DÖDEN BEHÖVER INTE VÅR HJÄLP

Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff har på frivilligbasis sänts varenda vecka sedan 1985. Stöd Tuff genom gåvor på pg 16 01 37 - 6 eller bli medlem. Årsavgift: 200 kr och för familjemedlem 80 kr.
---------------------------------------------------
Människan tillhör en tapper art. Vi är väl de enda varelser som vet att vi kommer att dö. I min ålder är det en aktuell insikt. När jag numera håller tal är det alltför ofta vid kära vänners kistor.

Vi pojkar i olika vuxna åldrar är ju uppfostrade att bita ihop, att inte omanligt gråta. Första gången jag som vuxen inte höll måttet var för minst 45 år sedan när min briljant begåvade unge kusin Stefan begick självmord. Då fanns i sorgen självförebråelser över att jag i min unga självupptagenhet inte hade förstått hur denne lovande civilingenjör egentligen hade det. Senast jag grät var för några år sedan, när Edmundo Arróspide alldeles för tidigt gick till sina peruanska fäder. Han var en nära vän, som i många år som tekniker gjorde ovärderliga insatser för Radio Tuff och Tyresöradion.

Det finns en dikt av Johannes Edfelt –vem minns i dag honom?-- som heter ”Se människan” En av stroferna lyder:

Ser du dig själv, så ser du oändlig
marmorbrottsmöda och fångtransport.
Måste du alltid ledas som skändlig
boskap till slakthus och mörker bort?

Men sedan kommer ändå Edfelts hyllning till medmänskligheten:

Ändå bär du ett sådant skimmer
vid din förmörkelses yttersta rand
att den som bländad det förnimmer
döljer sitt ansikte i sin hand.

När jag i mina tusentals radiointervjuer frågar folk vad de uppskattar mest i sin hemkommun blir svaret nästan alltid ”naturen”. Då brukar jag protestera genom att påpeka att naturen har sin charm överallt, men att människorna här i trakten är härliga. Ibland klämmer jag också till med Bertolt Brecht i dikten ”Till kommande generationer”, han som skrev på det näst ryska största europeiska språket:

Liebe pflegte ich achtlos,
und die Natur sah ich ohne Geduld.

Eller i Erwin Leisers översättning:

Älskog bedrev jag vårdslöst
och naturen såg jag utan tålamod

Människor är beundransvärda, ja kärleksfulla . Ändå tillåter vi att astronomiska biljoner av våra skatter i militärutgifter satsas på att förbereda massmord på medmänniskor. För nationens, religionens eller den snöda vinningens skull. Vi gör också i den egoistiska konsumismens tid alldeles för lite för att förhindra att över 20 000 barn dör i vår värld varje dag.

Tyvärr, döden behöver inte vår hjälp. Men vi behöver hjälpas åt att förhindra att så många dödas eller dör i onödan. Det är det Tuff och Radio Tuff försöker göra genom att jobba frivilligt och lokalt för något globalt. Slutraderna i den redan citerade dikten av Brecht är en vädjan till våra efterkommande:

Men ni, när tiden har kommit då
människan hjälper sin medmänniska,
tänk på oss
med överseende
-----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1202) 2008-09-14