Marianne Stieger: Festivitas, vargar och krigsoffer

Kära lyssnare,

nu har den stora dagen firats, tiarorna och galablåsorna har vädrats, tv-värdarna har bugat sig vördnadsfullt inför pristagare och kungligheter, och cirkusfolket har svingat sig i taket i Blå hallen. Skådebröd åt folket på det att alla må vara nöjda. Alldeles säkert har forskarna gjort sig förtjänta av sina utmärkelser för sin forskning till folkets gagn, men måste det slås på så stort så till den milda grad?

I Oslo går prisutdelningen till på betydligt enklare sätt. Men å andra sidan - det är ju "bara" fredspriset, styvbarnet bland priserna, om jag får säga så. Och detta pris framkallade som vanligt väldiga svallvågor. Medan högdjuren åt, förlustade sig och gladde sig åt sin egen förträfflighet, demonstrerade tusentals människor på Oslos gator. De protesterade mot att EU hade fått detta av oss fredsvänner så högt hållna pris. Först tänkte jag att det kanske inte var så dumt att EU hade fått fredspriset. Men sedan satte jag kvällsfikat i halsen. En av demonstranterna, en fredsforskare, talade om att EU står för 32% av världens vapentillverkning och tillade: "EU är inget fredsprojekt, EU är ett ekonomiskt projekt." Vad säger ni om det, kära lyssnare?

Samtidigt som fredspriset delas ut, får man i tidningen läsa om KRIG. Ja, inte vilket krig som helst utan om HANDELSKRIG. Det är vår handelsminister som förklarar krig mot EU-kommissionären Tonio Borg. " Jag kan inte avslöja min krigsplan i förväg. Men det handlar om att jobba på alla nivåer och med alla medel som står till buds", säger Ewa Björling och laddar kanonerna med snusprillor.

Här hukar vi inte bara för snusprillorna, vi hukar för varg. "Varg på Näset kan ha varit anka" har Sydsvenskan som skrikande rubrik. Och så får vi höra: "Nej, allt snack om varg är nog inte på riktigt." Men i söndags siktades en varg på riktigt i Skanör, och det alldeles intill en kälkbacke. Stor kalabalik! "Från nos till svans var han minst två meter!" utropar en skräckslagen mamma. Länsstyrelsen har skickat ut vargspårare. Alla älskar vargar - men inte härnere i Skåne och framförallt inte ute på Näset.

Vi är kulturella härnere också. I en konsthall i Lund har ett verk av konstnären Carl Michael von Hauswollf ställts ut. Konstnären påstår att det är målat med aska efter dödade i förintelselägret Majdanek. Stor uppståndelse! "Hädiskt!" "Bristande respekt för det mänskliga lidandet!"

Men hallå! Konstnären är född 1956. Tidigast som ung student kring 1976 kan han ha varit i Majdanek för att samla sitt konstmaterial. Och jag frågar mig om inte alla kvarlevor efter de tusentals dödade då hade tagits om hand på vederbörligt pietetsfullt sätt? Den lundensiske barnläkaren Salomon Schulman tar i på sitt sedvanligt mullrande sätt. Jag håller helt och hållet med honom om att lidandet och dödandet i detta läger var fruktansvärda, men när Schulman i sin argumentation säger: "Dödstalet översteg vida det kulturella Dresdens efter de allierades flyganfall. Hur många som verkligen dödades i Dresden vid de omänskliga flyganfallen i krigets slutskede är fortfarande oklart. Men det är inte det som stör mig. Det är bristen på respekt för de dödade på fiendesidan.

En präst i den tyska staden Greifswald, som har skapat ett monument över alla dödade under och efter kriget i och kring Greifswald, sade i en intervju med Radio TUFF:s programledare Åke Sandin: "Vi ska inte ägna oss åt att räkna upp dödstalen på båda sidor mot varandra. Vi ska addera krigens offer."

Så, kära lyssnare, låt oss göra det, utan åtskillnad vilken sida offren står på. I ett krig är vi nämligen alla offer - på ett eller annat sätt. Förlorar vi inte livet, så förlorar vi åtminstone en del av vår mänsklighet. Låt oss nu i juletid minnas alla krigens offer och låt oss hoppas på en framtida värld utan krig, hälsar från Limhamn med önskan om en god jul
----------------------------------------------
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1330