fredag, september 12

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1202) 08-09-14 till....

....till de allt flera kloka och solidariska människor som köper Tuffs mangogram. De finns ”För att gratulera” eller ”Till minne av....” för att visa medkänsla med någon som sörjer en bortgången anhörig eller annan vän. De kan beställas av Monica Schelin, tel 08 – 712 2581 eller på e-post: ake.sandin@tyresoradion.se Mangogrammen har bidragit till att 90 000 mangoträd nu finns planterade i indiska Dharampurs hundratals små fattiga byar.

....till den sjuårige Joar Pettersson Thorén i Fårdala, som under en cykeltur
med sin mamma Helena kollade trafikmärken Plötsligt säger Joar: ”Jag vet en ny trafikregel”. ”Vilken då?” undrar mamman. ”Pansarvagnar får inte köra på gatorna!”

....till Sveriges Radios program ”Medierna” som (6/9) tog upp den i Expressen och i hetsiga bloggar häftiga kurdsvenska kritiken av Ingmar Karlssons bok ”Kurdistan. Landet som icke är”. Men där fick också kurdsvensken Mustafa Can tillfälle att försvara boken. Ett annat inslag handlade om hur ensidigt fokuserade på USA våra medier är. Söndag den 31 augusti dominerades SvT:s Aktuellt av orkanen Gustav som blåste in över USA utan att döda någon enda. Samtidigt drabbades Kina av jordskalv som dödade över 30 människor och gjorde drygt 100 000 hemlösa. Och i indiska Bihar omkom hundratals människor när monsunregnen satte 1000 byar under vatten, varvid en miljon indier fick sina hem dränkta. På Aktuellt ägnade man sex gånger så mycket tid åt vindarna i USA än åt katastrofen i Kina, och åtta gånger så lång uppmärksamhet åt den relativt oskyldiga orkanen Gustav än åt eländet i Indien. Fokuseringen på USA är så stor, att även en och annan fredsaktivist och gandhian i sin hatkärlek till Amerika verkar trendriktigt fixerad vid supermakten och tycks nästan glömma att kineser och indier faktiskt också är medmänniskor.

....till Skånes ledande tidning, Sydsvenskan. Medan andra medier i sin USA-fixering frossat om 11 september 2001, har den tidningen också haft utförliga artiklar om den 11 september 2003, då Anna Lindh dog, och den 11 september 1973, då den CIA-stödda kuppen störtade och mördade den folkvalde presidenten i Allende i Chile, varvid många andra chilenare dödades ofta efter tortyr. Inte något medium har nämnt det värsta av alla 11 september. Det utspelades 1944 i den tyska staden Darmstadt, då ca 11 000 civila dödades av allierade bomber. Över 2000 av de söndersprängda eller ihjälbrända var barn. Men de små barnen var kanske alltför ”nazistblonda”, ett uttryck myntat i helt trendriktig rasism av Täppas Fogelberg i Sveriges Radio. Har han inte lagt märke till att Hitlers lilla löjliga mustasch var svart?

....till Sveriges Radios P4 som (10/9) hade ett inslag med Johan Romin om hans nya bok ”Desertören och Vietnamkriget . Blod , skuld och politik”, som handlar om en av de många amerikanska desertörerna, som fick husrum hos olika Tuff-medlemmar. Han hette Terry Whitmore. Romin växte upp i Tyresö och har flera gånger intervjuats på 91,4, senast under en halvtimme kring årsskiftet 2007-2008. Så här svarade han på Anders Hildemar Ohlssons fråga i P 4, varför inspelningen görs på Sikvägen i Tyresö:

”Jag är uppvuxen i det här området. Det var inte så välskött då, 1972. Men där inne där Röda korset håller till nu, där började mitt intresse för Vietnamkriget, för vi lekte Vietnamkriget och kastade klossar på varandra. Det var inte så trevligt då för jag fick en kloss rakt i pannan och ett stort sår som blödde ymnigt. Men från den dagen har jag varit intresserad av Vietnamkriget. Varför uppstod det och varför fick det prägla min barndom så starkt? Och det är det som har utmynnat i den här boken jag ger ut nu.”

På reporterns fråga varför Terry Whitmore deserterade och kom till Tyresö svarar Johan Romin:

”Han flyr under ganska dramatiska former genom Sovjetunionen. Han har varit med i Vietnamkriget i ett halvår och stridit på några av de mest avgörande platserna, blivit sårad, kommit till Japan och hamnat på ett sjukhus där men då fått kontakt med fredsgruppen Beheiren, som fanns i Tokyo. Och det var via Beheiren, som han fick kontakt med Sverige. Han hade fått besked om att han skulle skickas tillbaka till striderna i Vietnam men det ville han inte. Det här var samtidigt som Martin Luther Kingmördades och Terry var ju själv en svart amerikan. Han blev så upprörd över den här händelsen att han bestämde sig för att desertera och så togs han genom hemliga gångar, kan man säga, genom Sovjetunionen och kom så till Sverige mitt i konflikten i Sverige mellan olika Vietnamgrupper.”

Reportern frågade om det var den väldigt livaktiga fredsföreningen i Tyresö som var anledningen till att så många amerikanska krigsvägrare fanns här och Johan svarade:

”Det var ju Tyresö Ulands- och FredsFörening, TUFF, som var väldigt aktiv och fortfarande är aktiv här ute med Åke Sandin och på den tiden säkert Sveriges mest kända fredsgrupp och det var tack vare deras arbete som de här desertörerna kom till Sverige. Dom fick familjer att bo hos, Terry Whitmore bodde hos olika personer här i Tyresö, vilka jag har intervjuat i boken och som berättar om hans första tid här.”

På frågan om hur Terry Whitmore hade det här svarade Johan Romin:

”Det är både och, Dels led han ju av sina krigsminnenväldigt mycket, så det berättar många av vännerna och även han själv i de intervjuer jag gjort med honom under flera års tid. Han hade väldigt svåra drömmar. Han gick igenom och ältade de här sakerna han hadevarit med om, fruktansvärda massakrer i Vietnam, där de skulle jämna byar med marken och så vidare. Samtidigt blev han ju mottagen här som en hjälte, en person som hade stått upp för ’det rätta’ så att säga, så vänstern i Sverige ville bjuda in Terry Whitmore till sina möten och ha honom som en symbol , en trofé nästan, men det ville han inte vara med om. Han såg sig inte riktigt som en politisk person. Och att bränna flaggor, det blev han riktigt upprörd över. Han såg inte flaggan som en symbol för kriget utan som en symbol för sitt hemland”.

....till Dagens Nyheters Lars Linder, som (11/9) skriver om Erik Erikssons nya Vietnambok ”Jag såg kärleken och döden”. Efter att ha påpekat att miljoner civila vietnameser dödades bland annat av amerikanska bomber slutar Linder recensionen genom att hänvisa till en dvd som medföljer boken: ”I en av filmerna skymtar en amerikansk krigsfånge: den unge John McCain, några år tidigare nedskjuten under ett bombuppdrag över just Nordvietnam. Då delaktig i vad som med tiden alltmer kommit att framstå som en skriande krigsförbrytelse, nu firad hjälte och republikansk presidentkandidat

....till försvarsminister Sten Tolgfors, som i Sveriges Radio Studio Ett (9/9) sade: ”Det finns inget ökat militärt hot mot Sverige på grund av konflikten i Kaukasus”. Det är så klokt sagt att våra militaristiska hökar nu kräver hans avgång

....till minnet av den 17 september, ingen bra dag för svenska fredsmedlare. Den 17 september 1961 omkom FN:s generalsekreterare Dag Hammarsköld vid en omdebatterad flygolycka i Afrika. För 60 år sedan, den 17 september 1948, mördades FN:s fredsmedlare Folke Bernadotte av israeliska nationalister. I samma terrordåd dödades också den franske FN-observatören, överste André Sérot. Detta skildrades utförligt här på radion 7 november 2007. Texten finns under rubriken ”Folke Bernadottes död och eftermäle” i bloggen www.tuffsandin.blogspot.com (Se http://tuffsandin.blogspot.com/2007_11_01_archive.html )

....till det svenska Utrikesdepartementet, som i ett pressmeddelande (11/9) säger, att vid Riksmötets högtidliga öppnande visas den enda kvarvarande körbara vita bussen i Stockholm. Bussen ska påminna om Folke Bernadottes insats att våren 1945 rädda mer än 15 000 människor, därav många judar, från tyska koncentrationsläger och därmed också aktualisera hans idéer om dialog, samarbete, medling och fredliga lösningar även där svårigheterna framstår som oöverstigliga. Det är mer än diplomatiskt att UD i sitt pressmeddelande inte nämner vilka som var Bernadottes mördare.

....till iranskamerikanen Arash Kamangeer, som på AntiWar.com (6/9) berättar, att han kom till USA för att slippa leva i en hårt religiös teokrati. Han mindes hur mödrar i iransk TV högtidligt berättat att de "skänkt ett barn till detta heliga krig", och att de var beredda att skänka sitt andra barn. Detta till kören från en beundrarskara som instämde i rop som prisade Gud. Men så läste han i tidningen att Sarah Palin, republikanernas kandidat som vicepresident hade sagt att Irak-kriget var "ett uppdrag från Gud". Då fick han en déjà-vu-upplevelse. (En ros också till Jan Viklund, som tipsat oss om artikeln)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar