Rysk "propaganda". Västlig "information"

(Jan Nybondas är finländare som ofta återges på www.nyhetsbanken.info , varifrån den här texten är hämtad.)

Den finsk-svenska trollfrågan

Både Sverige och Finland har under förra året och i år gjort statliga satsningar för att spana efter påstådd rysk trollverksamhet, dvs. aktivitet på nätets debattforum där man under dold identitet driver en försåtlig agenda och genom falsk information försöker påverka den stora massan.

Varav kommer sig detta stora intresse ? Det förefaller finnas flera faktorer som verkar i samma riktning. Den första är att man själv sysslar med det man beskyller motparten för. Den som följer brittiska nätdebatter kan inte undgå att lägga märke till att vissa debattörer har en suspekt framtoning och representerar det som kunde beskrivas som MI5 eller MI6 -linjen, dvs. underrättelsetjänstens linje. Detta var särskilt tydligt medan Irakkriget pågick och den brittiska insatsen ännu var betydande. Samma fenomen har kunnat iakttas när man debatterat kring Wikileaks, Edward Snowden och Julian Assange.

Problemet för den brittiska underrättelsetjänstens troll är det samma som ryska nättroll skulle ställas inför, nämligen den uppenbara risken att avslöjas och förlöjligas av de andra debattörerna. Följden av ett avslöjande leder till den diametralt motsatta effekten än vad som eftersträvas; den brittiska regeringens linje i Irakkriget fick inget lyft av nättrollen utan tvärtom avslöjades för vad den var i all sin lögnaktighet.

Om inte britternas egen underrättelseverksamhet på hemmaplan kan maskera sig på nätforum utan att bli utskrattade av sin målgrupp, de övriga debattörerna, hur skulle ryska debattörer kunna smyga sig in på västliga forum och överlista debattörerna där ? Dels har vi språkproblemet, det finns inte tillräckligt med folk som kan utländska språk på acceptabel nivå, dels har vi debattkulturen som väsentligt skiljer sig och leder till användning av formuleringar som skulle avslöjas som främmande.

Men även om dessa två hinder kunde övervinnas har man ännu inte vunnit någonting. Man skulle befinna sig i samma ruta som den brittiska underrättelsetjänsten när den skulle bortförklara omständigheterna kring Irakkriget. Här har vi den springande punkten: fakta är svåra att betvinga, lögner har korta ben och underrättelsetjänstens och regeringens version ligger i spillror och skammen ligger tät över London.

Eventuell rysk falskinformation skulle möta samma öde, därom råder ingen tvekan; om däremot det omvända skulle gälla; att trollen hade vederhäftiga synpunkter att lägga fram, då har vi en helt annan historia.

"RT, the Russian propaganda bullhorn" sade John Kerry och fick bifall av Hillary Clinton: "We are losing the information war". Intresset för påstådda ryska nättroll har ett nära samband med de framgångar ryska internationella media haft, eftersom trollen förmodas föra vidare mediernas budskap på debattforum.

De ryska medierna sägs ha lockat till sig ett stort antal intresserade och till och med ligga före CNN som nätmedia. Amerikanska kabelkanaler är däremot restriktiva i sitt programutbud och endast en minoritet erbjuder ryska medier. Detta fenomen går under namnet konkurrens och är mot förmodan något helt nytt i det tidigare så monotona amerikanska medielandskapet. Plötsligt finns det ett alternativ.

En debattör var nyligen missnöjd med hur RT rapporterat om en händelse och fick då frågan från sin motpart om hur Fox News hade återgett samma sak. Reaktionen blev upprörd: "Alla vet att Fox ljuger, det är deras jobb, ingen tar dem på allvar."

Även amerikanerna verkar således förvänta sig av RT att de levererar ett alternativ som saknats. När USA inledde Irakkriget år 2003 körde alla medier i USA regeringens linje om massförstörelsevapen. I hela det jättelika maskineriet fanns en enda redaktör för ett debattprogram som inte direkt var av motsatt åsikt, men som gav uttryck för en viss skepsis. Han fick omgående sparken och programmet lades ned.

Att någon kommer in på en så uniform arena med avvikande synpunkter måste självfallet upplevas som hotfullt. RT fanns inte 2003 och hade kanalen funnits hade den inte kunnat avvärja kriget, men nog hade debatten i USA tagit intryck. RT:s kritiker i europeiska regeringskretsar har inte den blekaste aning vad de talar om.

Antingen har de inte förstått vad de sett eller troligtvis aldrig sett någonting överhuvudtaget, skället ingår i yrkesrollen. De ryska internationella mediernas koncept är enklare än våra politiker skulle vilja medge. Det är inte katedervisdom från Moskva som levereras utan det mesta av programinnehållet skapas av engelskspråkiga redaktörer som sina källor och sakkunniga anlitar experter och akademiker från väst, personer som har kritiska synpunkter och som av den anledningen förvägras tillträde till västmedier. För västliga nyhetskonsumenter och kritiska experter ett win-win koncept, för etablissemanget ett uppenbart problem.

Det är inte Ryssland som hotar oss utan vi står inför ett hot inifrån, en likriktningssträvan som vill utesluta all skepsis och alla avvikande åsikter. Bakom språkbarriärena här uppe i Norden är vi mer utestängda från internationella alternativmedia och vi har fått ett baltiskt mediaklimat, där per definition ryskt är svart och västligt vitt.

Enligt en lettisk officiell trollutredning klassificerades avvikande mening om det nedskjutna malaysiska passagerarplanet MH 17 per automatik som trollaktivitet. Den som inte köper den officiella versionen är ett nättroll. Det man döljer är att en lång rad experter i Tyskland, Holland och USA också har en annan åsikt i frågan, vilken ännu befinner sig under utredning och där turerna antagit allt märkligare former.

Den flerfaldigt prisbelönte Robert Parry är den journalist i USA som ägnat mest tid åt fallet MH 17, även han förkastar den officiella versionen sådan den föreligger i dagsläget, suspekt eller hur ?

Som avslutning på trollfrågan kan vi ta Syrienkriget. Våra politiker har återigen trasslat in sig i ett nätverk av lögner som de inte kan frigöra sig ifrån utan att tappa ansiktet. Istället för att våra myndigheter slösar tid och resurser på att spana efter nättroll borde de se till att våra regeringar skaffar sig korrekt information om krisens förhistoria, dess inledning och fortsättning.

Den brittiske fd. MI6 -officeren Alastair Crooke sade nyligen i en intervju att den Fria syriska armén fungerade som Syriens Walmart för vapen som levererades från USA, betaldes av Saudiarabien och inskeppades via Turkiet. USA kunde hävda att deras vapenleveranser gick till moderata krigare medan de i själva verket mycket väl visste att de i slutändan hamnade hos Al Nusra och IS.

Kort sagt, de nordiska regeringarna har återigen ställt sig på kolonialherrarnas sida när de för krig mot nationalistiska krafter, vilket skett enligt samma mönster ända sedan Ottomanska imperiet upplöstes. Hur ovetande och okunnig får man bli och ändå ha ansvaret för landets utrikespolitik.

I regeringarna sitter de riktiga trollen som drabbats av panik när de insett att de blivit avslöjade. Som utväg vill de se att det likriktade åsiktsklimatet ytterligare stramas åt, ingen skall få veta vad som sker.

Jan Nybondas

Religiösa ledare bör tala ut !

BRYSSEL MEN IRAKIER OCH RYSSAR DÅ?

Medierna är de senaste dagarna fulla av otäcka skildringar av morden på oskyldiga människor, begångna av jihadister i Bryssel. Islamiska staten har tagit på sig dem.

I dag meddelas att minst 30 människor har dödats i en terroristattack vid en fotbollsmatch. Det hände dock i Irak, och där är man van vid dessa illdåd, samtidigt som vi är ovana vid att uppmärksamma dem. Få vet att tidigare i mars dödades ca 60 irakier i en annan terroristattack.

Inte heller många kan svara på vilket terrordåd det var som dödat flest européer det senaste året. Man gissar förstås på Paris i november och det var ju 130 människor som då dödades. Det var dock när ett ryskt passagerarplan den 31 oktober sprängdes över Sinai och 224 människor dödades, de flesta från S:t Petersburg här vid Östersjön.

Det är generande att jämföra den ringa mediauppståndelsen när 224 ryssar dödades av terrorn med de många feta rubrikerna om de drygt 30 dödade i Bryssel. Det är också generande att vi inte mera ömkar de många tusen muslimerna – särskilt shiamuslimer – som blir dödade av ”Islamiska staten”.

”RELIGIÖST OBEGÅVAD”

I min krönika den 19 mars (se nedan) talade Nobels fredspristagare Mairead Maguire klarspråk. Hon tog avstånd från militära lösningar, att det mäktiga militär-industriella-mediala komplexet tvingade på oss människor att mörda varandra,

I mitt senaste inlägg (22/3) här på bloggen medgav jag att jag var religiöst obegåvad. Vill gärna tro att religion är någon slags ”gåva”. Och hade jag växt upp bland mina hinduiska eller muslimska vänner i Indien hade jag inte döpts på kristet sätt, inte heller hade jag för 70 år sedan gått och läst och tagit nattvarden. Det hade jag inte heller gjort om jag växt upp i ett buddhistiskt eller judiskt område.

VILKA RELIGIONER TILLÅTER MASSMORD PÅ OSKYLDIGA?

Ändå hyser jag ett förtvivlat hopp till att religiösa troende är emot massdödande av människor. Många av dem beundrar jag för deras vänlighet och solidaritet.

Jag frågar mig var någonstans i de heliga skrifterna är det tillåtet att urskillningslöst döda oskyldiga Jo, jag vet att i Gamla testamentet, helig för både kristna och judar, finns det texter, där det ”utvalda folket” kan tillåta sig saker mot andra folkslag, gärningar som vi i dag betecknar som folkmord. I Koranen finns också liknande grymheter nästan positivt skildrade.

IMAMER OCH ANDRA RELIGIÖSA LEDARE.

Den svåraste synden i alla religioner måste väl vara att ta livet av andra människor. De mord som nu sker i Islamiska statens namn måste fördömas av alla imamer och andra muslimska ledare som grovt antimuslimska. Inget vore mera effektivt mot all rekrytering av nya unga jihadister. Det skulle också motverka eventuell islamofobi.

 De unga jihadisterna tar som självmordsbombare livet av oskyldiga, inklusive sig själva, och de tror att de därigenom blir martyrer och kommer till paradiset, där villiga oskulder väntar på dem. Finns det helveten torde det vara platsen dit de kommer.

Präster, rabbiner, buddhistmunkar, hinduiska lärde och andra religiösa ledare är också mycket välkomna att utmana Mammons mäktiga militär-industriella komplex.

Bomber dödar i Jemen. Vem bryr sig?

Saudiarabien dödar sedan ett år

För en vecka sedan dödades ett hundratal civila, därav 24 barn på en marknad i Jemen. Tio kroppar var så svårt brända att de inte kunde identifieras.

Sedan ett år har Saudiarabien bombat sitt fattiga grannland Jemen. Dubbelt så många civila som stridande har dödats i detta krig där skolor, sjukhus, kliniker, bröllop och fabriker har utsatts för förödande flygattacker, som kan utgöra krigsbrott och brott mot mänskligheten.

FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, den jordanske prinsen Zeid al Hussein, anser att detta dödande förekommer med ”oacceptabel regelbundenhet”.

Rustat till tänderna

Saudiarabien har verkligen gott om bomber. Det har trots sin ringa folkmängd på 30 miljoner invånare världens fjärde mest rustade krigsmakt, tätt efter Ryssland. Deras olja har gjort dess många prinsar stenrika, vilket ökad deras inflytande, inte bara i arabvärlden.

Usama bin Ladin tillhörde en rik saudisk finansfamilj och de flesta som genomförde terrorn den 11/9 mot USA var saudier. Trots detta betecknas Saudiarabien av USA som en av sina allierade.

Piskrapp och avrättningar

Medan det saudiska dödandet i Jemen inte får värst stor uppmärksamhet har de saudiska straffmetoderna väckt en del kritik. Den totalitära regimen i Saudiarabien genomförde minst 157 avrättningar under 2015. Internationella organisationer som arbetar mot dödsstraffet har slagit larm om att antalet halshuggningar i landet var det högsta på två decennier förra året.

Dessutom avrättades på nyåret 47 personer under samma dag, bland annat Nimr al-Nimr. Han var en shiamuslimsk ledare och profilerad kritiker av den sunnimuslimska regimen i Saudiarabien.

Uppseende väckte också domen mot bloggaren Raif Badawi. Han dömdes efter att ha kritiserat den religiösa polisen av den extremt wahabistiska (läs: extremt religiösa) domstolen till 1 000 piskrapp och 10 års fängelse.

Saudisk hjälp mot Syrien

Saudiarabien har också bidragit med vapen och ideologiskt stöd till delar av den syriska oppositionen i det krig som kostat minst en kvarts miljon människor livet och som vållat miljontals flyktingar. IS och al-Nusrafronten lär också ha varit bland mottagarna.

PS: Den värsta hädelsen?

Ett tillägg från en ”religiöst obegåvad” som ändå tror sig veta något om religioner: Jag vill gärna tro att den värsta synden i alla religioner är att döda sina medmänniskor. Men i dag hände morden på ett 30-tal oskyldiga människor i Bryssel, vilket fått 100 gånger så stor uppmärksamhet än de över 100 lika oskyldiga jemeniter som förra tisdagen dödades.

En nobelpristagare talar klarspråk

Ständigt i fredens tjänst. Så kan man sammanfatta Mairead Maguires livsgärning. 40 år efter att hon som 33-åring mottog Nobels fredspris fortsätter hon sitt arbete mot krig och militarism. Ett engagemang som fört henne till många av världens krigshärdar från hemstaden Belfast i Nordirland.

”Där jag bor har vi inte ens vårdcentral och ungdomar flyttar för att det inte finns jobb. Samtidigt satsas miljarder brittiska pund på att uppdatera kärnvapensystemet Trident. Så kan det inte få fortsätta.”

Och hon fortsätter:

Trots brist på jobb och växande fattigdom insisterar ledarna på en politik till stöd för krig i andra länder istället för att ge trygghet åt EU-medborgarna. Vi i västvärlden måste göra oss av med den koloniala, imperialistiska attityden att vi vet vad som är bäst för Syrien och andra länder. Det är fel. Lösningen är att stoppa all militär intervention utifrån och lyssna till det syriska folket. Natoländer bär stor skuld till att Syrien och andra länder i Mellanöstern förvandlats till kaotiska krigszoner varifrån människor tvingas fly.

 Under sitt besök i Sverige i slutet av februari kommer Mairead Maguire in på svensk utrikespolitik:

”Jag hoppas att svenska riksdagen beslutar att inte godkänna värdlandsavtalet med Nato. Sverige borde istället återta sin roll som fredsmäklare och understödjare av fredsprocesser. Min uppfattning är att Nato borde ha upplösts samtidigt som Warszawapakten. Efter terrordåden 11 september har Nato och Natoländer spelat en destruktiv roll i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. Det är vår utrikespolitik, våra satsningar på att bygga det militärindustriella komplexet, som ligger till grund för att miljoner människor nu är på flykt från dessa länder.

På det högljudda talet om hotet från Putin och det aggressiva Ryssland då, svarar hon:

”Det är struntprat, Jag har hört argumentet förr. Det är inte bara den svenska överheten som försöker skrämma folket att acceptera Nato och ökade militära satsningar. Rädslan sprids av de som anser att krig är nödvändigt. För det finns de som tjänar på krig och vapenhandel, som fruktar freden. Varje militärindustriellt komplex behöver en fiende. Jag ser ingen anledning att vara rädd för Ryssland. Problemet är att Nato inte följt de löften som gavs när Warszawapakten upplöstes, om att inte expandera mot Ryssland. När Nato utvidgas och stora militärövningar hålls vid Rysslands gränser, då sänder Nato hotfulla signaler.”

Om sanktionerna mot ryssarna och deras motaktioner säger Mairead Maguire:

”Det är det ryska folket som får betala priset för sanktionerna. Men de drabbar också Europas folk. Irland hade tidigare mycket handel med jordbruksprodukter med Ryssland. Bestraffningen av Ryssland ger sämre ekonomi och förlorade jobb på Irland. Och i andra lVirta löigt chans att skapa långasguireTuff.b som utplänade Hirshima 1945sciplin i många fall har betydligt chans att skapa långänder i Västeuropa”

På senare år har Mairead Maguire engagerat sig i konflikten i Syrien som hon besökt flera gånger, senast i november i fjol. I Damaskus, Homs, Latakia och andra syriska städer har hon mött hundratals syrier med olika bakgrund, politisk uppfattning och religiös tillhörighet. Om dessa möten säger hon:

”Sanningen är att jag blev nästan chockad av vad jag såg och vad folk sa. Det var något helt annat än mainstreammedias tal om att Assad måste bort och att krig och bombningar utifrån är lösningen. Det folk sa till oss, och vi mötte anhängare av regeringen, oppositionella och olika religiösa ledare, var att den utländska militära interventionen måste stoppas, att syrierna själva måste finna en fredslösning.

Hon anser att Syrien invaderats av tusentals utländska krigare, de allra flesta insläppta av Nato-landet Turkiet. Den vägen har också vapen och annat stöd förts in till al-Qaidaextremister och påstått moderata krigare av både syrisk och utländsk härkomst. Kriget med hjälp av ombud upprör Mairead Maguire:

”Att beväpna oppositionella styrkor för att störta ett annat lands regering, och det oavsett om styrkorna är moderata eller fundamentalister, är ett allvarligt brott mot internationell lag. Men det är vad Natoländer gjort tillsammans med Saudiarabien och Qatar. Jag är pacifist, jag är emot allt våld och för fredliga lösningar. Men när väst endast talar om Assad som problemet, så är det fel. Det som händer i Syrien är komplext och många är inblandade. Jag menar att Assad-regeringen måste vara en del av lösningen. Ryssland har hela tiden sagt detta, att den syriska regeringen och övriga parter måste lösa konflikten genom förhandlingar.

Trots allt uttrycker hon hopp och berättar:

”2014 åkte jag till Homs men tvingades lämna staden snabbt på grund av hot från utländska krigare. Vi åkte tillbaka i november förra året. Då mötte vi freds- och försoningskommittén i Homs gamla stad, ett område som under flera års tid kontrollerades av väpnade grupper. Arbetet leddes av två religiösa ledare, en muslimsk shejk och en kristen präst. De berättade om hur de gått in i områden kontrollerade av väpnade grupper och talat med dem, uppmuntrat dem att överlämna vapnen och acceptera regeringens amnesti och istället förändra Syrien med fredliga medel.”

Viktiga slutord från nobelpristagaren Mairead Maguire:

”Folken står inför ett val. Är vi för militarism och ett stärkande av Nato, är vi för att skapa nya fiender? Eller ska vi verka för fred, samarbete och diplomatiska lösningar och ta pengarna från det militära för att möta människors behov av trygghet, mat, vatten och utbildning?”