Kära lyssnare!
Vissa saker behöver helt enkelt tid. Medan tunneln under Malmö borrades med en himla fart och blev klar före sin tid, har tunneln under Hallandsåsen som skiljer Skåne från Halland dragit ut på tiden i en herrans massa år.
Hela 19 år tog det från beslutet att det skulle bli en tunnel tills man bröt igenom det sista hindret. Varken skåningar eller hallänningar hade väl räknat med att det någonsin skulle bli en tunnel av all denna soppa. Borrar som gick sönder, firmor som hoppade av, giftiga kemikalier och vatten som trängde in i tunneln! Ja, det var ett elände utan like. Men så i onsdags – tro det den som vill – såg man ljuset i tunneln. Genombrottet har äntligen ägt rum. Men det kommer att dröja ytterligare fem hela år innan tunneln är klar - till skillnad mot Malmö-tunneln som kommer att invigas i december. Detta skulle kunna tolkas som skryt, men vi skåningar skryter inte - vi säger bara som det är.
Inget genombrott, men väl ett brott av oanade mått är det att dela ut flygblad i Ryssland. En man i den ryska delrepubliken Karelen uppmanade den ryska regeringen att återlämna de delar som tidigare hade tillhört Finland och som övergick i sovjetisk kontroll vid andra världskrigets slut. Det finns saker man inte talar om, ännu mindre delar ut flygblad om i Ryssland. Det här brottet bestraffades med orimliga 25 000 kronor. Oj oj, här gäller det att hålla tand för tunga. Själv anser jag att det finns fler gränskorrigeringar att påtala.
Det finns brott som hade kunnat undvikas – om bara höga tjänstemän hade kunnat samarbeta. Men sådana brott bestraffas sällan med höga bötesbelopp. De sopas helt sonika under mattan. I veckan visade den tyska tv-stationen ZDF första delen av en tvådelare om organisationen bakom bombangreppen på World Trade Center den 11 september för nio år sedan, varvid 3000 människor omkom.
Två höga tjänstemän, John O’Neill från FBI och Michael Scherer från CIA, var konkurrenter och bittra fiender, enligt tv-programmet. Deras fiendskap ledde till att de så till den milda grad bekämpade varandra att ingen av dem ingrep för att förhindra att den en unge civilingenjören Mohammed Atta tillsammans med studiekamraten Ziad Jarrah (observera att jag använder den tyska stavningen av namnen enl. tv-programmet) byggde upp sitt nätverk av al-Qaida-sympatisörer i Hamburg. Där värvade de unga män till utbildningsläger för al-Qaida-kämpar.
När attentatsplanerna så småningom växte fram och det behövdes engelskspråkiga, tekniskt kunniga medarbetare visade sig Atta och Jarrah vara som klippt och skurna för uppdraget att utbildas till piloter. Allt detta skedde i praktiken inför ögonen på O’Neill och Scherer. Men O’Neill var, enligt tv-programmet, upptagen med sin hustru och sina fyra älskarinnor och hade inte tid att ingripa. Vad Scherer höll på med vid den tidpunkten, annat än att spionera på O’Neill, framgick inte klart ur första programmet. Men det lär vi väl få veta i fortsättningen. Jag frågar dock er, kära lyssnare: att ha så höga befattningar och uppbära så höga löner för att främja ett rikes säkerhet och så inte göra ett dyft för att avvärja faran, är inte det ett brott större än att dela ut flygblad? Men det här brottet sopades i åratal under mattan.
Förresten, ödets ironi ville att O’Neill lämnade sitt uppdrag på FBI strax före attentatet och blev säkerhetschef på World Trade Center, med kontor på 34:e våningen, och lovade en av sina fyra älskarinnor att gifta sig med henne. Tacka sjutton för att han inte tid för någon säkerhet. Allt detta enligt tv-programmet i ZDF. Jag vet inte om det är ett brott att ha fyra älskarinnor, men någon högre grad av anständighet tyder det inte på. I vilket fall som helst är det nog ett genombrott i hans äktenskapliga relationer, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1271
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar