Två lögner: Judiska ritualmord, tyska människotvålar

"SVENSK PRESS SIMMAR I STIM"
Förra veckan publicerade tidskriften Filter en artikel, som bevisade att israeliska myndigheter hade begått många så kallade organstölder, bland annat från dödade palestinier. 2009 skrev Donald Boström i Aftonbladet om detta och det ledde till att andra av våra medier kastade sig över Aftonbladet som stämplades som "antisemitisk", ja "nazistisk".

När drevet gick som värst liknades Boströms uppgifter vid skrönorna om de ritualmord, som judar för länge sedan lögnaktigt beskylldes för att ha begått. Det var under en vidskeplig tid när också andra folk beljögs, ja otaliga kvinnor avrättades efter fantasifulla anklagelser för att vara häxor, som idkade hor med självaste djävulen.

Aftonbladets publicering 2009 om organhanteringen betecknades av medierna i den politiskt korrekta mittfåran (DN, SSD m fl) som "organskandalen". Nu (16/11) skriver Åsa Linderborg, att den verkliga skandalen är att ingen av dessa tidigare så upprörda medier nu velat nämna de nya uppgifterna. Hon skriver:

"Svensk press simmar i stim, jagar i flock – antingen av politiska skäl, opportunism eller ren nervositet – och när man överbevisas låtsas man som ingenting. Så förtigs sanningen av ren prestige"

VI LÄRARE LÄRDE UT MYTEN OM MÄNNISKOTVÅLARNA
Även i vår upplysta och källkritiska tid finns det myter i stil med ritualmorden som i decennier beskrivs som otäcka sanningar i våra medier, ja till och med under åratal (och kanske ännu?) lärs ut till intet ont anande tonåringar. Till dem hör de populära berättelserna om hur tyskarna minsann gjorde tvål av sina dödade offer. Hur många tusen artiklar våra tidningar frossande av upprördhet skrivit om dessa påstådda tyska illdåd vet jag inte.

Däremot vet jag som historielärare i decennier att vi i skolorna undervisade om människotvålarna. Det var tacksamt för då fick vi elevernas öron att fladdra av upphetsad uppmärksamhet. Dessa skrönor fanns också i läromedlen. Själv var jag ansvarig att till skolan anskaffa ett ljudbildband av Ferenc Göndör, överlevare från Auschwitz. Han berättade om dessa tvålar med märket RIF, vilket uttyddes som Reines Judenfett (Rent judefett).

Det pinsamma för oss många källkritiskt skolade var att vi inte funderade på tvålarnas märke RIF. Även på tyska stavas Jude med J och inte med I, vilket i verkligheten lär ha betytt industriellt.

Så sent som på 90-talet blev jag förebrådd av Svenska kommittén mot antisemitism och beljugen i Expressen för att jag vågat avslöja den populära propagandalögnen. Men ännu tror nog de flesta, som lärde sig det i skolan, att tyskarna var läskiga nog att tillverka tvål av sina offer. Mig veterligt har inte de tidningar som vältrade sig i den här falska historien velat tala om att de hade fel. "De simmar i stim", som Linderborg skrev.

(PS: I senaste Radio Tuff (nr 1328) på www.tyresoradion.se , som hördes första gången den 18 november, berättar Hampus Eckerman om tidskriften Filters avslöjanden och om den svenska pressens generande (?) eller fega tystnad. Det kan tilläggas att organhandel är en lukrativ bransch. För några år sedan beskylldes albaner för att ha tagit organ från levande serbiska fångar.

Att människor frivilligt medger att deras organ kan användas efter deras död är bra. Det hjälper medmänniskor att tillfriskna och att leva längre)