"En av de bästa människor jag känt"

Fredslegendaren Lennart Ivarsson (1916-2012)

I torsdags (19/7) dog Lennart Ivarsson, en av de bästa människor jag haft förmånen att känna och samarbeta med. I fredstidningen Pax var rubriken till min krönika i nummer 5/88 "LENNART IVARSSON I HIERARKIN" Där skrev jag bland annat:

Centralbyråkrat i Svenska Freds på 60- och 70-talen var Lennart Ivarsson. Han var tidvis rörelsens enda heltidsanställde, motvikten till många tusen officerare, , försvarsbyråkrater, vapeningenjörer, FOA-experter, lottachefer etc, så nerlusade med skattemiljarder. Skenbart hade han hela administrativa makten i sin hand, en riktig pamp alltså.


Subjektivt är Lennart en av de mest suveräna människor jag har haft förmånen att känna och samarbeta med. Hans enda svagheter är hans vänlighet och hjälpsamhet. Det är lyten som dock är lätta att stå ut med. Mer än de flesta hade han ofta anledning att be oss andra att dra åt helvete.


Objektivt hade Lennart ett hästjobb. Pappersluntorna växte meterhöga på hans skrivbord, medan vi ringde telefonerna heta för att kräva hans tjänster. Ändå var han generande lågavlönad. Och det hände, att han fick sin lön månader i efterhand. Det berodde inte på snålhet utan på fredsrörelsens kroniska fattigdom.


För våra teoretiker var dock Lennart centralbyråkraten. Jag råkade en gång läsa skällebrev till honom från en av våra vältalare, en världsfrälsande kamrater och alltså numera avhoppad. Det lärde mig att Curt Nicolin och andra SAF-pampar mot lämplig bakgrund faktiskt kunde framstå som löntagarvänliga vänsterextremister.


I dag är Lennart Ivarsson pensionerad i sörmländska Stjärnhov. Där har han dragit i gång en lokalförening av Svenska Freds. Ibland funderar jag på hans position inom rörelsen förr och nu. På kongressen i Skara i år har hans fredsförening i alla fall en röst. Vad hade han egentligen för "makt", när han fanns i toppen av "hierarkin"?

(Ur krönika i Pax nr 5/1988, också med i min bok "Förbannad pacifist")
----------------------------------------------

Lennart Ivarsson skrev två diktsamlingar. I citatboken som vi gav ut till Per Anders Fogelströms (PAF) 70-årsdag 1987 med titeln "Från Platon till PAF" finns Lennart representerad med följande rader:

Misstro inte oron
Det är oron
som ger rörelse.
Det är rörelsen
som ger förändring
och förvandling
Det är stiltjen
vi ska misstro.
Stiltjen konserverar
både makt
och maktlöshet.

I fjol nämndes Lennart i denna krönika från Radio Tuff (http://www.tyresoradion.se/  ):
Oavlönat föreningsarbete ger faktiskt ännu resultat
Vi gubbar gillar inte alltid förändringar. Däremot är våra barnbarn uppdaterade – inte bara i fråga om nya dataspel. Berättade i höstas om min dotterson Jacke. När han som sjuåring en natt skulle bo hos oss och ockupera min säng invid min kära kvinna, medan jag bäddade åt mig själv på golvet i vardagsrummet, klagade jag, men då sa den lille rackaren med ett flin:

”Åke, det är andra tider nu!”

Så sant! Minns mina två år som Svenska Freds ordförande (1977-79). Medan jag jobbade heltid som lärare i Tyresö åkte jag flera gånger i veckan på kvällarna in till Svenska Freds, där jag inte minst svärtade ner mina skjortor genom att dra stenciler till flygblad, som de många då aktiva lokalföreningarna skulle kunna använda i sin viktiga informationsverksamhet.

Många tar i dag för givet, att jag som ordförande i en riksorganisation hade en ganska bra lön. Men jag fick inte ens bensinpengar för mina många resor in till Svenska Freds. Slapp i alla fall att som min företrädare, Per Anders Fogelström, punga ut med egna pengar för att Svenska Freds’ ende anställde skulle få sin lön i tid. Det var Lennart Ivarsson, en fantastiskt fin och ständigt positiv människa, som nu är 90 plus och som jag hade glädjen att få intervjua för Tyresöradion för några år sedan i Stjärnhov, där han bor.

Nu är det som sagt andra tider. I dag finns minst fem anställda och avlönade inne på Svenska Freds. Och jag missunnar dem verkligen inte deras löner, för de är duktiga och gör ett viktigt jobb. I detta Radio Tuff får ordföranden Anna Ek en ”veckans ros”. Christoffer Sjöholm är den nye generalsekreteraren, en sympatisk och kunnig kille, som har viktiga internationella erfarenheter genom sina jobb i Kosovo och Israel/Palestina. Har intervjuat honom och han hörs under en halvtimme fram till den 6 mars på 91,4 MHz och http://www.tyresoradion.se .

Det som däremot oroar mig är att Svenska Freds’ lokalföreningar verkar alltmer passiva –om inte flera av dem redan har upphört? E-postade till dem nyligen om att jag kunde göra radio åt dem, men fick märkligt nog inte ett enda svar. Lokalföreningarnas kris gör att Svenska Freds nu är nästan helt beroende av statsanslag. Det kanske kan förklara att denna gamla uppkäftiga förening nu ibland visar en viss rädsla att förtörna trendiga medier och lobbygrupper.

I Tuff jobbar vi på, helt oavlönade och utan offentliga bidrag. Ändå kunde vi i fjol skicka 320 000 kr till utomordentliga projekt i fattiga och/eller krigsdrabbade länder. Ser i Svenska Freds’ tidning Pax, att det nu skall satsas internationellt. Men när informerade Pax senast om Tuffs bistånd till Indien, Afghanistan, Irak, Gaza och Belgrad? Se gärna om ”Tuffs bistånd 2010” på http://www.tuffsandin.blogspot.com den 20 februari!
------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1284 (2011)