I hela mitt liv har jag fått höra att jag är uppkäftig. Det är väl okej, men nu har jag också blivit snedkäftad, och det är värre. Det innebär en tandställning modell större. Därför får vår programledares flickvän läsa upp den här texten. Fegt, tycker ni? Försök själva att tala med en smärre verktygslåda i munnen, så får ni se hur lätt det är. Många i min omgivning tycker att det är skönt att jag inte snackar så mycket, för då får även de en syl i vädret. Men skriva kan jag ju.
På tal om uppkäftig, så tittade jag på ett helt underbart tyskt satirprogram i den tyska tv-sändaren ZDF: Die Anstalt, ungefär Sinnessjukhuset. Där får sig de tyska politikerna inte en släng av sleven, nej, där kastar man hela soppskålar på dem. Häromdagen ironiserades det om alla de tyska högtiderna som infaller i november. Då var det aktuellt med Totenfeiertag, det vill säga dagen då man ska minnas des döda. En av satirikerna tyckte att det vore betydligt bättre att fira dagen då vi minns alla levande och överlevande.
En annan satiriker ville framhålla en högtidsdag som ju trots allt var positiv: Erntedankfest, skördetacksägelsen. "Vadå", undrade den tredje, "just nu firas ju överallt i världen rustningsindustrins skördetacksägelse." Då satte både publiken och jag i halsen med tanke på rustningsindustrins alla offer.
För fjorton dagar sedan satte vi malmöbor också i halsen när vårt fotbollslag LdB FC spelade mot Tyresö. Ett oklart mål tilldömdes Tyresö och sorgen härnere var stor. Tårarna flödade hos LdB:s flickor så att mascaran rann. Men så går det när ett lag heter Lait de Beatée, Skönhetsmjölk. Och på tal om fotboll, så frågade mina elever på Forellskolan mig alltid vilket lag jag håller på när Sverige spelar mot Tyskland. Mitt svar var givet: Tyskland när det gäller fotboll och Sverige när det gäller ishockey. Men när det svenska landslaget var i Berlin härförleden och Tyskland ledde med fyra noll i halvtid, då grät även jag. Det var så orättvist. Och så kom då Zlatans lag tillbaka efter pausen och klämde in det ena målet efter det andra. När bollen dundrade in för fjärde gången i det tyska målet, då reste jag mig upp i fåtöljen och jublade - även jag. Fast kanske mest över Angies snopna min, ja, ni vet den tyska förbundskanslern. Jag firade faktiskt med en flaska skumpa. Oavgjort! Kan det bli bättre?
Vår närmaste förort härnere heter Lund. Fast det vet inte lundensarna om. De tror nämligen att de bor i Skånes huvudstad. Ni vet, så där lite akademiskt uppblåst. Men det tänks faktiskt en del goda tankar i den staden. Där finns till exempel det antimilitaristiska nätverket Ofog. Fredrik Nilsson, en av deras medlemmar kom till tals i mitt dagliga husorgan häromdagen: "Försvarsmakten bör läggas ner. Att män ska skydda nationen och familjen tillhör en föråldrad mansbild," var Fredriks något provocerande uttalande. Fredrik Nilsson, som till vardags arbetar som fysiker, utvecklar sina tankar vidare: "Ett av argumenten för att behålla lumpen var länge att det var viktigt att hålla den svenska militären folklig. Så att försvaret inte skulle vända sig mot folket." På frågan om lumpen skall ersättas med någon annan form av militärtjänstgöring, svarar Fredrik: "Lumpen anspelade på stereotypa könsroller, jag ser ingen anledning att ersätta den." Så talar en sann fredsvän.
I övrigt fortsätter vi att demonstrera, antidemonstrera, skjuta på folk och råna gamlingar. Men det kanske inte går att undvika i en stad vars invånare består av mer än 120 nationer med olika religioner och kulturer, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger , som är Radio Tuffs medarbetare i Skåne med omnejd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar