Barnsoldater och demokratins grundbultar

Vi som för länge sen såg dagens ljus uppe i Norrland sägs ha fötts med skidor på fötterna och med gevär på axeln. I varje fall tjavade jag som trettonåring omkring som landsstormpojke, sköt med karbin modell 1884 och hade en spännande och barnsligt lycklig tillvaro. Som 22-årig valp förde jag befäl över 40 man under en vintrig rep-övning. Alltså blir jag inte överraskad att det i dag tyvärr finns barnsoldater lite varstans. Det är väldigt lätt att indoktrinera unga människor. I den amerikanske författaren Kurt Vonneguts ytterst läsvärda bok "Slakthus 5", där han som krigsfånge skildrar förintelsen av Dresden, finns i början anledningen till varför han gav boken undertiteln "Barnkorståget".

Det var hans fru som blev ilsken över hans plan att skiva en bok om kriget. "Ni var ju bara barn under kriget", invände hon och tillade: "Du kommer att låta påskina att ni var män i stället för barn, och ni kommer att spelas på film av Frank Sinatra och John Wayne eller nån av de där andra glamorösa, krigsälskande gamla skitgubbarna. Och kriget kommer att verka underbart helt enkelt så vi får en massa nya! Och de kommer at utkämpas av barn".

Min lovande militär karriär slutade med fängelse "för grovt militärt lydnadsbrott". Jag hade då läst tillräckligt med historia för att inse att krigiska "hjältar" inte minst dödar kvinnor, barn och andra obeväpnade civila. Dessutom ville jag inte vara med i en organisation, som på den tiden agiterade frenetiskt för svenska atomvapen.

Sedan inkallades jag till vapenfri tjänst, bland annat på ett sågverk i Uppsalatrakten. Där fick jag samla ihop skräpved, alltså jobba nederst på bandet. Men snart flyttades jag upp ett snäpp på rangskalan genom att jag blev ersatt av en nykomling. Han hette Gunnar Adler-Karlsson och var vapenvägrande fänrik. För honom gick det sedan mycket bra. Han blev professor, författare och rentav grundare av ett institut ända nere på Capri. I en av sina läsvärda böcker skrev han bland annat:

"Alla dessa proklamationer, varningar och upplysningar 'von oben' tjänar till intet, om de inte följs upp av arbete i de små grupper, på vilka den svenska demokratin är uppbyggd".

Klokt sagt! De lokala föreningarna är grundbultarna i vår demokrati. Men de har inte haft det lätt på sistone. Många tycker att det är fånigt att jobba gratis om det inte är i rent egenintresse. Föreningar tappar medlemmar, inte bara de politiska utan också de tidigare så uppoffrande religiösa samfunden.

För 20 år sedan erfor jag att åtskilliga fredsföreningar hade tvingats lägga ner. Det gällde till exempel Tuffs systerföreningar HUFF (Haninge), BUFF (Botkyrka), NUFF (Norrort), MUFF (Mälaröarna), SNUFF (Saltsjö-Nacka) med flera. Därför grundade jag 1992 en fond som skulle uppmuntra och belöna lokala föreningar. Den delar vartannat år sedan dess ut ett pris för "berömvärt freds- och solidaritetsarbete".

På Svenska Freds' 129:e (!) årskongress nu den 26-27 maj delas tre sådana pris ut. De går till aktiva i tre olika fredsföreningar, belägna i Ulricehamn, Örebro och Tyresö.

På Tuffs T-tröjor står en text vi fått från våra indiska partners och som ursprungligen kommer från en kinesisk fabel:

Many little things
done in many little places
by many little people
will change the face
of the world.


-----------------------------

Åke Sandin i Radio Tuff 1315 maj 2012