SANNINGEN - KRIGENS FÖRSTA OFFER

KUVÖSBLUFFEN

Den 10 oktober 1990 framträdde inför den amerikanska kongressen en kuwaitisk tonårsflicka, Nayirah. Hennes vittnesmål upprörde hårdhudade journalister och politiker och skakade via TV om en hel värld. Mer än något annat bidrog det till att påverka opinionen för krig mot irakierna, Kuwaits ockupanter

"Ögonvittnet" Nayirah berättade hjärtskärande om hur hon sett den irakiska soldatesken fara fram på Al Addan-sjukhuset i Kuwait. Tårögd vittnade hon om hur irakierna hade rövat bort även kuvöserna och grymt låtit spädbarnen dö på golvet..

Så småningom visade det sig att bakom den här effektiva historien låg en reklamfirma, Hill & Knowlton. Den hade från kuwaitiskt håll försetts med ca 80 miljoner kr för att förmå USA och FN att befria Kuwait, ett feodalt shejkdöme och förtryckarsamhälle, som nu började beskrivas som en supersympatisk men våldtagen demokrati. Med så mycket pengar kunde den låta ett hundratal anställda bearbeta opinionen - med allting från T-shirts till nationella bönedagar.

Pangnumret i kampanjen blev unga Nayirahs rörande vittnesbörd. Uppbackad av reklamfirman hade hon inför politiker och TV-kameror skickligt spelat sin propagandaroll. I verkligheten hade hon inte varit något frivilligt arbetande sjukvårdsbiträde i Kuwait utan hon var dotter till en av Kuwaits diplomater i Washington.

Men när succébluffen avslöjades hade redan uppåt 150 000 irakiska killar, ivägtvingade som soldater, dödats liksom tusentals civila i bombangrepp, som påstods vara "kliniskt rena".  På den andra sidan dödades något hundratal, flera av dem offer för "friendly fire", missriktad eldgivning från de egna.

Efteråt blev hundratusentals irakier indirekta offer för Gulfkriget. Enligt en FAO-rapport dog uppåt en halv miljon barn, främst till följd av sanktionerna.

"SADDAMS MASSFÖRSTÖRELSEVAPEN"

2003 var det dags igen att angripa Irak. Det föregicks av stora folkliga protester mot det annalkande kriget. Enorma demonstrationer i alla större europeiska städer den 15 februari 2003. I Stockholm var vi nästan 50 000 som krävde nej till kriget. Det var en bred samling, alltifrån unga anarkister till prydliga Östermalmsdamer, alltifrån vänstersympatisörer till borgerliga krigsmotståndare.

De folkliga meningsyttringarna nonchalerades genom att angriparna, USA och England, angav ett någorlunda rimligt skäl för aggressionen: Det gällde att förebyggande beröva den otäcke Saddam Hussein de massförstörelsevapen, som rentav påstods hota att utplåna delar av Europa. Följden blev ett krig som drabbat miljontals människor med död, skador, flykt och annat elände. Än i dag påverkas Irak av efterdyningarna. Bara i år har ca 6000 irakier dödats i inre oroligheter.

Som vanligt när man dristar sig till att resultatvärdera krig blir man grymt besviken. Irak hade inga massförstörelsevapen, så huvudmotivet för angreppet var en bluff.

ATT "RÄDDA CIVILA" GENOM FLYGBOMBNINGAR?

Natos ingripande i Libyen härom året motiverades tjusigt med att man skulle "rädda civila". Men just bombningar har ju dödat massor av just civila genom åren. Collateral damage som dessa offer förskönande kallas. Även många libyska civila dödades av dessa "räddningsinsatser".

Men genom bombningar kunde ju Muammar Khadaffi infångas och lycnchas. Det skapade till en börja med optimism. I dag är dock Libyen ett laglöst och kaotiskt land, där bland andra den amerikanske ambassadören mördades, självaste premiärministern kidnappades, svenska konsulatet i Benghazi bilbombades och olika till tänderna beväpnade "rebellgrupper" bekämpar varandra och lamslår ekonomin.

Libyen är fullt av vapen, vilka också spridits till andra oroshärdar, såsom Syrien. Därifrån har några veckor varit ganska tyst, sedan det i Damaskus användes kemiska vapen. Dessa påstods ha använts av Assadregimen, men ännu väntar vi på de definitiva bevisen. Många frågar sig vad Carla del Pontes FN-rapport från i våras tog vägen. Denna erfarna före detta chefsåklagare vid krigsförbrytartribunalerna antydde ju att det snarare var rebellgrupper som använde kemvapen.

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1350) 27/10 -13 till ....

….till              Fredsforskaren Kerstin Schultz som på fredsaktiva Orust betonade kvinnornas roll i fredsarbetet. Hon menar att kvinnliga fredaktivister talar ett annat språk i en värld där militärernas och männens röster om vedergällning betraktas som en självklarhet. Men när kvinnorna höjer sina röster blir resultaten bättre och humanare.

….till              Klas Lundström i Fria Tidningen (19/10), som skriver under rubriken "Nato och Sverige gör återigen en gemensak sak".  Han frågar: "Är Sverige med i Nato , eller inte?" och skriver: "Sverige erbjuder sina öppna landskap för Nato-övningar och deltar mer än gärna när det ska bombas i tredje världen. /…/ Sveriges deltagande i Natos snabbinsatsstyrka innebär även att Sverige får delta i en Nato-regisserad övning i Lettland och Polen i början av november." Man undrar varför stora medier praktiskt taget tiger om detta, medan några ryska plan över den Östersjö som Ryssland faktiskt gränsar till vållar med Carl Bildts egna ord en "hysterisk debatt".

….till              de fyra amerikanska före detta underrättelsepersoner som har rest till Moskva och överlämnat Sam Adams' pris för integritet i fråga om underrättelser till "visselblåsaren" och avlyssningsavslöjaren Edward Snowden. De är f d FBI-agenten Coleen Rowley, f d CIA-analytikern Ray McGovern, f d ledande befattningshavare i NSA Thomas Drake och f d etikrådgivare inom justitiedepartementet Jesselyn Radack.

....till               Democracy Now (www.democracynow.org) som har rubriken "Edward Snowden is a Patriot" >>>

….till              tidningen ETC, där Johan Ehrenberg skriver under rubriken LÖGNENS RENÄSSANS. Med anledning av den 102-årige vietnamesiska generalen Vo Nguyen Giaps död nyligen erinrar han om Vietnamkrigen först mot den franska kolonialmakten och sedan det mångåriga och blodiga kriget mot amerikanska angripare. Han nämner amerikansksvensken Ellis Wohlners kritik av TT, som till en början bara nämnde de 58 000 stupade amerikanerna men inte miljonerna dödade vietnameser. Ehrenberg tillägger: "Det är viktigt för demokratin att det finns personer som inte accepterar myter och lögner. Som städar. Men det borde ju inte behöva ske om världens kanske mest genomrapporterade krig, där USA:s militära sammanbrott blev en symbol för krigsmakters impotens. Att styra världen genom att starta krig är en usel idé— vilket vi sett många gånger om. Vi på ETC använder inte TT som nyhetsbyrå. En av anledningarna är att deras utrikesmaterial kommer från de stora amerikanska nyhetsbyråerna. En annan är att även det svenska materialet är politiserat, även om de själva kanske inte ser det."

….till              Amnesty International och Human Rights Watch, som nu ifrågasätter om inte de amerikanska förarlösa flygattackerna mot bland annat Pakistan och Jemen är ett krigsbrott, eftersom så många oskyldiga civila också dödas. Lika rimligt vore det om vanliga flygbombningar också ifrågasattes, eftersom de har dödat så många miljoner civila det senaste seklet.

….till              Den 16-åriga pakistanska flickan Malala Yuosofzai, som kämpade för flickors rättigheter till skolgång och därför utsattes för ett mordförsök men överlevde trots ett skott i huvudet. Hon nominerades till och med till Nobels fredspris och fick träffa Barack Obama. Men Vita huset utelämnade sedan i pressmeddelandet Malalas följande rader: "Jag uttryckte min oro för att de amerikanska drönarattackerna skapar terrorism. Oskyldiga människor dödas i dessa attacker och det leder till avsky hos den pakistanska befolkningen". Fredag den 25 oktober kunde vi se och höra Malala hos Skavlan på TV.

….till              Frankrikes president Hollande och Tysklands förbundskansler Merkel, som energiskt vågar protestera mot den amerikanska spionavlyssningen av dem. Aldrig har väl George Orwells otäcka framtidsvision i boken "1984" från 1949 varit så aktuell med sin kända varning "Storebror ser dig!"

….till              Strandskolan i Tyresö som på FN-dagen den 24 oktober anordnade ett Öppet hus med massor av lockande inslag och därmed återigen drog in pengar till skolorna i det tidigare så gudsförgätna indiska Dharampur. Resultatet är ännu inte klart men tillskottet väntas innebära att Tuff snart kan skicka 200 000 kr till sina indiska partners. I Indien lär det märkligt nog räcka till driften av två av skolorna, som har ca 200 fattiga elever.

…till               det senaste TUFF-bladet, som skickades ut till alla medlemmar. Där fanns bland annat rubriken TUFFBISTÅNDET JÄTTESCHYSST och med följande motivering: "Alla i Tuff och Radio Tuff jobbar oavlönat. Vartenda inarbetat öre går alltså till projekten i Indien och andra länder. Vattentäta skott mellan insamlingskontot 79 36 36 -2 och Tuffs föreningskonto 16 01 37 -6. Inga insamlade pengar används alltså i föreningsarbetet. Noga kontroll av att pengarna till projekten använts väl tack vare hederliga partners och många besök av skolfolk och Tuff-aktivister i Indien och andra projektområden.

                      Eftersom Tuff inte har några offentliga bidrag innebär det att föreningen är helt beroende av sina medlemmar, av vilka det tack och lov finns över 400 betalande. Vi hoppas kunna få ännu flera. Så hjärtligt välkommen i det tuffa gänget! Medlem blir du genom 200 kr (plus eventuellt familjemedlem: 80 kr) på Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6 !

….till              Tuffs ihärdiga vana att i den fina demokratiska folkrörelsetraditionen ordna offentliga möten. Nästa gång är ämnet Afghanistan och det är den mycket kunnige ordförande i föreningen Afghanistansolidaritet Lars-Gunnar Liljestrand, som inleder. Hjärtligt välkommen till Tuff-lokalen Myggdalsv. 80, tisdag den 29 oktober kl 19. Fika, gemyt och debattglädje ingår   

Myran Emil som försökte strypa elefanten

Lille Emil bodde med tusentals kompisar i en stor myrstack. Deras problem var att förbi stacken gick en stig och på den tog en elefant sin morgonpromenad. Och det var en skämtsam eller rentav elak gynnare, för varje gång stack han ner snabeln i stacken och blåste sönder den, så myrorna mödosamt måste bygga upp den igen.

Till slut lessnade myrorna på den stora fridstöraren och beslöt att slå tillbaka. Så en dag, när han kom lufsande och trumpetande var de beredda. De kastade sig alla upp på den stora inkräktaren, som dock lätt skakade av sig dem. Men så såg de nerifrån marken att myran Emil hade lyckats klamra sig fast vid kolossens hals. Och då skrek de optimistiskt och i korus:

"Vackert Emil, stryp han!"

Det där en av de tusentals historier som vi berättat på www.tyresoradion.se . De som i hundratals program medverkat i dessa har hävdat att de gjort en kulturell insats genom att i åratal ha dokumenterat folkhumorn. Ofta har de dock kallats för "snusketörerna". Långt ifrån alla gånger har de nämligen inte berättat gulliga historier om myror, elefanter och andra djur.

Att jag påmindes om den här historien var Alexander Palmérs förtjänst. Denne gymnasist är den yngste bland de 17 i Tyresö Ulands- och Fredsförenings (TUFF) styrelse. Nu håller han på att i sin skola göra ett arbete om "visselblåsarna". Det ska inte bara handla om Snowden med flera nutida utan han tänker också redogöra för Boforsaffären och dess avslöjare. Därför skickade jag honom några rader som sedan 1989 fanns i min bok "Goda krigare - och andra militaristiska myter".

"För ett år sedan liknade jag - på Expressens kultursida av alla ställen - Svenska Freds'

 anmälan mot Bofors vid myran Emil, som försöker strypa elefanten. Så fel jag hade! Tack

 vare Henrik Westander och Lars Jederlund har ju myrorna fått in en del kännbara stick. Och

funnes det ett pris i civilkurage skulle jag rösta på Ingvar Bratt."

När man också för 20 år sedan beljög oss fredaktivister, den gången för att vara skumma Moskvalakejer, skrev jag:

"Verkligheten överträffar dock här den vildaste satir. Sanningen var, att Svenska Freds samarbetade med oppositionen i öststaterna, såsom Charta 77 i Tjeckoslovakien och oberoende fredskrafter i DDR. Därför förvägrades vår ordförande Lars Ångström  och vår internationelle sekreterare Rainer Santi inresa i DDR. Och vice ordföranden, Peter Ingvarsson, blev arresterad i Prag och utsparkad ur landet.

Vad gjorde då samtidigt Boforsdirektörerna, så beundrade för sina fosterländska insatser i försvaret mot kommunismen?. Jo nu avslöjas att de gick som barn i huset hos Stasi. För dem var det inte tal om inreseförbud. . Tvärtom, de fick inte ens stämplar i passen. Bofors fick hjälp av den ökända spionorganisationen med att förse skjutglada östtyska gränsvakter med krut och den iranske gullplutten Khomeini med krigsmateriel.

För oss lurade undersåtar känns det nästan skamligt. Som om vi fluktat in i sovrummet hos överklassen och råkat upptäcka deras perversa sängkamrater".

Ja leve dissidenterna och visselblåsarna! Att avslöja myter kan dock vara väldigt

kostsamt, för det finns "påvar och inkvisitorer ständigt på språng för att lysa i bann" enligt

Nathan Shachar i DN.

--------------------------------------------------------

ÅKE SANDIN

DET RÅA FÖRTALET

             

Det har nu snart gått fem månader sedan jag utsattes för en serie grovt skymfande  beskyllningar från tre lokala moderater nämligen kommunalrådet Fredrik Saweståhl, politiske sekreteraren Mikael Onegård och redaktören för den moderata lokaltidningen Robert Skölin. Oftast använde de spottloskan "antisemit" om mig. De har nu haft gott om tid på sig men inte kunnat lämna ett enda bevis på att jag uttalat mig generaliserande negativt om judar, alltså antisemitiskt. Tvärtom har jag fått 124 mejl från personer som uttryckt sin förvåning och vämjelse över förtalet .

Tyresöradion full av "antisemitisk propaganda"?

Redaktören Skölin (m) sade sig vara chockad  av "mängden av antisemitisk propaganda" i mina radioprogram.  Han ger inget exempel ur denna "mängd". Men på radion i sommar har jag flera gånger bett lyssnarna att hjälpa honom att hitta något antisemitiskt. Många har hört av sig, alla lika förvånade och intygat att de inte har hört skymten av antisemitism på Tyresöradion.

Tyvärr vågade inte Skölin att på radion "ställa mig mot väggen".

"Går nazisternas ärenden" enligt Onegård (m)

Mikael Onegård tycks vara minst lika upprörd. Han påstår rentav att jag "går nazisternas ärenden". Inte heller han kommer med några belägg. Generande nog tog hans och de två andras förtal sats i mitt blogginlägg "Trendiga tyskar, då och nu". Där hyllade jag ju de otrendiga, det vill säga tyskar som gjorde motstånd mot nazismen och därför fick plikta med sina liv eller med otäck vistelse i koncentrationsläger. Där hamnade massor av mina politiska föredömen, pacifister och andra, medan Onegårds dåvarande högervänner klarade sig riktigt bra.

Vidare svamlar Onegård om min "iver att hata Israel" utan ge några exempel på detta. Själv har jag flera gånger tagit Israels parti, till exempel när landet beskyllts med den ofta missbrukade spottloskan "rasism".  Onegård har dock delvis rätt när han faktiskt hoppas att jag är "en gammal sjuk man". Visst har han rätt i att jag är gammal men med risk att göra honom besviken inte särskilt sjuk.

Ett kommunalråd (m) i ånger och vånda.

Mera sakligt förväntar man sig av Fredrik Saweståhl, kommunalråd och ordförande i kommunstyrelsen, alltså den främste i Tyresöpolitiken. Tyvärr verkar han lika upprörd och felinformerad som sina två partivänner. Saweståhl har jag intervjuat tre gånger på Tyresöradion, då han i mitt tycke gjorde bra ifrån sig.

Nu säger han emellertid att han djupt ångrar att han ställde upp i radion, vars programledares åsikter enligt honom är "kort sagt jävliga". Han förebrår sig själv, att han tillät, att jag 2010 fick ett kommunpris. Försökte i somras i Radio Tuff minska hans vånda genom följande förslag: "Jag är villig att betala tillbaka prissumman 3000 kr, om Saweståhl i proportion till sin inkomst bidrar till byggande av en skola bland  Kongos fattiga byar. Tuff har på kort tid tack vare solidariska människor samlat in pengar, så att fyra av de sex planerade klassrummen redan är finansierade."

Visst vore det trevligt om ett kommunalråd som omväxling ville visa lite konkret antirasism.

Tyresöradions konkreta antirasism

Ca 800 av mina över 5000 intervjuer på Tyresöradion har varit med utomlandsfödda från 70-80 länder i alla världens hörn. Att positivt låta dem höras motarbetar givetvis främlingsfientlighet. Det är konkret antirasism, fjärran från trendnissars utgjutelser.

I Radio Tuff, som hörts varje vecka sedan 1985 har jag massor av gånger beskrivit Tuffs många hundra biståndsprojekt, inte minst för fattiga barn i Indien och andra länder. Detta som ett annat exempel på konkret antirasism.

Uppgiftslämnarna lurade dem att tappa omdömet

Saweståhl, Onegård och Skölin är ju inte underbegåvade. Vad var det då som fick dem att skena iväg så osakligt? Jo, de skriver att de fått uppmaning av riksdagsmannen Fredrik Malm (fp) att ta itu med mig och också upplysningar - säkert ensidiga och vinklade - om mig från annat håll.  

Inte minst hänvisar de till en artikel i Expressen ända från 1997. De berömmer dess journalist, som minsann blivit prisbelönad, låt vara för andra bedrifter. Det var en artikel som skulle kunna få Goebbels och andra fördomsfria propagandister att i avund rotera i sina gravar. Den hade en vilseledande rubrik, en smart bildmanipulation, en historieförfalskning och många felaktigheter. En av dessa var att jag påstods vara ordförande i Tuff. Det hade jag då inte varit på 25 år, var inte ens med bland de 22 i styrelsen. Med hjälp av denna lögn kunde självaste ledarsidan på Expressen smäda Tuff som "TASK, Tyresö Antisemit- och Krigsförening".  (Måste dock medge att en av tidningens osakligheter var i motsats till de andra positiv för mig: Den uppgav att jag var tio år yngre än jag faktiskt var!) 

Tycker nästan lite synd om de tre moderatkillarna som säkert inte försågs med Tuffs avslöjande svar i samma tidning. Då hade de inte så okritiskt svalt 16 år gammal lögnpropaganda. Svaret hördes i Radio Tuff i somras och finns sedan 16 augusti i bloggen www.tuffsandin.blogspot.com .

"Människotvålarna" en myt!

Expressen gjorde ett stort nummer av att jag var historieförfalskare. Jag trodde nämligen inte på att tyskarna hade gjort så kallade RIF-tvålar på fettet från sina mördade offer, uppgav tidningen med avsky.  

Bakgrunden var att jag som huvudlärare i historia vid Nyboda högstadium bland annat köpt in ett ljudbildband om judarnas grymma öde under kriget. Det var gjort av Ferenc Göndör, överlevande från Auschwitz. Han berättade om dessa makabra tvålar. Det var ett pedagogiskt pangnummer, ty tonåringarnas öron fladdrade av upphetsning,

Senare intervjuade jag Göndör i Radio Tuff. Han berättade då, att han av israeliska historiker lärt sig att den så ofta i medier och skolor skildrade tvålhistorien var en myt. Men i Expressen, som av okunnighet eller i propagandistiskt nit ville upprätthålla myten, var det jag som hudflängdes.

Betalade för att lyssna på föredrag!

Av de 124 mejl jag fått i ämnet har alla tagit avstånd från det här förtalet. Bland avsändarna finns aktiva politiker från alla fullmäktigepartier utom Sverigedemokraterna. Ett före detta kommunalråd (m) tycker att de tre partivännerna ska be om ursäkt. En annan moderat undrar om moderattrion "inte är läskunniga, eftersom de inte bett om ursäkt, dels måste betraktas som helt obekymrade om vad de vräker ur sig för osanningar i ivern att framstå som de som står för demokrati och 'sanning', när de i själva verket är stora lögnare/oförmögna att ta reda på sanningen i vad de påstår".

Kanske har de tre fått kalla fötter. Nu har de nämligen bjudit in alla Tyresös förtroendevalda till ett föredrag om antisemitismen. Förlåt, men jag blev lite full i skratt, när jag såg att timarvode till publiken minsann utlovas. När fick man betalt för att bevista ett föredrag senast? Mindre skrattlysten blir jag som skattebetalare i kommunen

-------------------------------------------

Åke Sandin i Radio Tuff (www.tyresoradion.se ) nr 1349, oktober 2013

 PS: Tre citat:

"Det gagnar inte kampen mot den vidriga antisemitismen att som antisemiter utpeka personer som bevisligen inte är antisemiter"

(Bror Perjus, författare och erfaren journalist)

"Den svenska antirasismen håller på att förvandlas till en kyrka, med påvar och inkvisitorer

 ständigt på språng för att lysa i bann och sätta åsikter på index."

(Nathan Shachar i DN 8 okt. 2013)

"Vårt sekel är reserverat åt lögnen"

(Olof Lagercrantz, boktitel)

"I dagens mediesituation är det oändligt mycket lättare att smutskasta än att rentvå. Det gäller särskilt, när man dammar på med de grövsta och mest outslitliga av alla politiska invektiv: "kommunist", "nazist", "antisemit". Då återfaller många i medeltida vidskepelse och tror, att anklagelsernas läskighet minskar behovet av fakta och hållbara bevis."

(Åke Sandin i tidningen PAX 1993)

ROSOR från RADIO TUFF (1349) 13 okt 2013 TILL

….till              Stefan Lindgren, som i sin läsvärda blogg www.8dagar.com beklagar kristdemokraternas tvekan att fortfarande säga nej till svensk Natoanslutning han skriver: "Varför inte lyssna på pingstpastorn Stanley Sjöberg som arbetat i Pakistan, som kan regionen och redan från starten deltagit i protesterna mot Sveriges deltagande i Afghanistankriget? Eller påven som samlade 100 000-tals människor på Petersplatsen i protest mot Natoländerna USA/Storbritannien och Frankrikes planerade angrepp på Syrien?"

….till              Förre presidenten Bill Clinton som i en CNN-intervju berömmer Putin som "väldigt smart" och "brutalt uppriktig". Under hans sista år i Vita huset var Putin också president och Clinton minns honom för att "han höll sitt ord i alla beslut vi gjorde".

….till              tidskriften Militär Historia (nr 10/13) , där Lennart Westberg  skriver under rubriken "Även Röda korsets vagnar med sårade krossades". Det handlar om de båda Tyresöborna Eva Onegård och Anneliese Stawström, vilka som tyska tonårsflickor utsattes för svält, tvångsarbete och otäcka övergrepp från de segrande soldaterna. Artikeln bygger till stor del på de intervjuer som gjorts med Eva och Anneliese på Tyresöradion.

….till              Nathan Shachar som i Dagens Nyheter (8/10) skriver under rubriken "EN YRKESKÅR I GLASHUS". Det är journalister som åsyftas. Han hyllar antirasismen men påpekar att "medier är inte till för att sortera nyheter efter deras uppbygglighet" och tillägger: "Den svenska antirasismen håller på att förvandlas till en kyrka, med påvar och inkvisitorer ständigt på språng för att lysa i bann och sätta åsikter på index."

….till              socialdemokraterna Stefan Löfvén och Urban Ahlin som i DN (8/10) skriver under rubriken "SVERIGES RÖST MÅSTE BLI TYDLIG OCH STARK I FN". De menar, att i nedrustningsfrågorna, en tidigare svensk paradgren, har regeringen valt att agera som bromskloss och det är inte Sverige längre som i FN tagit initiativ för nedrustning av kärnvapen och klusterbomber.

….till              studentpolitikern Johan Frick, som på SVT-Debatt kritiserar mediernas krigsjournalistik. Han efterlyser mindre ensidighet i Syrienfrågan och beklagar att kriget i rapporteringen som vanligt helt överskuggar de fredliga protesterna. Han påpekar att "en FN-rapport från maj, ledd av Carla Del Ponte, kraftigt tonats ned i medierna. Den visar att rebellerna, inte regimen, kan knytas till användning av giftgasen sari"

….till              Åke W Bergh, som på www.nyhetsbanken.se (7/10) skriver under rubriken "ANARKI OCH KAOS I LIBYEN TVÅ ÅR EFTER GADDAFI" Han vill veta vad svenska politiker som röstade för att svenska JAS-plan skulle delta i Natoangreppet mot Libyen tycker i dag. Oljeintäkterna, som under Gaddafi stod för 60 procent av landets BNP, är nu en ynka rännil. Kaos och laglöst våld råder närmast ohämmat. Så sent som den 29 augusti mördades själve den libyske militäråklagaren som skulle utreda mordet på den amerikanske ambassadören Chris Stephens förra året, plus alla officerare, politiker och journalister som mördats. Inrikesministern avgick bara veckorna innan. Oljekällor och större städer kontrolleras av sinsemellan stridande fraktioner, vilket garanterar fortsatt anarki. Som vanligt är det mycket dystert att resultatvärdera krig. PS: Två ytterligare bevis på det kaotiska tillståndet i Libyen är att beväpnad milis, alltså före detta rebeller, den 10 oktober kidnappade självaste premiärministern. Dagen efter exploderade en bilbomb i libyska Benghazi utanför det svenska konsulatet, som fick omfattande skador.

….till              förra Tyresöbon och sprinterstjärnan Linda Haglund (två gånger intervjuad på Tyresöradion), som i sin nyutkomna bok "LINDAS RESA" bland annat skriver om sin tonårstid på Kumla skola i Tyresö. "Några av lärarna var med i TUFF (Tyresö Ulands- och Fredsförening). Vi hade operation dagsverken, där vi samlade in pengar till en skola i Indien. Dessa projekt var spännande och påverkade säkert eleverna i skolan."

….till              Tidskrift för Folkets Rättigheter, som vill att Sverige mera aktivt ska slå vakt om folkrätten och bland annat skriver: "Frågan om drönarattacker och folkrätten har kommit upp i den nu pågående sessionen i FN:s Generalförsamling. Pakistans premiärminister har i ett tal den 27 september inför Generalförsamlingen påtalat att drönarattackerna mot hans land strider mot folkrätten och kränker Pakistans nationella suveränitet. Vi uppmanar svenska regeringen att ta detta tillfälle i akt att i Generalförsamlingen föra fram att drönarattacker som de mot Pakistan bryter mot FN-stadgans våldsförbud."

….till              Fredsrörelsen på Orust med Ola och Erni Friholt i spetsen som presenterar ett mycket imponerande mötesprogram. Där framträder vid olika tillfällen under hösten människorättsaktivisten Thomas Hammarberg, författaren Agneta Pleijel, debattören Göran Greider samt fredforskarna Jan Öberg och Kerstin Schultz.

….till              Tuffs mötesverksamhet. Senast inledde Lena Lönnqvist om palestiniernas svåra situation på Västbanken, som hon iakttog under tre månader som ekumenisk följeslagare på plats. Men hon berömde också israeliska fredsaktivisters insatser mot förtrycket. Nästa möte handlar om Afghanistan. Det är ordföranden i föreningen Afghanistansolidaritet Lars-Gunnar Liljestrand som inleder kl 19 tisdagen den 29 oktober  i Tuff-lokalen Myggdalsvägen 80. Alla välkomna!

….till              Strandskolans personal och elever som återigen inbjuder till ett Öppet hus, en afton med mat, kaffe, sång, framträdanden, försäljning mm för att samla pengar till projekten för mycket fattiga indiska barn. Det sker kl 16-19 torsdagen den 24 oktober som passande nog råkar vara FN-dagen. (Bidra gärna på Tuffs insamlingskonto 79 36 36 - 2 !)

 ….till             de glädjande många som blivit Tuff-medlemmar i sommar. Flera är välkomna att med medlemsavgift stödja en förening som inte har några offentliga bidrag, där alla jobbar oavlönat men som har utgifter i form av hyran till Tuff-lokalen med mera. Välkommen som medlem genom 200 kr (familjemedlem: 80 kr) på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6

-----------------------------------------------------------

Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff har hörts varje vecka sedan1985. Ett nyttprogram kommer varannan vecka, lokalt på 91,4 MHz, första gången på söndagarna 13 okt,27 okt. osv kl 17 och sedan 3 ggr per dygn. På www.tyresoradion.se  kan det när som helstavlyssnas.

Fogelström, 1900-talets främste svenske fredsaktivist

Då ville vi ha svenska kärnvapen

1957 gjordes en opinionsundersökning om svenska folkets inställning till blågula kärnvapen. 40 procent ville ha atombomber, 36 procent var emot och 24 procent hade ingen bestämd åsikt.

Mycket klarare var kärnvapensympatierna bland svenska medier och politiker. Under det kalla krigets frostigaste decennium, 1950-talet, agiterade de flesta tidningar för svensk atombeväpning. Dagens Nyheter slog fast, att kärnvapen i det här sammanhanget var ohyggligt effektivt. Och dess färgstarke chefredaktör, Herbert Tingsten, betecknade konventionellt försvar som ”pilbågar”.

Bland militärer ansågs atomvapen som något oumbärligt. Våra svenska gossar skulle inte behöva vara tekniskt underlägsna när de bekämpade utländsk militär, var ett huvudtema, fast hur man egentligen försvarade sig med och mot atombomber lämnades i stort sett därhän. Dåvarande ÖB, general Swedlund, gemenligen kallad Stora Bullret, bullrade också till om hur lätt det skulle vara att förvandla övre Norrland till något slags svenskt Nevada:

Prov på hög höjd över Sverige och under lämpliga väderleksförhållanden kan utföras så att skadegörelse av annan art än att träden fälls inom ett begränsat område inte uppstår samt att direkta skadeverkningar av radioaktiv strålning inte befaras.

1959 gjordes en ny opinionsundersökning. Nu ville bara 29 procent av svenskarna ha atombomber, medan hela 51 procent sade nej. Det var en uppseendeväckande opinionssvängning på bara två år och den fortsatte sedan, så det till slut blev politiskt omöjligt att tillföra det svenska försvaret kärnvapen.

Boken I stället för atombomb

Vad hade då hänt under dessa två år i slutet av 50-talet? Jo, försvarsfrågan, som i borgfredens tecken brukade behandlas på partiledarnivå, ovanför väljarnas huvuden, hade utsatts för en debatt, som i intensitet bara överträffades av diskussionen under Karl Staaffs och Hjalmar Brantings tid.

Debatten fokuserade på två händelser: Utgivningen av en liten bok och grundandet av AMSA, Aktionsgruppen mot svensk atombomb. I båda fallen var Per Anders Fogelström (signaturen PAF) en central person.

Boken hette I stället för atombomb och skrevs av Per Anders Fogelström och Roland Morell, den sistnämnde studentpolitiker och reservofficer. Den här lilla boken föreslog den mest radikala omrustning. Den byggde på uppfattningen att militärt försvar i kärnvapenåldern inte kunde skydda och försvara oss människor och inte heller de värden vi finner omistliga, som demokrati och humanism. Militärmiljarderna skulle i stället användas till att minska fattigdom, svält och förtryck i u-länderna. Vid den här tiden var förslaget ännu radikalare än det kan synas i dag, för det här var mitt under Kalla kriget och dessutom långt före SIDAs tillkomst. I slutet av 50-talet satsade svenska skattebetalares valda ombud mer än hundra gånger så mycket på militären än på internationellt bistånd. Eller med PAFs egna ord:

Vi samlar rostande högar av vapen till vårt eget skydd men ger allmosor i kampen mot nöd, sjukdomar och hunger. Vi driver affärer med och gynnar förtryckare.

Men om vi skrotade våra vapen, hur skulle vi då försvara oss mot Stalins efterträdare? Författarna menade att det här positiva alternativet till den hejdlösa kapprustningen skulle göra det svårt att angripa oss, om vi inte hade vapen att hota någon med utan i stället var "ambulansen Sverige". Den politiska kostnaden att angripa denna Röda kors-stat skulle bättre avhålla från angrepp än en stark, kärnvapenförsedd och därmed kanske provocerande krigsmakt. Man talade om ett ”goodwill-försvar”. I stället för atombomb slutar med följande ord:

Låt inte hänsyn till gamla fastlåsta utgångspunkter förhindra en förutsättningslös diskussion om möjligheter att finna en ny väg. Låt oss tillfredsställa en naturlig önskan till försvar på ett sätt som låter sig förenas med vår humanistiska livssyn -- i en tid då vårt konventionella försvar icke längre mäktar fylla sin funktion att skapa trygghet. Vi måste våga se framåt och knyta an till visionen, det ideala. Vi lever och dör bara en gång --varför skulle vi då inte göra det med ansiktet mot hoppet och i tron på en framtid för våra barn och vår värld.

Boken blev en inspiration för många som tvivlade på militära förintelsemetoder och var medvetna om den fattiga världens elände. Flera ulands- och fredsföreningar grundades, bland andra TUFF, Tyresö Ulands- och Fredsförening, som ännu är en mycket aktiv förening, som har finansierat många utomordentliga projekt inte minst i Indien. Radio Tuff har hörts på www.tyresoradion.se   varenda vecka sedan 1985.

Aktionsgruppen mot svensk atombomb (AMSA)

Samma år som I stället för atombomb utkom grundades AMSA, Aktionsgruppen mot svensk atombomb. Det började med att några personer samlades på Kväkargården i Stockholm. Fogelström och några till var med och han och Barbro Alving fick i uppdrag att skissa fram ett programblad. Slutligen enades man om två programpunkter. Den första var ett klart nej till svenska kärnvapen, den andra mindre kategorisk, för den talade om "fortsatt debatt angående möjligheterna att använda de resurser, som nu går till militära ändamål, för uppbyggande syften". Denna punkt var uppenbart inspirerad av Fogelström-Morells bok.

AMSA bestod i början av 21 personer. Förutom Alving och Fogelström fanns där bland andra författaren Sara Lidman, Ulf Himmelstrand, Stig  ”Slas” Claesson, ärkebiskop Yngve Brillioth och från fredsrörelsen bland andra Holger Eriksson och Ulrich Herz. Flera av dem, inte minst Fogelström, var ute på återkommande möten och debatter. Ibland kom så mycket folk att man måste dubblera mötet och låta föredragshållarna uppträda två gånger samma kväll.

Det här väckte uppmärksamhet i pressen och debatterades med hetta. Självklart för denna tid - McCarthys decennium- varnade man för att AMSA och PAF medvetet eller omedvetet gjorde drängtjänst åt Sovjet och kommunismen. Det är nästan komiskt att läsa vad även etablerade tidningar skrev: Sydsvenska Dagbladet hade t ex en ledare under rubriken "I stället för förnuft", där det talades om "den blåögde författaren PA Fogelström och hans vilseförda". I Norra Skånes Tidningar stämplade chefredaktören, signaturen "Tre Rosor", AMSA som:

Världsfrånvarande ideellt inriktade fantaster och snobbfigurer, däribland vår svage ärkebiskop, vilka lånat sina namn åt en kommunistisk täckorganisation, en s.k. Fredskommitté, bakom vars rygg kommunistisk infiltrering i vårt politiska liv skall underlättas.

Faktum var, att inte en enda av de 21 AMSA-medlemmarna var kommunist. Men även detta skulle konservativa Svensk Tidskrift lasta gruppen för, när den menade att just frånvaron av kommunistiska kärnvapenmotståndare i AMSA gjorde gruppen extra skum och farlig.

Fogelström och Svahnström

Till AMSA hörde också Bertil Svahnström, utrikeskorrespondent för flera av våra största tidningar. Han blev ordförande för Kampanjen mot atomvapen som inspirerades av Bertrand Russell och de engelska påskmarscherna mot kärnvapen och ordnade i flera år demonstrationer på svenska vägar, gator och torg.

I motsats till Svahnström spelade PAF knappast någon framträdande roll i Kampanjen mot atomvapen eller inom den livaktiga Vietnamrörelsen Hans hållning stämde nog bra överenes med vad han i sin bok Café Utposten (1970) låter ungsocialisten, sedermera sossepampen Dubbel-Olle, under strejken före Amaltheaaffären säga: 

 "Jag vill gå hem -- och tänka. Det är många nog som är ute och skriker".

Suverän ordförande för Svenska Freds under 14 år

PAF och Svahnström skulle komma att komplettera varandra, särskilt i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, där PAF blev ordförande 1963 och Svahnström snart vice ordförande. Det är alldeles för lite uppmärksammat, vilket enormt och skickligt arbete som PAF under 14 år utförde som Svenska Freds ordförande.

Det här var en omvälvande tid med ett vimmel av politiska idéer, och gamla Svenska Freds, grundat redan 1883, drogs med. Det blev oändliga diskussioner om olika former av socialism, om det berättigande i befrielserörelsernas våld, om olika världsfrälsarläror och andra genvägar till politisk lycka. Ibland på årskongresserna kunde man få lyssna på pratare, som ställde oupphörliga ordningsfrågor eller i det oändliga nagelfor verksamhetsberättelserna inpå minsta kommatecken i stället för att planera kampen mot militarismen.

Det var säkert organisationens stora lycka att som ordförande då ha PAF. Han stod över käbblet, lyssnade med oändligt tålamod, försökte alltid att finna lösningar på konflikter och lyckades nästan jämt tack vare sin vänlighet och diplomatiska förmåga. För yngre och mindre återhållsamma blev han en borg av trygghet för att citera en av hans många boktitlar. Han bemötte kritiken av Svenska Freds för att inte vara tillräckligt revolutionär med orden: "Fredsrörelsen är radikal, den talar för ett brytande med den uråldrigaste konvention och tradition vi har: våld och vapen”. Han skrev också:

Vi vill fred och användandet av icke-våldsliga metoder, men därför har vi ingen rätt att fördöma dem som inte uthärdar det våld de utsätts för, utan själva griper till våld.

Medlen kan sabotera ändamålet

Som Ruben Lind i boken Café Utposten menar PAF att målet förstörs om man använder fel medel. PAF var knappast någon varm anhängare av direkta aktioner och klar motståndare till våldsamheter. Ändå var han en gång medskyldig, låt vara indirekt - till grov skadegörelse. En sen natt under Vietnamtiden väcktes PAF av telefonen. Det var en yngling, som nog var lite på örat, och som ville diskutera den "amerikanska imperialismens vidrighet i allmänhet och behovet av att sabba USA:s ambassad i synnerhet". Nattetid kunde tydligen den annars så tålmodige PAF tröttna och i hopp om att få sova igen sa han till sist i desperation ungefär att: ”han ju kunde göra vad han ville”, "panga dororna" på ambassaden till exempel.

Dagen efter stod det i tidningarna att massor av fönster på USA-ambassaden hade krossats av någon vettvilling. Den som delvis låg bakom det var alltså en aningslös man på Fjällgatan, som somnat om.

Mer om sambandet mellan mål och medel skrev PAF:

Jag tror att man måste vara mycket misstänksam när det predikas, att ändamålet helgar medlen, när man låter påskina att vår oförvitlighet är så gränslös, att även de mest fruktansvärda vapen skulle förädlas av att bli använda av oss.

Eller med andra ord:

Våld löser inte problemen, bara uppskjuter dem eller omintetgör deras lösande. Man får inte en trasig maskin att fungera genom att sparka på den.

Enorm arbetskapacitet

Ett par typiska egenskaper hos PAF var hans enorma arbetskapacitet och praktiska och ekonomiska kunnighet. Det var nästan obegripligt, hur han hann med att utöver att sitta ordförande i styrelse och förvaltningsutskott, i flera år vara redaktör för Freden och PAX, ledande inom Nordisk Fredskontakt samt grunda och driva Fredsföreningen Eken på Söder. Gång på gång tvingades han ta itu med fattiga Svenska Freds' ständigt usla ekonomi, i krislägen tog han många tusenlappar ur egen ficka.

Han städade upp genom att slänga, sortera och arkivera decenniers papper och luntor och mycket annat. Att han också under sin ordförandetid hann med att skriva de tre sista böckerna i Stadsserien, Café Utposten, Kamratserien plus ett antal andra skrifter och artiklar var imponerande.

PAF var alltså en mycket produktiv människa, en flitig man, ja som rökare var han faktiskt ännu flitigare än sin efterträdare, vilket var en prestation. När jag några år före hans död intervjuade honom för Radio Tuff, märkte jag att han gång på gång gjorde lite nervösa rörelser mot fickorna, vilket jag inte mindes från förr. Och plötsligt förstod jag. Han berättade att läkarna hade förbjudit honom att röka och sen talade han om rökningen som om det var en älskad kvinna som förlupit honom. Men med sedvanlig tolerans satte han genast fram ett askfat till mig, som ännu inte gått till läkaren.

Ryktena om att det var sundare kamraters rökförbud på styrelsemötena som 1977 tvingade bort PAF som ordförande och mig två år senare är dock helt ogrundade.

ÅKE SANDIN

PS: Tidskriften Parnass  www.parnass.nu ägnar nästa nummer åt Per Anders Fogelström (1917-1998), signaturen PAF. Texten ovan ingår då i tidskriften

ÄR RYSSKRÄCKEN ÄNNU BEFOGAD?

Inte många i dag känner till Karl Staaff. Han var den liberale ledaren i början av 1900-talet, statsminister 1911-14 efter det första valet med någorlunda lika rösträtt för män. Han föredrog sociala reformer i Fattigsverige i stället för pansarbåtar. Därför tvingades han bort av kunga-, herre- och militärmakt. Under det år han hade kvar att leva utsattes han för en vidrig smutskastningskampanj. Han beljögs för att gå ryssarnas ärenden, ja herrarna på Östermalm fimpade sina cigarrer i askkoppar med Staaffs bild i botten.

UBÅTSHYSTERIN

Man kan säga att Staaff blev offer för den svenska rysskräcken. Den har grasserat också i vår egen tid.  Alla svenskar över 40 minns säkert de många somrar på 1980-talet och några år framåt, då medierna nästan varje vecka larmade hysteriskt om de sovjetiska ubåtar som påstods vimla i svenska vatten.

Nästan allt i Östersjön kunde då med mediernas hjälp tolkas som hotfulla ubåtar: Läckande avloppsrör i Hammarbyhamnen, timmerstockar och stenar vid Vaxholm, finländska bogserbåtar vid Töre, undervattensskär vid Hävringe och vilken krusning av vattenytan som helst. Och ljud som påstods komma från kränkande ubåtar visade sig vara minkar, pruttande fiskar eller gamla svenska båtar.

Visst, ett sovjetiskt intrång gjordes faktiskt 1981 av ubåten U137. Den gick med dundrande dieselmotorer och i övervattensläge på grund - på militärt svenskt skyddsområde rentav - i blekingska Gåsefjärden. Men varför var den på väg in i Gåsefjärden, som är så trång att den skulle ha haft svårigheter att vända och så grund att den inte hade kunnat använda sin främsta egenskap: att gömma sig under vattnet? Varför använde ryssarna en gammal och delvis risig ubåt som spionubåt, därtill försedd med kärnvapen, som det påstods?

Den förste svensk som gick ombord på U 137 var en erfaren marinofficer, kommendören Karl Andersson. Han har länge hävdat att U 137 inte gjorde ett avsiktligt intrång utan hade grovt felnavigerat. Om de andra "ubåtsincidenterna" sade han:

”De vanligaste observatörerna är ju kaffedrickande tanter på en balkong eller groggfarbröder i en segelbåt”

Andersson fick stöd av utländska kollegor: Den brittiske amiralen och ubåtsexperten Ian McGeoch ställde ”periskopsjuka” som diagnos på Sverige och påpekade att man spionerar mycket bättre från en vanlig färja eller en segelbåt än från en ubåt. Han slog vad om en miljon, att sovjetiska ubåtar i svenska vatten var en myt. Den trestjärniga tyska Natogeneralen Franz Uhle Wettler kallade den svenska tron på spionubåtar för ”förstapriset i idioti”. Den kanske spydigaste salvan kom från den norske amiralen Ola Thomesen, som förefaller ha gillat elaka Sverige-historier. Han tyckte att den svenska marinen hade hjärntvättat sig själv och tillade:

"Vi i Norden har ju alltid trott på tomtar och troll, och när vi nu slutat att tro på det, vill vi ha något annat som ersättning, så varför inte okända undervattensfarkoster?”

"RYSSLAND ÖVAR ANFALL PÅ SVERIGE" ??

I våras blev det en inflammerad debatt, då det visade sig att några ryska plan hade flugit över Östersjön i närheten av Sverige. "De övar anfall på Sverige", löd hotfulla rubriker. Anhängarna av svenskt Natointräde och ökad svensk militärbudget vädrade morgonluft. Marinen hade ju fått så många nya miljarder under de många ubåtslarmens tid. Men till och med Carl Bildt, som i yngre dagar ändå hade befrämjat sin karriär på de påstådda ryska ubåtarna, ansåg att debatten i våras var "rätt hysterisk".

Sven Hirdman, en eminent Rysslandskännare, som var Sveriges ambassadör i Moskva1994-2004, hyfsade också debatten. Han sade bland annat:

"Ett isolerat anfall mot Sverige är totalt uteslutet /…/.Det finns inget militärt hot mot Sverige i dag /…/.Ryska försvaret var i totalt förfall på 90-talet /.../ Rysslands militär är en tolftedel av USA:s och hälften av Kinas."

NATO FINNS ALLT NÄRMARE RYSSLAND

För dem som alltmer högljutt vill ansluta Sverige till Nato räcker det inte med att Sverige har militärt samarbete med Nato, ibland i Östersjön och också rentav på svenskt område. De gör en stor affär av att Nato minsann i motsats till Sverige är på alerten när ryssar flyger över Östersjön. Två danska Natoplan skuggade ryssarna i påskas.

Det märkliga var att dessa danska plan var baserade i Litauen. Vi glömmer lätt att Ryssland verkligen inte är Sovjet längre. Inte bara Ukraina, Vitryssland och sydkaukasiska områden har blivit egna stater sedan Sovjets sönderfall utan också Estland, Lettland och Litauen är nu självständiga. Och dessa tre är faktiskt medlemmar i den särklassigt starkaste militärpakten Nato, som leds av supermakten USA, knappast känd för enbart fredliga ingripanden i andra länder

Dessutom är före detta länder i den sovjetiska Warzawapakten numera medlemmar i Nato, förutom de baltiska länderna också Polen, DDR, Bulgarien, Rumänien, Kroatien, Slovakien Tjeckien, Slovenien och Ungern. Men i Sverige utnyttjar ännu våra militarister den gamla rysskräcken.

-------------------------------------------

PER PETREAS i www.nyadagbladet.se 

TUFF-kalendarium okt-nov 2013

            Tyresö Ulands- och FredsFörening, Myggdalsv 80,  135 43 Tyresö

Tel 742 1442 (ordf),  712 2581. Tuffs plusgiro: 16 01 37-6.    Tuffs insamlingskonto: pg 79 36 36 - 2

                  E-post: tuffmail@spray.se      Hemsida: www.tuff.fred.se

torsdag          Styrelsemöte, öppet för alla medlemmar        

17 okt           Välkommen till diskussioner om Tuffs omfattande verksamhet!

kl 17              PLATS: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80

torsdag          Gynna Strandskolans Öppet hus för indiska barn!

24 okt.          Återigen gör Strandskolans personal och elever en afton med mat, kaffe, sång,

kl 16-19         framträdanden, försäljning mm för att samla pengar till projekten för mycket fattiga indiska barn. (Bidra gärna på Tuffs insamlingskonto 79 36 36 - 2 !)

PLATS:  Strandskolan       

tisdag                                Möte: Vad händer i Afghanistan?

29 okt,          I det ständigt krigsdrabbade och oroliga Afghanistan finns ännu främmande

kl 19              trupper, bland dem också svenska. Vad händer nu, när en del länder börjar ta hem sina militärer? Lars-Gunnar Liljestrand inleder mötet. Han är ordförande för föreningen Afghanistansolidaritet och är bland annat en av författarna till den nyutkomna boken "Lagen mot krig". Tid för frågor och diskussion. Debattglädje, fika och gemyt ingår.

                      PLATS:      Tuff-lokalen Myggdalsvägen 80.                  .

torsdag        En syrier om blodbadet och parterna  i Syrien

14 nov.         Det nu långvariga och blodiga kriget i Syrien upprör oss alla. Ibrahim Isaac,

kl 19              ordförande i Syriska Riksförbundet, inleder om tragedierna i sitt gamla hemland. Han hörs tills den 13 oktober i Radio Tuff på 91,4 MHz men också sedan på www.tyresoradion.se  

PLATS:      TUFF-lokalen, Myggdalsvägen 80

lördag                              Bokbord i Tyresö Centrum

30nov           Möt Tuff-aktivister vid bokbord i Tyresö Centrum! Hämta hem flygblad och

kl 11-14         annan fredsinformation. Fråga och diskutera.  

              

         Massor av information om Tuff                      

                          finns på hemsidan www.tuff.info.se och i 

        RADIO TUFF,som hörs flera gånger per dygn runt på 91,4 MHz

och närhelst på www.tyresoradion.se, i vars "Arkiv" tidigare Radio Tuff hörs  .          

           Ett nytt Radio Tuff kommer varannan söndag kl 17 på 91,4 MHz, första gången

                          söndagarna 13/10, 27/10, 10/11 osv kl 17 och sen 4 ggr per dygn. 

Brev till Anna Steele (fp)

Anna Steele var kommunalråd (fp) och i flera år en mycket värdefull ledamot av Tyresö Närradioförenings styrelse, innan hon vid senaste valet kom in i riksdagen. Hon är ordförande för "Liberala kvinnor".

-------------------------------------

29 sept 2013

Kära Anna!

Häromdan såg jag ditt söta nylle några sekunder skymta förbi i TV:s nyhetssändning. Jag blev glad och ännu gladare när det sas att du var aktiv i Republikanska klubben.

I sommar har flera människor sagt åt mig att läsa din blogg från den 1 juni. De har tyckt att det var bland det värsta de läst i den vidriga förtalskampanjen mot mig. Mitt standardsvar till dem har varit:

"Nej, jag väntar med att läsa det. Anna var jätteduktig här på radion i många år. Hon fixade vägskyltar, intervjuade ledande folkpartister eller tog hit intressanta människor som Bengt Westerberg med flera, som jag kunde intervjua. Plus mycket annat"

Äntligen har jag nu läst ditt inlägg. Nja, det var i varje fall inte på långa vägar värre än vad moderattrion Saweståhl, Onegård och Skölin hävt ur sig. Men jag är ju van vid glåpord och obevisade påhopp. Har blivit kallad CIA-agent, hjärntvättad prosionist, serbkramare, att sjunga med änglarna - för att inte tala om alla de gånger som jag liksom alla andra fredsaktivister har blivit stämplad som kommunistmedlöpare, Moskvalakej och liknande.

Oj, vad jag fick höra när jag på radion och i artiklar tvivlade på alla ryska ubåtar som enligt medierna vimlade i våra svenska vatten sommar efter sommar! Svenskarna led ju av periskopnoja som den brittiska amiralen och ubåtsexperten Ian McGeoch uttryckte det. Nu när det har visat sig att nästan inget var sant av de många ubåtslarmen, är det ingen av de så många troende som förtalade oss då som vill framträda. Det gäller ju tyvärr att ängsligt omfatta den tillfälligt rådande medietrenden 

Låt mig börja med moderattrion: Redaktören Skölin skrev att han blev chockad när han slog på Tyresöradion över den "mängd av antisemitisk propaganda" som förekom där. Han hade dock inga exempel att komma med. Saweståhl och Onegåtd breder på i samma stil.

Onegård, som väl inte är den klaraste lysande stjärnan i Tyresöpolitiken, anser att jag "går nazisternas ärenden". Han låtsas förstås inte om att jag i min bloggtext, som häxjägarna tog sats i och som hette "Trendiga tyskar då och nu" hyllade några antinazister som pliktade med sina liv i kampen mot diktaturen. Han hoppas att jag är "en gammal sjuk man". (Visst har han rätt :Jag är gammal men med risk att göra honom besviken inte särskilt sjuk)

I sommar har jag flera gånger bett radiolyssnarna att ge exempel på min påstådda "antisemitism", alltså att hjälpa moderattrion i deras fördömanden. Men ack nej, av de 122 mejl (alla positiva mot mig eller upprörda över det vämjeliga förtalet) jag fått från människor av alla sorter finns också ett antal lyssnare, som förvånat intygat att de aldrig hört något sådant. Fyra för mig positiva mejl kommer från judiskt håll.

Om det har förekommit antisemitism på radion så drabbar det ju också sådana ledande och utmärkta människor inom närradioföreningen som Gunnar Berntsson, Sven A Svennberg, Anders Linder, Christina Melzén och faktiskt också Anna Steele. Varför slog ni inte larm? (För att det inte fanns något att larma om?)

Du tycks vara övertygad om att jag "förnekat" (detta inkvisitoriska ord!) judarnas hemska öde i det där skitkriget. Tvärtom, jag överdrev rentav deras lidanden genom att under decennier i antinazistiskt nit - låt vara i god tro - lära ut till tusentals tonåringar  och vuxengymnasister ett antal otäcka tyska brott, som var ren och skär propaganda. Bara ett av många exempel:

Som huvudlärare i historia köpte jag bland annat in ett ljudbildband, som var gjort av Ferenc Göndör, överlevande från Auschwitz. Han berättade om de RIF-tvålar som de läskiga tyskarna hade tillverkat av fettet från dödade judar. Om denna generation elever minns något av historieämnet, var det bland annat detta, som fick deras öron och ögon att fladdra av upphetsning. Pedagogiskt var det en fullträff!

Göndör är en av de många judar jag intervjuat. (Min nära och kära vän Roland "Kådisbellan" Schütt intervjuade jag 70 gånger på radion!). Frågade Göndör om de där tvålarna. Han berättade då att han i Israel av historiker hade lärt sig att tvålhistorien var en myt. Det bekräftades av andra historiker, också av judisktättade professorer.

Som historiker förstod jag inte att jag skulle låta bli att göra självkritik, alla lärare gjorde ju samma misstag för att inte tala om hur medierna hade vältrat sig i tvålhistorien utan att sedan brytt sig om att tillrättalägga. Jag var van att avslöja myter, militaristiska och andra. Skrev 1996 också om den här myten, eftersom jag hade lärt mig att historikers främsta uppgift är att "skildra vad som egentligen hänt" - och inte hänt.

Det var, som det visade sig, dumdristigt, för det här var en myt som vår moderna inkvisition slog vakt om med nästan religiös glöd. Alltså fick jag efter 106 gratiskrönikor i tidningen PAX besked från en förgrymmad ordförande i Svenska Freds att jag inte fick skriva "sådant" mera. (Sanningen är ibland obehaglig och otrendig) Alltså skrev jag min sista krönika, där bland de fyra jag nämnde "med tacksamhet" var två judar (Brecht och Gollanz), en engelsman (Bertrand Russell)  och den liberale ledaren för hundra år sen Karl Staaff. Nämnde dock inte namnet på dennes nutida partivän, som var den ende i mina 6000 intervjuer som betett sig som en fascistliknande översittare. Han slog självsvåldigt av min bandspelare, när jag frågade om RIF-tvålarna, typiskt nog.

Året efter publicerade Expressen en helsida, full av osanningar om mig och med en propagandistiskt skicklig bildmanipulation plus en historieförfalskning. Hoppas du orkar läsa vårt avslöjande svar på den word-fil jag bilägger.

Är övertygad att Expo till moderattrion har skickat denna 16 år gamla och lögnaktiga artikel. Det är i okritisk barnatro på den de nog blivit från vettet.

Mina frågor till Saweståhl om hans upprörda och konstiga beskyllningar mot mig har du redan fått av mig för några månader sedan. Han har förstås inte svarat. Han ligger kanske lite dåligt till, eftersom till och med ett par av hans egna reagerat med avsky mot drevet bland de 122 som mejlat mig stöttande Nu har han ju inbjudit alla förtroendevalda att träffa Jonathan Leman från Expo. Han ska hålla föreläsning om antisemitismen, men jag blev lite full i skratt när jag såg att minsann "timarvode utgår". Grattis alla lokalpolitiker, som får betalt för att bli indoktrinerade! Men som skattebetalare i kommunen blir jag mindre skrattlysten och har ju själv alltid jobbat gratis med Tuff, radion etc.

Det var Leman som för tre år sedan dammade på mig och bland skrev att det var två miljoner tyskar som etniskt rensades vid krigsslutet 1945. Nej det var 12-14 miljoner tyska civila som fördrevs, varav just uppåt två miljoner dog/dödades, massor av flickor och kvinnor efter brutala massvåldtäkter.

Du är upprörd över att jag inte är någon beundrare av att man i Tyskland ger sig på gubbar i 90-95årsåldern, t ex ukrainsk-amerikanen Demjanjuk, som redan suttit sju år, därav fem i dödscell, i Israel efter att på menedares falska vittnesmål ha utpekats  som "Ivan den förskräckige" i Treblinka. Minns att jag också skrev:

"Nog vore det väl fånigt om någon domstol skulle kräva att brittiska åldringar, medaljerade som ”flyghjältar”, som i unga dagar deltog i terrorbombningarna skulle åtalas för massmord på  70 000 tyska barn. De var liksom andra tvungna att delta i detta förbannade krig, offer för överordnade gubbars krigiskhet."

När jag som 26-årig elitsoldat och sergeant vägrade vapentjänst hade jag det lätt. Bara en månad i fängelse. Hade det varit krig då hade jag sannolikt avrättats.

Kram

Åke

------------------------------------------------------ 

PS 1:Efter en vecka har jag inte fått något svar från Anna. Hon har väl mycket att stå i. Eller iakttar hon en generad tystnad?

PS 2: Här på bloggen avslöjades Expresens lögner under rubriken "Redan 1997 beljögs Tuff". Se texten den 16 augusti.