"AV NORRLÄNSK URBEFOLKNING"
Jag har lätt att bli brun. Min annars söta och förstående kvinna kan i denna fråga visa öppen avundsjuka. Redan i maj frågar människor var i tropikerna jag har varit som kan vara så brunbränd. "I Bollmora", svarar jag, men då tittar de misstroget på mig. Då tillägger jag att jag tillhör den norrländska urbefolkningen och att vi är lite färgade.
En del tror faktiskt på det och visst är jag norrlänning och om jag skulle ägna mig åt den nya folkrörelsen släktforskning hade jag väl upptäckt att jag bland mina tusentals förfäder och förmödrar hade en och annan same, finne, vallon, sydeuropé, jude etc. Har alltid tyckt att de som stolt säger att de är av vallonsläkt är lite fåniga. Sedan vallonerna kom till Sverige för flera hundra år sedan har de ju haft tusentals andra förfäder.
För dem jag inte betraktar som hälsofascister förklarar jag min färg så nära sanningen jag kan komma: "Jag röker och kröker på balkongen".
FÖR DEM SER VI VITINGAR KOMISKA UT
Minns hur den radikala Sara Lidman, en annan norrlänning, i sin solidaritet under det amerikanska kriget skildrade Vietnam. Hon tyckte att vietnameserna var så trevliga, de log och skrattade alltid, när hon besökte deras byar. Vietnameser är trevliga, men jag inte säker på att de skrattade av någon medfödd glädje vid Sara Lidmans besök. Under mina första besök i indiska byar, där Tuff i 40 år haft en berömvärd biståndsverksamhet slogs jag också av hur glada indierna såg ut. Så småningom förstod jag att det främst berodde på att vi vitingar såg så annorlunda, ja komiska ut, att vi blev skrattretande. (Jo, jag har lärt mig att "svarting" inte är någon färgbeteckning utan rena rasismen, men jag framhärdar med att använda ordet "viting" om oss västerlänningar.)
NORRLÄNDSK "VIDSYNTHET"
Men tillbaka till mina norrländska hemtrakter: I min barndom --ack den var länge sedan!-- satt gubbarna på sina ljugarbänkar och berättade roliga historier, ofta självironiska. Och hur de mobbade olika byar i socknen! I den ena fanns bara tjuvar, i den andra bara halvtokiga, i den tredje bara tjuvskyttar, i centralorten bara vi bortskämda "herrskapsbarn" osv.
Grannsocknarna slapp inte undan dessa gubbars kritik: I Nordingrå bodde "toknolingar", i Undrom "tattare" och nolaskogsarna kunde man inte lita på osv. Dessa gubbars värld begränsades i norr av Örnsköldsvik och i söder av Härnösand. När de ändå ville vidga sina vyer försökte de vara vidsynta och sa:
"Jag tyck' int' att norrbaggar och finnkolingar är värre än andra jävla utlänningar, till exempel stockholmare och skåninger."
Innefolket av i dag, som lönsamt medverkar i våra medier har anledning att förfasa sig över dessa gamla norrlänningar. Gud hjälpe, jag tycker att de var ganska roliga.
TUSENTALS RADIOPROGRAM MED INVANDRARE
Själv har jag i större delen av mitt långa liv bott i Bollmora. Det namnet är inte riktigt fint har överkänsliga kommungubbar tyckt, så Bollmora centrum har döpts om till Tyresö centrum, Bollmoravallen till Tyresövallen etc. Men när jag gjort ca 6000 intervjuer på www.tyresoradion.se har jag haft förmånen att bo just här, där det nu finns ungefär tio gånger så många människor som för 60 år sen. De är från alla svenska landskap och från ca hundra andra länder. De har lärt mig och lyssnarna mycket om andra områdens förhållanden och historia.
Många av dessa utomlandsfödda har blivit mina vänner. Skall jag nämna en av dessa hedersmän är det Edmundo Arróspide, som länge var min radiotekniker, innan han alldeles för tidigt försvann till sina peruanska fäder. Och en av de senaste halvtimmarna på radion gjorde jag med Birgitta Rova, som bott i 50 år i Bollmora. Hon berättade att hon tillbringade sin barndom i Tjeckoslovakien och som elvaåring var med om "dödsmarschen" från Brno (Brünn) efter kriget sommaren 1945. Det var när tiotusentals tyskar fördrevs till Österrike och ca 5000 av dem dog eller dödades.
Det här frivilliga jobbet att radiointervjua invandrare har lärt mig något som innefolket, så måna om sina feta arvoden från Marieberg och andra mediekoncerner, inte vågar nämna: Tyskarna begick så många förbrytelser under andra världskriget att vi inte längre behöver upprepa gamla propagandalögner om dem och att tillräckligt många förbrytelser begicks också mot tyskar för att vi inte ska fortsätta att hålla tyst om dem.
Åke Sandin 2012-10-17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar