljarder kronor varje år på militära rustningar. Det motsvarar mer än 1100 kr per person i världen. Samtidigt dör 30 000 barn varje dag av sjukdomar relaterade till brist på mat, vatten och hälsovård. Om resurserna fördelades annorlunda hade många kunnat räddas”
....till de tuff-aktivister, som i går (1/4) fanns i Tyresö Centrum och bland annat deltog i den kampanj mot vapenhandeln som denna dag förekom på flera platser i landet. Bland annat fotograferades människor som tar avstånd från denna handel. Det ingår i ”En miljon ansikten”, en internationell kampanj för kontroll av vapenhandeln. Bilder på protesterande läggs in på nätet i denna folkrörelsekampanj kallad ”Control Arms”. Redan finns där bilder på över 900000 människor. Mer info: www.svenskafreds.se/controlarms
....till Peter Fröberg Idling, som skrivit en bok, i vilken han bland annat undrar hur Jan Myrdal och andra svenskar på besök i Pol Pots Kampuchea på 1970-talet inte tycks ha lagt märke till massdöden. Om detta har det diskuterats bland annat i Aftonbladet. Om USA:s krigsförbrytelser i Kambodja 1969-1973 är Fröberg Idling dock ense med Myrdal och skriver (AB 30/3): ”Att inte Kissinger och de andra som då bombade Kambodja sönder och samman ställs inför rätta är ett folkrättsligt haveri. Även Vietnam begick många allvarliga brott under sin ockupation 1979-1989. Och även för dessa borde ansvar utkrävas. I det avseendet är jag och Jan Myrdal överens.”
....till Tyresö Filmförening som i samarbete med Miljöpartiet visar en serie miljöfilmer på Bio Forellen under tisdagkvällarna i april. Stefan Jarls ”Naturens hämnd” visas nu på tisdag den 4 april kl 19 och tisdagen därpå (11/4) kan vi se ”Bullshit”, filmen om den indiska forskaren Vandana Shivas kamp mot multinationella företags härjningar.
....till Aftonbladets Yrsa Stenius, som utifrån sina finländska erfarenheter har en annan syn på katastrofer än den gängse i Sverige. Nu skriver hon: ”Än en gång tvingades jag konstatera att detta land, som jag en gång hyllat som förnuftets och rimlighetens hemvist på jorden, i prövningens stund visade sig oförmöget att möta en stor olycka värdigt, att samla sig i stram sorg efter en katastrof mot vilken varje mänsklig makt stod hjälplös. Där andra drabbade länders folk sänkte sina huvuden i tystnad och djupaste förtvivlan, men också i stillhet och ödmjukhet inför det övermäktiga, där rasade Sverige. I Sverige fanns ingen tid och ingen plats för människor att fatta varandras händer och tiga inför det som saknar ord. I Sverige fanns bara utrymme för indignation. Sveriges trygghetsnarkomani stod inte pall för insikten att ohyggliga saker kan hända utan att någon är skyldig. I Sverige måste det onda exkluderas ur allas vår gemenskap och läggas någon utpekad till last. Vrede och vantro tillhör människors omedelbara reaktioner vid plötsliga och outhärdliga förluster. De är starka och explosiva känslor. Just därför ska de hanteras varsamt i den offentliga opinionen. Så skedde i alla andra länder men inte i Sverige. I Sverige exploaterades vanmaktens raseri och trygghetsnarkomanernas besvikelse av en politisk-journalistisk maktapparat.”
Och Yrsa Stenius’ omdöme om vår sparkade utrikesminister är befriande annorlunda: ”En ambitiös, arbetsam, intelligent och pliktmedveten person som Laila Freivalds, en i alla sina befattningar respekterad 63-årig kvinna, gjordes i tsunamins eftersvall till var mans niding, till en skyddslös människa som hätska svenskar såg sig föranledda att hata i direktsändning”.
....till Södertörns friskola i Huddinge som vid en ceremoni i onsdags (29/3) lämnade över en postväxel på 32 415 kr till Tuff-aktivisterna Erika Husberg, Gunnar Petersen och Monica Schelin. Pengarna är resultatet av skolans solidaritetsafton i februari och de ska användas för Tuff-projekten i Indien.
....till Andreas Malm som i DNs kulturdel (1/4) skriver om Irak under rubriken ”Blodets och våldets logik”. Han nämner amerikanska massdödanden av civila i Falluja, Al Qaim och Tel Afar men undrar hur det irakiska motståndet har kunnat ”sjunka så lågt” att en massa oskyldiga civila numera dödas. Han anser att motståndsmännen hade folkrätt och global sympati på sin sida men nu ”gått ner sig i moraliska träsk”. Han tar också upp Christian Peacemaker Team, som trots mordet på en medlem, den amerikanske kväkaren Tom Fox, fortsätter sitt arbete i Irak, bland annat i samarbete med muslimska fredsaktivister från både sunni och shia.
....till riksdagsmannen Lars Ångström, före detta ordförande i Svenska Freds, som på DN-Debatt (1/4) anser att nya uppgifter från den estniske statsåklagaren stärker misstankarna om att Estonia under olycksnatten transporterade militärmateriel. Ångström talar om ”rättsskandal” och mörkläggning från militärt håll och kräver därför en ny utredning
....till Radio Tuffs medarbetare i fråga om Östeuropa, Seppo Isotalo, som nu anmält ett eko-inslag till Radionämnden. Den 19 mars påstod Ekot att Seppo hade anmält den vitryska oppositionen till landets myndigheter. Det var felaktigt, ty det var ett översättningsfel i OSSE:s påståenden Seppo hade påpekat. I ett annat inslag använde reportern rentav uttrycket ”den ökände Seppo Isotalo”
....till alla solidariska människor som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 för gåvor eller medlemskap.
00 miljarder kronor varje år på militära rustningar. Det motsvarar mer än 1100 kr per person i världen. Samtidigt dör 30 000 barn varje dag av sjukdomar relaterade till brist på mat, vatten och hälsovård. Om resurserna fördelades annorlunda hade många kunnat räddas”....till de tuff-aktivister, som i går (1/4) fanns i Tyresö Centrum och bland annat deltog i den kampanj mot vapenhandeln som denna dag förekom på flera platser i landet. Bland annat fotograferades människor som tar avstånd från denna handel. Det ingår i ”En miljon ansikten”, en internationell kampanj för kontroll av vapenhandeln. Bilder på protesterande läggs in på nätet i denna folkrörelsekampanj kallad ”Control Arms”. Redan finns där bilder på över 900000 människor. Mer info: www.svenskafreds.se/controlarms
....till Peter Fröberg Idling, som skrivit en bok, i vilken han bland annat undrar hur Jan Myrdal och andra svenskar på besök i Pol Pots Kampuchea på 1970-talet inte tycks ha lagt märke till massdöden. Om detta har det diskuterats bland annat i Aftonbladet. Om USA:s krigsförbrytelser i Kambodja 1969-1973 är Fröberg Idling dock ense med Myrdal och skriver (AB 30/3): ”Att inte Kissinger och de andra som då bombade Kambodja sönder och samman ställs inför rätta är ett folkrättsligt haveri. Även Vietnam begick många allvarliga brott under sin ockupation 1979-1989. Och även för dessa borde ansvar utkrävas. I det avseendet är jag och Jan Myrdal överens.”
....till Tyresö Filmförening som i samarbete med Miljöpartiet visar en serie miljöfilmer på Bio Forellen under tisdagkvällarna i april. Stefan Jarls ”Naturens hämnd” visas nu på tisdag den 4 april kl 19 och tisdagen därpå (11/4) kan vi se ”Bullshit”, filmen om den indiska forskaren Vandana Shivas kamp mot multinationella företags härjningar.
....till Aftonbladets Yrsa Stenius, som utifrån sina finländska erfarenheter har en annan syn på katastrofer än den gängse i Sverige. Nu skriver hon: ”Än en gång tvingades jag konstatera att detta land, som jag en gång hyllat som förnuftets och rimlighetens hemvist på jorden, i prövningens stund visade sig oförmöget att möta en stor olycka värdigt, att samla sig i stram sorg efter en katastrof mot vilken varje mänsklig makt stod hjälplös. Där andra drabbade länders folk sänkte sina huvuden i tystnad och djupaste förtvivlan, men också i stillhet och ödmjukhet inför det övermäktiga, där rasade Sverige. I Sverige fanns ingen tid och ingen plats för människor att fatta varandras händer och tiga inför det som saknar ord. I Sverige fanns bara utrymme för indignation. Sveriges trygghetsnarkomani stod inte pall för insikten att ohyggliga saker kan hända utan att någon är skyldig. I Sverige måste det onda exkluderas ur allas vår gemenskap och läggas någon utpekad till last. Vrede och vantro tillhör människors omedelbara reaktioner vid plötsliga och outhärdliga förluster. De är starka och explosiva känslor. Just därför ska de hanteras varsamt i den offentliga opinionen. Så skedde i alla andra länder men inte i Sverige. I Sverige exploaterades vanmaktens raseri och trygghetsnarkomanernas besvikelse av en politisk-journalistisk maktapparat.”
Och Yrsa Stenius’ omdöme om vår sparkade utrikesminister är befriande annorlunda: ”En ambitiös, arbetsam, intelligent och pliktmedveten person som Laila Freivalds, en i alla sina befattningar respekterad 63-årig kvinna, gjordes i tsunamins eftersvall till var mans niding, till en skyddslös människa som hätska svenskar såg sig föranledda att hata i direktsändning”.
....till Södertörns friskola i Huddinge som vid en ceremoni i onsdags (29/3) lämnade över en postväxel på 32 415 kr till Tuff-aktivisterna Erika Husberg, Gunnar Petersen och Monica Schelin. Pengarna är resultatet av skolans solidaritetsafton i februari och de ska användas för Tuff-projekten i Indien.
....till Andreas Malm som i DNs kulturdel (1/4) skriver om Irak under rubriken ”Blodets och våldets logik”. Han nämner amerikanska massdödanden av civila i Falluja, Al Qaim och Tel Afar men undrar hur det irakiska motståndet har kunnat ”sjunka så lågt” att en massa oskyldiga civila numera dödas. Han anser att motståndsmännen hade folkrätt och global sympati på sin sida men nu ”gått ner sig i moraliska träsk”. Han tar också upp Christian Peacemaker Team, som trots mordet på en medlem, den amerikanske kväkaren Tom Fox, fortsätter sitt arbete i Irak, bland annat i samarbete med muslimska fredsaktivister från både sunni och shia.
....till riksdagsmannen Lars Ångström, före detta ordförande i Svenska Freds, som på DN-Debatt (1/4) anser att nya uppgifter från den estniske statsåklagaren stärker misstankarna om att Estonia under olycksnatten transporterade militärmateriel. Ångström talar om ”rättsskandal” och mörkläggning från militärt håll och kräver därför en ny utredning
....till Radio Tuffs medarbetare i fråga om Östeuropa, Seppo Isotalo, som nu anmält ett eko-inslag till Radionämnden. Den 19 mars påstod Ekot att Seppo hade anmält den vitryska oppositionen till landets myndigheter. Det var felaktigt, ty det var ett översättningsfel i OSSE:s påståenden Seppo hade påpekat. I ett annat inslag använde reportern rentav uttrycket ”den ökände Seppo Isotalo”
....till alla solidariska människor som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 för gåvor eller medlemskap.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)