Vi minns, hur vi hoppades på en mindre krigisk värld, när kommunismen för ett par årtionden sedan klappade ihop i östra Europa. Kalla kriget hade äntligen slutat, så nu kunde den militära kapprustningen upphöra, trodde vi. Massor av pengar skulle nu kunna användas till människornas bästa i stället för att massmörda dem.
Det var dock alltför optimistiska förhoppningar. Västvärlden med USA i spetsen upptäckte raskt nya fiender som militärt måste bekämpas. Nu när ”ondskans imperium” (Reagan) fallit samman hittade man nya onda ”skurkstater” (Bush), Det blev bland annat krig i Irak 1990, i Jugoslavien 1999, i Afghanistan 2001, i Irak igen 2003. Mestadels handlade det om anfallskrig, något som segermakterna i Nürnberg 1945-46 stämplade som den värsta av krigsförbrytelser och därför lät hänga bland andra den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop.
Den mäktiga vapenindustrin, som i början fick kalla fötter vid kalla krigets slut, behövde inte oroa sig länge. Tvärtom, USA:s väldiga militära satsningar har fortsatt att öka och lilla ”neutrala” Sverige har det senaste decenniet kunnat fyrfaldiga sin vapenexport.
Kanske är jag alltför konspiratorisk när jag undrar om inte starka ekonomiska krafter finns i bakgrunden för de fortsatta krigen. Med pengar kan man få politiker på sin sida, och vapenlobbyn har enorma resurser och kan därmed också påverka medierna, som nästan alla är vinstdrivande. Det är annars obegripligt, hur Bush och Blair kunde starta anfallet på Irak 2003 genom att få sin lögnaktiga propaganda om Saddams massförintelsevapen trodd. Krigens första offer är som vanligt sanningen, och den aktar sig de ekonomiskt beroende för att framföra.
Björn Gillberg påpekade: ”Regeln är att människan gärna gräver sin egen grav, bara timpengen är tillräckligt hög”. Och självaste Lyndon B Johnson – minns du honom?—var klarsynt nog att säga: ”Upptrappningen i Vietnam övertygade de amerikanska affärsmännen om att de inte under den närmaste framtiden behövde frukta några ekonomiska bakslag.”
Inom det väldiga militär-industriella komplexet finns stora vinster att hämta och välavlönade karriärer att göra. Här är den utfattiga fredsrörelsen i extremt underläge. Där finns inga personliga klipp att hämta utan bara hårt frivilligt arbete att utföra
Pengamaktens motsats är folkmakten, den stolta folkrörelsetraditionen, där människor verkar oavlönade för gemensamma mål till allas bästa. Detta arbete har fått allt lägre status, för de flesta beundrar nu fånigt dem som har tillskansat sig rikedomar. Alltså tillhör jag underklassen, som nu i 25 år gjort frivillig radio, så nödvändig i medieskuggans Tyresö.
Fem av Tyresöpartierna utnyttjar nu inför valet radion, men det parti som sannolikt har mest pengar och de rikaste sympatisörerna har märkligt nog förklarat att det inte har råd med småsummorna till Tyresöradion. Man kan bara hoppas, att några inte blir provocerade av att det ännu finns folk som arbetar utan tanke på vinst eller lön.
För 250 år sedan verkade de beundransvärda franska upplysningsfilosoferna, Voltaire, Rousseau och andra. Montesquieu lanserade principen om maktdelning och menade att den då dominerande kungamakten borde balanseras av riksdagar och domstolar. Kanske finns det i dag partier, som vill balansera den nu dominerande pengamakten, undrar
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1271(29/8-12/9 2010)
söndag, augusti 29
lördag, augusti 28
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1271) 29/8-- 2010 till....
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas som den 21 augusti fyllde 80 år men ännu är mycket vital. Den 21 september besöker han Tyresö tillsammans med sin fru Kokila. Då väntar ett mangogram från Tuff att delas ut till honom som försenad födelsedagspresent. Det är på 80 mangoträd.
....till den i Cannes prisbelönta danska filmen Armadillo. Det är en närgången skildring av unga, adrenalinstinna danska soldater stationerade i Camp Armadillo, en bas belägen i Helmand-provinsen i Afghanistan. I takt med att striderna mot talibanerna blir blodigare, ökar soldaternas isolering från den afghanska befolkning man är där för att hjälpa. De unga soldaterna blir alltmer cyniska och desillusionerade. Samtidigt rapporteras att en del av de danska soldaterna som återvänder hem har så svårt att anpassa sig att de flyttar ut i skogen och isolerar sig helt från omvärlden. Posttraumatiskt stressyndrom är inte lätt att bota. Många soldater söker inte ens vård. De börjar uppträda underligt efter hemkomsten, misshandlar sina fruar och flickvänner eller blir våldsamma i största allmänhet.
....till DN.Debatt, som (21/8) publicerade en artikel av förre FN-ambassadören Pierre Schori. Han skriver: ”Nio års krig visar att Nato-operationen har en hopplös uppgift i en miljö som styrs av en okuvlig nationalism, urgammal religiositet och stamsolidaritet”. Han påminner om att Nato-landet Holland redan tagit hem sina trupper och att Sverige nu bryter mot en tradition att ställa upp för FN och underordna sig Natos ledning I Afghanistan. Och han skriver: ”För de cirka 500 svenska soldaterna i Afghanistan skulle man kunna få 25 000 välutbildade lärare eller stödja 720 000 elever.”
....till Dagens Nyheters kulturdel, som (22/8) har två hela sidor om författaren och fredskämpen Per Anders Fogelström (1917-1998). Det handlar mest om hans beundransvärda författarskap men det nämns också att han 1963 till 1977 var Svenska Freds’ ordförande. Det borde sagts att han också var mycket aktiv i kampen mot svenska kärnvapen, dels med sin bok ”I stället för atombomb” och sin aktivitet i AMSA (Aktionsgruppen mot svensk atombomb).
....till Alhambras bokförläggare Hesham Bahari, som i sitt senaste nyhetsbrev berättar hur Torbjörn Elenski svartmålat honom i DN och i TV och därmed försvårat förlagets arbete. Bahari skriver: ”Så länge vi publicerade arabiska författare kritiska mot den egna kulturen var vi hjältar på kultursidorna.” Han berättar nu: ”Som exempel på ’fula knep’ kan jag nämna Torbjörn Elenskis angrepp i DN dagen innan professor David Ray Griffin skulle föreläsa på ABF i Stockholm, i maj 2009. I sin artikel anklagade Elenski professor Griffin för att vara amatör, antisemit och revisionist, utan att ens ha läst eller hört honom. Dessa svepande anklagelser kom som en chock för Griffin som har författat en bok tillsammans med en judisk rabbin samt själv vigt sin egen dotter till hennes blivande judiske make! Elenskis påstående om Griffins ’antisemitism’ är med andra ord grundlöst och förljuget, rent nonsens.” Elenski påstås till och med ha stämplat förlaget för att spridit ”naziliknande idéer”.
....till närradioföreningens ordförande, förra kommunalrådet Anders Linder, som i augustinumret av Tyresö Nyheter under rubriken ”Tyresöradions 25-årsrekord på 91,4 MHz” säger: ”Det är fantastiskt att vi i Tyresö har en radio som hörts varenda eviga vecka, faktiskt också under jul och sommarsemester i hela 25 år. Det måste vara ett svårslaget rekord för frivillig radio!”
....till ett lockande Tuff-evenemang. Samtalscaféet Filosofika inbjuder till en ny gemytlig och intressant träff, den här gången i ämnet ”Vart tog etiken vägen?” och med den pudelkloke veteranen Göran Flodman som inledare. Alltid högt i tak och med stor respekt för olika åsikter. Och massor med inlägg från olika människor. Fika med dopp får vi också. Alla är välkomna till Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 nb måndag den 13 september kl 19
....till den i Cannes prisbelönta danska filmen Armadillo. Det är en närgången skildring av unga, adrenalinstinna danska soldater stationerade i Camp Armadillo, en bas belägen i Helmand-provinsen i Afghanistan. I takt med att striderna mot talibanerna blir blodigare, ökar soldaternas isolering från den afghanska befolkning man är där för att hjälpa. De unga soldaterna blir alltmer cyniska och desillusionerade. Samtidigt rapporteras att en del av de danska soldaterna som återvänder hem har så svårt att anpassa sig att de flyttar ut i skogen och isolerar sig helt från omvärlden. Posttraumatiskt stressyndrom är inte lätt att bota. Många soldater söker inte ens vård. De börjar uppträda underligt efter hemkomsten, misshandlar sina fruar och flickvänner eller blir våldsamma i största allmänhet.
....till DN.Debatt, som (21/8) publicerade en artikel av förre FN-ambassadören Pierre Schori. Han skriver: ”Nio års krig visar att Nato-operationen har en hopplös uppgift i en miljö som styrs av en okuvlig nationalism, urgammal religiositet och stamsolidaritet”. Han påminner om att Nato-landet Holland redan tagit hem sina trupper och att Sverige nu bryter mot en tradition att ställa upp för FN och underordna sig Natos ledning I Afghanistan. Och han skriver: ”För de cirka 500 svenska soldaterna i Afghanistan skulle man kunna få 25 000 välutbildade lärare eller stödja 720 000 elever.”
....till Dagens Nyheters kulturdel, som (22/8) har två hela sidor om författaren och fredskämpen Per Anders Fogelström (1917-1998). Det handlar mest om hans beundransvärda författarskap men det nämns också att han 1963 till 1977 var Svenska Freds’ ordförande. Det borde sagts att han också var mycket aktiv i kampen mot svenska kärnvapen, dels med sin bok ”I stället för atombomb” och sin aktivitet i AMSA (Aktionsgruppen mot svensk atombomb).
....till Alhambras bokförläggare Hesham Bahari, som i sitt senaste nyhetsbrev berättar hur Torbjörn Elenski svartmålat honom i DN och i TV och därmed försvårat förlagets arbete. Bahari skriver: ”Så länge vi publicerade arabiska författare kritiska mot den egna kulturen var vi hjältar på kultursidorna.” Han berättar nu: ”Som exempel på ’fula knep’ kan jag nämna Torbjörn Elenskis angrepp i DN dagen innan professor David Ray Griffin skulle föreläsa på ABF i Stockholm, i maj 2009. I sin artikel anklagade Elenski professor Griffin för att vara amatör, antisemit och revisionist, utan att ens ha läst eller hört honom. Dessa svepande anklagelser kom som en chock för Griffin som har författat en bok tillsammans med en judisk rabbin samt själv vigt sin egen dotter till hennes blivande judiske make! Elenskis påstående om Griffins ’antisemitism’ är med andra ord grundlöst och förljuget, rent nonsens.” Elenski påstås till och med ha stämplat förlaget för att spridit ”naziliknande idéer”.
....till närradioföreningens ordförande, förra kommunalrådet Anders Linder, som i augustinumret av Tyresö Nyheter under rubriken ”Tyresöradions 25-årsrekord på 91,4 MHz” säger: ”Det är fantastiskt att vi i Tyresö har en radio som hörts varenda eviga vecka, faktiskt också under jul och sommarsemester i hela 25 år. Det måste vara ett svårslaget rekord för frivillig radio!”
....till ett lockande Tuff-evenemang. Samtalscaféet Filosofika inbjuder till en ny gemytlig och intressant träff, den här gången i ämnet ”Vart tog etiken vägen?” och med den pudelkloke veteranen Göran Flodman som inledare. Alltid högt i tak och med stor respekt för olika åsikter. Och massor med inlägg från olika människor. Fika med dopp får vi också. Alla är välkomna till Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 nb måndag den 13 september kl 19
Marianne Stieger: Genombrott och andra brott
Kära lyssnare!
Vissa saker behöver helt enkelt tid. Medan tunneln under Malmö borrades med en himla fart och blev klar före sin tid, har tunneln under Hallandsåsen som skiljer Skåne från Halland dragit ut på tiden i en herrans massa år.
Hela 19 år tog det från beslutet att det skulle bli en tunnel tills man bröt igenom det sista hindret. Varken skåningar eller hallänningar hade väl räknat med att det någonsin skulle bli en tunnel av all denna soppa. Borrar som gick sönder, firmor som hoppade av, giftiga kemikalier och vatten som trängde in i tunneln! Ja, det var ett elände utan like. Men så i onsdags – tro det den som vill – såg man ljuset i tunneln. Genombrottet har äntligen ägt rum. Men det kommer att dröja ytterligare fem hela år innan tunneln är klar - till skillnad mot Malmö-tunneln som kommer att invigas i december. Detta skulle kunna tolkas som skryt, men vi skåningar skryter inte - vi säger bara som det är.
Inget genombrott, men väl ett brott av oanade mått är det att dela ut flygblad i Ryssland. En man i den ryska delrepubliken Karelen uppmanade den ryska regeringen att återlämna de delar som tidigare hade tillhört Finland och som övergick i sovjetisk kontroll vid andra världskrigets slut. Det finns saker man inte talar om, ännu mindre delar ut flygblad om i Ryssland. Det här brottet bestraffades med orimliga 25 000 kronor. Oj oj, här gäller det att hålla tand för tunga. Själv anser jag att det finns fler gränskorrigeringar att påtala.
Det finns brott som hade kunnat undvikas – om bara höga tjänstemän hade kunnat samarbeta. Men sådana brott bestraffas sällan med höga bötesbelopp. De sopas helt sonika under mattan. I veckan visade den tyska tv-stationen ZDF första delen av en tvådelare om organisationen bakom bombangreppen på World Trade Center den 11 september för nio år sedan, varvid 3000 människor omkom.
Två höga tjänstemän, John O’Neill från FBI och Michael Scherer från CIA, var konkurrenter och bittra fiender, enligt tv-programmet. Deras fiendskap ledde till att de så till den milda grad bekämpade varandra att ingen av dem ingrep för att förhindra att den en unge civilingenjören Mohammed Atta tillsammans med studiekamraten Ziad Jarrah (observera att jag använder den tyska stavningen av namnen enl. tv-programmet) byggde upp sitt nätverk av al-Qaida-sympatisörer i Hamburg. Där värvade de unga män till utbildningsläger för al-Qaida-kämpar.
När attentatsplanerna så småningom växte fram och det behövdes engelskspråkiga, tekniskt kunniga medarbetare visade sig Atta och Jarrah vara som klippt och skurna för uppdraget att utbildas till piloter. Allt detta skedde i praktiken inför ögonen på O’Neill och Scherer. Men O’Neill var, enligt tv-programmet, upptagen med sin hustru och sina fyra älskarinnor och hade inte tid att ingripa. Vad Scherer höll på med vid den tidpunkten, annat än att spionera på O’Neill, framgick inte klart ur första programmet. Men det lär vi väl få veta i fortsättningen. Jag frågar dock er, kära lyssnare: att ha så höga befattningar och uppbära så höga löner för att främja ett rikes säkerhet och så inte göra ett dyft för att avvärja faran, är inte det ett brott större än att dela ut flygblad? Men det här brottet sopades i åratal under mattan.
Förresten, ödets ironi ville att O’Neill lämnade sitt uppdrag på FBI strax före attentatet och blev säkerhetschef på World Trade Center, med kontor på 34:e våningen, och lovade en av sina fyra älskarinnor att gifta sig med henne. Tacka sjutton för att han inte tid för någon säkerhet. Allt detta enligt tv-programmet i ZDF. Jag vet inte om det är ett brott att ha fyra älskarinnor, men någon högre grad av anständighet tyder det inte på. I vilket fall som helst är det nog ett genombrott i hans äktenskapliga relationer, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1271
Vissa saker behöver helt enkelt tid. Medan tunneln under Malmö borrades med en himla fart och blev klar före sin tid, har tunneln under Hallandsåsen som skiljer Skåne från Halland dragit ut på tiden i en herrans massa år.
Hela 19 år tog det från beslutet att det skulle bli en tunnel tills man bröt igenom det sista hindret. Varken skåningar eller hallänningar hade väl räknat med att det någonsin skulle bli en tunnel av all denna soppa. Borrar som gick sönder, firmor som hoppade av, giftiga kemikalier och vatten som trängde in i tunneln! Ja, det var ett elände utan like. Men så i onsdags – tro det den som vill – såg man ljuset i tunneln. Genombrottet har äntligen ägt rum. Men det kommer att dröja ytterligare fem hela år innan tunneln är klar - till skillnad mot Malmö-tunneln som kommer att invigas i december. Detta skulle kunna tolkas som skryt, men vi skåningar skryter inte - vi säger bara som det är.
Inget genombrott, men väl ett brott av oanade mått är det att dela ut flygblad i Ryssland. En man i den ryska delrepubliken Karelen uppmanade den ryska regeringen att återlämna de delar som tidigare hade tillhört Finland och som övergick i sovjetisk kontroll vid andra världskrigets slut. Det finns saker man inte talar om, ännu mindre delar ut flygblad om i Ryssland. Det här brottet bestraffades med orimliga 25 000 kronor. Oj oj, här gäller det att hålla tand för tunga. Själv anser jag att det finns fler gränskorrigeringar att påtala.
Det finns brott som hade kunnat undvikas – om bara höga tjänstemän hade kunnat samarbeta. Men sådana brott bestraffas sällan med höga bötesbelopp. De sopas helt sonika under mattan. I veckan visade den tyska tv-stationen ZDF första delen av en tvådelare om organisationen bakom bombangreppen på World Trade Center den 11 september för nio år sedan, varvid 3000 människor omkom.
Två höga tjänstemän, John O’Neill från FBI och Michael Scherer från CIA, var konkurrenter och bittra fiender, enligt tv-programmet. Deras fiendskap ledde till att de så till den milda grad bekämpade varandra att ingen av dem ingrep för att förhindra att den en unge civilingenjören Mohammed Atta tillsammans med studiekamraten Ziad Jarrah (observera att jag använder den tyska stavningen av namnen enl. tv-programmet) byggde upp sitt nätverk av al-Qaida-sympatisörer i Hamburg. Där värvade de unga män till utbildningsläger för al-Qaida-kämpar.
När attentatsplanerna så småningom växte fram och det behövdes engelskspråkiga, tekniskt kunniga medarbetare visade sig Atta och Jarrah vara som klippt och skurna för uppdraget att utbildas till piloter. Allt detta skedde i praktiken inför ögonen på O’Neill och Scherer. Men O’Neill var, enligt tv-programmet, upptagen med sin hustru och sina fyra älskarinnor och hade inte tid att ingripa. Vad Scherer höll på med vid den tidpunkten, annat än att spionera på O’Neill, framgick inte klart ur första programmet. Men det lär vi väl få veta i fortsättningen. Jag frågar dock er, kära lyssnare: att ha så höga befattningar och uppbära så höga löner för att främja ett rikes säkerhet och så inte göra ett dyft för att avvärja faran, är inte det ett brott större än att dela ut flygblad? Men det här brottet sopades i åratal under mattan.
Förresten, ödets ironi ville att O’Neill lämnade sitt uppdrag på FBI strax före attentatet och blev säkerhetschef på World Trade Center, med kontor på 34:e våningen, och lovade en av sina fyra älskarinnor att gifta sig med henne. Tacka sjutton för att han inte tid för någon säkerhet. Allt detta enligt tv-programmet i ZDF. Jag vet inte om det är ett brott att ha fyra älskarinnor, men någon högre grad av anständighet tyder det inte på. I vilket fall som helst är det nog ett genombrott i hans äktenskapliga relationer, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1271
fredag, augusti 27
Tuff-bladet hösten 2010
Solidariska skolor
Fyra skolor gjorde under vårterminen jättefina insatser för Tuffs indiska projekt. Deras arbete i dagsverken har givit imponerande resultat:
Kumla skola,Tyresö 45 218 kr
Tyresö skola 39 814
Alléskolan, Floda 47 090
Bergtorpskolan, Täby 58 860
Stort tack också för bidrag från enskilda givare!
Redan 100 000 mangoträd!!
Totalt i år har för Indien betalats in 210 492 kr på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36-2. Av denna summa kom 10 160 kr för mangogram, den ”perfekta presenten”,som finns ”Till minne av” eller ”I stället för blommor” eller för ”att gratulera”. Våra partner har nu stolt meddelat att 100 000 mangoträd planterats i många fattiga indiska byar. Där ger de skugga och hälsa till hundratusentals människor, som tidigare lidit av nattblindhet i brist på A-vitamin.
Bhikhu och Koki till Tyresö
I drygt 30 år har Bhikhu och Kokila Vyas varit Tuffs främsta partners i Indien. De har flera ggr tidigare besökt Sverige och många besökare av projekten har åtnjutit deras stora gästfrihet, bl a i Tuff Friendship House. Vi får nu chans att träffa Bhikhu och Kokila, som vistas här ett par veckor från 21/9. Ett offentligt möte med dem planeras till torsdag 30 september kl 19 i Föreningsgården Kvarnhjulet, rum: Follbrinken. (Se kalendariet)
Rajesh en ny gäst hos Tuff
Rajesh Shah bor i Mumbai (Bombay) och har de senaste åren gjort fina insatser för projekten bland Dharampurs många fattiga byar, främst för Tuff-skolorna där. Han har många gånger i Indien hjälpt och logerat svenska besökare från Tuff och skolor. Han kommer nu tillsammans med Bhikhu och Kokila.
Vi stödde Ship to Gaza
Redan i april informerades på ett Tuff-möte och i Radio Tuff om icke-våldsaktionen Ship to Gaza, som skulle undsätta det krigsdrabbade Gaza med hjälp och förnödenheter. Tack vare solidariska bidrag från medlemmar kunde vi skicka 8 400 kr till projektet. Det skulle motsvara drygt åtta sjömil. Tyvärr stoppades ju fartygen och nio av deltagarna dödades.
Tuff slår radiorekord !
Radio Tuff hördes första gången 25 augusti 1985. Sedan dess har denna radio hörts varje vecka utan undantag i 25 år. Det är säkert ett rekord för frivilligt gjord radio. Ett nytt Radio Tuff kommer numera varannan söndag kl 17 och hörs sedan fyra gånger per dygn på 91,4 MHz och på nätet i www.tyresoradion.se Ett nytt Radio Tuff kommer alltså söndagarna 29/8 och 12/9 kl 17osv. Regelbundna medarbetare är Hampus Eckerman, Marianne Stieger (Malmö) och Monica Schelin. Men den som varit med hela tiden från starten 1985 är Åke Sandin, som gärna vill att lyssnare hör av sig med omdömen till ake.sandin@tyresoradion.se eller tel 08- 712 4463. Det får honom att orka.
Tuff, en äkta folkrörelse
Tuff är lite gammalmodigt, för vi jobbar i den stolta folkrörelsetraditionen för internationell solidaritet och mot krigiskt och annat våld. Och vi gör det oavlönat och utan offentliga bidrag. Det gör att vi är oberoende men samtidigt är vi dock helt beroende av våra kära medlemmar, glädjande många för en lokalförening. Frivillig-heten har den fördelen att vi kan skicka varje krona oavkortad till ändamålen i Indien, Irak, Afghanistan, Belgrad och Guatemala.
Tack snälla för allt stöd!
Det är tack vare våra medlemmar, som vi kan klara hyran för Tuff-lokalen på Myggdalsvägen och sändningsavgifterna för Radio Tuff. Utöver medlemsavgiften lämnar många också gåvor, under första halvåret över 10 000 kr. Heders!
Känner du någon...
som du tror skulle vara intresserad av att bli medlem i Tuff, försök påverka henne (honom) eller skicka namn och adress till Tuff, t ex till Monica Schelin, Björkbacksvägen 45, 135 40 Tyresö, ring 08-712 2581 eller e-posta till Tuff.
Bättre än Facebook!
Tuff anordnar möten, t ex diskussionscaféet Filosofika, gemytligt, tänkvärt och tolerant. Bättre att ses face to face än på Facebook. Redan Albert Camus varnade: ”Vi älskar via telefon, vi arbetar inte med material utan med maskiner, och vi dödar och dödas genom ombud. Vi vinner i renlighet men förlorar i förståelse”
Fyra skolor gjorde under vårterminen jättefina insatser för Tuffs indiska projekt. Deras arbete i dagsverken har givit imponerande resultat:
Kumla skola,Tyresö 45 218 kr
Tyresö skola 39 814
Alléskolan, Floda 47 090
Bergtorpskolan, Täby 58 860
Stort tack också för bidrag från enskilda givare!
Redan 100 000 mangoträd!!
Totalt i år har för Indien betalats in 210 492 kr på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36-2. Av denna summa kom 10 160 kr för mangogram, den ”perfekta presenten”,som finns ”Till minne av” eller ”I stället för blommor” eller för ”att gratulera”. Våra partner har nu stolt meddelat att 100 000 mangoträd planterats i många fattiga indiska byar. Där ger de skugga och hälsa till hundratusentals människor, som tidigare lidit av nattblindhet i brist på A-vitamin.
Bhikhu och Koki till Tyresö
I drygt 30 år har Bhikhu och Kokila Vyas varit Tuffs främsta partners i Indien. De har flera ggr tidigare besökt Sverige och många besökare av projekten har åtnjutit deras stora gästfrihet, bl a i Tuff Friendship House. Vi får nu chans att träffa Bhikhu och Kokila, som vistas här ett par veckor från 21/9. Ett offentligt möte med dem planeras till torsdag 30 september kl 19 i Föreningsgården Kvarnhjulet, rum: Follbrinken. (Se kalendariet)
Rajesh en ny gäst hos Tuff
Rajesh Shah bor i Mumbai (Bombay) och har de senaste åren gjort fina insatser för projekten bland Dharampurs många fattiga byar, främst för Tuff-skolorna där. Han har många gånger i Indien hjälpt och logerat svenska besökare från Tuff och skolor. Han kommer nu tillsammans med Bhikhu och Kokila.
Vi stödde Ship to Gaza
Redan i april informerades på ett Tuff-möte och i Radio Tuff om icke-våldsaktionen Ship to Gaza, som skulle undsätta det krigsdrabbade Gaza med hjälp och förnödenheter. Tack vare solidariska bidrag från medlemmar kunde vi skicka 8 400 kr till projektet. Det skulle motsvara drygt åtta sjömil. Tyvärr stoppades ju fartygen och nio av deltagarna dödades.
Tuff slår radiorekord !
Radio Tuff hördes första gången 25 augusti 1985. Sedan dess har denna radio hörts varje vecka utan undantag i 25 år. Det är säkert ett rekord för frivilligt gjord radio. Ett nytt Radio Tuff kommer numera varannan söndag kl 17 och hörs sedan fyra gånger per dygn på 91,4 MHz och på nätet i www.tyresoradion.se Ett nytt Radio Tuff kommer alltså söndagarna 29/8 och 12/9 kl 17osv. Regelbundna medarbetare är Hampus Eckerman, Marianne Stieger (Malmö) och Monica Schelin. Men den som varit med hela tiden från starten 1985 är Åke Sandin, som gärna vill att lyssnare hör av sig med omdömen till ake.sandin@tyresoradion.se eller tel 08- 712 4463. Det får honom att orka.
Tuff, en äkta folkrörelse
Tuff är lite gammalmodigt, för vi jobbar i den stolta folkrörelsetraditionen för internationell solidaritet och mot krigiskt och annat våld. Och vi gör det oavlönat och utan offentliga bidrag. Det gör att vi är oberoende men samtidigt är vi dock helt beroende av våra kära medlemmar, glädjande många för en lokalförening. Frivillig-heten har den fördelen att vi kan skicka varje krona oavkortad till ändamålen i Indien, Irak, Afghanistan, Belgrad och Guatemala.
Tack snälla för allt stöd!
Det är tack vare våra medlemmar, som vi kan klara hyran för Tuff-lokalen på Myggdalsvägen och sändningsavgifterna för Radio Tuff. Utöver medlemsavgiften lämnar många också gåvor, under första halvåret över 10 000 kr. Heders!
Känner du någon...
som du tror skulle vara intresserad av att bli medlem i Tuff, försök påverka henne (honom) eller skicka namn och adress till Tuff, t ex till Monica Schelin, Björkbacksvägen 45, 135 40 Tyresö, ring 08-712 2581 eller e-posta till Tuff.
Bättre än Facebook!
Tuff anordnar möten, t ex diskussionscaféet Filosofika, gemytligt, tänkvärt och tolerant. Bättre att ses face to face än på Facebook. Redan Albert Camus varnade: ”Vi älskar via telefon, vi arbetar inte med material utan med maskiner, och vi dödar och dödas genom ombud. Vi vinner i renlighet men förlorar i förståelse”
söndag, augusti 22
SVÅRSLAGET RADIOREKORD!
Aldrig Radio Trendig!
Den 25 augusti i år firar Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff 25 år. Den har nu hörts varenda vecka sedan 1985, ett svårslaget rekord för frivillig radio. Just nu hörs Radio Tuff nr 1270. Programledare har hela tiden varit Åke Sandin, författare av flera böcker och tidigare ordförande för Svenska Freds.
Radio Tuff har starkt bidragit till att Tuff länge varit en av de mest aktiva freds- och solidaritetsföreningarna. Genom kontinuerliga rapporter på radion har människor fått reda på alla projekt i tredje världen som Tuff bidragit till. Information i Radio Tuff har varit viktig för att uppåt 20 miljoner kr har kunnat skickas till utmärkta projekt för tiotusentals fattiga barn i Indien.
Åke brukar framhålla att det faktiskt är en förmån att göra radio oavlönad, ty då behöver man inte alltid vara trendriktig utan är oberoende, menar han. Som historiker sände han därför många källkritiska program om den ubåtshysteri som drabbade Sverige på 80- och 90-talen. Då blev han stämplad som Moskvalakej för att flera år senare faktiskt få rätt.
Motsatta förebråelser har riktats mot honom när han oförväget skildrat de många grova men nedtystade krigsförbrytelser som begicks också mot andra världskrigets förlorare: tyskar och japaner.
Räddade Tyresöradion
När allt flera inte orkade sända frivillig radio i medieskuggans sydöstra förorter grundade Åke med sin peruanske arbetskamrat Edmundo Arróspide ”Succékanalen 91,4”. Sedan 1995 har han där sänt 200 halvtimmesprogram per år med alla slags människor, en del kändisar men de flesta så kallade vanliga människor, helt unika, när han frågar ut dem på sitt speciella och medkännande sätt. Eftersom Tyresö är en invandrarkommun har människor födda i alla svenska landskap hörts men också folk från 60-70 olika länder
Åke är en varm vän av det frivilliga föreningsarbetet, grundbulten i vår demokrati. Alltså har han presenterat hundratals aktivister från olika föreningar. Bara de första månaderna i år har många aktiva i lokala föreningar hörts, såsom jazzklubben, nattvandrarna, föräldravandrarna, fotoklubben, Korpen, Tuff, kyrkan, tennisklubben, Lions, teaterföreningen, Väntjänsten, Röda korset, ABF och Hassela Solidaritet. Och nu före valet intervjuar han företrädare för fem olika politiska partier. Kulturlivet skildras också, till exempel serier om svenska poeter, såsom Ferlin, Fröding, Snoilsky, Heidenstam, Södergran och Karlfeldt.
Sammanlagt har Åke på 15 år gjort över 3000 olika halvtimmesprogram på denna kanal.
Texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com och programmen finns på www.tyresoradion.se , där man också kan lyssna på webben, höra hundratals tidigare program och läsa många hundra lyssnaromdömen.
Åke Sandin kan nås på telefon 08-712 4463 och på ake.sandin@tyresoradion.se
-------------------------------
MONICA SCHELIN
Den 25 augusti i år firar Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff 25 år. Den har nu hörts varenda vecka sedan 1985, ett svårslaget rekord för frivillig radio. Just nu hörs Radio Tuff nr 1270. Programledare har hela tiden varit Åke Sandin, författare av flera böcker och tidigare ordförande för Svenska Freds.
Radio Tuff har starkt bidragit till att Tuff länge varit en av de mest aktiva freds- och solidaritetsföreningarna. Genom kontinuerliga rapporter på radion har människor fått reda på alla projekt i tredje världen som Tuff bidragit till. Information i Radio Tuff har varit viktig för att uppåt 20 miljoner kr har kunnat skickas till utmärkta projekt för tiotusentals fattiga barn i Indien.
Åke brukar framhålla att det faktiskt är en förmån att göra radio oavlönad, ty då behöver man inte alltid vara trendriktig utan är oberoende, menar han. Som historiker sände han därför många källkritiska program om den ubåtshysteri som drabbade Sverige på 80- och 90-talen. Då blev han stämplad som Moskvalakej för att flera år senare faktiskt få rätt.
Motsatta förebråelser har riktats mot honom när han oförväget skildrat de många grova men nedtystade krigsförbrytelser som begicks också mot andra världskrigets förlorare: tyskar och japaner.
Räddade Tyresöradion
När allt flera inte orkade sända frivillig radio i medieskuggans sydöstra förorter grundade Åke med sin peruanske arbetskamrat Edmundo Arróspide ”Succékanalen 91,4”. Sedan 1995 har han där sänt 200 halvtimmesprogram per år med alla slags människor, en del kändisar men de flesta så kallade vanliga människor, helt unika, när han frågar ut dem på sitt speciella och medkännande sätt. Eftersom Tyresö är en invandrarkommun har människor födda i alla svenska landskap hörts men också folk från 60-70 olika länder
Åke är en varm vän av det frivilliga föreningsarbetet, grundbulten i vår demokrati. Alltså har han presenterat hundratals aktivister från olika föreningar. Bara de första månaderna i år har många aktiva i lokala föreningar hörts, såsom jazzklubben, nattvandrarna, föräldravandrarna, fotoklubben, Korpen, Tuff, kyrkan, tennisklubben, Lions, teaterföreningen, Väntjänsten, Röda korset, ABF och Hassela Solidaritet. Och nu före valet intervjuar han företrädare för fem olika politiska partier. Kulturlivet skildras också, till exempel serier om svenska poeter, såsom Ferlin, Fröding, Snoilsky, Heidenstam, Södergran och Karlfeldt.
Sammanlagt har Åke på 15 år gjort över 3000 olika halvtimmesprogram på denna kanal.
Texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com och programmen finns på www.tyresoradion.se , där man också kan lyssna på webben, höra hundratals tidigare program och läsa många hundra lyssnaromdömen.
Åke Sandin kan nås på telefon 08-712 4463 och på ake.sandin@tyresoradion.se
-------------------------------
MONICA SCHELIN
lördag, augusti 21
Kort om Radio Tuff nr 1270
Här nedan kommer en sammanfattning av innehållet i Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1270) söndag 15 augusti kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 29 augusti på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och se många hundra omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.
Välkommen du också med dina synpunkter! Skicka dem till
ake.sandin@tyresoradion.se, dock inte anonymt, tack!
Nästa Radio Tuff hörs första gången söndag 29 augusti kl 17.
PÅANNONS:
”Veckans rosor” delas ut till en insändare i DN, en bloggare, Läkare mot kärnvapen, de som brydde sig om Hiroshimadagen, krigsveteraner, ett bokförlag, ett seglivat radioprogram och besökare av Tuffs storloppis 28 augusti
På telefon från Malmö kåserar Marianne Stieger under rubriken ”Hettans och katastrofernas sommar”, där hon också betonar vattnets betydelse och alla brunnar Tuff har finansierat i Indien.
I Åke Sandins krönika avger han en kärleksförklaring, för rubriken är ”Älskar fakiskt norrmän och blondiner”
Den unge filmaren Tomas Sjögren intervjuas om den film han håller på med. Den skall handla om fredsaktivism och civil olydnad.
Hampus Eckermans rappa rapporter handlar om hur president Carter blev angripen av en träskkanin (!?), hur FBI anklagade professor Howard Zinn, om Obamas motiv för militärinsatsen i Afghanistan, om colombianen Uribes deltagande i FN-kommissionen om Israels angrepp på Ship to Gaza och om morden på kristna läkare i Afghanistan.
--------------------------------------------
Här nedan finns flera texter oavkortade från Radio Tuff nr 1270. Om TUFF=Tyresö Ulands- och Fredsförening finns massor av information på www.tuff.fred.se
Välkommen du också med dina synpunkter! Skicka dem till
ake.sandin@tyresoradion.se, dock inte anonymt, tack!
Nästa Radio Tuff hörs första gången söndag 29 augusti kl 17.
PÅANNONS:
”Veckans rosor” delas ut till en insändare i DN, en bloggare, Läkare mot kärnvapen, de som brydde sig om Hiroshimadagen, krigsveteraner, ett bokförlag, ett seglivat radioprogram och besökare av Tuffs storloppis 28 augusti
På telefon från Malmö kåserar Marianne Stieger under rubriken ”Hettans och katastrofernas sommar”, där hon också betonar vattnets betydelse och alla brunnar Tuff har finansierat i Indien.
I Åke Sandins krönika avger han en kärleksförklaring, för rubriken är ”Älskar fakiskt norrmän och blondiner”
Den unge filmaren Tomas Sjögren intervjuas om den film han håller på med. Den skall handla om fredsaktivism och civil olydnad.
Hampus Eckermans rappa rapporter handlar om hur president Carter blev angripen av en träskkanin (!?), hur FBI anklagade professor Howard Zinn, om Obamas motiv för militärinsatsen i Afghanistan, om colombianen Uribes deltagande i FN-kommissionen om Israels angrepp på Ship to Gaza och om morden på kristna läkare i Afghanistan.
--------------------------------------------
Här nedan finns flera texter oavkortade från Radio Tuff nr 1270. Om TUFF=Tyresö Ulands- och Fredsförening finns massor av information på www.tuff.fred.se
söndag, augusti 15
Älskar faktiskt norrmän och blondiner!!
På Tyresöradion har vi i många år haft halvtimmar, som vi med en hejdlös överdrift kallar för ”kulturprogrammen”. De består av limerickar och historier, inte alltid rumsrena. Ofta hör lyssnare av sig med bidrag. Här kommer ett av de senaste:
En blond kvinna kommer farande som ett skott i sin nya fina röda sportbil och blir stoppad av en kvinnlig polis som också råkar vara blond. "Kan jag får se körkortet , säjer den kvinnliga polisen. Blondinen börjar frenetiskt riva igenom hela handväskan, och blir mer och mer stressad. "Hur ser det ut, nu igen”, undrar blondinen. Den kvinnliga polisen svarar: "Det är ju fyrkantigt och så finns det ju en bild på dig !" Till slut hittar blondinen en spegel som är fyrkantig i väskan, tittar på den och räcker över den till poliskvinnan. Den blonda kvinnliga polisen tittar på spegeln, lämnar sedan tillbaka den och säjer: "-Det är ok, du kan åka, jag visste inte att du var polis!"
Det där är en av de hundratals blondinhistorier vi släppt fram i etern. Visst är det konstigt att vi gång på gång berättat elakheter om människor med en viss hårfärg. Nog är väl det något så hemskt som hets mot folkgrupp? Jo, men ingen har klagat över hårfärgen. Några har dock kritiserat det faktum att det är kvinnor som vi driver med. Men det bemöter vi lätt med att vi också dragit massor av historier om korkade gubbar och killar.
En annan grupp vi flitigt har mobbat är norrmännen. Men bland oss snusketörer finns en norrman, Terje Engh, en rolig kille full av humoristisk självironi. Och han berättar också Sverigehistorier, där vi svenskar är fåntrattar.
Så skönt att det finns människor, som inte ägnar sig åt den nya folksjukdomen: att känna sig kränkta. Alltså älskar jag både blondiner och norrmän. De pallar för att man driver med dem.
Ibland kan man dock höra egendomliga ord om blonda människor. I Sveriges Radios Ring P 1, där lyssnare ibland ger luft åt annorlunda synpunkter, drämde självaste programledaren Täppas Fogelberg till med ”nazistblonda”. Det var säkert trendigt men lite underligt, eftersom nazistledaren Hitlers lilla mustasch ju var mörk. Och det är lättare i forna kommuniststater, såsom Ryssland och Ukraina, att se blonda människor än i dagens Tyskland. Ingen har dock ännu myntat uttrycket ”kommunistblonda”.
Vi historieberättare vågade förr i världen också dra böghistorier. Det har vi slutat med. Vi vill inte bli stämplade som homofober utan fortsätter enträget att förlöjliga heterosexuella. Andra högljudda men humorlösa lobbygrupper vi hukar oss för är de som i tid och otid anklagar sina medmänniskor för islamofobi eller antisemitism. Som ansvarig utgivare vet jag ju inte, om det går att sända radio från Kumlabunkern.
Ledargrisen i George Orwells bok Djurfarmen (The Animal Farm) hävdade något som stämmer bra också på dagens västliga medier, som pratar högtidligt om alla människors lika värde men ibland delar in folk och stater i gullgrisar och skurkar:
”All animals are equal but some animals are more equal than others”.
Men länge leve norrmän och blondiner, som man ännu får skämta om.
----------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1270) 15-29 aug
En blond kvinna kommer farande som ett skott i sin nya fina röda sportbil och blir stoppad av en kvinnlig polis som också råkar vara blond. "Kan jag får se körkortet , säjer den kvinnliga polisen. Blondinen börjar frenetiskt riva igenom hela handväskan, och blir mer och mer stressad. "Hur ser det ut, nu igen”, undrar blondinen. Den kvinnliga polisen svarar: "Det är ju fyrkantigt och så finns det ju en bild på dig !" Till slut hittar blondinen en spegel som är fyrkantig i väskan, tittar på den och räcker över den till poliskvinnan. Den blonda kvinnliga polisen tittar på spegeln, lämnar sedan tillbaka den och säjer: "-Det är ok, du kan åka, jag visste inte att du var polis!"
Det där är en av de hundratals blondinhistorier vi släppt fram i etern. Visst är det konstigt att vi gång på gång berättat elakheter om människor med en viss hårfärg. Nog är väl det något så hemskt som hets mot folkgrupp? Jo, men ingen har klagat över hårfärgen. Några har dock kritiserat det faktum att det är kvinnor som vi driver med. Men det bemöter vi lätt med att vi också dragit massor av historier om korkade gubbar och killar.
En annan grupp vi flitigt har mobbat är norrmännen. Men bland oss snusketörer finns en norrman, Terje Engh, en rolig kille full av humoristisk självironi. Och han berättar också Sverigehistorier, där vi svenskar är fåntrattar.
Så skönt att det finns människor, som inte ägnar sig åt den nya folksjukdomen: att känna sig kränkta. Alltså älskar jag både blondiner och norrmän. De pallar för att man driver med dem.
Ibland kan man dock höra egendomliga ord om blonda människor. I Sveriges Radios Ring P 1, där lyssnare ibland ger luft åt annorlunda synpunkter, drämde självaste programledaren Täppas Fogelberg till med ”nazistblonda”. Det var säkert trendigt men lite underligt, eftersom nazistledaren Hitlers lilla mustasch ju var mörk. Och det är lättare i forna kommuniststater, såsom Ryssland och Ukraina, att se blonda människor än i dagens Tyskland. Ingen har dock ännu myntat uttrycket ”kommunistblonda”.
Vi historieberättare vågade förr i världen också dra böghistorier. Det har vi slutat med. Vi vill inte bli stämplade som homofober utan fortsätter enträget att förlöjliga heterosexuella. Andra högljudda men humorlösa lobbygrupper vi hukar oss för är de som i tid och otid anklagar sina medmänniskor för islamofobi eller antisemitism. Som ansvarig utgivare vet jag ju inte, om det går att sända radio från Kumlabunkern.
Ledargrisen i George Orwells bok Djurfarmen (The Animal Farm) hävdade något som stämmer bra också på dagens västliga medier, som pratar högtidligt om alla människors lika värde men ibland delar in folk och stater i gullgrisar och skurkar:
”All animals are equal but some animals are more equal than others”.
Men länge leve norrmän och blondiner, som man ännu får skämta om.
----------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1270) 15-29 aug
lördag, augusti 14
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1270) 15 aug 2010 till....
....till en insändare (DN 10/8) av förre militärpsykologen Karl-Yngve Åkerström. Den har rubriken ”Försvarsmiljarder slösas bort på omöjligt krig”. Där skriver han bland annat: ”På irrfärden i Afghanistan har många sköna miljarder slösats bort i ett projekt som allt fler experter dömer ut som omöjligt”. Talet om att vi tillsammans med USA värnar om afghanernas mänskliga rättigheterna klingar falskt, tycker han, eftersom ”vi vet att USA håller människor fängslade utan rättegång i åratal och utsätter dem för tortyr enligt tillstånd från högsta statsledningen”
....till Aftonbladets Helle Klein, som på sin blogg på Hirroshimadagen 6 augusti under rubriken ”Kampen mot kärnvapen får aldrig upphöra” bland annat skriver: ”I dag är det 65 år sedan atombomben över Hiroshima släpptes och minst 100.000 dödades. Än i dag föds människor med missbildningar på grund av strålningen.Tre dagar senare släppte amerikanerna en atombomb över Nagasaki och ungefär 70.000 människor dog.”
....till ”Läkare mot kärnvapens” Jan Larsson och Gunnar Westberg, som i Sydsvenskan (6/8) skriver en lång artikel i vilken de tar upp kärnvapnens konsekvenser - då och nu. De avslutar artikeln med: ”Kärnvapen är det mest inhumana verktyget för folkmord som uppfunnits: det är hög tid att förbjuda dem.”
....till dem som kom ihåg Hiroshimadagen den 6 augusti. Det är tyvärr en minskande skara. I Tyresö Centrum fanns i alla fall några tappra från Tuff och delade ut informationsblad och vikta papperstranor för att påminna om kärnvapnen.
....till Sveriges Radios Studio Ett, som (9/8) har ett inslag om brittiska krigsveteranerna. 180 000 av dem har de senaste åren tjänstgjort i Afghanistan och Irak. Många tusen lider efter hemkomsten av posttraumatisk stress. Så här säger man från frivilligorganisationen ”Talking 2 Minds”, en organisation där det är krigsveteraner som hjälper andra veteraner: ”Mardrömmar, paranoia, okontrollerad ilska och förvirring är några av de symptom som kännetecknar posttraumatisk stress och som beskrivs som Storbritanniens nya inre fiende.” Också danskar som varit soldater i Irak mår dåligt. Flera av dem har lämnat tillbaka sina medaljer och flyttat till obebodda trakter.
....till bokförlaget Norstedts som kommit med en nyutgåva av reportageboken ”Tysk höst”, som skrevs av Stig Dagerman (1923-1954). Den handlar om hur miljoner tyskar hösten 1946 försökte få logi och mat och kunna överleva i de sönderbombade ruinstäderna, där också miljoner etniskt rensade tyskar försökte få plats. Det var alltså en tjugotreåring från Älvkarleby som öppnade världens ögon för lidandet i det härjade Centraleuropa efter kriget.
....till ett radioprogram, som hördes första gången den 25 augusti 1985 och sedan dess har hörts varenda vecka, alltså oavbrutet i 25 år. Det är säkert rekord för frivilligt producerad radio. Just nu hörs nr 1270 och det är förstås Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff det handlar om.
....till alla som bidrar till Tuffs ekonomi genom att lördag den 28 augusti kl 11-15 besöka föreningens storloppis på ängen utanför rulltrappan vid Tyresö centrum. Där finns det stora chanser att fynda.
....till Aftonbladets Helle Klein, som på sin blogg på Hirroshimadagen 6 augusti under rubriken ”Kampen mot kärnvapen får aldrig upphöra” bland annat skriver: ”I dag är det 65 år sedan atombomben över Hiroshima släpptes och minst 100.000 dödades. Än i dag föds människor med missbildningar på grund av strålningen.Tre dagar senare släppte amerikanerna en atombomb över Nagasaki och ungefär 70.000 människor dog.”
....till ”Läkare mot kärnvapens” Jan Larsson och Gunnar Westberg, som i Sydsvenskan (6/8) skriver en lång artikel i vilken de tar upp kärnvapnens konsekvenser - då och nu. De avslutar artikeln med: ”Kärnvapen är det mest inhumana verktyget för folkmord som uppfunnits: det är hög tid att förbjuda dem.”
....till dem som kom ihåg Hiroshimadagen den 6 augusti. Det är tyvärr en minskande skara. I Tyresö Centrum fanns i alla fall några tappra från Tuff och delade ut informationsblad och vikta papperstranor för att påminna om kärnvapnen.
....till Sveriges Radios Studio Ett, som (9/8) har ett inslag om brittiska krigsveteranerna. 180 000 av dem har de senaste åren tjänstgjort i Afghanistan och Irak. Många tusen lider efter hemkomsten av posttraumatisk stress. Så här säger man från frivilligorganisationen ”Talking 2 Minds”, en organisation där det är krigsveteraner som hjälper andra veteraner: ”Mardrömmar, paranoia, okontrollerad ilska och förvirring är några av de symptom som kännetecknar posttraumatisk stress och som beskrivs som Storbritanniens nya inre fiende.” Också danskar som varit soldater i Irak mår dåligt. Flera av dem har lämnat tillbaka sina medaljer och flyttat till obebodda trakter.
....till bokförlaget Norstedts som kommit med en nyutgåva av reportageboken ”Tysk höst”, som skrevs av Stig Dagerman (1923-1954). Den handlar om hur miljoner tyskar hösten 1946 försökte få logi och mat och kunna överleva i de sönderbombade ruinstäderna, där också miljoner etniskt rensade tyskar försökte få plats. Det var alltså en tjugotreåring från Älvkarleby som öppnade världens ögon för lidandet i det härjade Centraleuropa efter kriget.
....till ett radioprogram, som hördes första gången den 25 augusti 1985 och sedan dess har hörts varenda vecka, alltså oavbrutet i 25 år. Det är säkert rekord för frivilligt producerad radio. Just nu hörs nr 1270 och det är förstås Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff det handlar om.
....till alla som bidrar till Tuffs ekonomi genom att lördag den 28 augusti kl 11-15 besöka föreningens storloppis på ängen utanför rulltrappan vid Tyresö centrum. Där finns det stora chanser att fynda.
fredag, augusti 13
Marianne Stieger: Hettans och katastrofernas sommar
Kära lyssnare!
För första gången på tre år hade jag sommarpaus i Radio TUFF.
Och lika så gott var väl det. För vad annars skulle jag ha rapporterat från Limhamn än: hett, solen steker och jag badar. Och det skulle ni snart ha tröttnat på. I fem veckor gassade solen ner oavbrutet. Ängarna vid Ribban och Sibbarp var brunbrända, och de stackars andungarna fick leta länge efter varje grässtrå. Potatisblasten på åkrarna runt Malmö slokade och betorna såg eländiga ut.
Medan ni hade regn och svalka uppe i Stockholm lät regnet vänta på sig härnere. Och som amen i kyrkan kom det larmrapporter från lantbrukarna. Så kom då det första hett efterlängtade regnet även här. Och nästa morgon, när jag gick på min vanliga badtur till Sibbarp, kände jag något nytt i luften, något som i förstone fick mig att tveka om mina sinnen. Det låg äppledoft i luften. Nattens fukt hade fått de första sommaräpplen att avge hela sin söta arom. O, så näsborrarna vidgades och lungorna andades in alla sommardofter som vi så länge hade saknat i torkan.
Medan hettan framkallar förfärliga bränder i Ryssland, regnar det syndafloder på andra håll. Vi har sett bilderna från Pakistan, där man räknar med fjorton miljoner drabbade och fler än tusen omkomna på grund av översvämningarna. I sydöstra Europa, i hörnet mellan Tjeckien, Polen och Tyskland, där man knappt har röjt upp efter vårflodens översvämningar, har människorna på nytt drabbats av flodvågor. Varhelst vattnet forsar fram, drar det med sig död och elände. Vattnet, det livgivande vattnet, föröder landskap och människors tillvaro lika fort och obarmhärtigt som det är livsviktigt för vår överlevnad.
Vi moderna människor gör av med mängder av rent vatten. Vi betraktar det som så naturligt här i västerlandet att vattnet ska forsa fram ur kranarna och att vi kan slösa med det i all oändlighet. Men en sommar som denna får oss att tänka i andra banor. I sommarhettan slår vattningsförbudet till. Plötsligt blir rent vatten en lyxvara och man blir rädd om dropparna. Då går tankarna till kvinnorna och flickorna i de fattiga länderna i Afrika och Asien, där de ibland får vandra i timmar för att bära hem vatten som inte alltid är rent. Då blir åtminstone jag stolt över det arbete som TUFF har utfört i Dharampur i nordvästra Indien, där vår förening har byggt mängder av brunnar, för att ge människorna i byarna tillgång till rent vatten utan att behöva släpa på det i timmar. Önska er en TUFF-brunn i femtioårspresent!
Med fasa har vi sett på bilderna från oljekatastrofen utanför USA:s sydkust. Där har människors girighet och jakt på olja lett till den största vattenkatastrofen på år och dag. Nu är hålet på havsbottnen, på 1500 meters djup, tilltäppt, men vet vi något om de skador som har förorsakats? Vilka blir konsekvenserna för människorna i de här kusttrakterna? Att fisket inte kommer att kunna återupptas på många år är klart. Men alla de kemikalier som har släppts ut i vattnet för att binda oljan – vilka blir konsekvenserna av det?
Har det då inte hänt något bra i sommar? Jo, det har det faktiskt! Små framsteg är också framsteg. I juli trädde den internationella konventionen mot klusterbomber i kraft. Kommer alla krigförande länder att hålla sig till det förbudet? Det är en ännu obesvarad fråga. Men genom förbudet hoppas FN kunna ”stigmatisera” användandet av dessa förfärliga vapen. Och det är alltid ett steg i rätt riktning – i väntan på att president Obamas löfte om ett kärnvapenfritt USA - och förhoppningsvis en helt kärnvapenfri värld - ska uppfyllas.
Ännu är inte sommaren helt slut, även om skolorna börjar nästa vecka. Njut av de sommardagar som återstår, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1270
För första gången på tre år hade jag sommarpaus i Radio TUFF.
Och lika så gott var väl det. För vad annars skulle jag ha rapporterat från Limhamn än: hett, solen steker och jag badar. Och det skulle ni snart ha tröttnat på. I fem veckor gassade solen ner oavbrutet. Ängarna vid Ribban och Sibbarp var brunbrända, och de stackars andungarna fick leta länge efter varje grässtrå. Potatisblasten på åkrarna runt Malmö slokade och betorna såg eländiga ut.
Medan ni hade regn och svalka uppe i Stockholm lät regnet vänta på sig härnere. Och som amen i kyrkan kom det larmrapporter från lantbrukarna. Så kom då det första hett efterlängtade regnet även här. Och nästa morgon, när jag gick på min vanliga badtur till Sibbarp, kände jag något nytt i luften, något som i förstone fick mig att tveka om mina sinnen. Det låg äppledoft i luften. Nattens fukt hade fått de första sommaräpplen att avge hela sin söta arom. O, så näsborrarna vidgades och lungorna andades in alla sommardofter som vi så länge hade saknat i torkan.
Medan hettan framkallar förfärliga bränder i Ryssland, regnar det syndafloder på andra håll. Vi har sett bilderna från Pakistan, där man räknar med fjorton miljoner drabbade och fler än tusen omkomna på grund av översvämningarna. I sydöstra Europa, i hörnet mellan Tjeckien, Polen och Tyskland, där man knappt har röjt upp efter vårflodens översvämningar, har människorna på nytt drabbats av flodvågor. Varhelst vattnet forsar fram, drar det med sig död och elände. Vattnet, det livgivande vattnet, föröder landskap och människors tillvaro lika fort och obarmhärtigt som det är livsviktigt för vår överlevnad.
Vi moderna människor gör av med mängder av rent vatten. Vi betraktar det som så naturligt här i västerlandet att vattnet ska forsa fram ur kranarna och att vi kan slösa med det i all oändlighet. Men en sommar som denna får oss att tänka i andra banor. I sommarhettan slår vattningsförbudet till. Plötsligt blir rent vatten en lyxvara och man blir rädd om dropparna. Då går tankarna till kvinnorna och flickorna i de fattiga länderna i Afrika och Asien, där de ibland får vandra i timmar för att bära hem vatten som inte alltid är rent. Då blir åtminstone jag stolt över det arbete som TUFF har utfört i Dharampur i nordvästra Indien, där vår förening har byggt mängder av brunnar, för att ge människorna i byarna tillgång till rent vatten utan att behöva släpa på det i timmar. Önska er en TUFF-brunn i femtioårspresent!
Med fasa har vi sett på bilderna från oljekatastrofen utanför USA:s sydkust. Där har människors girighet och jakt på olja lett till den största vattenkatastrofen på år och dag. Nu är hålet på havsbottnen, på 1500 meters djup, tilltäppt, men vet vi något om de skador som har förorsakats? Vilka blir konsekvenserna för människorna i de här kusttrakterna? Att fisket inte kommer att kunna återupptas på många år är klart. Men alla de kemikalier som har släppts ut i vattnet för att binda oljan – vilka blir konsekvenserna av det?
Har det då inte hänt något bra i sommar? Jo, det har det faktiskt! Små framsteg är också framsteg. I juli trädde den internationella konventionen mot klusterbomber i kraft. Kommer alla krigförande länder att hålla sig till det förbudet? Det är en ännu obesvarad fråga. Men genom förbudet hoppas FN kunna ”stigmatisera” användandet av dessa förfärliga vapen. Och det är alltid ett steg i rätt riktning – i väntan på att president Obamas löfte om ett kärnvapenfritt USA - och förhoppningsvis en helt kärnvapenfri värld - ska uppfyllas.
Ännu är inte sommaren helt slut, även om skolorna börjar nästa vecka. Njut av de sommardagar som återstår, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1270
onsdag, augusti 4
För 65 år sen:
6 aug 1945. HIROSHIMA FÖRINTAS
9 aug 1945. NAGASAKI FÖRINTAS
Kl 8.15 den 6 augusti 1945 fällde ett amerikanskt flygplan en atombomb över den japanska staden Hiroshima. Uppåt 100 000 barn, kvinnor och män brändes omedelbart ihjäl. Många andra dog åren efteråt av den cancer som den radioaktiva strålningen hade förorsakat. Tre dagar senare fälldes en atombomb också över Nagasaki med ungefär samma förödande verkan som i Hiroshima.
Efteråt förgyllde segerrusiga medier piloternas bedrifter och atomforskarnas genialitet Det tog ett år, innan man förstod vad de här beundrade nya bomberna ställde till med och att de hade drabbat människor och inte krigspropagandans djuriska monster. Då publicerade New Yorker en lång artikel av John Hershey, som hade lyckats ta sig in i Hiroshima och intervjua överlevande. En av dessa berättade så här om den 6 augusti 1945:
"När jag kom in bland buskarna såg jag att där låg ett tjugotal människor och alla befann sig i samma mardrömsliknande tillstånd: Ansiktena var totalt sönderbrända, ögonhålorna var tomma, vätskan från dom smälta ögonen hade runnit nerför kinderna..…Deras munnar var ingenting annat än varfyllda sår"
Sen dess har omvärderingen av atombomberna över Japan fortsatt, främst bland historieforskarna. Så här skriver historieprofessorn Göran Rystad:
"Talet om atombombernas berättigande genom räddningen av hundra-tusentals liv bör förvisas till historiens skräpkammare"
I dag är vår värld nedlusad av många tusen kärnvapen, mångfalt starkare och dödligare än bomberna över Hiroshima och Nagasaki. Det konstiga är att det numera är så märkligt tyst om detta otäcka hot mot hela mänsklighetens existens. Men inte alla är tysta:
TUFF TIGER INTE OM KÄRNVAPEN
Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) har i 43 år informerat om kärnvapen och protesterat mot dem. Information om TUFF kan man få på www.tuff.fred.se och genom att lyssna på Radio Tuff på 91,4 MHz eller www.tyresoradion.se sönd. kl 17
Årsavgift för medlem i TUFF: 200 kr plus 80 kr för familjemedlem. Pg 16 01 37 -6
LILLA SADAKO OCH PAPPERSTRANORNA
När atombomben detonerade i Hiroshima var lilla Sadako 1 år. Hon överlevde men tio år senare insjuknade hon liksom så många andra i leukemi på grund av den radioaktiva strålningen. Enligt en sägen skulle man klara sig om man vek 1000 papperstranor. Hon hann vika 644, innan hon dog, tolv år gammal. Hennes kamrater fortsatte att vika tranor och de är sedan dess symboler för kampen mot kärnvapen.
I Hiroshima finns en staty, som avbildar lilla Sadako och som har en trana i toppen. Den 6 och 9 augusti hänger papperstranor överallt i Hiroshima och Nagasaki.
KÄRNVAPEN HOTAR OSS ALLA
I dag finns så många kärnvapen i världen att de kan utrota allt mänskligt liv flera gånger om. USA och Ryssland har tiotusentals kärnvapen, Kina 400, Frankrike 350, England 185. Även Israel, Pakistan och Indien har kärnvapen.
9 aug 1945. NAGASAKI FÖRINTAS
Kl 8.15 den 6 augusti 1945 fällde ett amerikanskt flygplan en atombomb över den japanska staden Hiroshima. Uppåt 100 000 barn, kvinnor och män brändes omedelbart ihjäl. Många andra dog åren efteråt av den cancer som den radioaktiva strålningen hade förorsakat. Tre dagar senare fälldes en atombomb också över Nagasaki med ungefär samma förödande verkan som i Hiroshima.
Efteråt förgyllde segerrusiga medier piloternas bedrifter och atomforskarnas genialitet Det tog ett år, innan man förstod vad de här beundrade nya bomberna ställde till med och att de hade drabbat människor och inte krigspropagandans djuriska monster. Då publicerade New Yorker en lång artikel av John Hershey, som hade lyckats ta sig in i Hiroshima och intervjua överlevande. En av dessa berättade så här om den 6 augusti 1945:
"När jag kom in bland buskarna såg jag att där låg ett tjugotal människor och alla befann sig i samma mardrömsliknande tillstånd: Ansiktena var totalt sönderbrända, ögonhålorna var tomma, vätskan från dom smälta ögonen hade runnit nerför kinderna..…Deras munnar var ingenting annat än varfyllda sår"
Sen dess har omvärderingen av atombomberna över Japan fortsatt, främst bland historieforskarna. Så här skriver historieprofessorn Göran Rystad:
"Talet om atombombernas berättigande genom räddningen av hundra-tusentals liv bör förvisas till historiens skräpkammare"
I dag är vår värld nedlusad av många tusen kärnvapen, mångfalt starkare och dödligare än bomberna över Hiroshima och Nagasaki. Det konstiga är att det numera är så märkligt tyst om detta otäcka hot mot hela mänsklighetens existens. Men inte alla är tysta:
TUFF TIGER INTE OM KÄRNVAPEN
Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) har i 43 år informerat om kärnvapen och protesterat mot dem. Information om TUFF kan man få på www.tuff.fred.se och genom att lyssna på Radio Tuff på 91,4 MHz eller www.tyresoradion.se sönd. kl 17
Årsavgift för medlem i TUFF: 200 kr plus 80 kr för familjemedlem. Pg 16 01 37 -6
LILLA SADAKO OCH PAPPERSTRANORNA
När atombomben detonerade i Hiroshima var lilla Sadako 1 år. Hon överlevde men tio år senare insjuknade hon liksom så många andra i leukemi på grund av den radioaktiva strålningen. Enligt en sägen skulle man klara sig om man vek 1000 papperstranor. Hon hann vika 644, innan hon dog, tolv år gammal. Hennes kamrater fortsatte att vika tranor och de är sedan dess symboler för kampen mot kärnvapen.
I Hiroshima finns en staty, som avbildar lilla Sadako och som har en trana i toppen. Den 6 och 9 augusti hänger papperstranor överallt i Hiroshima och Nagasaki.
KÄRNVAPEN HOTAR OSS ALLA
I dag finns så många kärnvapen i världen att de kan utrota allt mänskligt liv flera gånger om. USA och Ryssland har tiotusentals kärnvapen, Kina 400, Frankrike 350, England 185. Även Israel, Pakistan och Indien har kärnvapen.
söndag, augusti 1
Vissa krigsförbrytare går alltid fria.
Aldrig i historien har så många människor, barn kvinnor och obeväpnade män, dödats på så kort tid. Gärningsmännen tillhörde inte de folk som kvasireligiöst brukar stämplas som ”onda”. Inte heller var det en brutal diktator som beordrade massmorden. Nej det var en demokratisk och kristen stat, som utförde illdåden.
Begicks det enorma dödandet kanske i desperation för att rädda sitt eget lands överlevnad efter att ha fått många av sina egna civila förintade? Nej, tvärtom detta land stod på höjden av sin makt och var inte på minsta sätt hotat. De egna civila förlusterna var försumbara i jämförelse med andra folks väldiga lidanden.
Fördes de ansvariga för dessa uppenbara krigsförbrytelser till domstolar och fick dödsstraff eller mångåriga fängelsevistelser? Nej, de fick medaljer, hedersbetygelser och deras politiska eller militära karriärer gynnades. De var segrare i ett ovanligt grymt krig och segrare, särskilt de västliga, är definitionsmässigt inte förbrytare. De besegrades ledare och höga militärer hängdes däremot på löpande band.
Det här gäller förstås den amerikanska atombombsförintelsen av de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki den 6 och 9 augusti 1945, då kriget i Europa redan sedan tre månader hade upphört. Över 200 000 japaner, nästan alla civila dödades och många tusen skulle åren efteråt dö av bombernas radioaktivitet.
I efterhand har klarsynta amerikanska politiker och generaler, till exempel Robert McNamara, medgivit att de skulle ha dömts som krigsförbrytare, det vill säga om de hade förlorat kriget. Nu doldes händelserna skickligt, först genom att man lade locket på, men sedan djärva journalister började rapportera om fasorna, övergick man till den mest vilseledande propaganda:
Propagandamyt 1: Atombomberna tvang Japan att kapitulera.
Efter Tysklands kapitulation sökte Japan fred. Det hade räckt med att USA mjukat upp lite på sina rigida krav på villkorslös kapitulation, så att den japanske kejsaren skulle få sitta i orubbat bo. Det gjorde USA –men först efter det att Hiroshima och Nagasaki hade utplånats.
Propagandamyt 2: Atombomberna räddade liv
Det är ett påstående värdigt Orwells blodiga ironi, att massmordet på över 200 000 människor räddade liv.
Propagandamyt 3: Hiroshima var ett legitimt mål.
Denna myt lanserades av president Truman redan när han några timmar efter Hiroshimas förintelse triumfatoriskt på amerikansk radio stolt berättade om USA:s bedrift och kallade Hiroshima för en ”militärbas”. Nej staden hade så liten militär betydelse att den i motsats till andra japanska städer förskonats från terrorbombningar. Men som en orörd stad kunde man här desto bättre studera det nya djävulsvapnets effektivitet
Propagandamyt 4: Hiroshima och Nagasaki hade varnats.
Ja, inför terrorbombningarna brukade det amerikanska flyget kasta ned flygblad men över flera städer än dem som skulle bombas för att sprida förvirring och framkalla evakueringar. Men Hiroshima och Nagasaki varnades inte utan först efter att dessa städer hade utplånats kostade man på sig flygblad över dem.
Det finns också historiker som menar att atombomberna främst var en styrkedemonstration för att sätta Stalin, vapenbrodern och den kommande motståndaren i kalla kriget, på plats. Den 8 augusti, två dagar efter atombomben mot Hiroshima och dagen före atombomben mot Nagasaki, gick Sovjet till anfall mot Japan. Ironiskt nog var det samma dag som segrarmakterna i London enades om statuterna för krigsförbrytarrättegångarna mot förlorarna. Där framhölls att anfallskrig var en särskilt allvarlig förbrytelse.
------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1269) 1-15 aug.
Begicks det enorma dödandet kanske i desperation för att rädda sitt eget lands överlevnad efter att ha fått många av sina egna civila förintade? Nej, tvärtom detta land stod på höjden av sin makt och var inte på minsta sätt hotat. De egna civila förlusterna var försumbara i jämförelse med andra folks väldiga lidanden.
Fördes de ansvariga för dessa uppenbara krigsförbrytelser till domstolar och fick dödsstraff eller mångåriga fängelsevistelser? Nej, de fick medaljer, hedersbetygelser och deras politiska eller militära karriärer gynnades. De var segrare i ett ovanligt grymt krig och segrare, särskilt de västliga, är definitionsmässigt inte förbrytare. De besegrades ledare och höga militärer hängdes däremot på löpande band.
Det här gäller förstås den amerikanska atombombsförintelsen av de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki den 6 och 9 augusti 1945, då kriget i Europa redan sedan tre månader hade upphört. Över 200 000 japaner, nästan alla civila dödades och många tusen skulle åren efteråt dö av bombernas radioaktivitet.
I efterhand har klarsynta amerikanska politiker och generaler, till exempel Robert McNamara, medgivit att de skulle ha dömts som krigsförbrytare, det vill säga om de hade förlorat kriget. Nu doldes händelserna skickligt, först genom att man lade locket på, men sedan djärva journalister började rapportera om fasorna, övergick man till den mest vilseledande propaganda:
Propagandamyt 1: Atombomberna tvang Japan att kapitulera.
Efter Tysklands kapitulation sökte Japan fred. Det hade räckt med att USA mjukat upp lite på sina rigida krav på villkorslös kapitulation, så att den japanske kejsaren skulle få sitta i orubbat bo. Det gjorde USA –men först efter det att Hiroshima och Nagasaki hade utplånats.
Propagandamyt 2: Atombomberna räddade liv
Det är ett påstående värdigt Orwells blodiga ironi, att massmordet på över 200 000 människor räddade liv.
Propagandamyt 3: Hiroshima var ett legitimt mål.
Denna myt lanserades av president Truman redan när han några timmar efter Hiroshimas förintelse triumfatoriskt på amerikansk radio stolt berättade om USA:s bedrift och kallade Hiroshima för en ”militärbas”. Nej staden hade så liten militär betydelse att den i motsats till andra japanska städer förskonats från terrorbombningar. Men som en orörd stad kunde man här desto bättre studera det nya djävulsvapnets effektivitet
Propagandamyt 4: Hiroshima och Nagasaki hade varnats.
Ja, inför terrorbombningarna brukade det amerikanska flyget kasta ned flygblad men över flera städer än dem som skulle bombas för att sprida förvirring och framkalla evakueringar. Men Hiroshima och Nagasaki varnades inte utan först efter att dessa städer hade utplånats kostade man på sig flygblad över dem.
Det finns också historiker som menar att atombomberna främst var en styrkedemonstration för att sätta Stalin, vapenbrodern och den kommande motståndaren i kalla kriget, på plats. Den 8 augusti, två dagar efter atombomben mot Hiroshima och dagen före atombomben mot Nagasaki, gick Sovjet till anfall mot Japan. Ironiskt nog var det samma dag som segrarmakterna i London enades om statuterna för krigsförbrytarrättegångarna mot förlorarna. Där framhölls att anfallskrig var en särskilt allvarlig förbrytelse.
------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1269) 1-15 aug.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)