Normalt brukar ju Hampus Eckermans rappa och annorlunda nedslag i medieflödet höras på Radio Tuff. Han har faktiskt i ca 20 år oavbrutet medverkat här på radion. För några år sedan gjorde han en jordenruntresa och rapporterade från över 20 länder till Radio Tuff. Det var säkert helt unikt för frivillig radio.
1995, 50 år efter det eländiga andra världskrigets slut, bilade Hampus och jag genom Tyskland och Tjeckien. På nätet har jag sett ensidigt hjärntvättade tyckares lögnaktiga beskyllningar om att vi minsann besökte SS-gravar och liknande. Nej, vi besökte platser där många stackars människor plågats och dött. Alltså var vi till minnesplatserna för de nazistiska koncentrationslägren Theresienstadt, Flossenbürg, Dachau, Ravensbrück och Sachsenhausen, där socialister, pacifister, judar, homosexuella och yrkeskriminella hade ett helvete.
Men vi besökte också - gud hjälpe oss! - ställen där många andra tyskar lidit och dött. Vi var i Dresden, som trots sin ringa militära betydelse terrorbombades vintern 1945 och i Pforzheim, där ca 17 000 människor dödades på en halvtimme i ett annat brittiskt luftangrepp. Vi besökte också Rhenstränderna där tyska krigsfångar dog som flugor i eländiga amerikanska friluftsläger i slutet av kriget. Och i Neustadt såg vi ut över Östersjön, där brittiskt flyg fyra dagar efter Hitlers död sänkte två passagerarfartyg, varvid 7000 evakuerade fångar från koncentrationslägren dödades.
Namnet på Hampus' blogg är "Motbilder". Liksom Radio Tuff är han ofta motvinds. I motvinden blåser det kallt. Men utomhus är vindarna nu allt varmare. Folk i min ålder gläds åt att ha överlevt en vinter till.
Ja, sommaren kommer tack och lov. Minns vi ännu de många somrar då det påstods vimla av ryska ubåtar i våra vatten? Då blåste det kallt på oss som vågade sticka ut våra huvuden och tvivla genom att kräva bevis. Vi stämplades som "Moskvalakejer" och annat läskigt. Ubåtshysterin ryckte med också politiker och andra normalt förnuftiga. Tidningarna braskade på med alarmerande ubåtshistorier och ökade sina upplagor. Den svenska marinen fick nya miljarder, så skattebetalarna var förlorarna. Men efterhand blev det allt tydligare att vi hade vilseletts av en massa fantasifulla skrönor.
Så i sommar får vi gubbar i stället nöja oss med att titta på alltmer lättklädda kvinnor. Eller som en jämnårig uttryckte det:
-- Visst vänder man sig ännu om efter unga sexiga tjejer, men jag är så gammal att jag har glömt varför.
Annars har ju kvinnokläder fått allt större politisk och religiös betydelse. Minns från min barndom i Norrland att vissa kristna grupper, t ex pingstvännerna, lät sina kvinnor ha en särskild frisyr, knut i nacken tror jag det var. Inte fick de gå på fotbollsmatcher heller eller på bio, även om filmerna var oskyldiga komedier. Biografer och idrottsplaner ansågs vara syndens nästen, ja, ett Satans påfund.
I dag finns tack och lov bland kristna i Sverige inte liknande förbud, som kanske är fromma men i alla fall väldigt konstiga. Däremot är ju kvinnornas kläder viktiga bland en dryg miljard muslimer. I vissa islamska riktningar räcker det inte med att kvinnor döljer sitt hår med slöja utan hos vissa extrema måste också ansiktena gömmas bakom burkhor och niqabs.
Detta lär grundas på en föreställning om att vi karlslokar blir alltför upphetsade, om vi ser håret på kvinnorna. I fjol besökte jag Turkiet och kvinnorna där var barhuvade eller bar slöja. Av dem som dolde sitt hår var det flera unga kvinnor som gick omkring med svängande höfter i trånga jeans och högklackade skor. Nog var det mera sexigt än om man hade sett deras hår. Religionsgrundaren Muhammed var gift med minst två kvinnor, så hur i hela fridens namn kunde han anse att kvinnornas hår var så förledande?
Min 50-årsdag firade jag i Israel, men jag har också besökt muslimska länder. Och i Indien har jag dessutom flera muslimska vänner. Härom året besökte jag Egypten och gjorde flera halvtimmesprogram för www.tyresoradion.se . Bland annat intervjuade jag en ung kvinna, Sabina. Hon dolde inte sitt hår och i sin hemstad mobbades hon därför av långskäggiga gubbar för att vara "hora". När jag frågade denna modiga tjej om hon inte var troende muslim, så svarade hon.
--Jo, jag besöker moskén och jag ber till min Gud, men jag tror inte att Allah bryr sig om hur man är klädd utan ser till vad man gör och hur man behandlar sina medmänniskor.
Jag blev imponerad av det svaret, men å andra sidan vimlade det vid poolen i Sharm El Sheik av ryska tjejer, som inte hade mycket på sig. Stringtrosor var populära bland dem, när de nu långt efter kommunismens sammanbrott där hemma fick klä sig riktigt "västerländskt". Det påminner om ett av de inslag vi haft i Tyresöradions förskräckliga halvtimmar med historier och limerickar:
"Förr var man tvungen att sära på resårerna i tjejernas trosor för att se deras skinkor. Numera måste man ju sära på skinkorna för att se trosorna!
Nej, det var faktiskt inte någon av oss gubbiga snusketörer som fällde de orden utan en relativt ung kvinna Eva R.
-----------------------------------
Åke Sandin, stor beundrare av kvinnor, hur de än är klädda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar