Orust ett veritabelt fredscentrum

MÄNNISKOR SOM FASCINERAR

Vad vet vi om Orust vid den kust som lokalpatrioter kallar ”Bästkusten”? Jo, vi som löser korsord vet i alla fall att det är Sveriges tredje största ö.

Besökte Orust i helgen och blev mäkta imponerad. Inte av naturen, som i mörka regniga december inte visar sig från dess bästa sida. Slipper alltså citera en av mina favoriter, Bertolt Brecht: ”Naturen såg jag utan tålamod” (Die Natur sah ich ohne Geduld).

Nej det var människorna som fascinerade. De hade ordnat ett fredsseminarium med utdelning av ”Folkets nobelpris för fred”. Som aktivist i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) drabbades jag av mindrevärdes-komplex. Inser att Fredsrörelsen på Orust organiserar fantastiska sammankomster som andra lokala fredsföreningar inte mäktar med

ERNI OCH OLA FRIHOLT

I spetsen för Fredsrörelsen på Orust finns Ola och Erni Friholt. Förstår inte hur de orkar med allt. De bor i ett hus långt ute på ön i det område som kallas Stocken och som sköljs av Atlantens vatten.Där härbärgerade de hela sex stycken av oss besökare och stod också för mathållningen.

Samtidigt organiserade de ett heldags seminarium. Medverkande var inte bara fem föredragshållare utan och också musiker och sångare. De många deltagarna bjöds också på en magnifik supé. Dessförinnan hade det ordnats ett fackeltåg hem till den framstående violinisten Helga Hussels.

HEFFERMEHLS KRITIK AV NOBELS FREDSPRIS.

En av föredragshållarna var norrmannen och juristen Fredrik Heffermehl. Han har bland annat i sin bok ”Nobels vilje” kritiserat sina landsmän i den norska nobelpriskommittén. Han menar att den numera inte följer Nobels testamente, som stipulerade att priset skulle ges till personer eller organisationer som verkade för militär nedrustning. Som var aktiva ”fredsförfäktare” som Nobel uttryckte det.

Deltog i seminariet gjorde också Tomas Magnusson, Svenska Freds' ordförande 1979-1985 och sedan under många år president i IPB, International Peace Bureau. Han har aktivt stött Heffermehl i dennes kritik av Nobelpriset för fred.

ANDRA INTRESSANTA FÖREDRAG

Paret Anders och Inger Dejke höll var sitt högintressanta föredrag, illustrerade med fina bilder. Anders, som varit följeslagare på den ockuperade Västbanken, berättade om palestiniernas svåra situation och Inger om den indiska ursprungsbefolkningens kvinnor,som vill få skolgång och andra medborgerliga rättigheter.

Agneta Norberg varnade engagerat om Natos övningar i Norrland. Själv försökte jag som ”förbannad pacifist” avslöja några militaristiska myter.

FINA ARTISTER

För sången svarade Barbro Fridén och Eva Lagerheim. Eva ackompanjerades av Bengt Höglund, som hade översatt flera av den amerikanska folksångaren Malvina Reynolds texter.

Bengt minns jag med glädje sedan nästan ett halvsekel tillbaka. Tillsammans med Tryggve Hedtjärn och Tuff-aktivisterna Åsne och Lennart Liedén skrev han i slutet av 60-talet en banbrytande bok om det numera alltför bortglömda ickevåldsförsvaret. Boken hette ”Fredspolitik – Civilmotstånd”.

GAMLA FÄNGELSEKUNDER = POLITISKA FÅNGAR

Åtminstone tre av deltagarna i seminariet på Orust var gamla fängelsekunder. Bengt Höglund hade suttit två månader i fängelse, Tomas Magnusson och jag en månad. Vi hade nämligen varit ”ickevåldsverkare” och vägrat militärtjänst, begått ”grovt militärt lydnadsbrott” som det hette.

Det påmindes om att i det för övrigt demokratiska Sverige uppåt tusen unga killar för ett halvsekel sedan dömdes till fängelse för vapenvägran per år. Nästan hälften av dem hade ansökt om den mycket längre vapenfria tjänsten men fått avslag, eftersom de inte kunnat ange tillräckliga samvetsskäl för sin vägran.

Vi som av sakskäl mot den militära metoden vägrade att döda hamnade som politiska fångar i fängelse. Eller som Tage Danielsson ironiskt skaldade:

Lås era dörrar, friden är slut,

ickevåldsverkaren har sluppit ut!

Tänk om han kommer där kristen och galen

och vägrar av anfalla folk på Centralen