Psykologisk "krigföring" och propaganda

I mars varnade svensk säkerhetspolis för att Ryssland bedriver informationskrig mot Sverige. Detta slogs upp alarmistiskt av våra medier. Man framhöll att det är en psykologisk krigföring, en slags oblyg propaganda, som pågår mot vårt land redan i fredstid.

Det är dock svårt för oss vanliga medborgare att bli varse den ryska psykologiska krigföringen mot oss svenskar. Desto lättare är det att upptäcka den Natovänliga svenska informationen eller propagandan, till exempel för oss många som läser Dagens Nyheter.

DN denna vecka

Bara den här veckan förekommer det många helsidesartiklar i DN om hotet från Ryssland: I söndags (17/4) löd rubriken ”NATO-EXPERTER: RYSSLAND KAN LÄTT INTA GOTLAND”.

I måndags var den stora dominerande förstasidesrubriken ”REGERINGEN TAR STRID MOT RYSK PROPAGANDA” med tre sidor inne i tidningen under rubriken ”SÅ SKA SVERIGE STOPPA RYSKA PROPAGANDAN”

I tisdags en tre-spaltare  om Nato-samarbetet. Och i onsdags  två helsidor under rubriken ”HAN HÄNGS UT SOM FIENDEN I VLADIMIR PUTINS RYSSLAND” Det handlade om superkapitalisten Bill Browder.

Krim och Gotland

I söndagens artikel varnas för hur lätt det skulle vara att erövra Gotland. Ja, Visby brandskattades för all del, med det var inte av ryssen utan av danske Valdemar Atterdag. Det var 1361, alltså för 655 år sedan.

Ingenting i artikeln nämns  om läget i Östersjön i dag. För 30 år sedan hörde de tre baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen till Sovjetunionen medan Polen och Östtyskland var medlemmar av Warszawapakten.

I dag är dessa länder med i Nato, som gjort Östersjön till nästan ett Natos innanhav. Finland och Sverige är ännu undantag, låt vara att de samarbetar intimt med de 28 länderna i Nato, den militärallians som är 15-20 gånger starkare än Ryssland.

Mike Winnerstig, forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut FOI kommer till tals i artikeln: Han säger att den ryska annekteringen av Krim 2014 har ökat osäkerheten i Östersjöområdet.

Brott mot folkrätten och dess följder

Den överväldigande majoriteten av Krims befolkning är ryssar och halvön har i flera hundra år tillhört Ryssland – ända tills Chrusjtjov 1954 gav bort den till Ukraina- Det var närmast en formalitet eftersom Ukraina då var en del av Sovjetunionen.

Den ryska annekteringen av Krim, stämplad som ett folkrättsbrott, var nästan oblodig. Det var en från vardera sidan som dödades, låt vara två för många. Jämfört med Natoländerna USA:s och Storbritanniens folkrättsvidriga invasion 2003 av Irak med dess hundratusentals dödade och dess eländiga följder i form av flyktingar och framväxten av IS är annekteringen av Krim ändå ett blekt folkrättsbrott.

Det har uppmärksammats dåligt i väst att en stor majoritet av Krimborna enligt opinionsundersökningar välkomnade att få tillhöra Ryssland.

Inte ens en promille av gotlänningarna skulle å andra sidan välja att deras ö blev rysk.

Psykologisk ”krigföring”

Det är synd att DN är så ensidig, att den framstår som en del av svensk militärs psykologiska propaganda -- eller ”krigföring”, som tidningen alarmistiskt kallar det.

I dag (22/4) finns en artikel i DN skriven av den amerikanske professorn Paul Roderick Gregory. Dess helsidesrubrik lyder: ”ETT GAPANDE HÅL I PUTINS LÖGN”