Ofta brukar jag framhålla att det är lyssnarnas kommentarer som inspirerar mig att fortsätta med den här frivilliga ”barfotaradion”, nu på 25:e året. Min senaste krönika här i Radio Tuff har tack och lov åstadkommit reaktioner.
Jag tyckte där, att det inte är duktiga israeliska tennisspelare, som skall straffas för vad deras regim ställde till med i Gaza. Nu invänder en engagerad människa att tennismatchen i Davis Cup mot Israel är en landskamp och därför bör den bojkottas. Men för mig vore detta ytterligare ett exempel på den ständigt och missbrukade kollektivskulden, som varit rasismens implicita favoritargument och drabbat så många oskyldiga av olika etniciteter så grymt på olika håll i världen.
Någon ansåg också att jag relativiserade Gazabornas grymma öde genom att ta upp det folkrättsvidriga amerikanska och brittiska angreppet på Irak 2003, som orsakade mångfalt flera dödsoffer och dessutom miljoner flyktingar. Det är märkligt, hur positivt många beskriver dessa båda stormakter, som tillsammans med andra segermakter sedan andra världskriget farit fram nästan som fascisters likar lite varstans i världen. Massmorden på civila i Gaza var trots sin hemskhet en kvantitativt långt mindre förbrytelse jämfört med västliga stormakters tradition att från luften massdöda civila. Men dessa miljoner dödsoffer har ju främst ”bara” varit japaner, tyskar och vietnameser, så gärningsmännen har blivit mycket mera hyllade än förebrådda.
Men nu hör jag till min förfäran att fyra butiker i Södertälje bränts ner. Flygblad från några som kallar sig ”Global Intifada” har spridits och de innehåller just uppmaningar att bränna ner butiker som säljer amerikanska varor –vad det nu ska vara bra för? Dessa hetsporrar agerar ju helt kontraproduktivt, för folk blir ju med rätta förbannade på dessa mordbrännare som förstört varor för 30-40 miljoner kr. Om det verkligen är en politisk protest bidrar det bara till en oförtjänt opinionsframgång för USA:s utrikespolitik.
Lika bedrövad blir jag av rapporterna om att vissa grupper nu förbereder våldsamheter mot matchen Sverige-Israel i Davis Cup. Dessa aktivister är med sina odemokratiska metoder en tillgång för de märkligt många Israelvännerna runtom i världen, vilka är mycket framgångsrika med att ständigt i medierna ensidigt larma om att just judar alltid varit och är förföljda av andra folk. Maskerade våldsverkare, som konstigt nog i medierna betecknas som ”vänsterextremister” bara för att de själva kallar sig för antifascister (AFA) väcker berättigad avsky. Fattar dessa aktivister inte att de genom sina metoder är den bästa reklamen för fascismen på flera decennier här i Sverige. ”Om dom där är antifascister”, tänker Svensson, ”så kanske fascismen är ganska schysst ändå”
Jag har fått välvilliga varningar också för min förra krönika, till exempel: ”Du kommer att få fan för att du inte nämnde att den konservative brittiske biskopen Williamson faktiskt också grovt hade underskattat antalet dödade judar i andra världskriget”. Jo, jag medger att jag på grund av utrymmesbristbrist utelämnade detta faktum. Dessutom är jag van att få fan för ett och annat som jag påstår i min privilegierade ställning som oavlönad krönikör. Vågar därför lite mera än andra -- behöver inte ängsligt blicka på lönekuvert eller mittfårans politiska åsiktspoliser.
Men historisk sanning är ofta dold bakom propagandakulisser. Förut påstods det alltid att Pol Pots regim i Kambodja på 1970-talet ”mördade” ett par miljoner stackars människor. Nu när rättegångar mot ännu levande skyldiga har börjat sägs att 200 000 kambodjaner dödades, trots allt långt färre än det antal som dödades av amerikanska bombningar. Men därtill kommer ungefär 1½ miljon som dog av svält och umbäranden på grund av regimens politik.
Är det då någon skillnad på att dödas avsiktligt och att dö på grund av omänsklig politik? Knappast för offren men skuldfrågan blir inte lika enkel. I indiska Bengalen under de brittiska kolonialherrarnas tid dog 1943 ungefär tre miljoner av svält, faktiskt flera än i alla otäcka europeiska läger detta hemska år. Men ingen skulle vilja hävda att britterna ”dödade” dessa bengaler.
Ingen lyssnare har kommenterat mina påpekanden om att flera västeuropeiska länder med förakt för yttrandefriheten burar in folk som tvivlar på den gängse bilden av andra världskriget. Dessa lagar har genanta likheter med de hädelseparagrafer som förr i världen tillämpades och än i dag används i religiöst fundamentalistiska länder. I onsdags (25/2) dömdes i München den 73-årige förre vänsteraktivisten Horst Mahler till sex års fängelse. Han fick fem år för att på Internet ha framfört sina tvivel på den etablerade historieskrivningen om tyska illgärningar under andra världskriget. Dessutom fick han ytterligare ett år för att han vägrade att göra en pudel.
Det är möjligt att också dessa lagar är kontraproduktiva. Många kan ju börja ifrågasätta tillförlitligheten hos en historiebild, som måste skyddas av repressiva åtgärder mot dissidenter.
--------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1226) 2009-03-01
lördag, februari 28
HAMPUS ECKERMAN: Rapport nr 1 från Malaysia
Hej alla lyssnare,
När ni hör detta har jag nyligen anlänt till Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad.
På vägen mot Kiev, en av mellanlandningarna, placerades jag vid en glad norrman som var på väg mot Georgien för att sälja skottsäkra västar. Under några timmars tid utbildade han mig i den senaste stridsutrustningen, hur enskilda soldater länkas ihop via trådlösa nätverk, hur de kan ha små skärmar placerade på ärmen som automatiskt uppdateras med översiktkartor överområdet, deras stridskamraters positioner samt var eventuella minor är placerade. Som vanligt har tekniknördarna haft rena julafton. Man kan önska att samma teknikentusiasm kunde läggas på de stackars fattiga vars mark ofta förvandlas till stridsfält.
På planet från Kiev till Bangkok uppfylldes en av mina värsta mardrömmar: Jag placerades vid ett gäng israeliska backpackers. En del skulle säkert säga attdet handlade om karma och jag fått detta för mina synders skull. Israeliska backpackers är kända och ökända över hela världen. Missförstå mig rätt nu, men det handlar inte om israeliska turister i sig, utan mycket specifikt om israeliska backpackers. Det handlar oftast om unga grabbar, precis klara med den israeliska militärtjänsten. Fem av dem genererar lika mycket ljud som ett medelstort italienskt bröllopsfölje och de är lika odrägliga som svenskar på skidsemester.
Vanan de fått att beordra runt palestinier tar de gärna med sig på semestern och använder mot lokalbefolkningen. De stolpar gladeligen runt med kängorna på i vandrarhemmen, glatt skrikande till varandra utan minsta tanke på de som kan tänkas vilja ta sig en eftermiddagstupplur. Detta hår fått dem avstängda från en stor andel hostels och isräliska myndigheter försöker förgäves instruera sina unga ambassadörer i att anpassa sig till lokala sedvänjor. Isräliska backpackers ses sällan ensamma utan rör sig alltid i grupp. Detta beror på att det handlar om gamla lumpargäng, men också på att de är trötta på att behöva försvara sitt land för alla andra de kommer i kontakt med.
Det gäng jag placerades vid var glada och uppsluppna, vad det verkade som handlade det om deras första utlandsresa. Med endast apelsinjuice att dricka skrålade de ändå glatt på ett av Sveriges tidigare bidrag till melodifestivalen, Army of Lovers, hyllningslåt till Israel. Mot detta hjälper inga öronproppar i världen.
* * *
Efter över 10 timmar av sömnlöshet tillsammans med de israeliska ryggsäcksturisterna och några timmars förtjusande dvala på planet mot Kuala Lumpur var jag äntligen framme. Jag gillar Kuala Lumpur, stan är utmärkt att vandra runt i, trafiken är ganska sansad vilket gör den till en bra inkörsport till Asien och det finns gott om saker att se på. En sak jag såg denna gång fick dock nackhåren att resa sig på mig.
För några år sedan skapades skandalrubriker i tidningarna om fenomenet Bonzai-kittens. Det startade med en hemsida om hur man stoppade små kattungar i glasflaskor för att låta dem växa upp der, hoppressade mot flaskans kanter. Givetvis vad det en falsk hemsida, men det hindrade i vanlig ordning inte djurrättsaktivister från att ta den på största allvar. I Malaysia såg jag något ännu värre. Bonzai-trädgårdstomtar.
På små paket kunde man köpa dessa stackars varelser. Små, hoppressade i en liten ask utan tillgång till mat, vatten eller luft. Fjärran från de skogar där tomtarna egentligen lever. I dessa små lådor satt trädgårdstomtarna, så paralyserade av apati att inte ett ljud kom ifrån dem. Allt under hoppet om att någon en dag skulle befria dem från deras 15 kronors askar och släppa ut dem i naturen. Och även då kan man undra hur de kan klara sig i Malaysia bland ormar och ödlor.
Behandlingen av trädgårdstomtar är ett lackmus-test för hur civiliserat ett land är. Här misslyckades Malaysia kapitalt.
---------------------
Hampus Eckerman för Tyresö U-lands och Fredsförenings Radio Tuff nr 1226
När ni hör detta har jag nyligen anlänt till Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad.
På vägen mot Kiev, en av mellanlandningarna, placerades jag vid en glad norrman som var på väg mot Georgien för att sälja skottsäkra västar. Under några timmars tid utbildade han mig i den senaste stridsutrustningen, hur enskilda soldater länkas ihop via trådlösa nätverk, hur de kan ha små skärmar placerade på ärmen som automatiskt uppdateras med översiktkartor överområdet, deras stridskamraters positioner samt var eventuella minor är placerade. Som vanligt har tekniknördarna haft rena julafton. Man kan önska att samma teknikentusiasm kunde läggas på de stackars fattiga vars mark ofta förvandlas till stridsfält.
På planet från Kiev till Bangkok uppfylldes en av mina värsta mardrömmar: Jag placerades vid ett gäng israeliska backpackers. En del skulle säkert säga attdet handlade om karma och jag fått detta för mina synders skull. Israeliska backpackers är kända och ökända över hela världen. Missförstå mig rätt nu, men det handlar inte om israeliska turister i sig, utan mycket specifikt om israeliska backpackers. Det handlar oftast om unga grabbar, precis klara med den israeliska militärtjänsten. Fem av dem genererar lika mycket ljud som ett medelstort italienskt bröllopsfölje och de är lika odrägliga som svenskar på skidsemester.
Vanan de fått att beordra runt palestinier tar de gärna med sig på semestern och använder mot lokalbefolkningen. De stolpar gladeligen runt med kängorna på i vandrarhemmen, glatt skrikande till varandra utan minsta tanke på de som kan tänkas vilja ta sig en eftermiddagstupplur. Detta hår fått dem avstängda från en stor andel hostels och isräliska myndigheter försöker förgäves instruera sina unga ambassadörer i att anpassa sig till lokala sedvänjor. Isräliska backpackers ses sällan ensamma utan rör sig alltid i grupp. Detta beror på att det handlar om gamla lumpargäng, men också på att de är trötta på att behöva försvara sitt land för alla andra de kommer i kontakt med.
Det gäng jag placerades vid var glada och uppsluppna, vad det verkade som handlade det om deras första utlandsresa. Med endast apelsinjuice att dricka skrålade de ändå glatt på ett av Sveriges tidigare bidrag till melodifestivalen, Army of Lovers, hyllningslåt till Israel. Mot detta hjälper inga öronproppar i världen.
* * *
Efter över 10 timmar av sömnlöshet tillsammans med de israeliska ryggsäcksturisterna och några timmars förtjusande dvala på planet mot Kuala Lumpur var jag äntligen framme. Jag gillar Kuala Lumpur, stan är utmärkt att vandra runt i, trafiken är ganska sansad vilket gör den till en bra inkörsport till Asien och det finns gott om saker att se på. En sak jag såg denna gång fick dock nackhåren att resa sig på mig.
För några år sedan skapades skandalrubriker i tidningarna om fenomenet Bonzai-kittens. Det startade med en hemsida om hur man stoppade små kattungar i glasflaskor för att låta dem växa upp der, hoppressade mot flaskans kanter. Givetvis vad det en falsk hemsida, men det hindrade i vanlig ordning inte djurrättsaktivister från att ta den på största allvar. I Malaysia såg jag något ännu värre. Bonzai-trädgårdstomtar.
På små paket kunde man köpa dessa stackars varelser. Små, hoppressade i en liten ask utan tillgång till mat, vatten eller luft. Fjärran från de skogar där tomtarna egentligen lever. I dessa små lådor satt trädgårdstomtarna, så paralyserade av apati att inte ett ljud kom ifrån dem. Allt under hoppet om att någon en dag skulle befria dem från deras 15 kronors askar och släppa ut dem i naturen. Och även då kan man undra hur de kan klara sig i Malaysia bland ormar och ödlor.
Behandlingen av trädgårdstomtar är ett lackmus-test för hur civiliserat ett land är. Här misslyckades Malaysia kapitalt.
---------------------
Hampus Eckerman för Tyresö U-lands och Fredsförenings Radio Tuff nr 1226
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1226) 09-03-01 till....
....till Dagens Nyheters Stefan Helgesson som (24/2) i en recension av Christer Sturmarks bok ”Personligt samtal med fritänkare” bland annat skriver: ”Länge utgick sociologerna från den så kallade sekulariseringstesen: ju modernare samhälle, desto mindre religion. Tesen såg ut att stämma ungefär fram till 1980-talet. Sedan dess har islamiska, kristna och hinduiska väckelser fått ett enormt genomslag nästan överallt i världen: Nord- och Sydamerika, Afrika, Indien, Mellanöstern, Ryssland.” Helgesson skriver vidare: ”Det enda påtagliga undantaget är Europa, särskilt Västeuropa. Men här är utvecklingen asymmetrisk: Medan kristendomen betyder allt mindre för européer i gemen har islam tagit plats i offentligheten på ett synbart överraskande sätt.” (Nästa träff i Tuffs diskussionscafé Filosofika är redan tisdag den 3 mars kl 19 i Tufflokalen, Myggdalsv 80 och då är ämnet ”Religioners inflytande på politiken”
....till den brittiske stjärnjournalisten John Pilger som i “Information Clearing House” (21/2) skriver under rubriken ”Cambodia's Missing Criminals” med anledning av att rättegångarna mot Pol Pot-regimen nu inletts. Problemet med denna av FN uppbackade tribunal, menar han, är att den endast befattar sig med de gamla ledarna för Khmer Rouge men inte med de ansvariga för andra civila dödsoffer: Pilger skriver bland annat: ”Det var tre stadier i Kambodjas holocaust men bara ett av dem har fått plats i det offentliga minnet. Det är högst osannolikt att Pol Pot skulle ha kommit till makten om inte Richard Nixon och hans rådgivare Henry Kissinger hade anfallit det neutrala Kambodja. 1973 fällde amerikanska bombplan mera bomber över Kambodjas tätbefolkade områden än de som fälldes över Japan under hela andra världskriget, motsvarigheten till fem Hiroshimas” Enligt Pilger var det tredje stadiet av kambodjanernas elände när britter och amerikaner 1979 införde ett förödande embargo mot Kambodja bara för att dess befriare, Vietnam, tillhörde fel sida i det kalla kriget. Om detta skriver Pilger: ”Få utrikeskampanjer har varit lika cyniska och brutala. I FN begärde britterna att den nu störtade Pol Potregimen i FN skulle behålla rätten att respresentera sina offer och röstade med Pol Pot i i FN-organen, inklusive Världshälsoorganisationen, som därför förhindrades att verka inom Kambodja”
....till Malmös kommunalråd Ilmar Repalu, som råkat i blåsväder på grund av Davis Cupmatchen mot Israel. Dels har han kritiserats för att av säkerhetsskäl ha beslutat att matcherna skall spelas utan publik, dels har han blivit påhoppad av politiska motståndare, som närmast anklagat honom för antisemitism för hans klarspråk om Gaza. I Sydsvenskan (24/2) får han chans att bemöta kritiken. Han vidhåller dock sin inställning till Gazakriget, skriver om bomberna mot bostäder, sjukhus och FN-skolor och fördömer användandet av fosfor, som brännande borrar sig in i köttet på människor. Och han slår fast: ”För mig är det mord varje gång ett barn dödas i krig. Jag kan aldrig acceptera att 412 barn har dödats i kriget på Gazaremsan eller att nästan 40 procent av dem som skadats i kriget är barn. Liksom Jan Helin anser jag att det är en galenskap som passerat all mänsklig och moralisk gräns.”
....till Tuffs indiske partner sedan 30 år tillbaka, Bhikhu Vyas. På tal om att två tuff-aktivister –gratis som vanligt—härom veckan i tre omgångar informerade eleverna vid Tyresö skola om de många tuff-projekten i Indien skriver han nu: ”Självklart ska vi ge något av projekten namn efter Tyresö skola, som i flera år så berömvärt bidragit till finansieringen av dem.”
....till Tore Persson, som i tisdags (24/2) framträdde vid ett möte, arrangerat av Svenska kyrkan och TUFF. Han har tidigare bott två år i Israel och de senaste tre månaderna varit ekumenisk följeslagare i den palestinska byn Yanoun. Mycket kunnigt och mångsidigt informativt redogjorde han med bilder för palestiniernas situation med bosättare, vägspärrar och andra problem.
....till den brittiske stjärnjournalisten John Pilger som i “Information Clearing House” (21/2) skriver under rubriken ”Cambodia's Missing Criminals” med anledning av att rättegångarna mot Pol Pot-regimen nu inletts. Problemet med denna av FN uppbackade tribunal, menar han, är att den endast befattar sig med de gamla ledarna för Khmer Rouge men inte med de ansvariga för andra civila dödsoffer: Pilger skriver bland annat: ”Det var tre stadier i Kambodjas holocaust men bara ett av dem har fått plats i det offentliga minnet. Det är högst osannolikt att Pol Pot skulle ha kommit till makten om inte Richard Nixon och hans rådgivare Henry Kissinger hade anfallit det neutrala Kambodja. 1973 fällde amerikanska bombplan mera bomber över Kambodjas tätbefolkade områden än de som fälldes över Japan under hela andra världskriget, motsvarigheten till fem Hiroshimas” Enligt Pilger var det tredje stadiet av kambodjanernas elände när britter och amerikaner 1979 införde ett förödande embargo mot Kambodja bara för att dess befriare, Vietnam, tillhörde fel sida i det kalla kriget. Om detta skriver Pilger: ”Få utrikeskampanjer har varit lika cyniska och brutala. I FN begärde britterna att den nu störtade Pol Potregimen i FN skulle behålla rätten att respresentera sina offer och röstade med Pol Pot i i FN-organen, inklusive Världshälsoorganisationen, som därför förhindrades att verka inom Kambodja”
....till Malmös kommunalråd Ilmar Repalu, som råkat i blåsväder på grund av Davis Cupmatchen mot Israel. Dels har han kritiserats för att av säkerhetsskäl ha beslutat att matcherna skall spelas utan publik, dels har han blivit påhoppad av politiska motståndare, som närmast anklagat honom för antisemitism för hans klarspråk om Gaza. I Sydsvenskan (24/2) får han chans att bemöta kritiken. Han vidhåller dock sin inställning till Gazakriget, skriver om bomberna mot bostäder, sjukhus och FN-skolor och fördömer användandet av fosfor, som brännande borrar sig in i köttet på människor. Och han slår fast: ”För mig är det mord varje gång ett barn dödas i krig. Jag kan aldrig acceptera att 412 barn har dödats i kriget på Gazaremsan eller att nästan 40 procent av dem som skadats i kriget är barn. Liksom Jan Helin anser jag att det är en galenskap som passerat all mänsklig och moralisk gräns.”
....till Tuffs indiske partner sedan 30 år tillbaka, Bhikhu Vyas. På tal om att två tuff-aktivister –gratis som vanligt—härom veckan i tre omgångar informerade eleverna vid Tyresö skola om de många tuff-projekten i Indien skriver han nu: ”Självklart ska vi ge något av projekten namn efter Tyresö skola, som i flera år så berömvärt bidragit till finansieringen av dem.”
....till Tore Persson, som i tisdags (24/2) framträdde vid ett möte, arrangerat av Svenska kyrkan och TUFF. Han har tidigare bott två år i Israel och de senaste tre månaderna varit ekumenisk följeslagare i den palestinska byn Yanoun. Mycket kunnigt och mångsidigt informativt redogjorde han med bilder för palestiniernas situation med bosättare, vägspärrar och andra problem.
söndag, februari 22
RELIGIONERS INFLYTANDE PÅ POLITIKEN
Nyss hörde vi här i Radio Tuff att nästa träff i det uppskattade diskussionscaféet Filosofika är den 3 mars och att ämnet då är rubrikens. Vid närmare eftertanke är det ett så vittomfamnande ämne att det riskerar att bli vittomfumlande.
För några decennier sedan spelade religioner västvärlden inte någon större roll i vår sekulära politik. Enligt en opinionsundersökning anser i dag bara 17 procent av oss svenskar att religion är en viktig del av vårt vardagliga liv. Men ett av våra regeringspartier kallar sig nu kristdemokratiskt. Och i vårt grannland Tyskland är det största partiet den Kristdemokratiska unionen (CDU) med förbundskanslern Angela Merkel i spetsen. Under den kommunistiska tiden i grannlandet Polen utgjorde katolikerna en motvikt mot regimen. Då var fri abort tillåten i Polen, dit svenska kvinnor för den skull åkte. Efter 1990 har det katolska inflytandet i Polen ökat, aborten är fri i Sverige, så nu går aborttrafiken i motsatt riktning.
Just i så kallade etiska frågor har religionerna ett klart inflytande på politiken. Abortfrågan är nämnd men också beträffande homoäktenskap och sexualitet spelar religionerna en roll, ännu mera utanför Europa. I USA utgör de så kallade högerkristna en stark påtryckningsgrupp, som bland annat hjälpte Bush till makten. Det var bara några veckor sedan Obama upphävde det märkliga förbudet mot att låta amerikanska biståndspengar gå till fattiga länder som använde dem till familjeplanering och aidsbekämpning.
Samma prydhet har inte präglat USA:s högerkristna i fråga om att tillgripa militära medel, alltså massmord på medmänniskor, i varje fall inte på dem som man utmålar som ”onda” eller som lever under en ”ond” regim. Dessa kristna tillhör ofta hökarna.
När kristdemokraten Alf Svensson var statsråd intervjuade jag honom. Han hade många schyssta åsikter, men någon icke-våldsman i Jesu efterföljd var han inte.
Ändå spelar religioner ännu större roll i främmande världsdelar. I Indien vördar hinduerna allt levande så mycket att de är vegetarianer. Men hämningarna har varit betydligt mindre i blodbaden på människor, främst muslimer, och ett ledande politiskt parti är det hindunationalistiska och militaristiska BJP.
De muslimska självmordsbombare, som på olika håll dödar oskyldiga civila utlovas av sina religiösa ledare att bli martyrer och få en direktbiljett till paradiset. Många predikar jihad, det heliga kriget mot otrogna, det vill säga mot de förment ”onda”. Uttrycket ”heligt krig” är en himmelsskriande självmotsägelse, för ingenting kan väl vara mindre heligt än massmord på medmänniskor. Flera områden, senast ett distrikt av Pakistan där många flickskolor bränts ner, styrs nu med sharialagar. De sägs följa en helig och av hundratals miljoner hyllad skrift, som tillkom på 600-talet, sedan en analfabet fått en uppenbarelse, som sedan skrevs ned av hans skrivkunniga dotter. Kanske ansågs lagarna rimliga och mänskliga för 1300 år sedan men knappast nu.
Den svårlösta konflikten mellan israeler och palestinier försvåras inte minst av de märkligt många israeliska bosättningarna på ockuperad palestinsk mark. En del av bosättarna anser att de är i sin fulla rätt, eftersom palestinierna är inkräktare på den ”heliga mark”, som självaste Gud för tusentals år sedan där skall ha reserverat för sitt utvalda folk.
Jag är pinsamt medveten om att jag inte nämnt alla de många gånger religiösa tankar otvivelaktigt har bidragit till en bättre värld. Kanske är det också så att religionerna i sig inte d kan lastas för krig och elände utan att det är politiska grupper som missbrukat religionerna för sina egenintressen. Och som religiöst obegåvad vill jag gärna hoppas att kärnan i religionerna är medmänsklighet.
---------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1225) 2009-02-22
För några decennier sedan spelade religioner västvärlden inte någon större roll i vår sekulära politik. Enligt en opinionsundersökning anser i dag bara 17 procent av oss svenskar att religion är en viktig del av vårt vardagliga liv. Men ett av våra regeringspartier kallar sig nu kristdemokratiskt. Och i vårt grannland Tyskland är det största partiet den Kristdemokratiska unionen (CDU) med förbundskanslern Angela Merkel i spetsen. Under den kommunistiska tiden i grannlandet Polen utgjorde katolikerna en motvikt mot regimen. Då var fri abort tillåten i Polen, dit svenska kvinnor för den skull åkte. Efter 1990 har det katolska inflytandet i Polen ökat, aborten är fri i Sverige, så nu går aborttrafiken i motsatt riktning.
Just i så kallade etiska frågor har religionerna ett klart inflytande på politiken. Abortfrågan är nämnd men också beträffande homoäktenskap och sexualitet spelar religionerna en roll, ännu mera utanför Europa. I USA utgör de så kallade högerkristna en stark påtryckningsgrupp, som bland annat hjälpte Bush till makten. Det var bara några veckor sedan Obama upphävde det märkliga förbudet mot att låta amerikanska biståndspengar gå till fattiga länder som använde dem till familjeplanering och aidsbekämpning.
Samma prydhet har inte präglat USA:s högerkristna i fråga om att tillgripa militära medel, alltså massmord på medmänniskor, i varje fall inte på dem som man utmålar som ”onda” eller som lever under en ”ond” regim. Dessa kristna tillhör ofta hökarna.
När kristdemokraten Alf Svensson var statsråd intervjuade jag honom. Han hade många schyssta åsikter, men någon icke-våldsman i Jesu efterföljd var han inte.
Ändå spelar religioner ännu större roll i främmande världsdelar. I Indien vördar hinduerna allt levande så mycket att de är vegetarianer. Men hämningarna har varit betydligt mindre i blodbaden på människor, främst muslimer, och ett ledande politiskt parti är det hindunationalistiska och militaristiska BJP.
De muslimska självmordsbombare, som på olika håll dödar oskyldiga civila utlovas av sina religiösa ledare att bli martyrer och få en direktbiljett till paradiset. Många predikar jihad, det heliga kriget mot otrogna, det vill säga mot de förment ”onda”. Uttrycket ”heligt krig” är en himmelsskriande självmotsägelse, för ingenting kan väl vara mindre heligt än massmord på medmänniskor. Flera områden, senast ett distrikt av Pakistan där många flickskolor bränts ner, styrs nu med sharialagar. De sägs följa en helig och av hundratals miljoner hyllad skrift, som tillkom på 600-talet, sedan en analfabet fått en uppenbarelse, som sedan skrevs ned av hans skrivkunniga dotter. Kanske ansågs lagarna rimliga och mänskliga för 1300 år sedan men knappast nu.
Den svårlösta konflikten mellan israeler och palestinier försvåras inte minst av de märkligt många israeliska bosättningarna på ockuperad palestinsk mark. En del av bosättarna anser att de är i sin fulla rätt, eftersom palestinierna är inkräktare på den ”heliga mark”, som självaste Gud för tusentals år sedan där skall ha reserverat för sitt utvalda folk.
Jag är pinsamt medveten om att jag inte nämnt alla de många gånger religiösa tankar otvivelaktigt har bidragit till en bättre värld. Kanske är det också så att religionerna i sig inte d kan lastas för krig och elände utan att det är politiska grupper som missbrukat religionerna för sina egenintressen. Och som religiöst obegåvad vill jag gärna hoppas att kärnan i religionerna är medmänsklighet.
---------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1225) 2009-02-22
Marianne Stieger: Att göra en pudel och att åka pulka
Kära lyssnare!
Här i Malmö har vi gott om hundar, så många att de är ett ständigt ilska framkallande samtalsämne. Framförallt har vi gott om pudlar, och nu, efter att ha återfått min röst efter en förkylning, vill jag tillfoga en. Jag skrapar med framfötterna och viftar på svansen efter min fadäs i förra krönikan. Naturligtvis är det inte Frank-Walter Steinmeier, Tysklands utrikesminister, som vill bli president. Han vill ju bli kansler i höstens val så klart. Det är ju där makten finns. Nej, socialdemokraterna har valt professor Gesine Schwan, Tysklands koordinator för samarbetet med Polen, till sin egen presidentkandidat. Nu lovar jag att mina krönikor i framtiden blir Schwan- eller svanmärkta, så att inga nya misstag uppstår.
På tal om svanar, så har vintern kommit till Skåne, lagom till sportlovet. Vi har snö! Hela Limhamn ligger under ett vitt täcke. De små barnbarnen och mormor åker pulka i den ”jättehöga” backen nedanför mitt hus ner mot havet och njuter. Vi får dock akta oss för att komma ut i vattnet, för istäcket ligger endast någon meter ut från strandkanten. Och där vid randen av istäcket simmar tusentals fåglar: svanar, sothöns och änder av alla de slag. När jag stod högst uppe i backen idag, det vill säga ungefär fyra meter upp, flög en svan så lågt över mitt huvud när den skulle landa i vattnet att jag kände draget av dess vingar. Nu är jag sannerligen svanmärkt.
Och inte nog med tusentals sjöfåglar, nej, vi har haft en verkligt ornitologisk sevärdhet i Klågerup, någon mil öster om Malmö. Sensationen som fick fågelskådare från hela södra Sverige att vallfärda till Talltitegränd i Klågerup – ja, till den adressen kom fågeln – var en taigatrast, en Turdus ruficollis, som normalt håller till i Sibirien. Där ser ni vad vintern kan ställa till med! Låt oss dock hoppas att Skåne inte förvandlas till en taiga.
Låt oss stanna vid flygande föremål. Här i Malmö ska Davis Cup-matchen mot Israel spelas i Baltiska hallen. Idrott, heter det ju, ska förbrödra oss. Men vad händer istället? Efter kriget på Gaza-remsan och de därpå följande demonstrationerna mot Israel här i Malmö törs man inte spela matchen med publiken närvarande. Nu har Fritidsförvaltningen beslutat att matchen ska spelas inför tomma läktare. Detta kommer att kosta oss skattebetalare minst tre miljoner kronor. Men förmodligen kommer notan att stiga ytterligare när hela polisinsatsen väl har beräknats. Får jag ställa en enkel fråga: Kan man inte ställa in matchen eller spela den i Israel? Men vad förstår jag mig på idrott? Någon förbrödring handlar det i vilket fall som helst inte om.
Denna åsikt delar jag med Malmös starke man, kommunalrådet Ilmar Reepalu. Här ska inte några tennisbollar flyga i luften, om han får som han vill. Reepalu, som hårt har drivit linjen att Malmö ska bli en attraktiv idrottsstad, backar definitivt när det gäller Davis Cup-matchen mot Israel. Så här uttrycker han saken: ”Min personliga uppfattning är att man inte ska spela någon match överhuvudtaget mot Israel i den här situationen. Situationen i Israel och Palestina är så plågsam. Den blev väldigt mycket allvarligare när Israel började sina aggressioner och gick in i Gaza. Över fyrahundra barn har mördats. Det är fråga om brott mot mänskliga rättigheter. Det är så mycket som ligger Israel till last.” Att staden Malmö dessutom, enligt traditionen, ska bjuda spelare och funktionärer på middag på stadens bekostnad, gör inte saken bättre. Ilmar Reepalu har valt att skicka en ställföreträdare. ”Jag känner inte någon större lust att delta”, kommenterar han detta.
Nej, nu tror jag att jag ska dra mig tillbaka till pulkabacken. Även er i Tyresö önskar jag härligt vinterväder nästa vecka, när skolorna har sportlov. Men sakta i backarna, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
Här i Malmö har vi gott om hundar, så många att de är ett ständigt ilska framkallande samtalsämne. Framförallt har vi gott om pudlar, och nu, efter att ha återfått min röst efter en förkylning, vill jag tillfoga en. Jag skrapar med framfötterna och viftar på svansen efter min fadäs i förra krönikan. Naturligtvis är det inte Frank-Walter Steinmeier, Tysklands utrikesminister, som vill bli president. Han vill ju bli kansler i höstens val så klart. Det är ju där makten finns. Nej, socialdemokraterna har valt professor Gesine Schwan, Tysklands koordinator för samarbetet med Polen, till sin egen presidentkandidat. Nu lovar jag att mina krönikor i framtiden blir Schwan- eller svanmärkta, så att inga nya misstag uppstår.
På tal om svanar, så har vintern kommit till Skåne, lagom till sportlovet. Vi har snö! Hela Limhamn ligger under ett vitt täcke. De små barnbarnen och mormor åker pulka i den ”jättehöga” backen nedanför mitt hus ner mot havet och njuter. Vi får dock akta oss för att komma ut i vattnet, för istäcket ligger endast någon meter ut från strandkanten. Och där vid randen av istäcket simmar tusentals fåglar: svanar, sothöns och änder av alla de slag. När jag stod högst uppe i backen idag, det vill säga ungefär fyra meter upp, flög en svan så lågt över mitt huvud när den skulle landa i vattnet att jag kände draget av dess vingar. Nu är jag sannerligen svanmärkt.
Och inte nog med tusentals sjöfåglar, nej, vi har haft en verkligt ornitologisk sevärdhet i Klågerup, någon mil öster om Malmö. Sensationen som fick fågelskådare från hela södra Sverige att vallfärda till Talltitegränd i Klågerup – ja, till den adressen kom fågeln – var en taigatrast, en Turdus ruficollis, som normalt håller till i Sibirien. Där ser ni vad vintern kan ställa till med! Låt oss dock hoppas att Skåne inte förvandlas till en taiga.
Låt oss stanna vid flygande föremål. Här i Malmö ska Davis Cup-matchen mot Israel spelas i Baltiska hallen. Idrott, heter det ju, ska förbrödra oss. Men vad händer istället? Efter kriget på Gaza-remsan och de därpå följande demonstrationerna mot Israel här i Malmö törs man inte spela matchen med publiken närvarande. Nu har Fritidsförvaltningen beslutat att matchen ska spelas inför tomma läktare. Detta kommer att kosta oss skattebetalare minst tre miljoner kronor. Men förmodligen kommer notan att stiga ytterligare när hela polisinsatsen väl har beräknats. Får jag ställa en enkel fråga: Kan man inte ställa in matchen eller spela den i Israel? Men vad förstår jag mig på idrott? Någon förbrödring handlar det i vilket fall som helst inte om.
Denna åsikt delar jag med Malmös starke man, kommunalrådet Ilmar Reepalu. Här ska inte några tennisbollar flyga i luften, om han får som han vill. Reepalu, som hårt har drivit linjen att Malmö ska bli en attraktiv idrottsstad, backar definitivt när det gäller Davis Cup-matchen mot Israel. Så här uttrycker han saken: ”Min personliga uppfattning är att man inte ska spela någon match överhuvudtaget mot Israel i den här situationen. Situationen i Israel och Palestina är så plågsam. Den blev väldigt mycket allvarligare när Israel började sina aggressioner och gick in i Gaza. Över fyrahundra barn har mördats. Det är fråga om brott mot mänskliga rättigheter. Det är så mycket som ligger Israel till last.” Att staden Malmö dessutom, enligt traditionen, ska bjuda spelare och funktionärer på middag på stadens bekostnad, gör inte saken bättre. Ilmar Reepalu har valt att skicka en ställföreträdare. ”Jag känner inte någon större lust att delta”, kommenterar han detta.
Nej, nu tror jag att jag ska dra mig tillbaka till pulkabacken. Även er i Tyresö önskar jag härligt vinterväder nästa vecka, när skolorna har sportlov. Men sakta i backarna, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
ISRAELTENNIS OCH ”FÖRINTELSEFÖRNEKARNA”
Visst är jag sportfåne och visst älskar jag sedan 70 år studsande boll, en av de främsta glädjeämnena i mitt långa liv. Men det är inte därför jag tycker det är inkonsekvent och fånigt att det nu på sina håll krävs att vi i tennisens Davis Cup mot Israel om någon vecka skall ställa in matchen.
Jag delar mångas upprördhet över de dödade civila, bland annat 400 barn, i det av Israel instängda Gaza. I Radio Tuff har vi inte underlåtit att skildra det. Inte heller har vi liksom medierna förtigit de miljontals japanska och tyska civila som dödades av segrarnas terrorbombningar under andra världskriget eller de massor av civila, som dödades under Vietnamkriget. Men nu härjar som vanligt den förbannade kollektivskulden. Tråkigt nog tycks denna rasismens verkliga hörnpelare nu bidra till att tennismatcherna måste spelas inför tomma läktare. På vad sätt är unga talangfulla israeliska tennisspelare ansvariga för vad som hände i Gaza? Själv har jag den senaste tiden låtit den israeliske berättaren Roi Gal-Or höras både i Radio Tuff och på Tyresöradion.
Våra sportjournalister skildrar ständigt och fjäskande amerikansk ishockey, som om inte lika bra ishockey spelas i Ryssland, Tjeckien och Finland. Och lika ofta får vi rapporter om brittisk fotboll, som om inte lika bra fotboll spelas i Tyskland (ofta världsmästare), Italien och Frankrike.
Det var faktiskt USA och Storbritannien som 2003 med falska påståenden om Saddams ”massförstörelsevapen” angrep Irak. Gazaborna är värda all medömkan, men det folkrättsvidriga angreppet på Irak har dödat oändligt många flera barn och civila och tvingat miljoner på flykt. Ändå har ingen andats om en bojkott mot amerikanska och brittiska idrottsmän. Och det är bra, för dessa idrottare är inte alls ansvariga för vad Bush och Blair tyvärr ställde till med.
En annan märklig ensidighet hos våra medier är det ständiga talet om ”förintelseförnekare”. I fredags (20/2) hörde jag i Sveriges Radios förträffliga P 1 den politiskt superkorrekta Täppas Fogelberg kritisera påven och upprört svamla om att en ”kardinal” minsann var ”förintelseförnekare”. Jo, jag vet att denna förintelse likt Moses, Jesus och Buddha skall stavas med stor bokstav och dessutom skrivas i bestämd form, som om inga andra förintelser ägde rum i det krig, som grymt dödade 40-50 miljoner stackars människor, därav ungefär hälften civila.
Täppas’ ”kardinal” är i verkligheten en brittisk biskop i ett konservativt katolskt brödraskap, som blev uthängt i ”Uppdrag granskning” i SVT för några veckor sedan. Denna sektliknande grupp har tills nyligen varit exkommunicerad av just Vatikanen. Men den här biskopen dristade sig till att påstå att sex miljoner judar ingalunda ”gasades” av tyskarna. Inte heller någon historiker hävdar att ens tillnärmelsevis så många blev gasade. Ska de också brännmärkas som ”förintelseförnekare”?
Inkvisitionen stämplade alla som gudsförnekare bara för att de i någon detalj avvek från den enda rätta läran. Samma konstiga uppfattning finns om Holocaust, som blivit en slags helig byggnad, vars många tempeltjänare i medierna med brösttoner ger sig på alla som påpekar enstaka konstruktionsfel.
Är historieprofessorn och akademiledamoten Peter Englund också ”förintelseförnekare” för att han påpekar att inga gaskamrar för människoavrättningar fanns i Buchenwald, Dachau och andra otäcka läger i egentliga Tyskland? Är polska historiker lika skumma som nu påstår att det inte var 4 miljoner som dog eller dödades i Auschwitz utan en dryg miljon? Är den judiskättade Princetonprofessorn Arno J Meyer ”förintelseförnekare”, när han hävdar att flera i Auschwitz dog av ”naturliga orsaker” än av avrättningar? Är historiker i ansedda tidningar som Der Spiegel och L’Express ”förintelseförnekare”, när de 1995 avslöjade att den för miljoner besökare uppvisade ”gaskammaren” i Auschwitz var en kommunistisk efterhandskonstruktion? Är självaste Stéphane Bruchfeld en förkättrad revisionist och förnekare, när han påpekar att tyskarna inte gjorde tvål av sina mördade offer?
Det förbryllande är att flera europeiska länder dömer påstådda ”förintelseförnekare” till fängelse och att detta aldrig påtalas av de krafter som annars så berömvärt slår vakt om yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter. Men från Teheran –av alla ställen!—brukar det komma spydiga kommentarer om denna dubbelmoral.
----------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1225) 2009-02-22
Jag delar mångas upprördhet över de dödade civila, bland annat 400 barn, i det av Israel instängda Gaza. I Radio Tuff har vi inte underlåtit att skildra det. Inte heller har vi liksom medierna förtigit de miljontals japanska och tyska civila som dödades av segrarnas terrorbombningar under andra världskriget eller de massor av civila, som dödades under Vietnamkriget. Men nu härjar som vanligt den förbannade kollektivskulden. Tråkigt nog tycks denna rasismens verkliga hörnpelare nu bidra till att tennismatcherna måste spelas inför tomma läktare. På vad sätt är unga talangfulla israeliska tennisspelare ansvariga för vad som hände i Gaza? Själv har jag den senaste tiden låtit den israeliske berättaren Roi Gal-Or höras både i Radio Tuff och på Tyresöradion.
Våra sportjournalister skildrar ständigt och fjäskande amerikansk ishockey, som om inte lika bra ishockey spelas i Ryssland, Tjeckien och Finland. Och lika ofta får vi rapporter om brittisk fotboll, som om inte lika bra fotboll spelas i Tyskland (ofta världsmästare), Italien och Frankrike.
Det var faktiskt USA och Storbritannien som 2003 med falska påståenden om Saddams ”massförstörelsevapen” angrep Irak. Gazaborna är värda all medömkan, men det folkrättsvidriga angreppet på Irak har dödat oändligt många flera barn och civila och tvingat miljoner på flykt. Ändå har ingen andats om en bojkott mot amerikanska och brittiska idrottsmän. Och det är bra, för dessa idrottare är inte alls ansvariga för vad Bush och Blair tyvärr ställde till med.
En annan märklig ensidighet hos våra medier är det ständiga talet om ”förintelseförnekare”. I fredags (20/2) hörde jag i Sveriges Radios förträffliga P 1 den politiskt superkorrekta Täppas Fogelberg kritisera påven och upprört svamla om att en ”kardinal” minsann var ”förintelseförnekare”. Jo, jag vet att denna förintelse likt Moses, Jesus och Buddha skall stavas med stor bokstav och dessutom skrivas i bestämd form, som om inga andra förintelser ägde rum i det krig, som grymt dödade 40-50 miljoner stackars människor, därav ungefär hälften civila.
Täppas’ ”kardinal” är i verkligheten en brittisk biskop i ett konservativt katolskt brödraskap, som blev uthängt i ”Uppdrag granskning” i SVT för några veckor sedan. Denna sektliknande grupp har tills nyligen varit exkommunicerad av just Vatikanen. Men den här biskopen dristade sig till att påstå att sex miljoner judar ingalunda ”gasades” av tyskarna. Inte heller någon historiker hävdar att ens tillnärmelsevis så många blev gasade. Ska de också brännmärkas som ”förintelseförnekare”?
Inkvisitionen stämplade alla som gudsförnekare bara för att de i någon detalj avvek från den enda rätta läran. Samma konstiga uppfattning finns om Holocaust, som blivit en slags helig byggnad, vars många tempeltjänare i medierna med brösttoner ger sig på alla som påpekar enstaka konstruktionsfel.
Är historieprofessorn och akademiledamoten Peter Englund också ”förintelseförnekare” för att han påpekar att inga gaskamrar för människoavrättningar fanns i Buchenwald, Dachau och andra otäcka läger i egentliga Tyskland? Är polska historiker lika skumma som nu påstår att det inte var 4 miljoner som dog eller dödades i Auschwitz utan en dryg miljon? Är den judiskättade Princetonprofessorn Arno J Meyer ”förintelseförnekare”, när han hävdar att flera i Auschwitz dog av ”naturliga orsaker” än av avrättningar? Är historiker i ansedda tidningar som Der Spiegel och L’Express ”förintelseförnekare”, när de 1995 avslöjade att den för miljoner besökare uppvisade ”gaskammaren” i Auschwitz var en kommunistisk efterhandskonstruktion? Är självaste Stéphane Bruchfeld en förkättrad revisionist och förnekare, när han påpekar att tyskarna inte gjorde tvål av sina mördade offer?
Det förbryllande är att flera europeiska länder dömer påstådda ”förintelseförnekare” till fängelse och att detta aldrig påtalas av de krafter som annars så berömvärt slår vakt om yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter. Men från Teheran –av alla ställen!—brukar det komma spydiga kommentarer om denna dubbelmoral.
----------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1225) 2009-02-22
lördag, februari 21
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1225) 09-02-22 till....
....till Dagens Nyheters Per Ahlin, som (18/2) skriver om nedrustningens chanser: ”En stor del av ansvaret för att nedrustningspolitiken befinner sig i uselt skick vilar på de ursprungliga kärnvapenstaterna – deras vägran att faktiskt skära i arsenalerna har givit aspirerande kärnvapenstater onödigt goda argument. De har kunnat peka på den inneboende orättvisa som präglar hela regelverket, det vill säga att vissa har en rätt som förvägras andra.” Ahlin hoppas på att Obama kan vända den negativa trenden.
....till Rysslands nya försvarspolitik, som nu aviserar en femtonprocentig nedrustning, som kan bli ännu större. Den främsta orsaken är dock de starkt sjunkande råvarupriserna, som minskar också de statliga intäkterna. (Källa: Stefan Lindgrens Ryska Posten)
....till Tyresöbon och förre statsministern Ingvar Carlsson, som i Tyresö Nyheter funderar på varför det gick så fel för president Bush och bland annat skriver: ”Jag tror att han gjorde ett katastrofalt misstag i samband med att han förklarade krig mot terrorismen. I ett budskap till världen deklarerade han att de som inte var med USA i den kampen var emot USA. Valet gällde underkastelse eller fiendskap.”
....till tidningarna ”Vi i Tyresö” (m) och Tyresö Nyheter (s), som senaste veckan ger Tyresöradion stort spaltutrymme med flera bilder på de medverkande. Den ena tidningen har helsidesrubriken: ”STORT LYSSNARSTÖD FÖR 91,4 MHz”, vilket framgår av alla lyssnaromdömen som läggs in i fliken ”Sagt om 91,4” på www.tyresoradion.se Den andra tidningen framhåller Tyresöradions mycket varierande programutbud.
....till Tyresöbon Gertrud Svanström, som i samband med sin födelsedag i februari uppmanade sina vänner att sätta in ett bidrag på Tuffs insamlingskonto plusgiro 79 36 36 – 2 för vidare befordran till Guatemala för utbildning av ”barfota barnmorskor”. Det blev 3000 kr och det största bidraget kom från Gertrud själv.
....till Maria Ström-Nilsson i Basel, som nu skickat 1000 kr till samma ändamål som Gertrud, alltså för ”barfota barnmorskor” för fattiga mayakvinnor i Guatemala. Maria har själv varit barnmorska, bland annat i Zimbabwe.
....till smarta och solidariska som utnyttjar Tuffs mangogram, den perfekta presenten, som många redan i år har använt sig av. Mangogrammet är ett diplomliknande blad, som finns avbildat på www.tuff.fred.se Det finns i tre olika varianter: 1)”För att gratulera....”, 2) ”I stället för blommor” och 3) ”Till minne av...” För 200 kr blir det minst 40 mangoträd i indiska Dharampurs små fattiga byar, där Tuffs indiska partners i år har ambitionen att komma upp i hela 100 000 träd.
....till kommande Tuff-arrangemang, som alla är välkomna att besöka: Redan tisdag den 24 feb kl 19 är det ett möte i Bollmoradalens kyrkas församlingssal. Tore Persson, nyligen hemkommen från byn Yanoun på Västbanken inleder och visar bilder. En vecka senare är det en ny träff i diskussionscaféet Filosofika, den här gången med ämnet ”Religioners inflytande på politiken”. Plats: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Tid: Torsdagen den 3 mars kl 19
....till Rysslands nya försvarspolitik, som nu aviserar en femtonprocentig nedrustning, som kan bli ännu större. Den främsta orsaken är dock de starkt sjunkande råvarupriserna, som minskar också de statliga intäkterna. (Källa: Stefan Lindgrens Ryska Posten)
....till Tyresöbon och förre statsministern Ingvar Carlsson, som i Tyresö Nyheter funderar på varför det gick så fel för president Bush och bland annat skriver: ”Jag tror att han gjorde ett katastrofalt misstag i samband med att han förklarade krig mot terrorismen. I ett budskap till världen deklarerade han att de som inte var med USA i den kampen var emot USA. Valet gällde underkastelse eller fiendskap.”
....till tidningarna ”Vi i Tyresö” (m) och Tyresö Nyheter (s), som senaste veckan ger Tyresöradion stort spaltutrymme med flera bilder på de medverkande. Den ena tidningen har helsidesrubriken: ”STORT LYSSNARSTÖD FÖR 91,4 MHz”, vilket framgår av alla lyssnaromdömen som läggs in i fliken ”Sagt om 91,4” på www.tyresoradion.se Den andra tidningen framhåller Tyresöradions mycket varierande programutbud.
....till Tyresöbon Gertrud Svanström, som i samband med sin födelsedag i februari uppmanade sina vänner att sätta in ett bidrag på Tuffs insamlingskonto plusgiro 79 36 36 – 2 för vidare befordran till Guatemala för utbildning av ”barfota barnmorskor”. Det blev 3000 kr och det största bidraget kom från Gertrud själv.
....till Maria Ström-Nilsson i Basel, som nu skickat 1000 kr till samma ändamål som Gertrud, alltså för ”barfota barnmorskor” för fattiga mayakvinnor i Guatemala. Maria har själv varit barnmorska, bland annat i Zimbabwe.
....till smarta och solidariska som utnyttjar Tuffs mangogram, den perfekta presenten, som många redan i år har använt sig av. Mangogrammet är ett diplomliknande blad, som finns avbildat på www.tuff.fred.se Det finns i tre olika varianter: 1)”För att gratulera....”, 2) ”I stället för blommor” och 3) ”Till minne av...” För 200 kr blir det minst 40 mangoträd i indiska Dharampurs små fattiga byar, där Tuffs indiska partners i år har ambitionen att komma upp i hela 100 000 träd.
....till kommande Tuff-arrangemang, som alla är välkomna att besöka: Redan tisdag den 24 feb kl 19 är det ett möte i Bollmoradalens kyrkas församlingssal. Tore Persson, nyligen hemkommen från byn Yanoun på Västbanken inleder och visar bilder. En vecka senare är det en ny träff i diskussionscaféet Filosofika, den här gången med ämnet ”Religioners inflytande på politiken”. Plats: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Tid: Torsdagen den 3 mars kl 19
lördag, februari 14
"PROMONSTRATION" OCH ANNAT SAMARBETE
Har du hört talas om en promonstration? Att inte känna till det är verkligen ingen skam. Världens enda promonstration ägde rum i Tyresö 1969. Då tågade några hundra människor från Sikvägen till Bollmora centrum -- i dag Tyresö centrum. På plakat och banderoller uppmanades det till insatser för världens många svältande och mot miljardrullningen till vapen i allmänhet och kärnvapen i synnerhet.
Arrangörer var Tyresö församling och Tyresö Ulands- och FredsFörening. Tuff ville ha en demonstration, men kyrkan föreslog en procession. Med gemensam kompromissvilja kallades då manifestationen för promonstration.
Faktum är att det under flera år var ett livligt samarbete mellan Tyresö församling, Ekumeniska församlingen och Tuff. Dåvarande kyrkoherden Börje Engström liksom ordföranden i Ekumeniska församligen Olle Källstigen var båda Tuff-medlemmar. Tillsammans anordnade vi freds- och u-landsveckor, till och med en sådan i Västerleds församling, Bromma.
Det är ju naturligt att en förening som arbetar mot krigiskt massmördande och främjar bättre insatser för världens många nödställda får stöd av kristna, som tar Jesu lära om icke-våld och solidaritet med de sämst ställda på allvar. Två gånger har jag själv stått i en predikstol vid samarrangemang med Tyresö församling. Första gången var redan 1968, när Martin Luther King just hade mördats. Andra gången var på FN-dagen 1993 i en fullsatt Trollbäckens kyrka, där jag översatte vad den Bosnienmuslimska unga kvinnan Merima Hadzialagic sade. Hon hade inbjudits av Tuff från den kroatiska freds- och demokratiorganisationen Suncokret, som Tuff under flera år samarbetade med och finansiellt stödde under de jugoslaviska inbördeskrigen.
I Kyrkans tidning Palmetten (nr 7/1968) blev jag ombedd att skriva. Det blev en i dubbel bemärkelse tuff artikel, men jag utgick från icke-våldsmannen Jesus. Han som uppmanar sina anhängare att sticka svärdet i skidan, inte vältrar sig i fördömanden av sexuell ”omoral” utan ber mordiska moralister, som i sin självgodhet tror sig vara utan skuld, att kasta första stenen. Jesus som för religiösa testuggare påpekar att den religiösa lagen är till för människornas skull och som varnar för dem som utsuger fattiga men för syns skull håller långa böner. Och den Jesus som ville leva i gemenskap med medmänniskorna, fjärran från all småskuren egoism och hagalenskap.
Självklart påpekade jag kyrkans många avsteg från sin lära i fråga om jämlikhetsfrågor och försvarspolitik. Många säger att religioner alltför ofta ställer till elände och att religiösa motsättningar hetsar fram blodiga krig. Det är lätt att hålla med, men det finns massor av kristna, muslimer, hinduer och andra religiöst aktiva, som låter bli att förblindas av de passusar i de heliga böckerna, som kan ge våldsverkare stöd genom sin ödesdigra uppdelning i ”goda” och ”onda”, i ”vi” och ”dom”. I Sverige finns bland annat Kristna Fredsrörelsen och ”Svenska Muslimer för fred och rättvisa”, organisationer det finns all anledning att stödja och som också fått rosor i Radio Tuff.
I världssvältens och kärnvapnens tid och med det enorma och krigsframkallande slöseriet på militära rustningar måste alla som är medvetna om detta samverka för att skapa en mänskligare värld. Tuff är partipolitiskt och religiöst obunden. Vi har medlemmar bland kristna, muslimer, agnostiker, ateister och bland folk från i stort sett alla politiska partier, likaväl som bland politiskt likgiltiga.
Det är alltså inget konstigt att Tuff nu tillsammans med Svenska kyrkan i Tyresö tisdag den 24 februari kl 19 i Bollmoradalens församlingssal anordnar ett möte om läget i Palestina, det forna så ”heliga landet”. Inledare är Tore Persson. För 30 år sedan gjorde han åt Tuff den på många håll i Sverige visade Indienutställningen ”Det gäller dig också...”. De senaste månaderna har han som utskickad av Sveriges Kristna Råd varit ekumenisk följeslagare i byn Yanoun på Västbanken, varifrån han har rapporterat till bland annat Radio Tuff.
Tore är en erfaren journalist och ovanligt väl insatt i Mellanösterns svårlösta problem. 1996-97 var han bosatt i Israel. Välkommen den 24 februari, då det alltså blir ett mycket angeläget och informativt möte!
-----------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1224) 15-22 feb -09
Arrangörer var Tyresö församling och Tyresö Ulands- och FredsFörening. Tuff ville ha en demonstration, men kyrkan föreslog en procession. Med gemensam kompromissvilja kallades då manifestationen för promonstration.
Faktum är att det under flera år var ett livligt samarbete mellan Tyresö församling, Ekumeniska församlingen och Tuff. Dåvarande kyrkoherden Börje Engström liksom ordföranden i Ekumeniska församligen Olle Källstigen var båda Tuff-medlemmar. Tillsammans anordnade vi freds- och u-landsveckor, till och med en sådan i Västerleds församling, Bromma.
Det är ju naturligt att en förening som arbetar mot krigiskt massmördande och främjar bättre insatser för världens många nödställda får stöd av kristna, som tar Jesu lära om icke-våld och solidaritet med de sämst ställda på allvar. Två gånger har jag själv stått i en predikstol vid samarrangemang med Tyresö församling. Första gången var redan 1968, när Martin Luther King just hade mördats. Andra gången var på FN-dagen 1993 i en fullsatt Trollbäckens kyrka, där jag översatte vad den Bosnienmuslimska unga kvinnan Merima Hadzialagic sade. Hon hade inbjudits av Tuff från den kroatiska freds- och demokratiorganisationen Suncokret, som Tuff under flera år samarbetade med och finansiellt stödde under de jugoslaviska inbördeskrigen.
I Kyrkans tidning Palmetten (nr 7/1968) blev jag ombedd att skriva. Det blev en i dubbel bemärkelse tuff artikel, men jag utgick från icke-våldsmannen Jesus. Han som uppmanar sina anhängare att sticka svärdet i skidan, inte vältrar sig i fördömanden av sexuell ”omoral” utan ber mordiska moralister, som i sin självgodhet tror sig vara utan skuld, att kasta första stenen. Jesus som för religiösa testuggare påpekar att den religiösa lagen är till för människornas skull och som varnar för dem som utsuger fattiga men för syns skull håller långa böner. Och den Jesus som ville leva i gemenskap med medmänniskorna, fjärran från all småskuren egoism och hagalenskap.
Självklart påpekade jag kyrkans många avsteg från sin lära i fråga om jämlikhetsfrågor och försvarspolitik. Många säger att religioner alltför ofta ställer till elände och att religiösa motsättningar hetsar fram blodiga krig. Det är lätt att hålla med, men det finns massor av kristna, muslimer, hinduer och andra religiöst aktiva, som låter bli att förblindas av de passusar i de heliga böckerna, som kan ge våldsverkare stöd genom sin ödesdigra uppdelning i ”goda” och ”onda”, i ”vi” och ”dom”. I Sverige finns bland annat Kristna Fredsrörelsen och ”Svenska Muslimer för fred och rättvisa”, organisationer det finns all anledning att stödja och som också fått rosor i Radio Tuff.
I världssvältens och kärnvapnens tid och med det enorma och krigsframkallande slöseriet på militära rustningar måste alla som är medvetna om detta samverka för att skapa en mänskligare värld. Tuff är partipolitiskt och religiöst obunden. Vi har medlemmar bland kristna, muslimer, agnostiker, ateister och bland folk från i stort sett alla politiska partier, likaväl som bland politiskt likgiltiga.
Det är alltså inget konstigt att Tuff nu tillsammans med Svenska kyrkan i Tyresö tisdag den 24 februari kl 19 i Bollmoradalens församlingssal anordnar ett möte om läget i Palestina, det forna så ”heliga landet”. Inledare är Tore Persson. För 30 år sedan gjorde han åt Tuff den på många håll i Sverige visade Indienutställningen ”Det gäller dig också...”. De senaste månaderna har han som utskickad av Sveriges Kristna Råd varit ekumenisk följeslagare i byn Yanoun på Västbanken, varifrån han har rapporterat till bland annat Radio Tuff.
Tore är en erfaren journalist och ovanligt väl insatt i Mellanösterns svårlösta problem. 1996-97 var han bosatt i Israel. Välkommen den 24 februari, då det alltså blir ett mycket angeläget och informativt möte!
-----------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1224) 15-22 feb -09
fredag, februari 13
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1224) 09-02-15 till....
....till Tuffs partner i Belgrad Lina Vuskovic, som har skickat oss boken ”Women’s Side of War”. Den är full av vittnesmål om kriget från kvinnor i olika delar av forna Jugoslavien. Det är Lina själv som samlat dessa skakande berättelser och redigerat boken, som vi mera utförligt kommer att beröra så småningom.
....till Dagens Nyheter Peter Löfgren, som (12/2) skriver under rubriken ”Varje kvarter ett Israel. Det är fienden som kittar ihop landet”. Han nämner splittringen i till exempel de ultraortodoxa judarna, som inte erkänner staten Israel, de religiösa sionisterna, som betraktar palestinierna som inkräktare på helig mark och de många ryska immigranterna som inte alltid är värst religiösa. En av de sistnämnda är Avigdor Lieberman, det israeliska valets uppstickare. Många ”ryssar” röstade på honom ”inte för att han är rasist som vill tvinga palestinska medborgare i Israel att svära en trohetsed till den judiska staten, utan för att han vill tillåta fläskhandel och borgerliga bröllop”
....till Fredsrörelsen på Orust, vars vårprogram verkligen är imponerande. Möten i mars med professor Berit Ås om den militära besattheten och fredens möjlighet, i april med professor Sven Eric Liedman om terrorkrigens tid, i maj med förre biskopen K G Hammar och professor Jan Hjärpe om det religiösa våldets rötter. I Tuff har vi inte sådana storfräsare, fast vi ju också har möten med delvis religiösa teman: den 24 februari om Palestina i samarrangemang med kyrkan och den 3 mars diskussionscaféet Filosofika i ämnet religioners inflytande på politiken De fredsaktiva Erni och Ola Friholt på Orust gör verkligen skäl för det Tuffpris de fick för några år sedan. Tänk om det i varje kommun i Europa funnes en fredsrörelse typ Orust eller Tuff ! Då skulle världen vara mycket människovänligare.
....till militärstrategen Herman Kahn (postumt) vars accepterande av kärnvapenanvändning gjorde honom till förebild för Dr Strangelove i Stanley Kubricks berömda film. Men om Sverige sa faktiskt denna hök: “Jag är känd över hela världen för min fantasifullhet. Men inte i min vildaste fantasi kan jag komma på varför någon skulle vilja angripa Sverige” Observera att Kahn sade detta medan Sovjetunionen ännu existerade som en nästan lika militärt rustad stprmakt som USA.
....till chefredaktören för vänstertidskriften Arena Per Wirtén, som i Sveriges Radios Studio Ett kommenterar överfallet på en nationaldemokrat den 8 februari, av polisen rubricerat som mordförsök. Det var maskerade AFA-medlemmar som var gärningsmän. Wirtén anser att allt våld i en demokrati är förkastligt och kallar AFA för en våldsideologisk och antidemokratisk sekt. Han varnar för att de som förhindrar sina politiska motståndare att demonstrera själva riskerar att drabbas av samma öde. Han menar att den demokratiska vänstern i sin tolerans mot AFA visar naivitet.
....till Svenska Freds’ ordförande Anna Ek, som deltar i en fredskonferens i indiska Bangalore. Men hon skriver också: ”Samtidigt som vår konferens hålls kommer världens fjärde största flygvapenmässa, Aero India, att gå av stapeln (11-15/2). Mässans stora fokus ligger på vad som kallats århundradets flygvapenaffär – en order värd 10 miljarder dollar, där svenska Saab och JAS 39 Gripen utgör en av huvudkonkurrenterna. Det tog inte lång tid efter det att vi hoppat in i taxin vid flygplatsen i torsdags morse förrän vi båda två, lagom sömniga efter den långa resan hit, studsade till i baksätet av taxin. Två stridsflyg dundrade förbi ovanför taxin och då insåg vi att vi körde precis utanför Yelahanka – området där mässan hålls. Reklamen för flygvapenmässan ligger tät över staden och en av de första bilderna vi såg var, tro det eller ej, en på JAS 39 Gripen. I gigantiskt format längs med motorvägen in mot Bangalore. Marknadsförd som The Independent choice, med snötäckta bergstoppar i bakgrunden. Liknelsen med gränsen mellan Indien och Pakistan och/eller Kina känns kuslig.”
....till Dagens Nyheter Peter Löfgren, som (12/2) skriver under rubriken ”Varje kvarter ett Israel. Det är fienden som kittar ihop landet”. Han nämner splittringen i till exempel de ultraortodoxa judarna, som inte erkänner staten Israel, de religiösa sionisterna, som betraktar palestinierna som inkräktare på helig mark och de många ryska immigranterna som inte alltid är värst religiösa. En av de sistnämnda är Avigdor Lieberman, det israeliska valets uppstickare. Många ”ryssar” röstade på honom ”inte för att han är rasist som vill tvinga palestinska medborgare i Israel att svära en trohetsed till den judiska staten, utan för att han vill tillåta fläskhandel och borgerliga bröllop”
....till Fredsrörelsen på Orust, vars vårprogram verkligen är imponerande. Möten i mars med professor Berit Ås om den militära besattheten och fredens möjlighet, i april med professor Sven Eric Liedman om terrorkrigens tid, i maj med förre biskopen K G Hammar och professor Jan Hjärpe om det religiösa våldets rötter. I Tuff har vi inte sådana storfräsare, fast vi ju också har möten med delvis religiösa teman: den 24 februari om Palestina i samarrangemang med kyrkan och den 3 mars diskussionscaféet Filosofika i ämnet religioners inflytande på politiken De fredsaktiva Erni och Ola Friholt på Orust gör verkligen skäl för det Tuffpris de fick för några år sedan. Tänk om det i varje kommun i Europa funnes en fredsrörelse typ Orust eller Tuff ! Då skulle världen vara mycket människovänligare.
....till militärstrategen Herman Kahn (postumt) vars accepterande av kärnvapenanvändning gjorde honom till förebild för Dr Strangelove i Stanley Kubricks berömda film. Men om Sverige sa faktiskt denna hök: “Jag är känd över hela världen för min fantasifullhet. Men inte i min vildaste fantasi kan jag komma på varför någon skulle vilja angripa Sverige” Observera att Kahn sade detta medan Sovjetunionen ännu existerade som en nästan lika militärt rustad stprmakt som USA.
....till chefredaktören för vänstertidskriften Arena Per Wirtén, som i Sveriges Radios Studio Ett kommenterar överfallet på en nationaldemokrat den 8 februari, av polisen rubricerat som mordförsök. Det var maskerade AFA-medlemmar som var gärningsmän. Wirtén anser att allt våld i en demokrati är förkastligt och kallar AFA för en våldsideologisk och antidemokratisk sekt. Han varnar för att de som förhindrar sina politiska motståndare att demonstrera själva riskerar att drabbas av samma öde. Han menar att den demokratiska vänstern i sin tolerans mot AFA visar naivitet.
....till Svenska Freds’ ordförande Anna Ek, som deltar i en fredskonferens i indiska Bangalore. Men hon skriver också: ”Samtidigt som vår konferens hålls kommer världens fjärde största flygvapenmässa, Aero India, att gå av stapeln (11-15/2). Mässans stora fokus ligger på vad som kallats århundradets flygvapenaffär – en order värd 10 miljarder dollar, där svenska Saab och JAS 39 Gripen utgör en av huvudkonkurrenterna. Det tog inte lång tid efter det att vi hoppat in i taxin vid flygplatsen i torsdags morse förrän vi båda två, lagom sömniga efter den långa resan hit, studsade till i baksätet av taxin. Två stridsflyg dundrade förbi ovanför taxin och då insåg vi att vi körde precis utanför Yelahanka – området där mässan hålls. Reklamen för flygvapenmässan ligger tät över staden och en av de första bilderna vi såg var, tro det eller ej, en på JAS 39 Gripen. I gigantiskt format längs med motorvägen in mot Bangalore. Marknadsförd som The Independent choice, med snötäckta bergstoppar i bakgrunden. Liknelsen med gränsen mellan Indien och Pakistan och/eller Kina känns kuslig.”
lördag, februari 7
KRIGSPROPAGANDAN LURAR OSS!
(”Åkes krönika” i fredstidningen Pax nr 5/1996)
Den 10 oktober 1990 framträdde inför den amerikanska kongressen en kuwaitisk tonårsflicka, Nayirah. Hennes vittnesmål upprörde hårdhudade journalister och politiker och skakade via TV om en hel värld. Mer än något annat bidrog det till att påverka opinionen för krig mot irakierna, Kuwaits ockupanter. Före konflikten hade många amerikaner inte ens hört talas om Kuwait -- och av dem som hade det trodde en del att det var ett oljebolag.
"Ögonvittnet" Nayirah berättade hjärtskärande om hur hon sett den irakiska soldatesken fara fram på Al Addan-sjukhuset i Kuwait. Tårögd vittnade hon om hur irakierna hade rövat bort även kuvöserna och grymt låtit spädbarnen dö på golvet..
Så småningom visade det sig att bakom den här effektiva historien låg en reklamfirma, Hill & Knowlton. Den hade från kuwaitiskt håll försetts med ca 80 miljoner kr för att förmå USA och FN att befria Kuwait, ett feodalt shejkdöme och förtryckarsamhälle, som nu började beskrivas som en supersympatisk men våldtagen demokrati. Med så mycket pengar kunde den låta ett hundratal anställda bearbeta opinionen, med allting från T-shirts till nationella bönedagar.
Pangnumret i kampanjen blev unga Nayirahs rörande vittnesbörd. Uppbackad av reklamfirman hade hon inför politiker och TV-kameror skickligt spelat sin propagandaroll. I verkligheten hade hon inte varit något frivilligt arbetande sjukvårdsbiträde i Kuwait utan hon var dotter till en av Kuwaits diplomater i Washington.
Men när succébluffen avslöjades hade redan uppåt 150 000 irakiska killar, ivägtvingade som soldater, dödats liksom tusentals civila i bombangrepp, som påstods vara "kliniskt rena". På den andra sidan dödades något hundratal, flera av dem offer för "friendly fire", missriktad eldgivning från de egna.
Efteråt har hundratusentals irakier blivit indirekta offer för Gulfkriget. Enligt en FAO-rapport har uppåt en halv miljon barn dött, främst till följd av sanktionerna. Och som vi sett löste kriget inte värst många av de andra problemen i området. Också med anledning av en aktuell debatt i Svenska Freds kan det därför vara värt att erinra om Henrik Tikkanens ord: "Krig löser inga problem -- och alltså fortsätter de."
x x x
Det finns krigspropaganda som inte avslöjas lika fort som kuvösbluffen utan som lever vidare i generationer. Det är nämligen lätt att falla för propagandan, särskilt den som ständigt och unisont upprepas och samtidigt passar ens politiska eller religiösa tro. Medialt och politiskt "korrekta" lögner blir långlivade "sanningar".
I somras (31/7 96) skrev en katolsk präst, universitetslektorn Anders Piltz, en lång artikel på DN:s kultursida. Den handlar om jungfru Maria och kvinnorna. Men Piltz kommer också in på andra världskriget och påvens vakthållning kring "den mänskliga kroppens värdighet". Han nämner dock inte de 40-50 miljoner som dödades på de grymmaste sätt: sprängdes sönder av bomber och granater, sköts, brändes ihjäl av brandbomber, våldtogs till döds, dränktes i fartygskatastrofer, avrättades, pinades ihjäl eller dog av svält och sjukdomar i koncentrations- och fångläger etc.
Detta duger tydligen inte som exempel på människoföraktet, kanske därför att inte heller Piltz' kyrka haft modet att radikalt ta avstånd från krigiskt massmördande som metod. I stället upprepar den fromme universitetslektorn --hittills oemotsagd på den punkten-- en av de smaskigaste propagandalögnerna från kriget: att tyskarna gjorde tvål och lampskärmar av sina mördade offer. Ungefär samma skröna spreds om "hunnerna" av den skickliga brittiska propagandan under första världskriget. Den skulle dock hederligt dementeras redan 1925. Men tvål- och lampskärmshistorierna har mer än ett halvsekel berättats på tusen och åter tusen håll, inte bara av olika media utan också av våra historielärare. Till och med professorer i historia har tillhört kolportörerna och därvid ibland hänvisat till den som historisk källa överskattade Nürnbergrättegången.
I en artikel i Svenska Dagbladet (10/4 96) avfärdar dock historiedocenten Lennart Lundmark människotvålen som en myt. Han tillägger dock, att i koncentrationslägret Buchenwald garvade man människohud och använde den till lampskärmar. Men i Buchenwald är experter som doktorerna Knigge och Stein inte så säkra längre. Förra året lät man --efter 50 år! -- äntligen analysera "lampskärmen av människohud". Rättsmedicinarna vid Erfurts universitet fann att den var av djurskinn.
I sin bok med den vitsiga titeln "Det betvingade ordet" (1976) fastslår Jarl Torbacke, i dag historieprofessor, att "propagandalögner är ett svårutrotat ogräs". Ironiskt nog och helt oavsiktligt bevisar hans sitt påstående genom att i samma andetag tala om människotvålarna som en realitet.
----------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1223) 8-15 feb 2009. Från Pax nr 5/96
Den 10 oktober 1990 framträdde inför den amerikanska kongressen en kuwaitisk tonårsflicka, Nayirah. Hennes vittnesmål upprörde hårdhudade journalister och politiker och skakade via TV om en hel värld. Mer än något annat bidrog det till att påverka opinionen för krig mot irakierna, Kuwaits ockupanter. Före konflikten hade många amerikaner inte ens hört talas om Kuwait -- och av dem som hade det trodde en del att det var ett oljebolag.
"Ögonvittnet" Nayirah berättade hjärtskärande om hur hon sett den irakiska soldatesken fara fram på Al Addan-sjukhuset i Kuwait. Tårögd vittnade hon om hur irakierna hade rövat bort även kuvöserna och grymt låtit spädbarnen dö på golvet..
Så småningom visade det sig att bakom den här effektiva historien låg en reklamfirma, Hill & Knowlton. Den hade från kuwaitiskt håll försetts med ca 80 miljoner kr för att förmå USA och FN att befria Kuwait, ett feodalt shejkdöme och förtryckarsamhälle, som nu började beskrivas som en supersympatisk men våldtagen demokrati. Med så mycket pengar kunde den låta ett hundratal anställda bearbeta opinionen, med allting från T-shirts till nationella bönedagar.
Pangnumret i kampanjen blev unga Nayirahs rörande vittnesbörd. Uppbackad av reklamfirman hade hon inför politiker och TV-kameror skickligt spelat sin propagandaroll. I verkligheten hade hon inte varit något frivilligt arbetande sjukvårdsbiträde i Kuwait utan hon var dotter till en av Kuwaits diplomater i Washington.
Men när succébluffen avslöjades hade redan uppåt 150 000 irakiska killar, ivägtvingade som soldater, dödats liksom tusentals civila i bombangrepp, som påstods vara "kliniskt rena". På den andra sidan dödades något hundratal, flera av dem offer för "friendly fire", missriktad eldgivning från de egna.
Efteråt har hundratusentals irakier blivit indirekta offer för Gulfkriget. Enligt en FAO-rapport har uppåt en halv miljon barn dött, främst till följd av sanktionerna. Och som vi sett löste kriget inte värst många av de andra problemen i området. Också med anledning av en aktuell debatt i Svenska Freds kan det därför vara värt att erinra om Henrik Tikkanens ord: "Krig löser inga problem -- och alltså fortsätter de."
x x x
Det finns krigspropaganda som inte avslöjas lika fort som kuvösbluffen utan som lever vidare i generationer. Det är nämligen lätt att falla för propagandan, särskilt den som ständigt och unisont upprepas och samtidigt passar ens politiska eller religiösa tro. Medialt och politiskt "korrekta" lögner blir långlivade "sanningar".
I somras (31/7 96) skrev en katolsk präst, universitetslektorn Anders Piltz, en lång artikel på DN:s kultursida. Den handlar om jungfru Maria och kvinnorna. Men Piltz kommer också in på andra världskriget och påvens vakthållning kring "den mänskliga kroppens värdighet". Han nämner dock inte de 40-50 miljoner som dödades på de grymmaste sätt: sprängdes sönder av bomber och granater, sköts, brändes ihjäl av brandbomber, våldtogs till döds, dränktes i fartygskatastrofer, avrättades, pinades ihjäl eller dog av svält och sjukdomar i koncentrations- och fångläger etc.
Detta duger tydligen inte som exempel på människoföraktet, kanske därför att inte heller Piltz' kyrka haft modet att radikalt ta avstånd från krigiskt massmördande som metod. I stället upprepar den fromme universitetslektorn --hittills oemotsagd på den punkten-- en av de smaskigaste propagandalögnerna från kriget: att tyskarna gjorde tvål och lampskärmar av sina mördade offer. Ungefär samma skröna spreds om "hunnerna" av den skickliga brittiska propagandan under första världskriget. Den skulle dock hederligt dementeras redan 1925. Men tvål- och lampskärmshistorierna har mer än ett halvsekel berättats på tusen och åter tusen håll, inte bara av olika media utan också av våra historielärare. Till och med professorer i historia har tillhört kolportörerna och därvid ibland hänvisat till den som historisk källa överskattade Nürnbergrättegången.
I en artikel i Svenska Dagbladet (10/4 96) avfärdar dock historiedocenten Lennart Lundmark människotvålen som en myt. Han tillägger dock, att i koncentrationslägret Buchenwald garvade man människohud och använde den till lampskärmar. Men i Buchenwald är experter som doktorerna Knigge och Stein inte så säkra längre. Förra året lät man --efter 50 år! -- äntligen analysera "lampskärmen av människohud". Rättsmedicinarna vid Erfurts universitet fann att den var av djurskinn.
I sin bok med den vitsiga titeln "Det betvingade ordet" (1976) fastslår Jarl Torbacke, i dag historieprofessor, att "propagandalögner är ett svårutrotat ogräs". Ironiskt nog och helt oavsiktligt bevisar hans sitt påstående genom att i samma andetag tala om människotvålarna som en realitet.
----------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1223) 8-15 feb 2009. Från Pax nr 5/96
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1223) 09-02-08 till....
....till Tyresö närradioförening med två före detta kommunalråd i spetsen: Anders Linder (s) och Christina Melzén (fp). Tillsammans med Niclas Jonsson och Ann Sandin-Lindgren anordnade de en jättetrevlig träff (3/2) med glädjande många aktivister från olika föreningar och informerade om de numera allt enklare möjligheterna för föreningarna att ha egna sändningar på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se
....till konferensen “Warfare or Welfare?” i indiska Bangalore den 10-12 februari. I inbjudan sägs bland annat: ”Endast Pakistan bland världens fattiga länder satsar mera än Indien på militära rustningar (....) 500 miljoner indier saknar tillgång på elektricitet, mer än hela befolkningen i EU. Den globala vapenhandeln är ett hot mot fred och utveckling i detta område. Ändå fortsätter många västländer, som hävdar att de arbetar för fred och stabilitet att producera och exportera vapen”. På konferensen i Bangalore representeras svensk fredsrörelse av Linda Åkerström och Anna Ek, den sistnämnda ordförande i Svenska Freds
....till Tuffs indiske partner sedan 30 år, Bhikhu Vyas, kommenterar fredskonferensen i Bangalore med bland annat följande ord: ”Så bra att två fredsaktiva vänner i Sverige deltar i konferensen här i Indien. Men obegränsade materialistiske framsteg kan skapa flera problem än de löser, i slutändan orsaka överkonsumtion och girighet. Det finns ett berömt citat från Gandhi: Earth has enough for everybody's need, but not enough for everybody's greed”
....till Maria Ström-Nilsson, som e-postar om att hon och några andra i schweiziska Basel, inspirerade av tuff-projekten i Indien, nu samlat in pengar som räcker till två vattentankar och ett antal mangoträd i Indien
....till ledande företrädare för organisationerna Svenska Freds, Diakonia, Kristna Fredsrörelsen, Kvinna till Kvinna och Amnesty. Under rubriken ”Äntligen har bomberna tystnat” skriver de i tre landsortstidningar bland annat: ”Det går att börja följa upp följderna av den israeliska militära aktionen i Gaza. 1 315 dödade och 5 500 skadade. Av de dödade är minst 70 procent civila, det vill säga icke stridande, enligt preliminära beräkningar. Mer än 400 är barn. I Gaza har 100 000 människor fått sina hus förstörda, 400 000 har inte rent vatten. Cirka 50 FN-byggnader och 20 hälsokliniker och sjukhus har blivit förstörda. På den israeliska sidan har 13 människor dödats och 82 civila skadats, bland annat av raketer som har avfyrats av palestinska grupper från Gaza. Att skilja på militära och civila mål är grundläggande i folkrätten. Som historien gång på gång visat finns det ingen militär lösning på konflikten. Fred och säkerhet måste nås på andra vägar. Sverige ska i alla sina relationer med parterna göra allt för att främja en fredlig lösning. En lösning som bygger på respekt för folkrätten – den humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna – måste sökas”.
....till de många Tuff-medlemmar som utöver medlemsavgiften också betalar in en slant som gåva till Tuff och Radio Tuff på plusgiro 16 01 37 -6. Hjärtligt tack!
....till konferensen “Warfare or Welfare?” i indiska Bangalore den 10-12 februari. I inbjudan sägs bland annat: ”Endast Pakistan bland världens fattiga länder satsar mera än Indien på militära rustningar (....) 500 miljoner indier saknar tillgång på elektricitet, mer än hela befolkningen i EU. Den globala vapenhandeln är ett hot mot fred och utveckling i detta område. Ändå fortsätter många västländer, som hävdar att de arbetar för fred och stabilitet att producera och exportera vapen”. På konferensen i Bangalore representeras svensk fredsrörelse av Linda Åkerström och Anna Ek, den sistnämnda ordförande i Svenska Freds
....till Tuffs indiske partner sedan 30 år, Bhikhu Vyas, kommenterar fredskonferensen i Bangalore med bland annat följande ord: ”Så bra att två fredsaktiva vänner i Sverige deltar i konferensen här i Indien. Men obegränsade materialistiske framsteg kan skapa flera problem än de löser, i slutändan orsaka överkonsumtion och girighet. Det finns ett berömt citat från Gandhi: Earth has enough for everybody's need, but not enough for everybody's greed”
....till Maria Ström-Nilsson, som e-postar om att hon och några andra i schweiziska Basel, inspirerade av tuff-projekten i Indien, nu samlat in pengar som räcker till två vattentankar och ett antal mangoträd i Indien
....till ledande företrädare för organisationerna Svenska Freds, Diakonia, Kristna Fredsrörelsen, Kvinna till Kvinna och Amnesty. Under rubriken ”Äntligen har bomberna tystnat” skriver de i tre landsortstidningar bland annat: ”Det går att börja följa upp följderna av den israeliska militära aktionen i Gaza. 1 315 dödade och 5 500 skadade. Av de dödade är minst 70 procent civila, det vill säga icke stridande, enligt preliminära beräkningar. Mer än 400 är barn. I Gaza har 100 000 människor fått sina hus förstörda, 400 000 har inte rent vatten. Cirka 50 FN-byggnader och 20 hälsokliniker och sjukhus har blivit förstörda. På den israeliska sidan har 13 människor dödats och 82 civila skadats, bland annat av raketer som har avfyrats av palestinska grupper från Gaza. Att skilja på militära och civila mål är grundläggande i folkrätten. Som historien gång på gång visat finns det ingen militär lösning på konflikten. Fred och säkerhet måste nås på andra vägar. Sverige ska i alla sina relationer med parterna göra allt för att främja en fredlig lösning. En lösning som bygger på respekt för folkrätten – den humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna – måste sökas”.
....till de många Tuff-medlemmar som utöver medlemsavgiften också betalar in en slant som gåva till Tuff och Radio Tuff på plusgiro 16 01 37 -6. Hjärtligt tack!
söndag, februari 1
VIETNAMKRIGETS ”TERRORISTER”
Nu på lördag den 7 februari kl 13 inleder Johan Romin ett möte i Hörsalen, biblioteket Tyresö centrum. Han ska tala om sin nyutkomna bok ”Desertören och Vietnamkriget”. Av två anledningar kan det vara särskilt intressant för oss I Tyresö. Johan växte upp i Tyresö och den amerikanske desertör han skildrar var Terry Whitmore, en av de många unga amerikanske Vietnamkrigsvägrare, som för ca 40 år sen bodde hos olika Tuff-familjer.
I Radio Tuffs krönika 7-14 december 2008 hette det på tal om Romins bok bland annat:
”Den värsta terrorn i Vietnam utövades genom att amerikanerna fällde hela 97 miljoner ton bomber. Det bidrog till att uppåt två miljoner vietnameser dödades, varav över hälften civila. Många bomber var av klustertyp, så över 100 000 vietnameser har efter krigets upphörande (1975) dödats eller sårats av i kriget ej exploderande sprängladdningar
.
Var alltså FNL ljusets riddarvakt? Nja, för några år sedan hade Tyresöradion en halvtimme om vietnamesen och krigsveteranen Bao Ninhs bok ”Krigets sorger”. Han beskriver kriget från nordvietnamesisk sida utan att dölja också den sidans terror.”
Amerikansk-svensken Al Burke, som hördes på Tyresöradion under januari har lämnat en kommentar, där han bland annat skriver:
”Jag motstrider förstås inte att vissa individer eller enheter inom FNL begick olika slags grymheter mot en del landsmän. Det gör vissa individer till och med i fredstid, och sådana tendenser utvidgas och förstärks av den starka psykiska pressen och den upplösning av civilisations normer som krig alltid innebär. Detta välkända syndrom är ju en huvudanledning till att segermakterna i Nürnbergtribunalen fastslog att det allra värsta brottet mot folkrätten är att starta ett krig. De som gör det blir därmed huvudansvariga för alla grymheter på alla sidor som följer i krigets spår. Som bekant var det inte FNL som startade Vietnamkriget, och mig veterligen har ingen välinsatt person hävdat att dessa “terrorister” någonsin gjorde någonting som kunde liknas med massakern i Song My, där ca 500 civila vietnameser-- i stort sett alla obeväpnade barn, kvinnor och gamlingar-- dödades av amerikanerna. Och Nick Turse (The Nation 2008-11-19) hävdar rentav att det inträffade ett Song My varje månad i minst ett år. Detta har han fått veta av USA-soldater som var med och bevittnade de upprepade massakrerna.Det bör också påpekas att FNL var en del av befolkningen, som ju betyder att utöva terror mot folket vore att utöva terror mot sig själva -- knappast troligt.Radio TUFF har ett par gånger i detta sammanhang hänvisat till Bao Ninhs ”Krigets sorger”. Men jag anser att man måste vara försiktig med de slutsatser man drar av denna utmärkta bok. Det är länge sedan jag läst den, men som jag minns skildrar den inte något systematiskt angrepp på hela befolkningen likt det som USA och dess marionettregim i ett par decennier utförde. Och man bör komma ihåg att den är en roman, som säkert speglar en del av krigets grymma verklighet, men som inte kan användas för att generalisera om hela den nationella arméns förehavande eller policy. Det som jag vill invända mot är varje tendens att “balansera” USA:s enorma, systematiska brott med hänvisningar till de förhållandevis små brott som under krigets vidriga förhållanden begicks av enstaka individer och enheter inom befrielserörelsen. Detta har betonats av bl.a. Richard Falk, folkrättsexpert i USA.
Det är särskilt viktigt att påminna om allt detta, därför att myten om lika delat ansvar har flitigt använts för att förfalska krigets historia. Till och med i Sverige finns det påfallande många som gärna tar sin tillflykt till denna och besläktade myter för att släta över eller blunda för vidden av den heliga supermaktens brott.” (Al Burke)
---------------------------------------------------------
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1222) 2009-02-01
I Radio Tuffs krönika 7-14 december 2008 hette det på tal om Romins bok bland annat:
”Den värsta terrorn i Vietnam utövades genom att amerikanerna fällde hela 97 miljoner ton bomber. Det bidrog till att uppåt två miljoner vietnameser dödades, varav över hälften civila. Många bomber var av klustertyp, så över 100 000 vietnameser har efter krigets upphörande (1975) dödats eller sårats av i kriget ej exploderande sprängladdningar
.
Var alltså FNL ljusets riddarvakt? Nja, för några år sedan hade Tyresöradion en halvtimme om vietnamesen och krigsveteranen Bao Ninhs bok ”Krigets sorger”. Han beskriver kriget från nordvietnamesisk sida utan att dölja också den sidans terror.”
Amerikansk-svensken Al Burke, som hördes på Tyresöradion under januari har lämnat en kommentar, där han bland annat skriver:
”Jag motstrider förstås inte att vissa individer eller enheter inom FNL begick olika slags grymheter mot en del landsmän. Det gör vissa individer till och med i fredstid, och sådana tendenser utvidgas och förstärks av den starka psykiska pressen och den upplösning av civilisations normer som krig alltid innebär. Detta välkända syndrom är ju en huvudanledning till att segermakterna i Nürnbergtribunalen fastslog att det allra värsta brottet mot folkrätten är att starta ett krig. De som gör det blir därmed huvudansvariga för alla grymheter på alla sidor som följer i krigets spår. Som bekant var det inte FNL som startade Vietnamkriget, och mig veterligen har ingen välinsatt person hävdat att dessa “terrorister” någonsin gjorde någonting som kunde liknas med massakern i Song My, där ca 500 civila vietnameser-- i stort sett alla obeväpnade barn, kvinnor och gamlingar-- dödades av amerikanerna. Och Nick Turse (The Nation 2008-11-19) hävdar rentav att det inträffade ett Song My varje månad i minst ett år. Detta har han fått veta av USA-soldater som var med och bevittnade de upprepade massakrerna.Det bör också påpekas att FNL var en del av befolkningen, som ju betyder att utöva terror mot folket vore att utöva terror mot sig själva -- knappast troligt.Radio TUFF har ett par gånger i detta sammanhang hänvisat till Bao Ninhs ”Krigets sorger”. Men jag anser att man måste vara försiktig med de slutsatser man drar av denna utmärkta bok. Det är länge sedan jag läst den, men som jag minns skildrar den inte något systematiskt angrepp på hela befolkningen likt det som USA och dess marionettregim i ett par decennier utförde. Och man bör komma ihåg att den är en roman, som säkert speglar en del av krigets grymma verklighet, men som inte kan användas för att generalisera om hela den nationella arméns förehavande eller policy. Det som jag vill invända mot är varje tendens att “balansera” USA:s enorma, systematiska brott med hänvisningar till de förhållandevis små brott som under krigets vidriga förhållanden begicks av enstaka individer och enheter inom befrielserörelsen. Detta har betonats av bl.a. Richard Falk, folkrättsexpert i USA.
Det är särskilt viktigt att påminna om allt detta, därför att myten om lika delat ansvar har flitigt använts för att förfalska krigets historia. Till och med i Sverige finns det påfallande många som gärna tar sin tillflykt till denna och besläktade myter för att släta över eller blunda för vidden av den heliga supermaktens brott.” (Al Burke)
---------------------------------------------------------
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1222) 2009-02-01
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)