"Landet där kanonen blommar"

Under Boforsaffärerna på 80-talet skrev Lars Forssell en variant på tysken Erich Kästners dikt "Kennst Du das Land wo die Kanonen blühn?" Forssells två första strofer lyder:

Känner du landet där kanonen blommar
och sprider frömjöl över hela världen?
Befruktar krig så de slår ut i sårskorpor,
blödande kalkar över hela världen,
vallmo som granater?
Känner Du landet? Känner Du det landet?
Känner du landet där kanonen blommar

Det heter Sverige annars, ligger vid en insjö.
och speglar sig i avklätt skick i vattenytan
eller en kameralins. Det skryter gärna
med sin figur, den yppiga
och med sin välfärd
som grundar sig på odlade kanoner
som ympas i Bofors, från vilket sommarvinden
sprider sin ofärd över hela världen...

Det var mutaffärer i Indien som gjorde att svensk vapenexport dit blev en stor skandal. Boforsaffären fick enorm uppmärksamhet i Indien och sägs ha bidragit till att Rajiv Gandhi och hans Kongressparti förlorade det påföljande valet.

2003 var Gunnar Petersen och jag i bil på väg till Svenska Freds årskongress i Morokulien. Med oss hade vi Bhikhy Vyas, Tuffs indiske partner sedan över 30 år. Medan vi svenska besökare i Indien är oerhört frågvisa om det stora landet, brukar indierna inte vara värst intresserade av lilla Sverige. Men när vi passerade Karlskoga väckte vi vår slumrande indiske vän och pekade mot en skylt med texten "Bofors". Bhikhu blev eld och lågor och när han sedan kom hem till Indien berättade han framför allt om Sverige, att han minsann sett självaste Bofors. Företagets namn var ännu bland indierna ett skällsord.

På 80-talet var det främst Henrik Westander och Lars Jederlund, som för Svenska Freds' räkning avslöjade skumrasket kring våra vapenaffärer. Civilingenjören vid Bofors, Ingvar Bratt, avslöjade inifrån modigt att vissa leveranser som formellt gick till Singapore i själva verket exporterades till föga demokratiska gulfstater. Han fick sparken.

I tisdags (22 maj) lyssnade jag vid ett Tuff-möte på Rolf Lindahl från Svenska Freds. Han är mycket kunnig om svensk vapenexport. Han har bidragit till att Svenska Freds kampanj mot vapenexport till diktaturer har blivit en succé. Nu är en stor majoritet av svenskar mot en sådan export. I går (26 maj) hörde jag på Sveriges Radios en "lördagsintervju" med Mikael Damberg, socialdemokraternas gruppledare i riksdagen. Han meddelade att hans parti nu är motståndare till svensk vapenexport till diktaturer. Erkänner att jag blev lite förvånad, hade trott att åtminstone socialdemokraterna för länge sedan var mot denna export.

Rolf Lindahl berättade att bestämmelserna om vår vapenexport är luddiga. Det var ofta inga klara förbud utan det sägs att vi inte "bör" exportera till vissa stater. Alltså "bör" vi inte exportera till stater i krig, en hycklande reservation, eftersom svenska vapen just är bra att använda i krig. Och vi har väl aldrig tvekat att sälja vapen till USA eller England, som alltför ofta startar krig.

För decennier sedan förklarades Tysklands och Japans "ekonomiska under" med att dessa länder på den tiden låg väldigt lågt i sina militära rustningar och därför kunde satsa desto mera på fredliga förnödenheter. Det bekräftades av Inga Thorsson (1916-94, minns ni henne?) som i en utredning fann att Sverige skulle tjäna mera på fredlig produktion än på krigisk.

I min ångermanländska ungdom var Hägglunds i Örnsköldsvik ett beundrat företag. Det gjorde bussar så att vi lantisar kunde åka till Härnösand, Sollefteå och Örnsköldsvik. Nu gör de militära bandvagnar. Det var hos Hägglunds Stefan Lövén började sin karriär som metallare, vilket ledde fram till hans ledarskap för socialdemokratin. En av mina närmaste hade ett bra jobb på ett företag här i Tyresö. För några år sedan började företaget att förse Hägglunds med varor. Då sade hon upp sig i protest. Det var starkt gjort, men jag vet inte om jag kan rekommendera andra att göra något likadant. Den svenska vapenexporten har ju ökat kraftigt under senaste tiden, så det blir allt svårare att hitta företag som inte är inblandade som underleverantörer.