Nya folkrörelsen: Härligt att bli kränkt!

Har just kommit hem efter en ny inspelning på www.tyresoradion.se , där jag på frivilligbasis gjort uppåt 4000 halvtimmar plus 1325 Radio Tuff. Det var med gänget som skryter med att vi dokumenterar folkhumorn. Det är en härlig samling: Terje Engh, Peter Dicke, Anders Gullberg och Nina Brogärd. Hennes söta ansikte kan man se på www.slingan.info.se  och i fliken "Sagt om 91,4" på just www.tyresoradion.se  .

Vi började med att erkänna vår ständiga "rasism", ett jättepopulärt ämne i medierna. I minst 15 år har vi berättat elaka historier om en stor grupp människor med en särskild hårfärg. Det handlar om alla våra blondinhistorier. Första gången jag på radion släppte fram sådana var när jag intervjuade en systerson som kommit hem från ett franskt universitet. Där hade han lärt sig många skrönor om korkade blonda flickor.

Vi kom också in på det fördelaktiga att känna sig kränkt. Vissa grupper och folk får ju stor uppmärksamhet i medierna genom att odla den känslan. Ja, några har det väl rentav med i sin ideologi och religion.

Alltså kunde vi svennar njuta av vår kränkthet, när roliga norrmannen Terje Engh drog en elak historia om vårt svenska fjäsk för chefer med bonus. För att göra honom kränkt och lycklig kontrade jag med en Norgehistoria om generalen Sven Lagerberg (1822-1905), kallad Sven i Helvete för han svor till och med värre än ärkebiskopen Anton Niklas Sundberg, han som "svor och släckte", medan "landshövdingen satt och grät och bad", när Karlstad brann på 1860-talet

Det var så här: När Siams kung Chulalongkorn besökte Sverige 1897 mottogs han på sedvanligt sätt av Oscar II, vilken emellertid i egenskap av unionskung skulle åka till Norge för att deltaga i firandet av Trondheims 900-årsjubileum. Som tack för besöket skänkte kung Chulalongkorn en elefant, som placerades på Skansen i Stockholm. Oscar II frågade då general Lagerberg om vad som var lämpligt som svarsgåva. Det fick inte vara för futtigt, men inte heller för värdefullt. Generalen skall ha svarat: "Ge honom Norge."

Vi kom också in på Bosse Hanssons numera så förkättrade uttryck "svarting" vid en AIK-match i fotboll. (Medger att jag ofta använt ordet "viting"). Först trodde jag att Hansson muttrade, eftersom det numera är så vanligt att klubbar hejvilt byter spelare inte minst genom att köpa talanger från alla håll i världen. Det Tyresölag i damfotboll vi är så stolta över har till exempel inte en enda Tyresötjej i laget.

Sedan trodde jag att Hansson med "svarting" menade det svart-gula AIK, vars supportergäng stolt kallar sig Black Army. Men nu utpekas han av andfådda trendnissar i medierna för "rasist".

Till Sveriges Radios Ring P1 skickade jag in en kort text där jag erkände vår "rasism" i form av alla blondinhistorierna. Den refuserades, men den duktiga och vackert mörkhåriga programledaren Alexandra Pascalidou ville väl slå vakt om sin kränkthet efter att i sin barndom några gånger ha blivit kallad "svartskalle".

Just i Ring P1 har ju Täppas Fogelberg ofta varit programledare. Nu har han råkat i onåd genom att ha sagt något otäckt ironiskt om Lars Wilks. Minns att Täppas härom året på tal om ljushåriga människor drämde till med "nazistblonda" utan att någon reagerade. Men var inte Hitlers lilla löjliga mustasch ganska mörk och hans stödtrupper svartklädda? Hoppas nu inte att fåniga människor börjar använda uttrycket "nazistsvarta".

I samma P1 hörde jag att för några dagar sedan en mer brunbränd kille än jag kalla oss svennar för "blekfisar". Tack och lov har ingen (ännu?) använt ordet "svartfisar".

Hur som helst, vi förhärdade historieberättare fortsatte också i kväll att berätta en och annan elak blondinhistoria. Vi är säkra på att de allra flesta blonda tjejer är tillräckligt intelligenta för att i motsats till mediernas trendlisor kunna skilja på humor och rasism.

Åke Sandin 2012-10-14