Wallenberg hyllas, men varför glöms Bernadotte?

(Ett något längre inlägg i samma ämne finns den 6 januari i denna blogg)

Femton aktningsvärda personer kräver nu (DN 4/1) att Raoul Wallenberg bör få en särskild minnesdag i Sverige, precis som han redan har belönats med det på olika håll i världen. Det är välförtjänt, ty han räddade tusentals människor undan döden eller hemska lägervistelser i det krig som kostade uppåt 40 miljoner av olika etniciteter livet. Redan i augusti hyllades Wallenberg i många artiklar, inte minst i DN, och det var många år sedan man anlade Raoul Wallenbergs torg vid Nybroplan mitt i Stockholm.

Nu fanns det en annan svensk som också gjorde berömvärda insatser för utsatta människor i detta skoningslösa krig. Det var Folke Bernadotte, som med sina vita bussar räddade många tusen människor från otäcka tyska koncentrationsläger. Men om honom är tystnaden numera nästan kompakt. Det finns nog flera orsaker till det:

Om hans räddningsexpedtion ges uppmärksamhet kommer föga smickrande uppgifter fram om de brittiska flygarna, som vi har lärt oss betrakta som hjältar. I slutet av kriget hade de nästan fullständigt luftherravälde. De kunde då ganska obehindrat bränna ner civila kulturstädet som Dresden och Pforzheim och de anföll också i fullt dagsljus tre gånger Bernadotte-expeditions lastbilskolonner, trots att bilarnas tak var prydda med stora svenska flaggor och röda kors. Ett tjugotal kvinnor, just räddade från koncentrationslägret Ravensbrück, dödades av dessa attacker liksom en svensk chaufför, Erik Ringman. En ung svensk löjtnant, Gösta Hallquist, skallskadades svårt.

På morgonen den 3 maj 1945, fyra dagar efter Hitlers död hade Bernadotte-expeditionens läkare Hans Arnoldsson meddelat britterna att 10 000 fångar från koncentrationslägret Neuengamme hade evakuerats till fyra tyska fartyg på Neustadts hamn och redd. Ändå anfölls Neustadt på eftermiddagen av brittiskt flyg.. Tre båtar sänktes. Över 7000 människor av många olika nationaliteter drunknade eller brändes till döds. De hade överlevt lägrens fasor men i samma ögonblick som fred, frihet och ett drägligt liv var snubblande nära blev också de offer för krigets vansinne.

En annan orsak till de olika bedömningarna av Wallenberg och Bernadotte finns nog i de bådas slutgiltiga öde. Wallenberg bortfördes av ryssarna och dog eller dödades i sovjetisk fångenskap. Vi känner självklart stort medlidande för en hjältemodig svensk som blev Stalinterrorns offer.

Annorlunda gick det för Folke Bernadotte. 1948 var han högste FN-medlare i Israel/Palestina. Den 17 september mördades han av en judisk-nationalistisk grupp, kallad Israels frihetskämpar och känd under förkortningen Lehi. Men det pinsamma var, att en av de aktiva i Lehi var Yitshak Shamir, som på 1980-talet skulle bli Israels ledande politiker: utrikesminister, premiärminister och inrikesminister.

Efteråt startade en veritabel förtalskampanj mot Bernadotte Till och med nazistledaren Heinrich Himmlers massör Felix Kersten kom till heders. Han presenterade ett brev, som var en kopia och undertecknat av "F. Bernadotte" och ställt till Himmler. Det innehöll verkligen politisk dynamit, för där nämner brevskrivaren sin motvilja mot att rädda judar. Ja, han tipsar till och med tyskarna om hur de effektivare skulle kunna bomba London.

Det här brevet fick stort genomslag. Många ville så gärna tro på det. Kersten erhöll av holländarna ärebetygelser och de till och med nominerade honom till Nobelpriset. Han hade visat sina egna dagböcker som "bevis" på att han minsann genom sina kontakter med Himmler hade räddat tre miljoner holländare från att bli deporterade.

Det skulle dröja i över tjugo år, innan bubblan sprack. Samma holländska historikergäng, som trott på Kersten 1949 fann på 1970-talet att hans förmenta bevis var förfalskningar, att hans dagbok från kriget hade skrivits efter kriget och att ingen tysk plan på att deportera 3 miljoner holländare någonsin existerat. Och den brittiske historikern Gerard Fleming kunde 30 år efter mordet i Jerusalem till och med påvisa att det för Bernadotte så komprometterande brevet till Himmler hade skrivits av Felix Kersten själv, ja till och med på dennes skrivmaskin.

En olustig efterklang av smutskastningen mot Bernadotte förekom långt senare. 1998 meddelade svenska medier att han personligen i Tyskland hade avvisat judar från de vita bussarna. Det byggde på en uppgift av en norrman. Men det visade sig att Bernadotte vid den aktuella tidpunkten inte ens hade varit på plats i Tyskland utan i Danmark.

Ett uttalande, som knappast fick någon uppmärksamhet i våra trendriktiga medier, kom från de norska krigsveteranorganisationerna. Det löd:

"Ingen norsk politisk fånge som befriades ur Hitlers koncentrationsläger och fängelser i sista ögonblicket känner igen sig i den framställning som förekommer i svenska medier"

De framhåller att Bernadotte med glans klarade att befria både judiska och icke-judiska fångar ur lägren och slutar med att uttala sin besvikelse över förtalet i svenska medier. Så tycker alltså män, i dag gubbar, som så aktivt och modigt bekämpade nazismen den gången när det i motsats till i dag kostade väldigt mycket, så mycket att de hamnade i vidriga läger. Heder åt dessa gamla kämpar, antinazister och sanningssägare!
--------------------------------------------------
ÅKE SANDIN i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1332) 13-27 jan 2013. Hörs lokalt på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se