Kära lyssnare!
Härnere går vi omkring i rojalistisk yra. Inte bara för att Limhamnskungen står på plats igen, nej, också för skyttekungens bravader svallar våra hjärtan.
Lagom till valborgsmässoafton kom Rudolf Fredrik Berg, Limhamnskungen, tillbaka till parken vid Strandgatan efter sin uppfräschning. Visserligen står han femtio meter ifrån sin forna plats och dessutom är sockeln han står på inte lika magnifikt hög som förut, utan bara så där lite lagom folklig, ungefär två decimeter, men tillbaka är kungen, nytvättad och ren. Och dessutom, kära lyssnare, står han så att jag, visserligen med lite möda men ändå, kan se honom från mitt köksfönster.
Den andre kungen då, skyttekungen? Vad har det blivit av honom? I flera veckor har jag i mina rapporter undvikit att berätta om honom. Men vem vill berätta om en fallen hjälte? Knäskador, hål i en muskel, rehab med MFF:s sjukgymnast – är de´ nå´t å snacka om? Nej, jag väntade troget tills sagoprinsen återtagit sin kungatron. Och det gjorde han i förra helgen. I den avgörande fotbollsmatchen, när Inters lag i Italien kämpade om sin eftertrådda pokal i den italienska ligan, var ställningen 0-0 in på andra halvlek. Och det var då han gjorde det! Efter att inte ha spelat en match eller tränat på två månader sprang kung Zlatan in på planen i 51:a minuten, fokuserade stenhårt och satte in första målet efter bara två minuter. Jubel? Nej, läktaren fullständigt lyfte. Och när kungen sköt in det andra målet inom en kvart, ja, då lyfte både läktare och tak. Det kallar jag för kungligt spel!
Så nu förstår ni vår kungayra härnere, för han är ju en av oss, sen må han bo i Italien så mycket han vill. Kungens pager, det vill säga småpojkarna på Zlatan Court i Rosengård, tränar dag och natt för att få sina klacksparkar att likna Zlatans. Förresten, vet ni att Sydsvenskan har tagit efter oss på Radio Tuff och kallar kungens pager för zlatanister. Så nu kan vi även kalla oss för ordskapare här i radion, för det var ju här i Radio Tuff ordet användes första gången.
Och, kära lyssnare, ni har väl inte missat den konungsliga yran på andra sidan sundet igår, när prins Joachim och den nyblivna prinsessan Marie sade ja till varandra? Inför så mycket prål och glans ligger vi i lä här i Limhamn och Rosengård, även om vi gör så gott vi kan.
Efter yra följer eftertankens kranka blekhet, sade redan Shakespeare. Förra veckan samlades i Berlin förbundsdagens politiker i en rekordsnabb sittning. Redan efter 15 minuter hade dessa damer och herrar fattat beslutet att för andra gången på ett år höja sina löner med 300 €uro för att år 2010 nå upp till en lön på drygt 8 500 €uro, detta förutom alla de tillägg och pensionsförmåner de har. Tyska riksdagsmän får dessutom tjäna obegränsat med pengar vid sidan om, bara de redovisar pengarna inför förbundsdagens talman.
Under våren har det rasat en strid om höjda pensioner med 1,1%, vilket utlöste ramaskrin bland både politiker och den arbetande befolkningen som om Tyskland skulle gå under i fattigdom och elände om pensionärerna fick den osannolika höjningen av cirka tolv €uro i månaden vid en genomsnittlig pension.
Dessutom hade, dagarna innan förbundsdagen höjde sina egna löner, den så kallade fattigdomsrapporten framlagts, ur vilken det framgick att 13% av den tyska befolkningen lever under fattigdomsgränsen, det vill säga med mindre än 781 €uro i månaden för ensamstående och 1 640 €uro för familjer. Det talas i rapporten om familjer som inte längre har råd att låta sina barn äta skolmaten som de måste betala för och pensionärer som går till offentliga soppkök, därför att deras pensioner inte räcker ens till livets nödtorft.
Politikerna fullständigt dränktes i en proteststorm av e-post, sms och telefonsamtal, så att herrarna Struck och Kauder, gruppledarna för de tyska socialdemokraterna och de konservativa i förbundsdagen, igår snabbt sammankallade sina grupper och bestämde att man tills vidare avstår från sina lönehöjningar.De fick kalla fötter inför dessa massiva folkliga missnöjesyttringar. Men borde de inte ha tänkt efter före? Var fanns den politiska fingertoppskänslan?
Tag väl vara på er och glöm inte att orkidéerna blommar ute i Vissvass så här års
hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar