I går (11/9) skrev jag om fyra 11 september som sedan blev fem när Radio Tuffs Hampus Eckerman påpekade att den 11 september 1773 hade självaste Benjamin Franklin uttalat "Det har aldrig funnits något bra krig eller någon dålig fred".
Tyvärr har det nu kommit två till:
För några dagar sedan visade Sveriges Television vad som hände den 1 april 2011 i den nordafghanska staden Mazar-i-Sharif. En knäpp amerikansk pastor Wayne Sapps påstods ha bränt Koranen. Det upprörde afghanska muslimer så att de inledde en stor demonstration. Den riktades mot det amerikanska konsulatet men amerikanska agenter lyckades omdirigera den uppretade mobben mot det helt oskyldiga FN-kontoret. Det stormades av fanatikerna som mördade sju personer, bland andra den 33-årige svenske juristen Joakim Dungel och den kvinnliga norska officeren Siri Skare.
Al Qaida tog senare på sig ansvaret för attacken. Hur de kunde motivera morden på oskyldiga FN-anställda verkar ännu galnare än den amerikanska pastorns tilltag.
1. Morden i Libyen: 11 september 2012
Men i natt (11 september igen!) brändes det amerikanska konsulatet ner och fyra amerikaner, däribland den amerikanske ambassadören, dödades i den libyska staden Benghazi. Folkmassan var rasande efter det att en amerikansk trailer på YouTube hånat Mohammed.
Den antimuslimska filmens upphovsman lär vara Sam Bacile, en israelisk medborgare som är verksam inom fastighetsbranschen i Kalifornien. Bacile skrev manus, producerade och regisserade den två timmar långa filmen. Han sade dessutom att islam är en ”cancer”. Filmen, som ska ha kostat 5 milj dollar att spela in, finansierades genom donationer från mer än hundra amerikanska judar enligt AP. Men en dag senare upptäcks det att nyhetsbyrån AP hade fel. "Sam Bacile", den påstått israeliske medborgaren, finns inte. Filmen gjordes av en koptisk kristen som medvetet ljög om israelisk inblandning för att försäkra sig om större provokation.
Förutom fanatismen och tragiken finns det ett par märkliga ironier i den här händelsen i Benghazi. Staden var ju den första som gjorde uppror mot Gaddafi. I hans propaganda, som avhånades av västliga medier, påstods att det var "terrorister" och Al Qaida som var i farten. Men i går natt skrek demonstranterna: "Vi är alla Osama", detta till och med på årsdagen av 11 september 2001. Det var också hotet mot Benghazi som gjorde att USA och Nato, ja till och med Sverige, ingrep för att stödja rebellerna mot Gadaffi.
Ironiskt är också att den mördade ambassadören Christopher Stevens var känd som en varm vän av rebellerna. I går visades hans döda kropp upp lika barbariskt triumfatoriskt som Gadaffis långt blodigare lik visades upp, när Nato hade gjort grovjobbet.
2. Etnisk rensning beslutas: 11 september 1609
I Fria Tidningen (12/11) skriver professorn i religionshistoria Mattias Gardell att detta datum kungjordes beslutet av den spanske kungens budbärare att morerna, alltså de muslimättade, skulle fördrivas. Deras hus brändes sedan ner, många mördades och hundratusentals tvingades i exil.
(Ibland undrar jag om en del muslimer inte har haft tid på sig, så de upprepar vad de kristna ställt till med förr i världen. Som religiöst obegåvad tror jag dessutom att budet att inte dräpa sina medmänniskor också finns i Koranen. Men det följs tyvärr nästan lika lite som av högerkristna amerikaner, som brukar stödja sitt lands krigiska härjningar)
Det finns ju ett trevligt 11 septemberminne att fira också - Gandhis första ickevåldskampanj i Sydafrika 1906.
SvaraRadera