….till
Kristna
Fredsrörelsens ordförande Marianne
Ejdersten,
som i tidningen Sändaren (5 nov) skriver under rubriken ”Brasilien
får inte bli ett nytt Sydafrika”.
Hon påminner om att när Brasiliens köp av 36 svenska JAS
Gripen-plan blev känt utropade våra politiker att de ville dansa
samba av lycka över affären och motköpen. Marianne Ejdersten
frågar emellertid: ”Är
verkligen att dansa samba en lämplig reaktion på en affär som
innebär att Sverige väljer att sälja krigsmateriel till ett land
som kämpar med stor fattigdom?”
Och hon tillägger: ”Fler
stridsflygplan kommer inte att göra livet säkrare för Brasiliens
befolkning, där cirka 50 000 människor mördas varje år. Nya
stridsflygplan kommer inte att hjälpa den femtedel som lever under
den nationella fattigdomsgränsen eller de 15 procent av
landsbygdsbefolkningen som saknar rent vatten”
(Vi
minns hur stolta våra militarister och hur lyckliga våra
vapenfabrikanter blev, när några svenska JAS-plan 2011 fick vara
med de stora grabbarna i Nato under deras bombningar av Libyen under
den hycklande förevändningen ”att skydda civila”. Nu däremot
talas det tyst om det laglösa inbördeskrig som drabbat libyerna
sedan det västliga militära ingripandet. I tre år nu har massor av
libyer dödats och hundratusentals har tvingats på flykt, inte minst
till Tunisien. Tyvärr bryr man sig som vanligt inte om att granska
krigens eländiga resultat. Det är trivsammare att tjäna pengar på
vapenexport)
….till
Anders
Björnsson
och Sven
Hirdman,
som är redaktörer för en nyutkommen bok (Celanders förlag) med
titeln BEVARA ALLIANSFRIHETEN med undertiteln ”Nej
till Nato-medlemskap”. Där
sägs bland annat: ”Steg
för steg har politiska beslutsfattare och militärer ökat samverkan
med den västliga militäralliansen Nato – utan att det finns några
militära hot mot Sverige”.Bland
bokens författare märks Hans Blix, Pierre Schori och Maj Britt
Theorin.
….till
Per
Gahrton,.som
I Fria Tidningen (7/11) skriver under rubriken ”Hur
länge orkar gråsossarna stå emot frestelsen från Nato?”
Han nämner det falska larmandet nyligen om ubåtar i vår skärgård
och befarar: ”Vi
står inför en radikal svensk upprustning och militarisering, som ur
grön synvinkel är mycket värre än den borgerliga
försvarspolitiken”.
….till
Radio
Tuffs man i San Francisco, Bengt
Svensson,
som skriver:
”En
FN-resolution antogs i veckan om utarmat uran. Utarmat uran är vad
som blir över efter anrikningen till framför allt kärnvapen. De
senaste decennierna har det använts av USA i krigen i Kosovo,
Bosnien, Irak och kanske Afghanistan. Det fina med uran, utarmat
eller ej, är att det är nästan tre gånger så tungt som stål,
och därför kan tränga igenom pansar och skyddsrum så mycket
bättre. Dessutom brinner det med hög temperatur vid nerslaget,
vilket ökar dess penetrerande förmåga ytterligare. Problemet för
naturen och civilbefolkningen är att det är mycket giftigt och
sprids som ett fint pulver kring nedslagsplatsen. Dessutom är det
lågradioaktivt, vilket inte är nyttig för den som andas in det.
FN-resolutionen, som är den femte i samma ämne, uppmanar
medlemsländerna att hjälpa de länder som attackerats med utarmat
uran, framför allt Irak. Det är ju svårt att begripa att någon
skulle vara emot sådan hjälp, och mycket riktigt röstades den
igenom med överväldigande majoritet. Endast fyra länder röstade
emot: USA, Frankrike, Storbritannien och Israel. 18 länder la ner
sina röster, och nu undrar jag om Sverige var ett av dem.” Tyvärr
vet vi inte svaret på hans rimliga fråga.
….till
den
nu 83-årigel Michail
Gorbatjov,
den sovjetiske ledare som mer än andra bidrog till det kalla krigets
slut och därför välförtjänt fick Nobels fredspris 1990. Han var
hedersgäst i Berlin när 25-årsminnet av murens fall firades
nyligen och höll flera tal. Därvid varnade han för ett nytt kallt
krig och ansåg, att USA och väst utnyttjade Rysslands svaghet åren
efter östblockets och Sovjetunionens sönderfall. Väst svek sina
löften att inte flytta fram sina positioner till exempel i Ukraina.
Gorbatjov manade USA och Västeuropa att upprätta en dialog med
Rysslands president Vladimir Putin och de styrande i Moskva och
upphäva sanktionerna mot Ryssland.
….till
professorn
i folkhälsa Henry
Ascher,
som på SvT:s debattforum Opinion argumenterar mot kritikerna av det
svenska erkännandet av Palestina. Själv med judiska rötter slutar
han med följande ord: ”En
fred behövs mer än någonsin, för Palestina och för Israel. Men
en fred kan inte bli hållbar om den inte grundas på rättvisa och
ömsesidig respekt för den andra parten. I
dag är Israels militära och politiska överlägsenhet och
palestiniernas totala maktlöshet ett hinder. Det understryker
omvärldens ansvar för att reagera och utöva påtryckningar mot
Israels regering för att åstadkomma en förändring och skapa
förutsättningar för en verklig, ömsesidig och hållbar fred.
Därför
är det inte en dag för tidigt att Sverige nu erkänner Palestina.”
….till
Ola
Friholt,
aktiv i Fredsrörelsen på Orust, som i riksradions Ring P1 (3/11)
bland annat påminde om: ”Israel
har än en gång beslutat om nya bosättningar på palestinsk mark i
östra Jerusalem. Man kan erinra sig att marken i Jerusalem år 1945
ägdes av palestinier till 84 procent och till blott 2 procent av
judar ….. Ockupationen av Palestina har sedan 1948 pågått i 66 år
och från 1967 års ockupation även av Västbanken i 47 år. Var har
en ockupation tillåtits pågå så länge utan ingripande av FN?
….till
förre
ärkebiskopen Anders
Wejryd,
Europapresident i Kyrkornas världsråd, som enligt Bitte
Hammargren
i Kyrkans tidning (6 nov) gläds åt att Sverige nu erkänts
Palestina. I somras dödades över 2100 palestinier i Gaza, de flesta
civila, däribland över 500 barn. Wejryd slår fast: ”Ett
rättfärdigt krig får inte drabba civila”. (Frågan
är förstås vad som är ett ”rättfärdigt krig”. Krig går
faktiskt ut på att döda så många ”fiender” som möjligt.)
….till
tidningen
Akademikern,
som (nr 9/2014) har en artikel om statsvetaren Anders
Forsberg,
som varit ekumenisk följeslagare bland de hårt trängda
palestinierna på Västbanken. Han säger bland annat: ”Vissa
bosättare kallar oss för nazister.....När man blir passé av att
passera genom alla checkpoints och se vapen överallt, då börjar
man känna sig ganska färdig här”.
….till
den
erfarne israeliske diplomaten Alon
Liel,
som haft höga befattningar inom sitt lands administration. Han
tycker att den nationalistiske israeliske utrikesministern Avigdor
Liebermans snorkiga kommentar till att Sverige nu har erkänt
Palestina var ”en
grov kränkning av Sverige och svenskarna”
och tillade: ”Jag
har aldrig hört något så förödmjukande i diplomatiska
sammanhang, någonsin. Han förolämpar det svenska folket, det är
väldigt långt från diplomati man kan komma. Det är oförskämt.”
Han
tycker bättre om den svenska utrikesministern Margot Wallström och
säger:
”Hon
är en verklig diplomat till skillnad från Lieberman.”
….till
föreningen
Ordfront
som delar ut 2014 års demokratipris till Edward
Snowden
I motiveringen heter det bland annat: ”Med
stort personligt mod och med välformulerade analyser initierade han
en global debatt om ett övervakningssystem som agerar bortom både
demokratisk kontroll och rättsstatliga principer. I en tid där det
fria ordet måste färdas igenom ljusfattiga instanser är det
viktigt att stödja personer som riktar strålkastarljusen på system
som kränker mänskliga rättigheter och hotar demokratin.”
Snowden beviljades i fjol politisk asyl i Ryssland.
….till
Tuffs
oförtrutna offentliga
möten,
trots att det är allt svårare att locka folk från sina datorer och
TV-apparater. Senast var det ett möte om Palestina i Bollmoradalens
kyrka, där kyrkoherde Michael
Öjermo
höll ett fint välkomsttal. Sedan berättade Anna
Wester,
ordförande i Palestinagrupperna i Sverige, kunnigt, livfullt och
balanserat om palestiniernas svåra situation. Troligen kommer detta
att återges på www.tyresoradion.se
Nästa spännande möte har rubriken ”PUTIN
SKULD TILL ELÄNDET I UKRAINA?”.
Det är Rysslandskännaren Stefan
Lindgren som
inleder. Alla välkomna till Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80. tisdag
den 25 november kl 19. Kaffe, gemyt och debattglädje ingår som
vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar