Melodifestival, Björn Söder, fjäsk för supermaktsspråket.

Nej, jag lyssnade inte värst mycket på Melodifestivalen i lördags, musikaliskt obegåvad som jag är. Dessutom var det så många blixtrande effekter i detta påkostade spektakel, att sångerna nästan blev bihang. Desto mera lyssnade jag på olika länders poängsättning efteråt. Det var skrattretande hur olika länder gynnade sina grannländer.

Men svenska Loreen vann ju och i kväll var Hötorget fullt av folk som vill höra henne sjunga igen. Tänk vad stjärnstatus är lockande! Men Loreen skall ha all heder för att hon faktiskt vågade gå ut i medierna och berätta om sina kontakter med oppositionen i Aserbajdsjan.

Nu har DN och andra medier givit sig på Björn Söder. Han är Sverigedemokraternas partisekreterare och honom skall man akta sig för att hålla med. Hans parti är inget jag gillar. Men det är demokratiskt framröstat till några platser i vår riksdag. När jag nu på en punkt är av samma uppfattning som han måste jag väl för säkerhets skull förklara följande: Om trendriktiga helgon skulle påstå att två plus två är 22, medan några skumma typer säger att summan är 4 vore jag tvungen att ta de senares parti.

Björn Söder har på facebook på tal om den svenska segern skrivit "Sverige?" Det är det där frågetecknet som fått hans belackare att gå till storms. De har tolkat det som en slags rasistisk attack mot Loreen. Men så här sade han i dag när han blev kritiskt utfrågad i Sveriges Radios Studio Ett:

"Jag har aldrig haft några synpunkter på Loreen, annat än att hon är en fantastisk artist och det hon framförde var lika fint och jag gläds också med henne att hon vann. Men jag tycker det är tråkigt att man inte sjunger på respektive lands språk längre."

Ja, de flesta låtar i Melodifestivalen sjöngs på engelska. Det är likadant under radions populära sommarprogram. Och det dräller av engelska uttryck bland dem som tror att det är finare än svenska. Fjäsket för supermaktsspråket tilltar.

Ibland under mina många intervjuer på http://www.tyresoradion.se/  brukar jag fråga yngre människor vilka som är de två största språken i Europa. Svaret blir alltid engelska och spanska. Då brukar jag uppmuntrande säga att de språken är väldigt stora i Nord- och Sydamerika men att de två största i Europa är ryska, talat av ca 200 miljoner, och tyska, talat av över 100 miljoner. Då ser folk väldigt förvånade ut, trots att Ryssland och Tyskland ligger vid samma Östersjö som Sverige.

Missförstå mig inte! Engelska var samtalsspråket i mitt hem under något år för länge sedan, när vi gav härbärge åt en ung amerikansk Vietnamdesertör. Ryska har jag tyvärr inte lärt mig men tyska klarar jag. Som sportfåne tycker jag det är löjligt att våra journalister ständigt pratar om engelsk fotboll, medan det spelas kanske ännu bättre fotboll i Spanien och Tyskland. Vid ishockey-VM nyligen var det inte den ständigt skildrade nordamerikanska hockeyn som firade triumfer utan de lag som gick till semifinal var Ryssland, Tjeckien, Finland och Slovakien. Kanada, USA och det NHL-späckade svenska laget hade åkt ur.

Bortglömt är orsaken till engelskans dominerande position. Den beror på att England genom krigiskt blodiga erövringar blev herrar över nästan en tredjedel av världens folk. Åtskilliga tiotals miljoner människor dödades. I Indien talas det ännu om "Indian Holocaust" och "Churchills Secret War". Det syftar på massvälten i Bengalen under andra världskriget.

Vad jag råder unga människor till: "Jo, lär er kinesiska! Det har ni snart nytta av."