RYSSLAND VÄSTVÄRLDENS SYNDABOCK

Vi har lätt att minnas ryssarnas förbrytelser: Övergreppen mot civila i slutet av andra världskriget, krossandet av ungrarnas revolt 1956, invasionen av Tjeckoslovakien 1968, det mångåriga kriget i Afghanistan på 1980-talet, härjningarna i Tjetjenien. kärnvapenupprustningen och så vidare.

Om vi vill är det dock ännu lättare att hitta exempel på västmakternas härjningar. Listan blir då väldigt lång. Inte bara Korea och Vietnam utan också ett stort antal militära interventioner i Latinamerika. Under senaste decenniet anfallskrig mot Jugoslavien 1999, Afghanistan 2001, Irak 2003, militärbaser över hela världen och massor av kärnvapen.

Men det är misstänksamheten mot Ryssland som lever kvar sedan kalla krigets frostiga dagar, här i Sverige med minnen från ubåtshysterins många somrar, trots att dessa förmenta kränkningar alltmer har avslöjats som alarmistisk propaganda, nu i dagarna också av den förre finländske presidenten Mauno Koivisto.

Hur väst har behandlat det postsovjetiska Ryssland beskrivs (28/8) av fredsforskaren Jan Öberg. Han gör det genom att påminna om Michail Gorbatjovs politik:

”Gorbatjov drog tillbaka sovjetiska militärer från Afghanistan och släpper Sacharov fri. Ingen reaktion i väst. Hela hans ändringsfilosofi berövar väst en älskad fiende. Gorbatjov föreslår en helt ny säkerhetsstruktur, ett ”europeiskt hus” med OSSE och FN som grundpelare. Det triumferande väst struntar i det. Gorbatjov ber om ekonomiskt stöd från väst för perestroika och glasnost för att skapa vad som skulle ha blivit ett socialdemokratiskt inspirerat samhälle. G8-gruppen beslutar att ignorera det och satsar på Jeltsin, en populist utan någon liknande vision eller karisma. Väst vill begripligt nog återförena Tyskland, något som av historiska skäl uppfattas som ett stort hot i ryssarnas ögon. Ryssland blir lovat att Nato inte skall utvidgas. Warszavapakten upplöses. Nato finns kvar, utvidgas snabbt och vidhåller sin rätt att vara de första att använda kärnvapen. Clintonadministrationen börjar 1992 en omfattande militär expansion, bygger baser, skickar ut rådgivare och infiltrerar regeringar med ”rådgivare” och folk från legoknektkompanier i Östeuropa, inklusive Jugoslavien och runt om Ryssland. Rysslands protester om sitt närområde ignoreras.”

Jan Öberg kommer också in på att “Natos bombningar av Serbien och Kosovo kränkte all internaionell lag och ägde rum utan något FN-mandat och lämnade efter sig ett grundligt förstört land. Ryska förslag om en förhandlingslösning ignorerades”

Också de missiler USA vill placera i Polen och Tjeckien kommenteras av Öberg. Han menar att de inte är defensiva. De behövs om någon stat, angripen av USA med kärnvapen, vill återgälda med samma mynt. Han tycker att missilplaceringen är en lika dålig idé, som om ryssarna skulle vilja placera ut missiler i Mexico.

Detta påminner lite om vad som sades i Radio Tuff för tre veckor sedan:

”Om länder i USA:s närhet skulle ingå i ett ryskt militärförbund precis som Nato har utvidgats till flera länder inom den tidigare Sovjetsfären, om ryssarna skulle placera ut missiler i Nordamerika som USA vill göra i Polen och Tjeckien, och om ryska militärer utbildar kollegor i en mot USA fientlig grannstat precis som USA gör i Georgien, skulle vi då inte tycka att amerikanska motåtgärder vore begripliga?”
-------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr1201) 2008-09-07