Hampus Eckerman i Nordkorea (del 2)

Nordkoreas nye ledare Kim Jong-Un har talat i vaga ordalag om vikten av "ekonomiska reformer". Det finns ett privat universitet i Pyongyang som lär ut informationsteknologi, det finns särskilda Casino-städer på gränsen mot Kina och Ryssland och särskilda industrialiserade zoner i syd mot Sydkorea.

Nej, detta är inte information från guiderna på gruppresan utan från västerländsk press, dock inte svensk, som föredrar att dela in världen i goda och onda stater. Problemet är den omfattande paranoia som råder i Nordkorea. Delvis är den historisk. Liksom Kina och Japan har Nordkorea alltid varit isolationistiskt, även innan den nuvarande regimen. Det hela blev inte bättre av USA:s inblandning i Korea-kriget där i princip varje nordkoreansk stad bombades sönder till grunden och USA varje vecka gjorde överflygningar med atombomber. Där hittar vi också orsaken till varför Nordkorea själva satsat så hårt på kärnvapen, för att aldrig känna sig utsatta på samma sätt igen.

Nordkorea var fram till slutet på 70-talet mer framgångsrikt än Sydkorea som var en diktatur in på 90-talet. Det talas dessutom tyst om de summariska avrättningar Sydkorea utförde på hundratusentals människor. Eller för all del om att Sydkoreas välstånd byggdes med hjälp av femårsplaner. Men idag är det Nordkorea som står för övergreppen och de som odlar en av världens mest absurda ledarkulter.
Gemensamt för alla oss som åkte till Nordkorea verkade vara att vi överhuvudtaget hade rest mycket. Tillsammans hade vi ganska roligt: Skämtade med guiderna, bjöd soldater och arbetare på cigaretter. Det finns en fördom om att diktaturers befolkning antingen är hjärntvättad och uttryckslös, rädd och kuvad eller beväpnad och aggressiv. I själva verket är folk som de är överallt. Vänliga och tillmötesgående, öppna för ett leende eller ett skämt.

Även soldater poserade villigt, särskilt med vackra flickor. De varvade lite med att le med att bita ihop och se bistra ut som för att motsvara bilden på hur en soldat borde se ut. Annars är det där en känslig sak i Nordkorea. Just att fotografera militärbaser eller militärer är en av de få sakerna man kan få problem för. Nordkorea har tre års militärtjänst för män, frivillig för kvinnor. Ändå ser man gott om kvinnliga militärer. De är i princip alltid obeväpnade och det verkar handla även om civil tjänstgöring som t.ex huskonstruktioner.

Överallt på stan, i byggnader och klassrum sitter bilder på de två döda ledarna Kim Il-Sung och Kim Jong-Il. Till skillnad från de bistra statyer jag sett i de forna öststaterna porträtteras dessa två alltid som jovialiska och leende.
                                                     * * *
Som vanligt försökte jag hitta några märkvärdigheter att ta med mig hem. En av konstigheterna på min lista är Sankta Lucia: Varför envisades nordkoreanerna på hotellet med att spela en svensk julsång för mig när jag kom in? Och varför just Sankta Lucia? I Augusti?? Att de därefter följde upp med reklammusiken från Pripps Blå ser jag bara som logiskt.

Och ormspriten ja , det är en annan konstighet: Liksom i Vietnam kan man köpa spritflaskor med en orm i. Enligt upplysning från guiden har ormen ofta legat i flaskan i närmare 10 år. Spriten är kring 40% och smakar hemskt, men ska enligt uppgift vara bra för potensen. Därför köpte jag två flaskor. Men min stora miss var att jag inte skaffade mig en uniform.

Hos skräddarna i hotellet kunde man beställa en måttsydd uniform av exakt samma typ som den som bars av Kim Jong-Il. Förslagsvis kombinerades den sedan med en liten knappnål med nordkoreanska flaggan på. En av de andra turisterna kommer alltid att förbli min idol då han köpte två sådana uniformer och sedan bar dem resten av resan.

Nordkoreas mat är i allmänhet väldigt trist samt okryddad. Därför var hundsoppan en glad överraskning, välkryddad och god. Köttet var också utsökt. Hund rekommenderas!

Det finns fantastiska propagandaaffischer att köpa. Nordkoreas propaganda är inte lik någon annan, den har inte utvecklats de senaste 100 åren. Fortfarande de sammanbitna käkarna, viftandet med hammaren och skäran, uttalanden om USA och dess marionetter. Med marionett syftas på Sydkorea vars ledare tituleras "Förrädaren" eller "Fegisen". Propagandan finns både i tidningar, affischer och vykort. Allt på engelska.

Ett av besöken som sticker ut ordentligt gjorde vi till Den Demilitariserade Zonen: Vid en resa på några timmar åkte vid ned till gränsen mot Sydkorea där avtalet om vapenstillestånd undertecknades mellan Nord- och Sydkorea (officiellt råder fortfarande krig). Där kunde vi se de flaggstänger, som länderna satt upp där de försökt konkurrera om höjden. Kring 300 meter höga hann de bli innan länderna sansade sig.
                                                            * * *
Sammanfattningsvis så både bekräftades och motbevisades fördomarna om Nordkorea. Landet var slutet och man fick inte åka hur man ville. Samtidigt bekräftades knappast de västerländska propagandabilderna heller. Jag tror att den dagen Nordkorea väljer att göra som Kina, att införa liknande ekonomiska reformer, kommer det att gå väldigt fort. Men landets paranoia, som troligtvis har fog för sig, då amerikanska kärnvapenbestyckade skepp patrullerar längs kusterna. Men dit får vi i så fall inte åka.
-----------------------------------------
HAMPUS ECKERMAN i Radio Tuff nr 1323 (Sept. 2012)