Sveriges riksdag har med en rösts majoritet slagit fast att Turkiets föregångare, det Osmanska riket, begick ”folkmord” på armenier och andra kristna minoriteter under första världskriget för 95 år sedan. Det vore kanske bättre, om historiker fick bestämma detta. Om de folkvalda i ett majoritetsbeslut påstår att 7 gånger 8 är 78 (för det hörs ju att det bör vara det), så litar jag mera på matematikerna som hävdar att produkten blir 56. Detta sagt med all respekt för demokrati och folkvalda parlamentariker.
Att beteckna vissa av krigens grymma inslag för ”folkmord” är märkligt, ja fånigt. Krig är inget annat än just folkmord, går ju ut på att mörda så många som möjligt av ”de andra”. Och det är inte bara soldater som dödas. Under andra världskriget utgjorde barn, kvinnor och obeväpnade män nästan hälften av de många miljonerna som dödades. I Vietnamkriget var andelen civila offer ännu större. När bosnier vill att dödandet av några tusen i Srebrenica borde betecknas som ”folkmord” avfärdas förslaget med att offren var soldater, medan kvinnor och barn skonades.
Den västliga krigföringen har sedan nästan ett sekel genom urskillningslösa flygbombningar dödat många miljoner civila. Men ingen politiker med självbevarelsedrift i vår del av världen skulle våga föreslå att britter eller amerikaner anklagades för ”folkmord”. De har för många medaljer och är glorifierade i massor av filmer.
Aftonbladets Helle Klein (17/3) avviker från partilinjen, när hon uttrycker minst sagt måttlig förtjusning över riksdagens folkmordsbeslut. Hon påminner om att under den franska kolonialepoken ”lär tre miljoner araber och berber ha dödats”. Och hon frågar ironiskt: ”Borde inte riksdagen ha uttalat sig också om detta?”
Armeniernas tragedi skedde, då turkarna var i krig mot bland annat de kristna ryssarna. Kristna minoriteter misstänktes –med rätt eller orätt-- att vara en ryssvänlig femtekolonn och råkade som så många andra under krig illa ut. När krigets passioner rasar och gör människor fanatiskt rasistiska är det en otäck regel att etniska eller religiösa minoriteter blir grymt behandlade. Till och med de ohotade amerikanerna under andra världskriget stängde in sina japanska invånare i koncentrationsläger.
Nu hörs olika lobbygrupper högljutt hävda att deras folk också blivit utsatta för ”folkmord”. Kurdiska organisationer vill att otäcka massmord på deras landsmän i vår tid skall betecknas som ”folkmord”. De förtiger förstås att också kurder var aktiva i förföljelsen av armenier och andra kristna minoriteter 1915.
Det egna folkets lidanden överdrivs nästan alltid och det skapas offermyter, ibland för att möjliggöra stora skadestånd. Tyska skattebetalare, de flesta inte vuxna eller ens födda under Hitlertiden, har snällt betalat hundratals miljarder kronor. För tio år sen intervjuade jag Jonas Linderholm, gymnasielärare i Södertälje. Han hade hamnat i blåsväder för en uppsats om assyriernas öde 1915 i Turkiet. Själva säger de att en halv miljon av deras landsmän då dödades av turkarna. Linderholm fann, att enligt folkräkningar 1914 fanns det bara 200 000 assyrier i Turkiet. Han reducerade mytens halva miljon dödade till en tiondel. Det skulle han inte ha gjort. Han anklagades för att vara historierevisionist –ett ord som okunniga men trendiga medier försett med pestflagg —och att han hade ”kränkt” sina assyriska elever. Man krävde hans avgång, men jag vill minnas att han klarade sig.
Även om koncentrationen på gamla oförätter ibland kan ge rubriker och pengar borde människor sluta att älta skuldbeläggningen av andras förfäder och i stället använda sin energi på att förhindra nya krig. Krig är ju för farao ingenting annat än folkmord.
-------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFöreningens Radio Tuff (nr 1260) 28/3 2010
söndag, mars 28
fredag, mars 26
Marianne Stieger: Vårrapport från Skåne och Danmark
Kära lyssnare!
Efter den här långa, snörika och dystra vintern är det med förtjusning och glädje jag kan rapportera att våren äntligen har kommit till Limhamn. Snödropparna och vintergäcken flödar över i rabatterna och på Sibbarps och Ribersborgs ängar stoltserar de första gåskarlarna omkring och briljerar inför honorna. Utmed strandkanten simmar viggarna i mängder och svanarna flirtar parvis.
Det här tycks smitta av sig, för utmed de för bara någon vecka sedan tomma promenadvägarna ses ett lämmeltåg av förälskade par tätt omslingrade vandra sin väg utan att lägga märke till sin omgivning. Ja – det är vår!
Den här vårkänslan får Tyresöborna att ge sig iväg söderut. Under en vecka hade jag kärt besök av en gammal vän och kollega från Forellskolan. Låt två gamla lärare sätta sig ihop och det diskuteras skolproblem. Björklund skulle ha haft sin fröjd av att lyssna på oss.
Vår och konst hör ihop. Gallerierna tävlar om de mest bländande utställningarna. Så lockades vi över till Humlebaek norr om Köpenhamn för att gå på en av de färgstarkaste utställningarna jag har sett på länge. Farven i kunsten, en utställning med tavlor från vilka man bara ville slicka i sig färgen. Trots allt lockade van Goghs tavlor mig inte till att skära av mig ett öra. Jag kan behöva båda för att lyssna till den allt ivrigare flyttfågelsången.
Väl hemma i Limhamn igen, läser jag i tidningen att vi får ännu ett fint besök från Tyresö. Det tackar vi för så mycket, kära Tyresö. I Foteviken vid Höllviken, söder om Malmö, ställer den färgstarka konstnären Margareta Sjödin ut den närmaste veckan. Jag lovar att jag ska åka ut och hälsa på konstnären och hoppas att jag inte gör bort mig därute. Margareta Sjödins tavlor är både färgstarka och oerhört spännande.
Det händer fler spännande saker härnere. En annan mycket känd dam ger sig ut på resa. Tyvärr åker hon inte till Tyresö utan mycket längre bort. Det är Den lille havfrue, Sjöjungfrun, från Langelinie i Köpenhamn, där hon har stått, eller rättare sagt suttit på sin sten ute i sjön ända sedan hon placerades där den 23 augusti 1913. Konstnären Edvard Eriksen fick uppdraget 1909, och i fyra år satt hans hustru Elina modell, innan konstnären var nöjd med utformningen av den lilla sagogestalten.
Nej, den lilla sjöjungfrun har inte shanghajats, men på väg till Shanghai är hon, för att där ställas ut vid världsutställningen. Köpenhamnarna är inte alls roade. De värnar om sin lilla staty, som har råkat ut för många missöden i sitt liv. En gång stals huvudet. Det återfanns aldrig. Som tur var, kunde en exakt kopia göras efter originalmodellen. En annan gång sågade någon galning av henne ena armen, men den återbördades till sin rätta plats. Vad kommer att hända med havfruen nu under den långa resan? Måtte hon återbördas med alla kroppsdelar i behåll.
Under tiden sjöjungfrun är ute och reser, flyttar kronprinsparet Frederik och Mary och deras båda barn in i sitt nyrestaurerade slott, där Danmarks förnämsta konstnärer har dekorerat väggarna i de gamla salongerna med modern konst för åtskilliga miljoner starka danska kronor. Köpenhamnarna är inte roade nu heller.
Ge inte upp hoppat. Snart kommer våren även till er, kära lyssnare, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1260) 28/3-11/4 2010
Efter den här långa, snörika och dystra vintern är det med förtjusning och glädje jag kan rapportera att våren äntligen har kommit till Limhamn. Snödropparna och vintergäcken flödar över i rabatterna och på Sibbarps och Ribersborgs ängar stoltserar de första gåskarlarna omkring och briljerar inför honorna. Utmed strandkanten simmar viggarna i mängder och svanarna flirtar parvis.
Det här tycks smitta av sig, för utmed de för bara någon vecka sedan tomma promenadvägarna ses ett lämmeltåg av förälskade par tätt omslingrade vandra sin väg utan att lägga märke till sin omgivning. Ja – det är vår!
Den här vårkänslan får Tyresöborna att ge sig iväg söderut. Under en vecka hade jag kärt besök av en gammal vän och kollega från Forellskolan. Låt två gamla lärare sätta sig ihop och det diskuteras skolproblem. Björklund skulle ha haft sin fröjd av att lyssna på oss.
Vår och konst hör ihop. Gallerierna tävlar om de mest bländande utställningarna. Så lockades vi över till Humlebaek norr om Köpenhamn för att gå på en av de färgstarkaste utställningarna jag har sett på länge. Farven i kunsten, en utställning med tavlor från vilka man bara ville slicka i sig färgen. Trots allt lockade van Goghs tavlor mig inte till att skära av mig ett öra. Jag kan behöva båda för att lyssna till den allt ivrigare flyttfågelsången.
Väl hemma i Limhamn igen, läser jag i tidningen att vi får ännu ett fint besök från Tyresö. Det tackar vi för så mycket, kära Tyresö. I Foteviken vid Höllviken, söder om Malmö, ställer den färgstarka konstnären Margareta Sjödin ut den närmaste veckan. Jag lovar att jag ska åka ut och hälsa på konstnären och hoppas att jag inte gör bort mig därute. Margareta Sjödins tavlor är både färgstarka och oerhört spännande.
Det händer fler spännande saker härnere. En annan mycket känd dam ger sig ut på resa. Tyvärr åker hon inte till Tyresö utan mycket längre bort. Det är Den lille havfrue, Sjöjungfrun, från Langelinie i Köpenhamn, där hon har stått, eller rättare sagt suttit på sin sten ute i sjön ända sedan hon placerades där den 23 augusti 1913. Konstnären Edvard Eriksen fick uppdraget 1909, och i fyra år satt hans hustru Elina modell, innan konstnären var nöjd med utformningen av den lilla sagogestalten.
Nej, den lilla sjöjungfrun har inte shanghajats, men på väg till Shanghai är hon, för att där ställas ut vid världsutställningen. Köpenhamnarna är inte alls roade. De värnar om sin lilla staty, som har råkat ut för många missöden i sitt liv. En gång stals huvudet. Det återfanns aldrig. Som tur var, kunde en exakt kopia göras efter originalmodellen. En annan gång sågade någon galning av henne ena armen, men den återbördades till sin rätta plats. Vad kommer att hända med havfruen nu under den långa resan? Måtte hon återbördas med alla kroppsdelar i behåll.
Under tiden sjöjungfrun är ute och reser, flyttar kronprinsparet Frederik och Mary och deras båda barn in i sitt nyrestaurerade slott, där Danmarks förnämsta konstnärer har dekorerat väggarna i de gamla salongerna med modern konst för åtskilliga miljoner starka danska kronor. Köpenhamnarna är inte roade nu heller.
Ge inte upp hoppat. Snart kommer våren även till er, kära lyssnare, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1260) 28/3-11/4 2010
onsdag, mars 24
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1260) 10-03-28 till....
....till Tuffs kalendarium för april-maj, som skickades ut till alla medlemmar i slutet av mars och som finns på www.tuff.fred.se. Hela sex evenemang finns där, det närmaste om Gaza och det fartyg (Ship to Gaza), som på frivilligbasis ska försöka förse de innestängda och krigsdrabbade Gazaborna med förnödenheter. Välkommen till Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 torsdag den 15 april kl 18.30.
....till senaste Tuff-bladet, som bland de åtta notiserna också har med ett tack till medlemmar som förutom medlemsavgiften skickar gåvor. Det är särskilt välkommet då det bidrar till att föreningen kan fortsätta att betala hyran för Tuff-lokalen och sändningsavgifterna för Radio Tuff. Plusgirot till Tuff är 16 01 37 – 6.
....till de många som använder Tuffs mangogram för att gratulera eller hedra någon bortgångens minne. Nyligen beställde nio personer, som satsar en hundralapp var att beställa mangogrammet ”Till minne av.....” för att lämna till anhöriga vid en begravning. Det blir hela 180 mangoträd bland indiska Dharampurs många små fattiga byar.
....till amerikanska journalisten Diana Johnstone, som nu (Global Research 10/3) skrivit en lång artikel under rubriken Breaking Yugoslavia. Det var Johnstone, som 2003 utkom med boken The Fools’ Crusade (på svenska året efter med rubriken ”Dårarnas korståg”), ett försök att nyansera den i väst ensidiga bilden av de jugoslaviska krigen. Hon intervjuades då i Ordfront Magasin, som på den tiden var beundrad för sin frispråkighet. Men när Mariebergspressens inkvisitorer i ett mediedrev till och med började svamla om ”brunvänster”, blev redaktionschefen på Ordfront Björn Eklund sparkad. Det är värt att påminna om vad Diana Johnstone bland annat skrev i ”Dårarnas korståg: ”Krig är ett brottsligt tillstånd. Det i fredstid värsta av alla brott, att döda folk och förstöra deras egendom, blir då tillåtna, uppmuntrade och belönade handlingar. Det finns förvisso goda skäl att försöka begränsa fasorna genom att etablera konventioner för ’laglig’ krigföring, men samtidigt är det något perverst med att vilja rena kriget från ojuste agerande, som om det rörde sig om någon slags sport. Insisterandet på respekt för mänskliga rättigheter i krigssammanhang får aldrig leda till att man glömmer att kriget självt är den grundläggande kränkningen av de mänskliga rättigheterna. Vid sidan av de organiserade militära aktiviteterna under krig, och framförallt under inbördeskrig, ger den allmänna oredan därtill tillfälle till en mängd privata brott som våldtäkt, vandalism och stöld. Situationen kompliceras av att kriget inte bara för med sig brott utan också tendensen att överdriva eller rentav att hitta på brott som begåtts av fienden. Av alla ’krigsförbrytelser’ är kanske förtal den mest oundvikliga och minst kända”
....till pressombudsmannen Yrsa Stenius , som vågat klandra Expressen för dess skriverier om Jan Guillou. Tidningens löpsedel den 29 oktober 2009 dominerades till exempel av decimeterhöga fetstilta tre rader ”GUILLOU HEMLIG SOVJETAGENT. Det var han ju inte, men nu kräver den mäktiga Mariebergspressens välbetalda lakejer Stenius’ avgång. Stå på dig, Yrsa!
....till Aftonbladet som (10/3) under rubriken ”Jan Guillou om lobbygruppen bakom attacken mot Ilmar Reepalu” publicerar Guillous ironiska kommentarer om anklagelserna mot Malmös kommunalråd för antisemitism. Guillou nämner Henrik Bachners doktorsavhandling, ”där han försökte leda i bevis att samtliga vänsterpersoner i Sverige, från Gunnar Fredriksson till Jan Myrdal, som uttalat sig kritiskt om Israels politik var antisemiter. Den vetenskapliga analysen i avhandlingen gick ut på att alla dessa antisemiter visserligen inte någonsin formulerade sig antisemitiskt. Men det berodde antingen på illistighet eller på att de själva inte förstod att de var antisemiter. Bachner själv som gjort frågan till sin livstids kallelse skulle kunna finna särdeles virulent antisemitism bland pingvinerna i Antarktis om man gav honom uppgiften.”
....till Tuff-bladet som citerar författaren Bosse Gustafson (1924-84): ”Ska våldet avgöra, då förlorar alltid folket” Bertolt Brecht (1898-1956): ”Filip av Spanien grät, när hans flotta gått under. Grät ingen mer än han?” Cicero (106 fKr—43 fKr): ”Det finns två sätt att lösa konflikter, genom överläggningar och genom våld. Det första sättet lämpar sig för människor, det senare för vilddjur”
....till senaste Tuff-bladet, som bland de åtta notiserna också har med ett tack till medlemmar som förutom medlemsavgiften skickar gåvor. Det är särskilt välkommet då det bidrar till att föreningen kan fortsätta att betala hyran för Tuff-lokalen och sändningsavgifterna för Radio Tuff. Plusgirot till Tuff är 16 01 37 – 6.
....till de många som använder Tuffs mangogram för att gratulera eller hedra någon bortgångens minne. Nyligen beställde nio personer, som satsar en hundralapp var att beställa mangogrammet ”Till minne av.....” för att lämna till anhöriga vid en begravning. Det blir hela 180 mangoträd bland indiska Dharampurs många små fattiga byar.
....till amerikanska journalisten Diana Johnstone, som nu (Global Research 10/3) skrivit en lång artikel under rubriken Breaking Yugoslavia. Det var Johnstone, som 2003 utkom med boken The Fools’ Crusade (på svenska året efter med rubriken ”Dårarnas korståg”), ett försök att nyansera den i väst ensidiga bilden av de jugoslaviska krigen. Hon intervjuades då i Ordfront Magasin, som på den tiden var beundrad för sin frispråkighet. Men när Mariebergspressens inkvisitorer i ett mediedrev till och med började svamla om ”brunvänster”, blev redaktionschefen på Ordfront Björn Eklund sparkad. Det är värt att påminna om vad Diana Johnstone bland annat skrev i ”Dårarnas korståg: ”Krig är ett brottsligt tillstånd. Det i fredstid värsta av alla brott, att döda folk och förstöra deras egendom, blir då tillåtna, uppmuntrade och belönade handlingar. Det finns förvisso goda skäl att försöka begränsa fasorna genom att etablera konventioner för ’laglig’ krigföring, men samtidigt är det något perverst med att vilja rena kriget från ojuste agerande, som om det rörde sig om någon slags sport. Insisterandet på respekt för mänskliga rättigheter i krigssammanhang får aldrig leda till att man glömmer att kriget självt är den grundläggande kränkningen av de mänskliga rättigheterna. Vid sidan av de organiserade militära aktiviteterna under krig, och framförallt under inbördeskrig, ger den allmänna oredan därtill tillfälle till en mängd privata brott som våldtäkt, vandalism och stöld. Situationen kompliceras av att kriget inte bara för med sig brott utan också tendensen att överdriva eller rentav att hitta på brott som begåtts av fienden. Av alla ’krigsförbrytelser’ är kanske förtal den mest oundvikliga och minst kända”
....till pressombudsmannen Yrsa Stenius , som vågat klandra Expressen för dess skriverier om Jan Guillou. Tidningens löpsedel den 29 oktober 2009 dominerades till exempel av decimeterhöga fetstilta tre rader ”GUILLOU HEMLIG SOVJETAGENT. Det var han ju inte, men nu kräver den mäktiga Mariebergspressens välbetalda lakejer Stenius’ avgång. Stå på dig, Yrsa!
....till Aftonbladet som (10/3) under rubriken ”Jan Guillou om lobbygruppen bakom attacken mot Ilmar Reepalu” publicerar Guillous ironiska kommentarer om anklagelserna mot Malmös kommunalråd för antisemitism. Guillou nämner Henrik Bachners doktorsavhandling, ”där han försökte leda i bevis att samtliga vänsterpersoner i Sverige, från Gunnar Fredriksson till Jan Myrdal, som uttalat sig kritiskt om Israels politik var antisemiter. Den vetenskapliga analysen i avhandlingen gick ut på att alla dessa antisemiter visserligen inte någonsin formulerade sig antisemitiskt. Men det berodde antingen på illistighet eller på att de själva inte förstod att de var antisemiter. Bachner själv som gjort frågan till sin livstids kallelse skulle kunna finna särdeles virulent antisemitism bland pingvinerna i Antarktis om man gav honom uppgiften.”
....till Tuff-bladet som citerar författaren Bosse Gustafson (1924-84): ”Ska våldet avgöra, då förlorar alltid folket” Bertolt Brecht (1898-1956): ”Filip av Spanien grät, när hans flotta gått under. Grät ingen mer än han?” Cicero (106 fKr—43 fKr): ”Det finns två sätt att lösa konflikter, genom överläggningar och genom våld. Det första sättet lämpar sig för människor, det senare för vilddjur”
tisdag, mars 23
Bengt Svensson: Vilka gör narr av vilka?
Hej alla lyssnare!
När jag växte upp för sådär ett halvsekel sedan ute på landet, fanns det en typ av rolig historia, som var mycket populär. Den handlade om möten mellan så kallat vanligt folk, dvs bönder, torpare, stenhuggare, alkisar, kärringar, beväringar osv, och representanter för överheten i form av präster, majorer, skollärare, disponenter, grevinnor, stockholmare med flera. Historien började alltid med en fråga eller en order från överhetens sida och slutade med en avväpnande eller dräpande replik från torparen, alkisen etc. Så satt vi och skrattade åt maktens fisförnäma representanter. Något fick mig att undra om någonsin det motsatta inträffade. Satt prelaterna och hånskrattade åt ovanligt enfaldiga församlingsmedlemmar under biskopsmötena? Berättade lärarna roliga historier om obildbara elever under julloven? Satt grevinnorna på sina skånska slott och flinade åt statarkärringarnas omodernakläder?
Antagligen inte.
Det är nämligen så orättvist här i världen, att fattigt folk kan göra narr av de rika och mäktiga, men de rika kan inte göra narr av fattigt folk. Jo, det kan de förstås, men normala människor tycker inte det är roligt. Det anses snarare vara lite osmakligt.Nyligen läste jag att ett gäng på Irland gripits, misstänkta för att vilja mörda en svensk tecknare. Två av dem var amerikanska kvinnor, därav en viss uppmärksamhet här i USA.
Varför publicerar svenska tidningar en bild av profeten Muhammed i form av en hund? Jag kan inte komma på något säkert svar. Bilden betyder just ingentingför sekulära svenskar. Den är inte ens rolig. Men klart är att den gör narr av en massa flyktingar och invandrare med låg status i det svenska samhället.
Hemma i Harvaremåla hade jag en kompis, som ibland skälldes för "tjocke Arvid". Han hette inte Arvid, och var inte tjock, men hans far hette Arvid och var en smula korpulent och var också en rätt framstående person i byn. Min kompis såg upp till sin far, och elaka människor insåg, att enklaste sättet att såra honom var att säga någotförolämpande om hans far.
Jag gissar alltså att de här tidningsredaktörerna vill demonstrera att det är fullt lagligt att vara elak mot och visa förakt för en lågstatusgrupp genom att visa ringaktning för någon de ser upp till. Det hände, att min kompis slog till de där ungarna som kallade honom tjocke Arvid, om de var alltför envisa och närgångna.
Och gissa vad?
Ingen kallade min kompis våldsverkare. Ingen påstod att han var ett hot mot yttrandefriheten.---------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff (nr 1260) 28/3-11/4 2010
När jag växte upp för sådär ett halvsekel sedan ute på landet, fanns det en typ av rolig historia, som var mycket populär. Den handlade om möten mellan så kallat vanligt folk, dvs bönder, torpare, stenhuggare, alkisar, kärringar, beväringar osv, och representanter för överheten i form av präster, majorer, skollärare, disponenter, grevinnor, stockholmare med flera. Historien började alltid med en fråga eller en order från överhetens sida och slutade med en avväpnande eller dräpande replik från torparen, alkisen etc. Så satt vi och skrattade åt maktens fisförnäma representanter. Något fick mig att undra om någonsin det motsatta inträffade. Satt prelaterna och hånskrattade åt ovanligt enfaldiga församlingsmedlemmar under biskopsmötena? Berättade lärarna roliga historier om obildbara elever under julloven? Satt grevinnorna på sina skånska slott och flinade åt statarkärringarnas omodernakläder?
Antagligen inte.
Det är nämligen så orättvist här i världen, att fattigt folk kan göra narr av de rika och mäktiga, men de rika kan inte göra narr av fattigt folk. Jo, det kan de förstås, men normala människor tycker inte det är roligt. Det anses snarare vara lite osmakligt.Nyligen läste jag att ett gäng på Irland gripits, misstänkta för att vilja mörda en svensk tecknare. Två av dem var amerikanska kvinnor, därav en viss uppmärksamhet här i USA.
Varför publicerar svenska tidningar en bild av profeten Muhammed i form av en hund? Jag kan inte komma på något säkert svar. Bilden betyder just ingentingför sekulära svenskar. Den är inte ens rolig. Men klart är att den gör narr av en massa flyktingar och invandrare med låg status i det svenska samhället.
Hemma i Harvaremåla hade jag en kompis, som ibland skälldes för "tjocke Arvid". Han hette inte Arvid, och var inte tjock, men hans far hette Arvid och var en smula korpulent och var också en rätt framstående person i byn. Min kompis såg upp till sin far, och elaka människor insåg, att enklaste sättet att såra honom var att säga någotförolämpande om hans far.
Jag gissar alltså att de här tidningsredaktörerna vill demonstrera att det är fullt lagligt att vara elak mot och visa förakt för en lågstatusgrupp genom att visa ringaktning för någon de ser upp till. Det hände, att min kompis slog till de där ungarna som kallade honom tjocke Arvid, om de var alltför envisa och närgångna.
Och gissa vad?
Ingen kallade min kompis våldsverkare. Ingen påstod att han var ett hot mot yttrandefriheten.---------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff (nr 1260) 28/3-11/4 2010
måndag, mars 22
TUFF-kalendarium april-maj 2010
------------------------------------------------------------------------------------------------
Tyresö Ulands- och FredsFörening, Myggdalsv 80, 135 43 Tyresö. Tel 742 1442 (ordf), 712 2581. Plusgiro: 16 01 37-6. Insamlingskonto: plusgiro 79 36 36 -2 E-post: tuffmail@spray.se Hemsida: www.tuff.fred.se
------------------------------------------------------------------------------------------------
torsdag ”Skepp till Gaza”, Öppet styrelsemöte
15 april Lennart och Åsne Liedén samt Bitte Isacsson berättar om projektet ”Ship
kl 18.30 to Gaza”. Se Tuff-bladet om den båt som skall försöka transportera
förnödenheter till det instängda Gaza. Sedan styrelsemöte, öppet för alla
medlemmar. Fika med dopp får vi också.
PLATS: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 nb
tisdag Samtalscaféet Filosofika
20 april Björn Stenström inleder i ämnet ”Ett realistiskt samhällsalternativ”. Olika
kl 19 åsikter luftas med gemyt och tolerans för oliktänkande. Som namnet antyder blir
det (filoso)FIKA också
PLATS: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 nb
måndag Indiska projekt och partners
26 april JELENA SPASENIC och NEVEN MILIVOJEVIC besökte i december
kl 19 Indien, där de blev mycket imponerade av både projekt och partners. De berättar
om sina intryck och inleder ett samtal om Tuffs vidare samarbete med indiska
gandhianer. Fika med dopp ingår.
PLATS: Tufflokalen, Myggdalsv. 80 nb
tisdag Hampus Eckermans ”motbilder”
11maj Hampus Eckermans roliga och ofta provokativa synpunkter har sedan
kl 19 många år hörts i Radio Tuff och han inleder nu ett spännande möte. Se också hans
blogg www.motbilder.se
PLATS: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 nb
tisdag Mayakvinnors barnmorskor. Styrelsemöte
18 maj Tuff har stött ett projekt att utbilda ”barfota barnmorskor” bland fattiga
kl 18.30 mayakvinnor i Guatemala. Inger Gemicioglu och Elisabeth Hedlund informerar.
Sedan öppet styrelsemöte. Alla välkomna!
PLATS: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 nb
lördag Tuffs storloppis
29 maj Fynda och stärk föreningens ekonomi! Eller stöd Tuff på pg 16 01 37-6
kl 11-15
PLATS: Utanför Tyresö centrum på ängen nedanför rulltrapporna
--------------------------------------------------------------------------------------
Tipsa vänner och bekanta om Tuffs omfattande hemsida
www.tuff.fred.se
och RADIO TUFF varannan söndag kl 17 på 91,4 MHz och www.tyresoradion.se
där vi i fliken ”Arkiv” kan höra tidigare Radio Tuff och i ”Sagt om 91,4” se
många lyssnaromdömen
Tyresö Ulands- och FredsFörening, Myggdalsv 80, 135 43 Tyresö. Tel 742 1442 (ordf), 712 2581. Plusgiro: 16 01 37-6. Insamlingskonto: plusgiro 79 36 36 -2 E-post: tuffmail@spray.se Hemsida: www.tuff.fred.se
------------------------------------------------------------------------------------------------
torsdag ”Skepp till Gaza”, Öppet styrelsemöte
15 april Lennart och Åsne Liedén samt Bitte Isacsson berättar om projektet ”Ship
kl 18.30 to Gaza”. Se Tuff-bladet om den båt som skall försöka transportera
förnödenheter till det instängda Gaza. Sedan styrelsemöte, öppet för alla
medlemmar. Fika med dopp får vi också.
PLATS: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 nb
tisdag Samtalscaféet Filosofika
20 april Björn Stenström inleder i ämnet ”Ett realistiskt samhällsalternativ”. Olika
kl 19 åsikter luftas med gemyt och tolerans för oliktänkande. Som namnet antyder blir
det (filoso)FIKA också
PLATS: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 nb
måndag Indiska projekt och partners
26 april JELENA SPASENIC och NEVEN MILIVOJEVIC besökte i december
kl 19 Indien, där de blev mycket imponerade av både projekt och partners. De berättar
om sina intryck och inleder ett samtal om Tuffs vidare samarbete med indiska
gandhianer. Fika med dopp ingår.
PLATS: Tufflokalen, Myggdalsv. 80 nb
tisdag Hampus Eckermans ”motbilder”
11maj Hampus Eckermans roliga och ofta provokativa synpunkter har sedan
kl 19 många år hörts i Radio Tuff och han inleder nu ett spännande möte. Se också hans
blogg www.motbilder.se
PLATS: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 nb
tisdag Mayakvinnors barnmorskor. Styrelsemöte
18 maj Tuff har stött ett projekt att utbilda ”barfota barnmorskor” bland fattiga
kl 18.30 mayakvinnor i Guatemala. Inger Gemicioglu och Elisabeth Hedlund informerar.
Sedan öppet styrelsemöte. Alla välkomna!
PLATS: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 nb
lördag Tuffs storloppis
29 maj Fynda och stärk föreningens ekonomi! Eller stöd Tuff på pg 16 01 37-6
kl 11-15
PLATS: Utanför Tyresö centrum på ängen nedanför rulltrapporna
--------------------------------------------------------------------------------------
Tipsa vänner och bekanta om Tuffs omfattande hemsida
www.tuff.fred.se
och RADIO TUFF varannan söndag kl 17 på 91,4 MHz och www.tyresoradion.se
där vi i fliken ”Arkiv” kan höra tidigare Radio Tuff och i ”Sagt om 91,4” se
många lyssnaromdömen
fredag, mars 19
TUFF-bladet april-maj 2010
Jätteschysst Tuff-bistånd
Jämfört med stora biståndsorganisationer med möjlighet att annonsera för dyra pengar är Tuffs bistånd till Indien och andra länder blygsamt, 326 000 kr under 2009. Men medan de stora organisationerna i medierna skildras negativt på grund av betydande administrativa kostnader och topplöner till sina chefer, har Tuff ingen avlönad, så att varenda krona går oavkortat till projekten. Gammalmodigt kanske men schysst, eller hur?
Skolor gör dagsverken
Genom Tuffs intensiva informationsverksamhet har många skolor landet runt gjort dagsverken för Tuffs utmärkta projekt i Indien och andra länder. Nu planerar Kumla skola att den 12 maj göra sitt sedvanliga dagsverke. Också Tyresö skola, Bergtorpsskolan i Täby och Alléskolan i Floda planerar dagsverken under vårterminen.
Tuffs solidaritetspris
Sedan 1993 har Tuff vartannat år delat ut ett pris för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritets-arbete”. Det är på ca 7000 kr och är pengar som samlats in när Tuff-aktivister fyllt år. Förra året gavs priset till Kumla skola (Tyresö). Det blev grundplåten till tre lärares resa till Tuffs Indienprojekt i januari och till att de i olika sammanhang vittnat om sina positiva intryck av allt bra som görs för pengarna. Nu har Tuff beslutat att till våren ge priser också till Tyresö skola och Strandskolan i förhoppning att också lärare från dessa skolor vill kolla upp de många projekten i Indien och bli inspirerade.
En sjömil för ’Ship to Gaza’
Vintern i fjol bombades bostäder, skolor och infrastruktur i Gaza till grus och aska. Ca 1 400 människor, de flesta civila, därav ca 400 barn dödades. Blockaden gör att återuppbyggnaden nästan omöjliggörs. Nu finns det en plan att i april skicka ett fartyg från Skandinavien och andra hamnar till Gaza med förnödenheter. Den behöver vårt stöd. Man vädjar om bidrag och en sjömil beräknas kosta 1000 kr. Tuff har beslutat att stödja denna humanitära aktion med 3 000 kr. Vill du bidra med en sjömil (eller flera) kan du enklast skicka bidrag till
Tuffs insamlingskonto,
pg 79 36 36 -2
Märk med ”Gaza” och vi lovar dyrt och heligt att vidarebefordra pengarna till ”Ship to Gaza”.
Sylvia ordförande igen
Den 13 mars hade Tuff sitt 44:e årsmöte. Som ordförande ställde Sylvia Ljungdahl berömvärt upp igen. Hon har i Radio Tuff med rätta beskrivits som ”en förgrundsfigur i Tyresös demokratiska folkrörelser”, för hon är också ordförande i Tyresö Kvinno- och Tjejjour. Även den övriga styrelsen återvaldes.
Tack för alla gåvor!
Tuff har inga offentliga bidrag och är alltså helt beroende av sina medlemmar. Det är tack vare dem som föreningen klarar hyran för Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80 och sedan 25 år kan betala sändningsavgifterna för Radio Tuff. I samband med betalning av medlemsavgiften är det glädjande många som också bifogar en gåva till Tuff eller Radio Tuff. på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Heders och tack!
Kommentera Radio Tuff!
Radio Tuff har hörts varenda vecka sedan 1985. Det hörs på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se På den hemsidan finns fliken ”Sagt om 91,4”, där massor av lyssnare har lämnat sina omdömen. Välkommen du också med kommentarer om radion! Skicka dem till ake.sandin@tyresoradion.se Ett nytt Radio Tuff kommer varannan söndag kl 17 jämna veckor, alltså 28/3, 11/4. Sedan hörs sändningen fyra gånger per dygn i två veckor.
Mycket om Tuff på nätet
Besök gärna den varje vecka av Bengt Citron uppdaterade hemsidan www.tuff.fred.se där det finns massor av information om Tuff. Över 760 texter från Radio Tuff finns på bloggen www.tuffsandin.blogspot.com I Radio Tuff har Hampus Eckerman medarbetat i många år och hans provokativa och roliga texter finns att läsa på www.motbilder.se
Citaten
”Ska våldet avgöra, då förlorar alltid folket”
(Bosse Gustafson)
”Filip av Spanien grät när hans flotta gått under Grät ingen mer än han?
(Bertolt Brecht)
”Det finns två sätt att lösa konflikter, genom överläggningar och genom våld. Det första sättet lämpar sig för människor, det senare för vilddjur”
(Cicero)
(TUFF-bladet skrivs av Åke Sandin)
Jämfört med stora biståndsorganisationer med möjlighet att annonsera för dyra pengar är Tuffs bistånd till Indien och andra länder blygsamt, 326 000 kr under 2009. Men medan de stora organisationerna i medierna skildras negativt på grund av betydande administrativa kostnader och topplöner till sina chefer, har Tuff ingen avlönad, så att varenda krona går oavkortat till projekten. Gammalmodigt kanske men schysst, eller hur?
Skolor gör dagsverken
Genom Tuffs intensiva informationsverksamhet har många skolor landet runt gjort dagsverken för Tuffs utmärkta projekt i Indien och andra länder. Nu planerar Kumla skola att den 12 maj göra sitt sedvanliga dagsverke. Också Tyresö skola, Bergtorpsskolan i Täby och Alléskolan i Floda planerar dagsverken under vårterminen.
Tuffs solidaritetspris
Sedan 1993 har Tuff vartannat år delat ut ett pris för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritets-arbete”. Det är på ca 7000 kr och är pengar som samlats in när Tuff-aktivister fyllt år. Förra året gavs priset till Kumla skola (Tyresö). Det blev grundplåten till tre lärares resa till Tuffs Indienprojekt i januari och till att de i olika sammanhang vittnat om sina positiva intryck av allt bra som görs för pengarna. Nu har Tuff beslutat att till våren ge priser också till Tyresö skola och Strandskolan i förhoppning att också lärare från dessa skolor vill kolla upp de många projekten i Indien och bli inspirerade.
En sjömil för ’Ship to Gaza’
Vintern i fjol bombades bostäder, skolor och infrastruktur i Gaza till grus och aska. Ca 1 400 människor, de flesta civila, därav ca 400 barn dödades. Blockaden gör att återuppbyggnaden nästan omöjliggörs. Nu finns det en plan att i april skicka ett fartyg från Skandinavien och andra hamnar till Gaza med förnödenheter. Den behöver vårt stöd. Man vädjar om bidrag och en sjömil beräknas kosta 1000 kr. Tuff har beslutat att stödja denna humanitära aktion med 3 000 kr. Vill du bidra med en sjömil (eller flera) kan du enklast skicka bidrag till
Tuffs insamlingskonto,
pg 79 36 36 -2
Märk med ”Gaza” och vi lovar dyrt och heligt att vidarebefordra pengarna till ”Ship to Gaza”.
Sylvia ordförande igen
Den 13 mars hade Tuff sitt 44:e årsmöte. Som ordförande ställde Sylvia Ljungdahl berömvärt upp igen. Hon har i Radio Tuff med rätta beskrivits som ”en förgrundsfigur i Tyresös demokratiska folkrörelser”, för hon är också ordförande i Tyresö Kvinno- och Tjejjour. Även den övriga styrelsen återvaldes.
Tack för alla gåvor!
Tuff har inga offentliga bidrag och är alltså helt beroende av sina medlemmar. Det är tack vare dem som föreningen klarar hyran för Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80 och sedan 25 år kan betala sändningsavgifterna för Radio Tuff. I samband med betalning av medlemsavgiften är det glädjande många som också bifogar en gåva till Tuff eller Radio Tuff. på Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Heders och tack!
Kommentera Radio Tuff!
Radio Tuff har hörts varenda vecka sedan 1985. Det hörs på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se På den hemsidan finns fliken ”Sagt om 91,4”, där massor av lyssnare har lämnat sina omdömen. Välkommen du också med kommentarer om radion! Skicka dem till ake.sandin@tyresoradion.se Ett nytt Radio Tuff kommer varannan söndag kl 17 jämna veckor, alltså 28/3, 11/4. Sedan hörs sändningen fyra gånger per dygn i två veckor.
Mycket om Tuff på nätet
Besök gärna den varje vecka av Bengt Citron uppdaterade hemsidan www.tuff.fred.se där det finns massor av information om Tuff. Över 760 texter från Radio Tuff finns på bloggen www.tuffsandin.blogspot.com I Radio Tuff har Hampus Eckerman medarbetat i många år och hans provokativa och roliga texter finns att läsa på www.motbilder.se
Citaten
”Ska våldet avgöra, då förlorar alltid folket”
(Bosse Gustafson)
”Filip av Spanien grät när hans flotta gått under Grät ingen mer än han?
(Bertolt Brecht)
”Det finns två sätt att lösa konflikter, genom överläggningar och genom våld. Det första sättet lämpar sig för människor, det senare för vilddjur”
(Cicero)
(TUFF-bladet skrivs av Åke Sandin)
söndag, mars 14
ANFALLEN PÅ IRAK OCH AFGHANISTAN
Några minns väl ännu den 15 februari 2003. Då demonstrerade miljoner människor i olika länder mot det annalkande angreppskriget mot Irak. I Stockholm förekom en av de största demonstrationerna någonsin. Bush och Blair struntade i det folkliga motståndet, kanske var den irakiska oljan en alltför stor frestelse. I Tuff och Radio Tuff var vi intensivt verksamma för att stödja protesterna mot de krigiska angreppsplanerna.
Tyvärr var inte alla lika aktiva. De trodde kanske på den västliga propagandan om att Saddam Hussein stödde terrorister och hade massförstörelsevapen, som enligt Tony Blair kunde förinta England inom 45 minuter.
Sedan visade det sig, att krigets första offer också den här gången var sanningen. Saddam hade inte några massförstörelsevapen, vilket Hans Blix efter sina inspektioner hade framhållit, tyvärr för döva öron.
Nu kan det vara dags att resultatvärdera det folkrättsvidriga och på lögner inledda anfallskriget på Irak. Det är inte lätt att exakt ange hur många hundratusen människor som dödats, inte bara av invasionstrupperna utan också av det sekteristiska våld som kriget utlöste. Minst ett par miljoner irakier har i varje fall tvingats fly utomlands eller inom landet. Därtill kommer de hundratusentals irakiska barn som dog på 1990-talet på grund av västliga sanktioner.
Redan hösten 2001 anfölls Afghanistan av USA. Usama bin Laden och andra terrorister skulle tillfångatas. Det har man inte lyckats med. Nu finns inte bara amerikanska och brittiska soldater i landet utan faktiskt några hundra svenska. Kritiker påpekar att Sverige för första gången på länge är i krig och börjat gå i Natos ledband,
Det är inte lätt att förstå Afghanistan. Minns att författaren och vapenvägraren Sven Lindqvist i en bok för länge sedan blev imponerad av hur stolta afghanerna verkade med sina gevär på axlarna. De var redo att slåss. Detta kontrasterade han mot indiernas passiva förnöjsamhet. Ändå är det Indien som sedan dess på många områden utvecklats positivt, medan Afghanistan sönderslitits av ständiga krig och förblir ett av världens fattigaste länder trots alla inkomster från sin knarkproduktion.
Under 1980-talet förde Sovjetunionen krig i Afghanistan. Det gick inte så bra och bidrog till Sovjetunionens upplösning. Men ryssarnas fiender fick hjälp inte bara av USA utan också av Saudiarabien. Därifrån kom Usama bin Laden och han var med och slogs mot ryssarna och var en reko kille i amerikanernas ögon på den tiden. Först senare förstod att de att det var en orm de nästan närt vid sin barm.
Det är svårt att i fråga om Afghanistan uttrycka sig tvärsäkert. Men det är knappast mera soldater och vapen landet behöver. Och det är en uppenbar felprioritering att Sveriges militära närvaro där kostar skattebetalarna minst dubbelt så mycket som civila hjälpinsatser, så nödvändiga för en mindre eländig framtid för afghanerna.
-----------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1259) 14-28mars 2010
Tyvärr var inte alla lika aktiva. De trodde kanske på den västliga propagandan om att Saddam Hussein stödde terrorister och hade massförstörelsevapen, som enligt Tony Blair kunde förinta England inom 45 minuter.
Sedan visade det sig, att krigets första offer också den här gången var sanningen. Saddam hade inte några massförstörelsevapen, vilket Hans Blix efter sina inspektioner hade framhållit, tyvärr för döva öron.
Nu kan det vara dags att resultatvärdera det folkrättsvidriga och på lögner inledda anfallskriget på Irak. Det är inte lätt att exakt ange hur många hundratusen människor som dödats, inte bara av invasionstrupperna utan också av det sekteristiska våld som kriget utlöste. Minst ett par miljoner irakier har i varje fall tvingats fly utomlands eller inom landet. Därtill kommer de hundratusentals irakiska barn som dog på 1990-talet på grund av västliga sanktioner.
Redan hösten 2001 anfölls Afghanistan av USA. Usama bin Laden och andra terrorister skulle tillfångatas. Det har man inte lyckats med. Nu finns inte bara amerikanska och brittiska soldater i landet utan faktiskt några hundra svenska. Kritiker påpekar att Sverige för första gången på länge är i krig och börjat gå i Natos ledband,
Det är inte lätt att förstå Afghanistan. Minns att författaren och vapenvägraren Sven Lindqvist i en bok för länge sedan blev imponerad av hur stolta afghanerna verkade med sina gevär på axlarna. De var redo att slåss. Detta kontrasterade han mot indiernas passiva förnöjsamhet. Ändå är det Indien som sedan dess på många områden utvecklats positivt, medan Afghanistan sönderslitits av ständiga krig och förblir ett av världens fattigaste länder trots alla inkomster från sin knarkproduktion.
Under 1980-talet förde Sovjetunionen krig i Afghanistan. Det gick inte så bra och bidrog till Sovjetunionens upplösning. Men ryssarnas fiender fick hjälp inte bara av USA utan också av Saudiarabien. Därifrån kom Usama bin Laden och han var med och slogs mot ryssarna och var en reko kille i amerikanernas ögon på den tiden. Först senare förstod att de att det var en orm de nästan närt vid sin barm.
Det är svårt att i fråga om Afghanistan uttrycka sig tvärsäkert. Men det är knappast mera soldater och vapen landet behöver. Och det är en uppenbar felprioritering att Sveriges militära närvaro där kostar skattebetalarna minst dubbelt så mycket som civila hjälpinsatser, så nödvändiga för en mindre eländig framtid för afghanerna.
-----------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1259) 14-28mars 2010
lördag, mars 13
Marianne Stieger: Överkonsumtion -- men också svält!!
Kära lyssnare!
Samtidigt som världssvälten griper om sig, främjas och tilltar konsumtionen, trots förståsigpåares vädjan om återhållsamhet. Borde vi inte konsumera mindre och dela med oss mera?
I veckan läste jag senaste statistiken över hur mycket vi egentligen konsumerar. Jag baxnade. Men jag baxnade inte så mycket över konsumtionens storlek, som över hur ojämlikt vi förbrukar jordens resurser. Om alla förbrukade ungefär lika mycket, ja, då skulle vi alla bära skulden till jordens utarmning. Men som det är nu, förbrukar några resurser i överflöd, medan stora delar av vårt arma jordklot drabbas av fattigdom och svält. Så humanist jag är, fascineras jag av följande siffror. Fascineras och förfäras.
År 2008 köpte vi alla på hela jorden 68 miljoner motorfordon., 85 miljoner kylskåp, 297 miljoner datorer och – hör och häpna – 1,2 miljarder mobiltelefoner. Samtidigt förbrukade vi också 60 miljarder ton naturresurser, som olja, metaller, naturgas, virke med mera. Allt detta på ett enda år. Men vart i hela världen tar alla gamla bilar, datorer och utslitna mobiltelefoner vägen? Ser ni de gigantiska sopbergen framför er? Där ligger all världens bergskedjor i lä!
Av all denna konsumtion står västvärlden för den största delen. Om alla människor konsumerar som en genomsnittlig invånare i USA, skulle jordens resurser räcka till 1,4 miljarder människor. Men vi är många fler. Vi är mer än sex miljarder människor. Jag får det inte att gå ihop. Vad händer med de 4,6 miljarder som blir utan?
Överflöd åt ena hållet leder till fattigdom åt det andra. Men tro nu inte att fattigdomen endast drabbar världsdelar som Afrika och Asien. Nej, fattigdomen finns på mycket närmare håll. I samma tidning som jag läste ovanstående siffror, läste jag att en miljon tyskar får mathjälp av en hjälporganisation som kallar sig Berliner Tafel, vilket betyder ungefär Matbordet i Berlin. Här fördelas insamlade livsmedel, livsmedel vars sista förbrukningsdag gått ut och som därför ratas av dem som har gott om pengar.
Om så många svälter i det rika Tyskland, hur ser det då inte ut i de fattiga länderna över hela världen? Och förresten, hur många måste inte tigga mat i det rika USA? Tala om olika fördelning av jordens resurser! Fattigdom och svält är grogrunden för fanatism. Och fanatism leder till terror! Hallå, vakna politiker över hela vårt jordklot!
Lyckas vi inte med en jämnare fördelning av jordens resurser, går det för mänskligheten som för dinosaurierna i den indiska delstaten Gujarat för 67 miljoner år sedan. Där i bergtrakterna hittade paleontologer fossil av den ödlehöftade sauropoden, det största landdjur som någonsin levt. Vid närmare studium av de upphittade fossilen visade det sig att jättestora ormar ägnade sig åt att äta upp de nykläckta sauropodungarna. Ett fossil visade en orm som låg slingrad kring en alldeles nykläckt unge. Andra fossil visade 3,5 m långa ormar som höll på att svälja större sauropodungar på upp till en halv meter. Men en naturkatastrof svepte fram över jorden och utrotade alla dinosaurier – men så även de glupska ormarna, vilket fossilen visar.
Det gamla talesättet ”Den som gapar över mycket, mister oftast hela stycket”, besannade sig i detta fall. Kommer det att gå så för oss glupska och omättbara västerlänningar? Jag höll på att säga: ”Den som lever får se.” Jag unnar er trots allt en fastlagsbulle, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1259) 14-28 mars 2010
Samtidigt som världssvälten griper om sig, främjas och tilltar konsumtionen, trots förståsigpåares vädjan om återhållsamhet. Borde vi inte konsumera mindre och dela med oss mera?
I veckan läste jag senaste statistiken över hur mycket vi egentligen konsumerar. Jag baxnade. Men jag baxnade inte så mycket över konsumtionens storlek, som över hur ojämlikt vi förbrukar jordens resurser. Om alla förbrukade ungefär lika mycket, ja, då skulle vi alla bära skulden till jordens utarmning. Men som det är nu, förbrukar några resurser i överflöd, medan stora delar av vårt arma jordklot drabbas av fattigdom och svält. Så humanist jag är, fascineras jag av följande siffror. Fascineras och förfäras.
År 2008 köpte vi alla på hela jorden 68 miljoner motorfordon., 85 miljoner kylskåp, 297 miljoner datorer och – hör och häpna – 1,2 miljarder mobiltelefoner. Samtidigt förbrukade vi också 60 miljarder ton naturresurser, som olja, metaller, naturgas, virke med mera. Allt detta på ett enda år. Men vart i hela världen tar alla gamla bilar, datorer och utslitna mobiltelefoner vägen? Ser ni de gigantiska sopbergen framför er? Där ligger all världens bergskedjor i lä!
Av all denna konsumtion står västvärlden för den största delen. Om alla människor konsumerar som en genomsnittlig invånare i USA, skulle jordens resurser räcka till 1,4 miljarder människor. Men vi är många fler. Vi är mer än sex miljarder människor. Jag får det inte att gå ihop. Vad händer med de 4,6 miljarder som blir utan?
Överflöd åt ena hållet leder till fattigdom åt det andra. Men tro nu inte att fattigdomen endast drabbar världsdelar som Afrika och Asien. Nej, fattigdomen finns på mycket närmare håll. I samma tidning som jag läste ovanstående siffror, läste jag att en miljon tyskar får mathjälp av en hjälporganisation som kallar sig Berliner Tafel, vilket betyder ungefär Matbordet i Berlin. Här fördelas insamlade livsmedel, livsmedel vars sista förbrukningsdag gått ut och som därför ratas av dem som har gott om pengar.
Om så många svälter i det rika Tyskland, hur ser det då inte ut i de fattiga länderna över hela världen? Och förresten, hur många måste inte tigga mat i det rika USA? Tala om olika fördelning av jordens resurser! Fattigdom och svält är grogrunden för fanatism. Och fanatism leder till terror! Hallå, vakna politiker över hela vårt jordklot!
Lyckas vi inte med en jämnare fördelning av jordens resurser, går det för mänskligheten som för dinosaurierna i den indiska delstaten Gujarat för 67 miljoner år sedan. Där i bergtrakterna hittade paleontologer fossil av den ödlehöftade sauropoden, det största landdjur som någonsin levt. Vid närmare studium av de upphittade fossilen visade det sig att jättestora ormar ägnade sig åt att äta upp de nykläckta sauropodungarna. Ett fossil visade en orm som låg slingrad kring en alldeles nykläckt unge. Andra fossil visade 3,5 m långa ormar som höll på att svälja större sauropodungar på upp till en halv meter. Men en naturkatastrof svepte fram över jorden och utrotade alla dinosaurier – men så även de glupska ormarna, vilket fossilen visar.
Det gamla talesättet ”Den som gapar över mycket, mister oftast hela stycket”, besannade sig i detta fall. Kommer det att gå så för oss glupska och omättbara västerlänningar? Jag höll på att säga: ”Den som lever får se.” Jag unnar er trots allt en fastlagsbulle, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1259) 14-28 mars 2010
fredag, mars 12
Hampus Eckerman: Fuzzy Wuzzies i Papua Nya Guinea
Hej alla lyssnare,
Här i Thailand har jag lyckats hitta vad som samstämmiga uppgifter menar är världens bästa pizzeria. Utsökt bakning, fantastiska råvaror och en ost som smält inte bara i ugnen utan sedan också i munnen. Det är svårt att se hur man skulle kunna göra för att få till en bättre pizza. En som tycks ha strävat efter detta är dock den man i Kalifornien som passade på att norpa en påse riven ost i sin kvartersaffär. Det skulle han inte ha gjort, för domstolen dömde honom till åtta års fängelse. Enligt affären var osten visserligen bara värd kring 30 kronor, men domstolen tycks uppskatta pizzaingredienser på en helt annan skala. Vad som hände med osten vet man inte, men har den varit värd åtta år fängelse får man hoppas någon tog hand om den.
Varje gång man är ute och reser träffar man människor med de mest besynnerliga yrken. Denna gång var det en representant för den australiensiska regeringen som just kommit tillbaka från ett flertal längre vandringsturer i Papua Nya Guineas djungler. Hennes uppdrag har varit lika märkvärdigt som politiskt korrekt enligt den australiensiska krigaretiken.
Under andra världskriget utkämpade Japan och Australien ett bittert krig mot varandra på territoriet hos stackars Papua Nya Guinea där lokalbefolkningen som på så många andra ställen fann sig inblandade i två främmande länders konflikt. Japan hade byggt upp en större bas på ön 1942 och när australiensarna försökte driva bort dem tvingades de istället till en reträtt som kostade dem 4000 liv. Det är här lokalbefolkningen kommer in.
Lokalbefolkningen kallades ända sedan 1800-talet för "fuzzy wuzzies" för sina stora frisyrer. Nu blev de också kallade för änglar, "fuzzy wuzy angels", för sin hjälp med att hjälpa australiensarna under reträtten. De bar bårar med sårade soldater över bergskedjor, donerade mat och vatten till soldaterna och lotsade dem rätt i djunglerna.En soldats dikt med namnet "Fuzzy Wuzzy Angels" innehåller texten:
"Many a lad will see his mother
and husbands see their wives
Just because the fuzzy wuzzy
carried them to save their lives"
Nu låter dessa Fuzzy Wuzzies som några religiösa helgon, men som vanligt saknar myterna relation till verkligheten. I själva verket skedde både tortyr och avrättningar för att tvinga fram stödet. Över 100 människor hängdes, alla utan rättegång. Vid ett tillfälle restes galgar för att hänga 17 män och hundratals skolbarn beordrades av australiensarna att bevittna avrättningarna.
Och nu kommer vi till det arbete som den australiensiske myndighetsrepresentant jag mötte nyss avslutat. År 2008 las det fram en motion som också antogs i det australiensiska parlamentet om att dessa fuzzy wuzzies nu måste belönas på något sätt. Och vips, 68 år efter denna händese vandrar nu en australiensisk representant, med sina livvakter, runt i Papua Nya Guineas djungler för att dela ut plåtbitar i form av medaljer till förmodade veteraner, även om ingen kan vara säker på om de var närvarande eller ej.
Plåtbitarna går visserligen inte att äta, men man får hoppas att de kanske går att använda som fiskedrag
.-----------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Radio Tuff, Tyresö U-lands och Fredsförenings sändning nr 1259
Här i Thailand har jag lyckats hitta vad som samstämmiga uppgifter menar är världens bästa pizzeria. Utsökt bakning, fantastiska råvaror och en ost som smält inte bara i ugnen utan sedan också i munnen. Det är svårt att se hur man skulle kunna göra för att få till en bättre pizza. En som tycks ha strävat efter detta är dock den man i Kalifornien som passade på att norpa en påse riven ost i sin kvartersaffär. Det skulle han inte ha gjort, för domstolen dömde honom till åtta års fängelse. Enligt affären var osten visserligen bara värd kring 30 kronor, men domstolen tycks uppskatta pizzaingredienser på en helt annan skala. Vad som hände med osten vet man inte, men har den varit värd åtta år fängelse får man hoppas någon tog hand om den.
Varje gång man är ute och reser träffar man människor med de mest besynnerliga yrken. Denna gång var det en representant för den australiensiska regeringen som just kommit tillbaka från ett flertal längre vandringsturer i Papua Nya Guineas djungler. Hennes uppdrag har varit lika märkvärdigt som politiskt korrekt enligt den australiensiska krigaretiken.
Under andra världskriget utkämpade Japan och Australien ett bittert krig mot varandra på territoriet hos stackars Papua Nya Guinea där lokalbefolkningen som på så många andra ställen fann sig inblandade i två främmande länders konflikt. Japan hade byggt upp en större bas på ön 1942 och när australiensarna försökte driva bort dem tvingades de istället till en reträtt som kostade dem 4000 liv. Det är här lokalbefolkningen kommer in.
Lokalbefolkningen kallades ända sedan 1800-talet för "fuzzy wuzzies" för sina stora frisyrer. Nu blev de också kallade för änglar, "fuzzy wuzy angels", för sin hjälp med att hjälpa australiensarna under reträtten. De bar bårar med sårade soldater över bergskedjor, donerade mat och vatten till soldaterna och lotsade dem rätt i djunglerna.En soldats dikt med namnet "Fuzzy Wuzzy Angels" innehåller texten:
"Many a lad will see his mother
and husbands see their wives
Just because the fuzzy wuzzy
carried them to save their lives"
Nu låter dessa Fuzzy Wuzzies som några religiösa helgon, men som vanligt saknar myterna relation till verkligheten. I själva verket skedde både tortyr och avrättningar för att tvinga fram stödet. Över 100 människor hängdes, alla utan rättegång. Vid ett tillfälle restes galgar för att hänga 17 män och hundratals skolbarn beordrades av australiensarna att bevittna avrättningarna.
Och nu kommer vi till det arbete som den australiensiske myndighetsrepresentant jag mötte nyss avslutat. År 2008 las det fram en motion som också antogs i det australiensiska parlamentet om att dessa fuzzy wuzzies nu måste belönas på något sätt. Och vips, 68 år efter denna händese vandrar nu en australiensisk representant, med sina livvakter, runt i Papua Nya Guineas djungler för att dela ut plåtbitar i form av medaljer till förmodade veteraner, även om ingen kan vara säker på om de var närvarande eller ej.
Plåtbitarna går visserligen inte att äta, men man får hoppas att de kanske går att använda som fiskedrag
.-----------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Radio Tuff, Tyresö U-lands och Fredsförenings sändning nr 1259
torsdag, mars 11
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1259) 14-28/3 2010 till....
till.... Lisa Norgren Bendictsson, som (24/2) för tre klasser vid Tyresö skola berättade om Tuffs Indienprojekt och visade bilder från sitt besök där i januari. Tillsammans med sina färdkamrater från Kumla skola, Lena Mansfield och Katarina Persson, visade hon (23/2) också bilder och berättade för hela personalen på skolan om Indien-projekten. Lisa rapporterar om arbetskamraternas reaktioner: ”Alla var så klart väldigt imponerade av Indienprojekten och av alla människor som har arbetat med dem. Det är verkligen kul att få berätta om allt gott som har gjorts därborta och att kunna visa hjälpprojekt som faktiskt fungerar, utvecklas och rör sig framåt. Det är särskilt viktigt, tycker jag, att framhålla det långsiktiga tänkandet och att det inte handlar om att någon passivt får ta emot hjälp; det är väldigt sympatiskt att se hur man lyckas engagera skolbarn, jordbrukare, bybor m fl att gå in och bidra med det som de kan för att få projektet att rulla.”
....till Kumla skolas personal, som inspirerade av sina arbetskamraters berättelser om Indien-projekten nu skänker 5 400 kr i förhoppning att det ska bli ännu en brunn bland Dharampurs många små fattiga byar. För några månader sedan skänkte en anställd vid Kumla hela 10 000 kr till projekten. Hon vill vara anonym.
....till Radio Tuffs Bengt Svensson i San Francisco, som skriver följande: ”I en artikel i New York Times om den ökande vapenförsäljningen läser jag att generalförsamlingen i delstaten Virginia, dvs den lagstiftande församlingen, har röstat igenom en lag, som tillåter folk att bära dolda skjutvapen i barer och restauranger, som serverar alkohol. Tidigare var det tydligen bara tillåtet att bära dolda vapen i restauranger, som inte serverade alkohol. Dessutom avskaffade de ett 17-årigt förbud mot att köpa fler än ett skjutvapen per månad. Det var i Virginia som en student sköt ihjäl 33 människor på ett universitet för 3 år sedan.”
....till Svenska Freds’ ordförande Anna Ek som i Sveriges Radios Studio Ett (9/3) diskuterade den övning till sommaren mellan amerikanska och svenska militärer som ska träna bombfällning i Norrland. Anna sa bland annat: ”Jag förstår inte nyttan med den övningen och det av en mängd anledningar. Främst för att man framhållet den här övningen som nödvändig för att kunna bidra till fredsbevarande operationer. Samtidigt så vet vi att användningen av flygbombningar i fredsbevarande operationer har väldigt, väldigt katastrofala konsekvenser. Varje vecka får vi rapporter om att civila i Afghanistan drabbas av bomber. Det finns en mängd kontroversiella frågor. En annan är absolut att det här tydligen är första gången Sverige och USA ensamma övar tillsammans. Jag är väldigt tveksam till varför vi ska knyta så starka band till USA. Vad är det för kompetens vi bygger upp här. USA är tyvärr ett land som har flest krig på sitt samvete och som står för nästan hälften av dom militära utgifterna i världen. En säkerhetspolitisk koppling med ett sådant land ser jag en uppenbar risk med, att vi väldigt tydligt förknippas med ett land som väljer militära anfallskrig i stället för diplomatiska förhandlingslösningar i den internationella politiken.” Anna beklagade också att vår nuvarande regering inte kunde ta avstånd från det folkrättsvidriga angreppet på Irak
....till ett drygt 30-tal sakkunniga från åtta länder, som ingår i en nybildad rådgivande kommitté inom projektet ”Stoppa smyganslutningen till NATO!”, vars huvudsyfte är att utreda och belysa “de små stegens tyranni” med vilken Sverige har dragits allt djupare in i militäralliansen. James Bissett, kanadensisk diplomat under 36 år säger: ”Svenskt medlemskap bör inte ens komma på fråga om inte NATO åter underordnar sig artikel 1 i sin egen stadga. Den förbjuder användningen eller hotet av våld för att lösa internationella konflikter, och föreskriver att alliansen alltid skall agera i enlighet med FN-stadgan. I nuläget har NATO blivit ett instrument av USA:s utrikespolitik och har svikit de fundamentala principer som uttrycks i artikel 1.”
....till IrakSolidaritet och ABF i Stockholm, som med rubriken IRAK - 7 ÅRS OCKUPATION arrangerar ett protestmöte med tal, sång, musik och poesi lördag den 20 mars kl 14 i Kungsholmens gymnasiums aula, Hantverkargatan 67-69.
....till Aftonbladets Petter Larsson, som (4/3) skriver under rubriken ”Så blev Reepalus fjäder en ondskefull höna”. Det handlar alltså om det märkliga mediedrevet på Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu. Larsson tycker att Svante Weylers inlägg i radions Gomorron Världen var ett ohotad lågvattenmärke. Han tycker att det i mycket handlar om ”illvillig läsning” och att antydningarna om Reepalus ”antisemitism” sker på löjligt svaga grunder.
....till Sylvia Ljungdahl, som vid Tuffs årsmöte (13/3) åtog sig att vara föreningens ordförande ännu ett år. Den verksamhetsberättelse hon fint sammanställt visar att Tuff också under 2009 hade en mycket omfattande och mångskiftande verksamhet. Kontakta Åke, tel 712 4463 eller ake.sandin@tyresoradion.se , om du vill ha verksamhetsberättelsen.
....till Kumla skolas personal, som inspirerade av sina arbetskamraters berättelser om Indien-projekten nu skänker 5 400 kr i förhoppning att det ska bli ännu en brunn bland Dharampurs många små fattiga byar. För några månader sedan skänkte en anställd vid Kumla hela 10 000 kr till projekten. Hon vill vara anonym.
....till Radio Tuffs Bengt Svensson i San Francisco, som skriver följande: ”I en artikel i New York Times om den ökande vapenförsäljningen läser jag att generalförsamlingen i delstaten Virginia, dvs den lagstiftande församlingen, har röstat igenom en lag, som tillåter folk att bära dolda skjutvapen i barer och restauranger, som serverar alkohol. Tidigare var det tydligen bara tillåtet att bära dolda vapen i restauranger, som inte serverade alkohol. Dessutom avskaffade de ett 17-årigt förbud mot att köpa fler än ett skjutvapen per månad. Det var i Virginia som en student sköt ihjäl 33 människor på ett universitet för 3 år sedan.”
....till Svenska Freds’ ordförande Anna Ek som i Sveriges Radios Studio Ett (9/3) diskuterade den övning till sommaren mellan amerikanska och svenska militärer som ska träna bombfällning i Norrland. Anna sa bland annat: ”Jag förstår inte nyttan med den övningen och det av en mängd anledningar. Främst för att man framhållet den här övningen som nödvändig för att kunna bidra till fredsbevarande operationer. Samtidigt så vet vi att användningen av flygbombningar i fredsbevarande operationer har väldigt, väldigt katastrofala konsekvenser. Varje vecka får vi rapporter om att civila i Afghanistan drabbas av bomber. Det finns en mängd kontroversiella frågor. En annan är absolut att det här tydligen är första gången Sverige och USA ensamma övar tillsammans. Jag är väldigt tveksam till varför vi ska knyta så starka band till USA. Vad är det för kompetens vi bygger upp här. USA är tyvärr ett land som har flest krig på sitt samvete och som står för nästan hälften av dom militära utgifterna i världen. En säkerhetspolitisk koppling med ett sådant land ser jag en uppenbar risk med, att vi väldigt tydligt förknippas med ett land som väljer militära anfallskrig i stället för diplomatiska förhandlingslösningar i den internationella politiken.” Anna beklagade också att vår nuvarande regering inte kunde ta avstånd från det folkrättsvidriga angreppet på Irak
....till ett drygt 30-tal sakkunniga från åtta länder, som ingår i en nybildad rådgivande kommitté inom projektet ”Stoppa smyganslutningen till NATO!”, vars huvudsyfte är att utreda och belysa “de små stegens tyranni” med vilken Sverige har dragits allt djupare in i militäralliansen. James Bissett, kanadensisk diplomat under 36 år säger: ”Svenskt medlemskap bör inte ens komma på fråga om inte NATO åter underordnar sig artikel 1 i sin egen stadga. Den förbjuder användningen eller hotet av våld för att lösa internationella konflikter, och föreskriver att alliansen alltid skall agera i enlighet med FN-stadgan. I nuläget har NATO blivit ett instrument av USA:s utrikespolitik och har svikit de fundamentala principer som uttrycks i artikel 1.”
....till IrakSolidaritet och ABF i Stockholm, som med rubriken IRAK - 7 ÅRS OCKUPATION arrangerar ett protestmöte med tal, sång, musik och poesi lördag den 20 mars kl 14 i Kungsholmens gymnasiums aula, Hantverkargatan 67-69.
....till Aftonbladets Petter Larsson, som (4/3) skriver under rubriken ”Så blev Reepalus fjäder en ondskefull höna”. Det handlar alltså om det märkliga mediedrevet på Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu. Larsson tycker att Svante Weylers inlägg i radions Gomorron Världen var ett ohotad lågvattenmärke. Han tycker att det i mycket handlar om ”illvillig läsning” och att antydningarna om Reepalus ”antisemitism” sker på löjligt svaga grunder.
....till Sylvia Ljungdahl, som vid Tuffs årsmöte (13/3) åtog sig att vara föreningens ordförande ännu ett år. Den verksamhetsberättelse hon fint sammanställt visar att Tuff också under 2009 hade en mycket omfattande och mångskiftande verksamhet. Kontakta Åke, tel 712 4463 eller ake.sandin@tyresoradion.se , om du vill ha verksamhetsberättelsen.
måndag, mars 8
TUFF gör skäl för sitt tuffa nam
Tyresö Ulands- och FredsFörening är mera känd som förkortningen TUFF. Och föreningen har i 43 år gjort skäl för sitt tuffa namn.
För visst är det tufft att i 40 år ha kunnat finansiera så många utomordentliga projekt främst i Indien men ibland också i Eritrea, Bolivia, Ecuador, Mauritius, Belgrad, Kroatien, Guatemala, Afghanistan och Bagdad. Och särskilt tufft har det varit, eftersom allt arbete i TUFF skett oavlönat, så att varenda krona oavkortat har kunnat skickas till ändamålet. Långt större och mera kända biståndsorganisationer blir ibland negativt uppmärksammade genom sina topplöner till cheferna och sina stora ”administrativa kostnader”.
Tufft är också att föreningen varenda vecka i 25 år har kunnat sända radio på 91,4 MHz, de senaste åren också på www.tyresoradion.se. Därmed torde Radio Tuff ha slagit rekord i frivilligt producerad radio. Sedan tre år tillbaka finns över 750 texter från Radio Tuff på www.tuffsandin.blogspot.com . Dessutom finns en varje vecka uppdaterad hemsida www.tuff.fred.se Också Radio Tuff har i alla dessa år gjorts frivilligt och oavlönat. Detta är dock en fördel, därför att sändningen därmed blivit helt oberoende och inte behövt snegla på innetrender utan kunnat gå motvinds genom att till exempel i många år avslöja alla lögner om ryska ubåtar i svenska vatten, kritiskt granska segrarnas krigspropaganda och lyfta fram förlorarnas nedtystade lidanden. Det är tufft men nödvändigt att slå hål på myterna om de hundraprocentigt ”onda” och de hundraprocentigt ”goda” i krig, om man vill skapa en fredlig värld.
Men TUFF finns inte bara på radion och nätet. Med oavbruten frenesi ordnar föreningen offentliga möten i den stolta demokratiska folkrörelsetraditionen, så att människor kan träffas och öga mot öga diskutera viktiga frågor om fred och solidaritet. Det är numera en lika otacksam som tuff uppgift, eftersom det i dag är så svårt att få människor att slita sig från datorer, TV och sysselsättningar i eget privat intresse. De senaste två mötena, Kumlalärarna om Tuff-projekten i Indien och Anna Ek och Håkan Mårtensson om fredsrörelsens aktuella uppgifter, var trevliga och jätteintressanta, så det var synd att så få kom.
Däremot --för att sluta positivt-- är det uppmuntrande att så många betalar medlemsavgiften till TUFF, så att föreningen fortfarande har uppåt 400 medlemmar. Det kostar 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem, som sätts in på Tuffs pg 16 01 37-6. Glädjande många passar också på att sätta in en gåva till föreningen, så att TUFF kan betala hyra för sin lokal och fortsätta att betala sändningsavgifterna för Radio Tuff.
Heders och tack!
-----------------------------------------
Åke Sandin (Krönikan hörs sannolikt i Radio Tuff 14-28 mars)
För visst är det tufft att i 40 år ha kunnat finansiera så många utomordentliga projekt främst i Indien men ibland också i Eritrea, Bolivia, Ecuador, Mauritius, Belgrad, Kroatien, Guatemala, Afghanistan och Bagdad. Och särskilt tufft har det varit, eftersom allt arbete i TUFF skett oavlönat, så att varenda krona oavkortat har kunnat skickas till ändamålet. Långt större och mera kända biståndsorganisationer blir ibland negativt uppmärksammade genom sina topplöner till cheferna och sina stora ”administrativa kostnader”.
Tufft är också att föreningen varenda vecka i 25 år har kunnat sända radio på 91,4 MHz, de senaste åren också på www.tyresoradion.se. Därmed torde Radio Tuff ha slagit rekord i frivilligt producerad radio. Sedan tre år tillbaka finns över 750 texter från Radio Tuff på www.tuffsandin.blogspot.com . Dessutom finns en varje vecka uppdaterad hemsida www.tuff.fred.se Också Radio Tuff har i alla dessa år gjorts frivilligt och oavlönat. Detta är dock en fördel, därför att sändningen därmed blivit helt oberoende och inte behövt snegla på innetrender utan kunnat gå motvinds genom att till exempel i många år avslöja alla lögner om ryska ubåtar i svenska vatten, kritiskt granska segrarnas krigspropaganda och lyfta fram förlorarnas nedtystade lidanden. Det är tufft men nödvändigt att slå hål på myterna om de hundraprocentigt ”onda” och de hundraprocentigt ”goda” i krig, om man vill skapa en fredlig värld.
Men TUFF finns inte bara på radion och nätet. Med oavbruten frenesi ordnar föreningen offentliga möten i den stolta demokratiska folkrörelsetraditionen, så att människor kan träffas och öga mot öga diskutera viktiga frågor om fred och solidaritet. Det är numera en lika otacksam som tuff uppgift, eftersom det i dag är så svårt att få människor att slita sig från datorer, TV och sysselsättningar i eget privat intresse. De senaste två mötena, Kumlalärarna om Tuff-projekten i Indien och Anna Ek och Håkan Mårtensson om fredsrörelsens aktuella uppgifter, var trevliga och jätteintressanta, så det var synd att så få kom.
Däremot --för att sluta positivt-- är det uppmuntrande att så många betalar medlemsavgiften till TUFF, så att föreningen fortfarande har uppåt 400 medlemmar. Det kostar 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem, som sätts in på Tuffs pg 16 01 37-6. Glädjande många passar också på att sätta in en gåva till föreningen, så att TUFF kan betala hyra för sin lokal och fortsätta att betala sändningsavgifterna för Radio Tuff.
Heders och tack!
-----------------------------------------
Åke Sandin (Krönikan hörs sannolikt i Radio Tuff 14-28 mars)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)