Turkiet, en bro mellan Europa och islam?

Måste erkänna att jag på gamla dar har blivit svag för Turkiet. Fast armenier, kurder med flera håller nog inte med mig och från barndomen minns jag uttrycket ”hundturkar”.

Men det turkiska området har ju en så mångtusenårig och fascinerande historia. Där fanns redan för 9000 år sedan den jämte Jeriko äldsta kända staden i världen, Catalhöyük. Området har bebotts av många folk: hettiter, frygier, lydier, seldsjuker, turkar med flera. Antikens greker bosatte sig vid kusterna, romarna erövrade området och det östromerska riket bestod ända tills 1453, när turkarna erövrade Konstantinopel, det nuvarande Istanbul. På ett hundratal ställen i nuvarande Turkiet finns intressanta lämningar av antikens kultur.

Det osmanska riket var för 400 år sedan ett stort mångkulturellt och jämfört med Europa tolerant imperium, som omfattade inte bara Mindre Asien utan också Nordafrika, stora delar av Mellanöstern, ja rentav Balkan ända upp till Wien, där man med nöd och näppe vid två tillfällen lyckades stoppa den osmanska framryckningen.

Osmanerna tillhörde förlorarna i första världskriget trots britternas misslyckande med att erövra Gallipolihalvön vid de strategiska sunden mellan Svarta havet och Medelhavet. Västmakterna lade med sedvanlig rovgirighet under sig stora delar av de osmanska besittningarna i Mellanöstern. När en del syrier och irakier inte välkomnade de nya ockupanterna flygbombade fransmännen Damaskus och britterna fällde till och med gasbomber över byar i nuvarande Irak. ”Europas störste statsman under 1900-talet”, som Churchill brukar kallas, undslapp sig då att det var helt riktigt att gasa ihjäl ”barbariska vildar”.

Besökte nyligen Turkiet och pratade med många där. Nästan alla nämnde med beundran Mustafa Kemal (1881-1938), som fick hedersnamnet Atatürk, turkarnas fader. Han var general och lyckades efter första världskriget driva ut främmande trupper. Sedan blev han en reformpresident, som införde det latinska alfabetet, religionsfrihet och allmän rösträtt också för kvinnor. Han avskaffade den traditionella huvudbonaden, fezen, och klädde sig alltid i kostym och hatt.

Dessutom förbjöd han kvinnor i myndigheter och på universitet att bära huvudduk. Nu lär denna regel ha börjat mjukas upp. Och i Turkiet kunde jag se många även unga kvinnor bära slöja. Erkänner att jag är religiöst obegåvad men vägrar att tro att jag är erotiskt obegåvad, när jag inte förstår att kvinnors hår anses ha stor sexuell laddning.

Nu minns jag förstås från min barndom att svenska kvinnor redan i 40-och 50-årsåldern dolde sitt hår –i ett huckle, som vi sa. Och vissa frireligiösa fick inte ha utslaget hår utan skulle ha det i en knut i nacken.

Flera turkar betonade, att vi inte skulle blanda ihop dem med fundamentalistiska muslimer. Kanske kan Turkiet i Mustafa Kemals efterföljd bli en bro mellan Europa och den muslimska världen.
------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1263) 9-23 maj -10

(På Succékanalen 91,4 och www.tyresoradion.se hörs de närmaste veckorna flera program om och från Turkiet)